M’Cheyne Bible Reading Plan
Guds löfte till David
17 (A) När David satt i sitt hus, sade han till profeten Natan:[a] ”Här bor jag i ett hus av cederträ, medan Herrens förbundsark står i ett tält.” 2 Natan sade till David: ”Gör allt som ligger på ditt hjärta, för Gud är med dig.”
3 Men den natten kom Guds ord till Natan. Han sade: 4 ”Gå och säg till min tjänare David: Så säger Herren: Det är inte du som ska bygga det hus där jag ska bo. 5 Jag har inte bott i något hus från den dag då jag förde Israel hit upp ända till i dag, utan jag har flyttat från tält till tält, från tabernakel till tabernakel. 6 Har jag någonsin, medan jag flyttat omkring med hela Israel, talat och sagt så till någon av Israels domare som jag satt till herde för mitt folk: Varför har ni inte byggt mig ett hus av cederträ?
7 (B) Nu ska du säga så till min tjänare David: Så säger Herren Sebaot: Jag hämtade dig från betesmarken och fåren för att bli furste över mitt folk Israel. 8 Jag har varit med dig på alla dina vägar och utrotat alla dina fiender framför dig, och jag ska göra dig ett namn likt de största namnen på jorden. 9 Jag ska bereda en plats åt mitt folk Israel och plantera dem så att de får bo kvar där utan att oroas mer. Onda människor ska inte längre förtrycka dem som förr, 10 under tiden då jag satte domare över mitt folk Israel. Jag ska kuva alla dina fiender.
Och jag förkunnar för dig att Herren ska bygga ett hus[b] åt dig. 11 (C) När din tid är ute och du går till dina fäder ska jag efter dig upphöja en avkomling[c], en av dina söner. Jag ska befästa hans kungarike. 12 (D) Han ska bygga ett hus åt mig, och jag ska befästa hans tron för evigt. 13 (E) Jag ska vara hans far, och han ska vara min son. Min nåd ska inte vika från honom så som jag lät den vika från den som var före dig.[d] 14 (F) Jag ska befästa honom i mitt hus och i mitt rike för evigt, och hans tron ska stå fast för evigt.”
15 Helt enligt dessa ord och denna syn talade Natan till David.
Davids tackbön
16 (G) Då gick kung David in och satte sig ner inför Herrens ansikte och sade: ”Vem är jag, Herre Gud, och vad är mitt hus eftersom du har fört mig ända hit? 17 Och ändå var detta för lite i dina ögon, o Gud. Du har också talat om din tjänares hus långt fram i tiden. Ja, du har sett till mig som om jag var en upphöjd man, Herre Gud.
18 Vad mer ska nu David säga till dig om den ära du har visat din tjänare? Du känner din tjänare. 19 Herre, för din tjänares skull och efter ditt hjärta har du gjort allt detta stora och förkunnat alla dessa stora ting. 20 (H) Herre, ingen är som du, och ingen Gud finns utom dig, efter allt vi har hört med våra öron. 21 (I) Och var på jorden finns ett hednafolk som ditt folk Israel, som Gud gick för att återlösa som sitt eget folk, för att göra dig ett stort och fruktat namn när du fördrev hednafolken för ditt folk som du återlöst från Egypten? 22 Du har gjort ditt folk Israel till ditt folk för evig tid, och du, Herre, har blivit deras Gud.
23 Och nu, Herre, låt det ord du har talat om din tjänare och om hans hus stå fast för evigt. Gör som du har sagt. 24 Då ska ditt namn stå fast och vara stort till evig tid, så att man ska säga: Herren Sebaot, Israels Gud, är Gud över Israel. Så ska din tjänare Davids hus bestå inför dig. 25 För du, min Gud, har uppenbarat för din tjänare att du ska bygga honom ett hus. Därför har din tjänare fått frimodighet att be inför dig. 26 Och nu, Herre: du är Gud, och du har lovat din tjänare detta goda. 27 (J) Må det nu behaga dig att välsigna din tjänares hus, så att det blir kvar inför dig för evigt. För vad du, Herre, välsignar, det är välsignat för evigt.”
Varning för begär
4 (A) Varifrån kommer alla strider och konflikter bland er? Kommer de inte från begären som kämpar i era kroppar? 2 Ni vill ha men får inget, ni mördar och avundas[a] men vinner inget. Ni kämpar och strider men har inget, därför att ni inte ber. 3 (B) Ni ber men får inget, därför att ni ber illa – för att slösa bort det på era njutningar.
4 (C) Ni otrogna, vet ni inte att vänskap med världen är fiendskap mot Gud? Den som vill vara vän med världen blir fiende till Gud. 5 (D) Eller tror ni att det är tomma ord när Skriften säger[b]: "Svartsjukt[c] längtar Anden[d] som han låtit bo i oss?" 6 (E) Men större är nåden som han ger. Därför heter det: Gud står emot de högmodiga men ger nåd åt de ödmjuka.[e]
7 (F) Underordna er därför Gud. Stå emot djävulen, så ska han fly från er. 8 (G) Närma er Gud, så ska han närma sig er. Rena era händer, ni syndare, och rena era hjärtan, ni splittrade. 9 (H) Klaga, sörj och gråt! Vänd ert skratt i sorg och er glädje i bedrövelse. 10 (I) Ödmjuka er inför Herren, så ska han upphöja er.
11 (J) Förtala inte varandra, bröder. Den som förtalar sin broder eller dömer sin broder förtalar och dömer lagen. Men om du dömer lagen är du inte lagens görare, utan dess domare. 12 En är lagstiftare och domare, han som har makt att frälsa och förgöra. Vem är du som dömer din nästa?
Varningar till de rika
13 (K) Lyssna nu, ni som säger: "I dag eller i morgon ska vi resa till den eller den staden, stanna där ett år och göra affärer och tjäna pengar." 14 (L) Ni vet inget om morgondagen. Vad är ert liv? Ni är en dimma som syns en liten stund och sedan försvinner. 15 (M) I stället borde ni säga: "Om Herren vill och vi får leva ska vi göra det eller det." 16 (N) Men nu skryter ni och är självsäkra. Allt sådant skryt är av ondo.
17 (O) Den som alltså förstår att göra det goda men inte gör det, han syndar.
Jonas kallelse och flykt
1 Herrens ord kom till Jona, Amittajs son. Han sade:
2 (A) ”Bryt upp och bege dig till den stora staden Nineve och predika mot den, för deras ondska[a] har kommit upp inför mitt ansikte.” 3 Men Jona bröt upp för att fly till Tarshish, bort från Herrens ansikte. Och han kom ner till Jafo och fann där ett skepp som skulle gå till Tarshish. Han betalade för resan och gick sedan ombord för att resa med dem till Tarshish, bort från Herrens ansikte.[b]
4 Men Herren sände en stark vind över havet, och det blev en våldsam storm så att skeppet var nära att krossas. 5 (B) Sjömännen blev förskräckta och ropade var och en till sin gud, och de vräkte lasten överbord för att lätta skeppet.
Men Jona hade gått ner i skeppets inre och låg där i djup sömn. 6 Då kom skeppets kapten till honom och sade: ”Hur kan du sova? Gå upp och ropa till din gud! Kanske ska den guden tänka på oss så att vi inte går under.”
7 (C) De sade till varandra: ”Kom, vi kastar lott så att vi får veta vem som har dragit den här olyckan över oss.” Och när de kastade lott, föll lotten på Jona. 8 Då sade de till honom: ”Berätta för oss vem som är orsak till att den här olyckan har drabbat oss. Vad är ditt ärende och varifrån kommer du? Från vilket land är du och vilket folk tillhör du?”
9 Han svarade dem: ”Jag är hebré, och jag fruktar Herren, himlens Gud som har gjort havet och det torra.” 10 Då greps männen av stark fruktan och sade till honom: ”Vad har du gjort!” Av det han berättade fick männen veta att han flydde bort från Herrens ansikte. 11 Havet stormade mer och mer, och de sade till honom: ”Vad ska vi göra med dig så att havet lugnar sig för oss?” 12 Han svarade dem: ”Ta och kasta mig i havet, så blir havet lugnt. För jag vet att det är på grund av mig som den här starka stormen har drabbat er.”
13 Männen rodde för att komma tillbaka till land, men de kunde inte, för havet stormade allt värre mot dem. 14 Då ropade de till Herren och sade: ”Herre, låt oss inte gå under för den här mannens skull och låt inte oskyldigt blod komma över oss, för du, Herre, har handlat efter din vilja.” 15 Sedan tog de Jona och kastade honom i havet. Då lade sig havets raseri. 16 Och männen greps av stor fruktan för Herren, och de offrade slaktoffer åt Herren och gav löften.
Jesus är sabbatens Herre
6 (A) En sabbat hände det att Jesus gick genom några sädesfält, och hans lärjungar ryckte av ax[a] som de gnuggade i händerna och åt. 2 (B) Men några av fariseerna sade: "Varför gör ni sådant som inte är tillåtet på sabbaten?" 3 (C) Jesus svarade dem: "Har ni inte läst vad David gjorde[b] när han och hans män var hungriga? 4 (D) Han gick in i Guds hus och tog skådebröden[c] och åt och gav till dem som var med honom. De bröden fick bara prästerna äta." 5 Sedan sade han: "Människosonen är sabbatens Herre."
6 (E) En annan sabbat gick han in i synagogan och undervisade. Där fanns en man vars högra hand var förtvinad. 7 (F) De skriftlärda och fariseerna vaktade noga på Jesus för att se om han skulle bota på sabbaten, för de ville få något att anklaga honom för.
8 Men han visste vad de tänkte och sade till mannen med den förtvinade handen: "Stå upp och ställ dig i mitten." Då reste han sig och gick fram. 9 Jesus sade till dem: "Jag frågar er: Är det tillåtet att göra gott på sabbaten eller att[d] göra ont? Att rädda liv eller att döda?" 10 Han såg sig omkring på dem alla och sade till mannen: "Räck fram din hand." Mannen gjorde så, och hans hand var nu återställd.
11 Men de fylldes av vrede[e] och började diskutera med varandra vad de skulle göra med Jesus.
Jesus utser tolv apostlar
12 Vid den tiden gick Jesus upp på berget för att be, och han var hela natten i bön till Gud. 13 (G) När det blev dag, kallade han till sig sina lärjungar och valde ut tolv av dem, som han kallade apostlar: 14 Simon, som han också gav namnet Petrus, hans bror Andreas, Jakob och Johannes, Filippus och Bartolomeus, 15 Matteus och Tomas, Jakob, Alfeus son, och Simon som kallades seloten, 16 (H) Judas, Jakobs son[f], och Judas Iskariot[g], han som blev förrädare.
JESU SLÄTTPREDIKAN (Kap 6:17-49)
Folkskaror samlas på slätten
17 (I) Jesus gick ner tillsammans med dem och stannade på en slätt[h]. Där var en stor skara av hans lärjungar och mycket folk från hela Judeen och Jerusalem och från kusten vid Tyrus och Sidon. 18 De hade kommit för att höra honom och bli botade från sina sjukdomar. Även de som plågades av orena andar blev botade. 19 (J) Och allt folket försökte röra vid honom, eftersom kraft gick ut från honom och botade alla.
Saligprisningar
20 (K) Jesus lyfte blicken, såg på sina lärjungar och sade:
"Saliga är ni som är fattiga,
för Guds rike tillhör er.
21 (L) Saliga är ni som hungrar nu,
för ni ska bli mättade.
Saliga är ni som gråter nu,
för ni ska få skratta.
22 (M) Saliga är ni när människorna hatar er och när de utesluter er och hånar och smutskastar ert namn för Människosonens skull. 23 (N) Gläd er på den dagen och hoppa av glädje, för er lön blir stor i himlen. På samma sätt gjorde deras fäder med profeterna.
Verop
24 (O) Men ve er som är rika!
Ni har fått ut er tröst.
25 (P) Ve er som är mätta nu!
Ni kommer att hungra.
Ve er som skrattar nu!
Ni kommer att sörja och gråta.
26 (Q) Ve er när alla människor talar väl om er! För på samma sätt gjorde deras fäder med de falska profeterna.
Älska era fiender
27 (R) Men till er som lyssnar säger jag: Älska era fiender och gör gott mot dem som hatar er. 28 (S) Välsigna dem som förbannar er och be för dem som förolämpar er. 29 (T) Om någon slår dig på ena kinden, vänd då också andra kinden till. Och om någon tar ifrån dig manteln[i], så låt honom ta tunikan[j] också. 30 (U) Ge åt alla som ber dig, och om någon tar det som är ditt, så kräv det inte tillbaka.
31 (V) Så som ni vill att människorna ska göra mot er, så ska ni göra mot dem. 32 (W) Om ni älskar dem som älskar er, ska ni ha tack för det? Även syndare älskar dem som visar dem kärlek. 33 Och om ni gör gott mot dem som gör gott mot er, ska ni ha tack för det? Även syndare gör samma sak. 34 Och om ni lånar ut till dem som ni hoppas ska ge tillbaka, ska ni ha tack för det? Även syndare lånar ut till syndare för att få lika tillbaka.
35 Nej, älska era fiender och gör gott och låna ut utan att hoppas få något igen. Då ska er lön bli stor, och ni ska bli den Högstes barn, för han är god mot de otacksamma och onda. 36 Var barmhärtiga, så som er Far är barmhärtig.
Flisan och bjälken
37 (X) Döm inte, så blir ni inte dömda. Fördöm inte, så blir ni inte fördömda. Förlåt, så blir ni förlåtna. 38 (Y) Ge, så ska ni få. Ett gott mått, packat, skakat och rågat, ska ni få i er famn. Med det mått som ni mäter med ska det mätas upp åt er."
39 (Z) Han gav dem också en liknelse: "En blind kan väl inte leda en blind? Faller inte båda i gropen? 40 (AA) En lärjunge står inte över sin lärare. Men när han är fullärd blir han som sin lärare.
41 (AB) Varför ser du flisan i din broders öga, men märker inte bjälken i ditt eget öga? 42 Hur kan du säga till din broder: Broder, låt mig ta bort flisan ur ditt öga, när du inte ser bjälken i ditt eget öga? Hycklare[k], ta först bort bjälken ur ditt eget öga. Då ser du klart nog att ta bort flisan ur din broders öga.
Av frukten känner man trädet
43 (AC) Inget gott träd ger dålig frukt, och inget dåligt träd ger god frukt. 44 (AD) Varje träd känns igen på sin frukt. Man plockar väl inte fikon från tistlar eller vindruvor från törnbuskar? 45 En god människa bär fram det som är gott ur sitt hjärtas goda förråd, och en ond människa bär fram det som är ont ur sitt hjärtas onda förråd. Vad hjärtat är fullt av, det talar munnen.
Liknelsen om de två husbyggarna
46 (AE) Varför kallar ni mig ’Herre, Herre’ när ni inte gör vad jag säger? 47 (AF) Den som kommer till mig och hör mina ord och handlar efter dem – jag ska visa er vem han liknar. 48 Han liknar en man som byggde ett hus och grävde djupt och lade grunden på klippan. När översvämningen kom vräkte sig floden mot huset, men den kunde inte rubba det eftersom det var välbyggt.
49 Men den som hör och inte handlar liknar en man som byggde ett hus på marken, utan grund. Floden vräkte sig mot huset och det rasade genast, och förödelsen blev stor för det huset."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation