M’Cheyne Bible Reading Plan
Isaskars ättlingar
7 (A) Isaskars söner var Tola och Pua, Jashub[a] och Shimron, tillsammans fyra.
2 Tolas söner var Ussi, Refaja, Jeriel, Jamaj, Jibsam och Samuel, huvudmän för sina familjer. De var ättlingar av Tola, tappra stridsmän, uppskrivna efter sin ättföljd. Under Davids tid var deras antal 22 600.
3 Ussis son var Jisraja, och Jisrajas söner var Mikael, Obadja och Joel samt Jishia, tillsammans fem, allesammans huvudmän. 4 Med dem följde stridsberedda förband, 36 000 man efter sin ättföljd och sina familjer, för de hade många hustrur och barn.
5 Deras bröder i alla Isaskars släkter var tappra stridsmän. De som var uppskrivna i deras släktregister utgjorde tillsammans 87 000.
Benjamins ättlingar
6 (B) Benjamins söner var Bela, Beker och Jediael, tillsammans tre.
7 Belas söner var Esbon, Ussi, Ussiel, Jerimot och Iri, tillsammans fem, huvudmän för sina familjer, tappra stridsmän. De som var upptecknade i deras släktregister utgjorde 22 034.
8 Bekers söner var Semira, Joash, Elieser, Eljoenaj, Omri, Jeremot, Abia, Anatot och Alemet.
Alla dessa var Bekers söner. 9 De som var uppskrivna i deras släktregister efter sin ättföljd, efter huvudmännen för sina familjer, tappra stridsmän, utgjorde 20 200.
10 Jediaels son var Bilhan. Bilhans söner var Jeush, Benjamin, Ehud, Kenaana, Setan, Tarshish och Ahishahar. 11 Alla dessa var Jediaels söner, uppskrivna efter huvudmännen för sina familjer, tappra stridsmän, 17 200 stridsberedda krigsmän. 12 (C) Shuppim och Huppim var Irs söner. Hushim var Ahers son.
Naftalis ättlingar
13 (D) Naftalis söner var Jahasiel, Guni, Jeser och Shallum, Bilhas söner.
Manasses ättlingar
14 Manasses söner var Asriel, som hans arameiska bihustru födde åt honom. Hon födde också Makir, Gileads far. 15 (E) Makir tog till hustru en syster till Huppim och Shuppim som hette Maaka. Hans andre son hette Selofhad. Selofhad hade endast döttrar.[b]
16 Maaka, Makirs hustru, födde en son och gav honom namnet Peresh. Hans bror hette Sheresh. Hans söner var Ulam och Rekem. 17 (F) Ulams son var Bedan. Dessa var söner till Gilead, son till Makir, son till Manasse.
18 (G) Hans syster var Hammoleket. Hon födde Ish-Hod, Abieser och Mahla. 19 Shemidas söner var Ajan, Shekem, Likhi och Aniam.
Efraims ättlingar
20 (H) Efraims söner var Shutela, dennes son Bered, dennes son Tahat, dennes son Eleda, dennes son Tahat, 21 dennes son Sabad och dennes son Shutela samt Eser och Eled. Män från Gat som var födda i landet dödade dem, för de hade dragit ner för att ta deras boskapshjordar. 22 Då sörjde deras far Efraim länge, och hans bröder kom för att trösta honom. 23 Han gick in till sin hustru, och hon blev havande och födde en son. Honom gav han namnet Beria, därför att det hade hänt under en olyckstid[c] för hans hus.
24 Hans dotter var Sheera. Hon byggde Nedre och Övre Bet-Horon, likaså Ussen-Sheera.
25 Hans son var Refa. Hans son var Reshef och dennes son Tela, dennes son Tahan, 26 (I) dennes son Ladan, dennes son Ammihud, dennes son Elishama, 27 (J) dennes son Non och dennes son Josua.
28 (K) Deras besittning och deras boningsorter var Betel med underlydande orter, österut Naaran och västerut Gezer med underlydande orter, och dessutom Shekem med underlydande orter ända till Aja med omgivande orter.
29 (L) Men Manasses barn ägde Bet-Shan med underlydande orter, Taanak med underlydande orter, Megiddo med underlydande orter och Dor med underlydande orter.
Här bodde Josefs, Israels sons, barn.
Ashers ättlingar
30 (M) Ashers söner var Jimna, Jishva, Jishvi och Beria. Deras syster var Sera.
31 Berias söner var Heber och Malkiel. Han var Birsaits far.
32 Heber blev far till Jaflet, Somer och Hotam samt Shua, deras syster.
33 Jaflets söner var Pasak, Bimhal och Ashvat. Dessa var Jaflets söner.
34 Semers söner var Ahi och Rohaga, Jaba och Aram.
35 Hans bror Helems söner var Sofa, Jimna, Shelesh och Amal.
36 Sofas söner var Sua, Harnefer, Shual, Beri och Jimra, 37 Beser, Hod, Shamma, Shilsha, Jitran och Beera.
38 Jeters söner var Jefunne, Pispa och Ara. 39 Ullas söner var Ara, Hanniel och Risja.
40 Alla dessa var Ashers söner, huvudmän för sina familjer, utvalda tappra stridsmän, huvudmän bland furstarna. De som var uppskrivna i deras släktregister som dugliga till krigstjänst utgjorde ett antal av 26 000 man.
Benjamins ättlingar
8 (N) Benjamin blev far till Bela, sin förstfödde, Ashbel, den andre, och Ahara, den tredje, 2 Noha den fjärde, och Rafa, den femte.
3 Bela hade följande söner: Addar, Gera, Abihud, 4 Abishua, Naaman, Ahoa, 5 Gera, Shefufan och Huram.
6 Dessa var Ehuds söner, och de var familjehuvudmän för dem som bodde i Geba och som blev bortförda till Manahat, 7 dit Gera tillsammans med Naaman och Ahia förde dem. Han blev far till Ussa och Ahihud.
8 Shaharajim fick barn i Moabs land, sedan han hade skilt sig från sina hustrur Hushim och Baara. 9 Med sin hustru Hodesh fick han där Jobab, Sibja, Mesha, Malkam, 10 Jeush, Sakeja och Mirma. Dessa var hans söner, huvudmän för familjer.
11 Med Hushim fick han sönerna Abitub och Elpaal.
12 (O) Elpaals söner var Eber, Misham och Shemed[d]. Han var den som byggde Ono och Lod med underlydande orter.
Benjaminiterna i Gat och Ajalon
13 Beria och Shema var huvudmän för Ajalons invånare. De jagade bort dem som bodde i Gat.
14 Ajo, Shashak och Jeremot, 15 Sebadja, Arad och Eder, 16 Mikael, Jishpa och Joha var Berias söner.
Benjaminiterna i Jerusalem
17 Sebadja, Meshullam, Hiski, Heber, 18 Jishmeraj, Jislia och Jobab var Elpaals söner.
19 Jakim, Sikri, Sabdi, 20 Elienaj, Silletaj, Eliel, 21 Adaja, Beraja och Shimrat var Shimeis söner.
22 Jishpan, Eber, Eliel, 23 Abdon, Sikri, Hanan, 24 Hananja, Elam, Antotja, 25 Jifdeja och Peniel var Shashaks söner.
26 Shamsheraj, Sheharja, Atalja, 27 Jaareshja, Elia och Sikri var Jerohams söner.
28 Dessa var huvudmän för familjer, huvudmän efter sin ättföljd. De bodde i Jerusalem.
Benjaminiterna i Gibeon
29 (P) I Gibeon bodde Gibeons far och hans hustru hette Maaka. 30 Hans förstfödde son var Abdon, dessutom Sur, Kish, Baal, Nadab, 31 Gedor, Ajo och Seker. 32 Men Miklot blev far till Shima. Dessa bodde också tillsammans med sina bröder i Jerusalem, mitt emot sina bröder.
Kung Sauls släkt
33 (Q) Ner blev far till Kish, Kish blev far till Saul och Saul till Jonatan, Malki-Shua, Abinadab och Eshbaal[e]. 34 (R) Jonatans son var Merib-Baal[f], och Merib-Baal blev far till Mika.
35 Mikas söner var Piton, Melek, Taarea och Ahas. 36 Ahas blev far till Joadda, Joadda till Alemet, Asmavet och Simri, och Simri blev far till Mosa. 37 Mosa blev far till Bina, dennes son var Rafa, dennes son Elasa och hans son Asel.
38 Asel hade sex söner, och de hette Asrikam, Bokeru, Ismael, Shearja, Obadja och Hanan. Alla dessa var Asels söner. 39 Hans bror Esheks söner var Ulam, hans förstfödde, Jeush, den andre och Elifelet den tredje.
40 Ulams söner var tappra stridsmän, som var skickliga i att spänna båge. De hade många söner och sonsöner, 150 till antalet. Alla dessa var av Benjamins barn.
Trons människor
11 (A) Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om[a] ting som man inte ser. 2 Genom tron fick fäderna sitt vittnesbörd. 3 (B) Genom tron förstår vi att universum har skapats genom ett ord från Gud, så att det vi ser inte har blivit till av något synligt.
4 (C) Genom tron bar Abel fram ett bättre offer åt Gud än Kain, och genom tron fick han vittnesbördet att han var rättfärdig, när Gud själv bekände sig till hans offer. Och genom tron talar han än, trots att han är död.
5 (D) Genom tron blev Henok hämtad utan att möta döden, och man fann honom inte mer, för Gud hade hämtat honom[b]. Innan han hämtades fick han vittnesbörd om att han hade behagat Gud. 6 Utan tro är det omöjligt att behaga Gud, för den som kommer till Gud måste tro att han finns och att han lönar dem som söker honom.
7 (E) I tron byggde Noa en ark i helig fruktan för att rädda sin familj, efter att Gud hade varnat honom för det som ännu ingen hade sett. Genom tron blev han världen till dom och ärvde den rättfärdighet som kommer av tro.
8 (F) I tron lydde Abraham när han blev kallad att dra ut till ett land som han skulle få i arv, och han gav sig i väg utan att veta vart han skulle komma. 9 (G) I tron levde han i löfteslandet som i ett främmande land. Han bodde i tält med Isak och Jakob som var medarvingar till samma löfte, 10 (H) för han väntade på staden med de fasta grundvalarna vars byggmästare och skapare är Gud.
11 (I) Genom tron fick även Sara, som var ofruktsam, kraft att bli mor till en ätt fast hon var överårig. Hon tänkte att den som hade gett löftet var trofast.[c] 12 (J) Därför fick också en enda man, så gott som död, barn så talrika som himlens stjärnor och oräkneliga som sandkornen på havets strand.
13 (K) I tron dog alla dessa utan att ha fått det som var utlovat. Men de hade sett det i fjärran, hälsat det och bekänt sig vara gäster och främlingar på jorden. 14 De som säger så visar att de söker ett hemland. 15 Hade de tänkt på det land som de lämnat, så hade de haft tillfälle att vända tillbaka dit. 16 (L) Men nu längtade de till ett bättre land, det himmelska. Därför skäms inte Gud för att kallas deras Gud, för han har förberett en stad åt dem.
17 (M) I tron bar Abraham fram Isak som offer när han blev satt på prov. Sin ende son bar han fram, trots att han hade fått löftena 18 (N) och Gud hade sagt till honom: Det är genom Isak din avkomma ska räknas.[d] 19 (O) Abraham räknade med att Gud hade makt att till och med uppväcka från de döda, och därifrån återfick han honom också, bildligt talat.[e] 20 (P) I tron gav Isak sin välsignelse åt Jakob och Esau för kommande tider. 21 (Q) I tron välsignade den döende Jakob Josefs båda söner och tillbad böjd mot änden av sin stav.[f] 22 (R) I tron påminde Josef på sin dödsbädd om Israels barns uttåg och gav befallning om vad som skulle ske med hans ben.
23 (S) I tron hölls den nyfödde Mose gömd av sina föräldrar i tre månader. De såg att det var ett vackert barn och lät sig inte skrämmas av kungens påbud.[g] 24 (T) I tron vägrade Mose som vuxen att kallas Faraos dotterson. 25 (U) Han valde att hellre bli förtryckt tillsammans med Guds folk än att ha en kortvarig njutning av synden. 26 (V) Han räknade Kristi vanära som en större rikedom än Egyptens alla skatter, för han hade blicken riktad mot lönen. 27 (W) Genom tron lämnade han Egypten utan att frukta kungens vrede. Han höll ut därför att han liksom såg den Osynlige. 28 (X) I tron firade han påsken och strök blodet på dörrposterna för att fördärvaren[h] inte skulle röra deras förstfödda.
29 (Y) I tron gick folket genom Röda havet som på torr mark, men när egyptierna försökte drunknade de. 30 (Z) Genom tron föll Jerikos murar, efter att man hade gått runt omkring dem i sju dagar. 31 (AA) Genom tron slapp den prostituerade Rahab att gå under med dem som inte trodde, eftersom hon välkomnade spejarna som vänner.
32 (AB) Vad mer ska jag säga? Tiden räcker inte för att berätta om Gideon, Barak, Simson och Jefta, om David, Samuel och profeterna. 33 (AC) Genom tron besegrade de kungariken, skipade rätt, fick löften uppfyllda, stängde lejons gap, 34 (AD) släckte rasande eld och undkom svärdets egg. De var svaga men fick kraft, de blev starka i strid och drev främmande härar på flykten. 35 (AE) Kvinnor fick sina döda tillbaka genom uppståndelse.
Andra blev torterade och accepterade ingen befrielse[i], för de ville nå en bättre uppståndelse. 36 (AF) Andra fick utstå hån och piskrapp, ja, även bojor och fängelse. 37 (AG) De blev stenade, söndersågade[j], dödade med svärd. De gick runt i fårskinn och gethudar, nödlidande, plågade och misshandlade. 38 (AH) Världen var inte värdig att ta emot dem. De irrade omkring i öknar och bergstrakter, i grottor och hålor.
39 (AI) Och fast alla dessa hade fått vittnesbörd för sin tro, fick de inte det som var utlovat. 40 Gud har nämligen förberett något bättre för oss: först tillsammans med oss ska de nå fram till målet.
En sorgesång
5 (A) Hör dessa ord som jag tar upp som en sorgesång över er, ni av Israels hus:
2 ”Fallen är hon och reser inte sig mer,
jungfrun Israel!
Hon ligger övergiven på sin mark.
Ingen finns
som hjälper henne upp.”
3 För så säger Herren Gud:
Den stad där tusen brukade dra ut
ska ha hundra kvar,
och den där hundra brukade dra ut
ska ha tio kvar för Israels hus.
Kallelse till omvändelse
4 (B) Så säger Herren till Israels hus:
Sök mig så ska ni leva.
5 (C) Men sök inte Betel,
gå inte till Gilgal
och dra inte bort till Beer-Sheba[a],
för Gilgal ska föras bort
i fångenskap
och av Betel ska inget bli kvar.
6 (D) Sök Herren så ska ni leva.
Annars ska han drabba Josefs hus[b]
likt en eld som förtär,
och ingen kan släcka den
så att Betel räddas.
7 (E) Ni förvandlar rätten till malört
och slår rättfärdigheten
till marken.
8 (F) Han som har gjort
Sjustjärnorna och Orion,
han som förvandlar
det djupa mörkret[c] till morgon
och gör dagen mörk
som natten,
han som kallar på havets vatten
och öser ut det över jorden –
Herren är hans namn.
9 Han låter fördärv blixtra över
starka fästen[d],
fördärv drabba befästa borgar.
10 (G) De hatar den som försvarar det rätta
i porten
och avskyr den som talar sanning.
11 (H) Hör därför,
ni som trampar på den fattige
och tar ifrån honom hans säd
som skatt:
Ni bygger hus av huggen sten
men ska inte bo i dem,
ni planterar ljuvliga vingårdar
men ska inte dricka deras vin,
12 (I) för jag vet att era brott är många
och era synder talrika,
ni som förtrycker den rättfärdige
och tar mutor
och hindrar de fattiga
att få rätt i porten.[e]
13 Därför tiger den förståndige
i denna tid,
för det är en ond tid.
14 (J) Sök det goda och inte det onda,
så att ni får leva.
Då ska Herren Gud Sebaot
vara med er,
så som ni säger att han är.
15 (K) Hata det onda och älska det goda
och låt rätten härska i porten.
Kanske ska Herren Gud Sebaot
vara nådig mot dem som är kvar
av Josef.
16 (L) Därför säger
Herren Gud Sebaot, Herren:
På alla torg ska man höra klagan,
på alla gator ska man säga:
”Oj, oj!”
Bonden ska man mana till sorg,
och dem som kan
sjunga sorgesång till klagan.
17 (M) I alla vingårdar ska man höra klagan,
för jag ska gå fram mitt ibland er,
säger Herren.
Herrens dag
18 (N) Ve dem som längtar
efter Herrens dag!
Varför längtar ni efter den?
Herrens dag är mörker
och inte ljus.
19 (O) Det blir som när man flyr
för ett lejon men möter en björn,
och som när man kommer hem
och stöder handen mot väggen
och blir biten av en orm.
20 Ja, Herrens dag är mörker
och inte ljus,
becksvart utan en strimma av ljus.
21 (P) Jag hatar era fester, jag föraktar dem,
jag tål inte era högtider.
22 (Q) För även om ni offrar
både brännoffer och matoffer åt mig
har jag ingen glädje i dem,
jag vill inte se era gemenskapsoffer
av gödkalvar.
23 Ta bort dina sångers buller ifrån mig,
jag vill inte höra ditt strängaspel.
24 Men låt rätten flöda fram som vatten
och rättfärdigheten
som en ständigt rinnande ström.
25 (R) Var det åt mig ni frambar
slaktoffer och matoffer
under de fyrtio åren i öknen,
ni av Israels hus?[f]
26 (S) Ni bar[g] Sickut, er kung[h],
och Kijjun, er guds stjärna[i],
era gudabilder som ni gjort åt er.
27 Men jag ska föra er i fångenskap
bortom Damaskus,[j]
säger han vars namn är
Herren Gud Sebaot.
Inledning
1 Många har sökt sammanställa en skildring av de händelser som har inträffat bland oss, 2 så som det har berättats för oss av dem som redan från början var ögonvittnen och Ordets tjänare. 3 (A) Sedan jag noga efterforskat allt från början har även jag bestämt mig för att skriva ner det i ordning för dig, högt ärade Teofilus, 4 för att du ska veta hur tillförlitlig den undervisning är som du har fått.
Löftet om Johannes Döparens födelse
5 På den tiden då Herodes var kung i Judeen[a] fanns i Abias prästavdelning[b] en präst som hette Sakarias. Hans hustru var av Arons släkt och hette Elisabet. 6 Båda var rättfärdiga inför Gud och levde fläckfritt efter Herrens alla bud och föreskrifter. 7 Men de hade inga barn, eftersom Elisabet var ofruktsam och båda var till åren.
8 En gång när turen kom till Sakarias avdelning och han var i tjänst som präst inför Gud, 9 fick han vid prästernas sedvanliga lottning[c] uppdraget att gå in i Herrens tempel och tända rökelseoffret[d]. 10 Vid tiden för rökelseoffret stod allt folket utanför och bad.
11 Då visade sig en Herrens ängel för honom, stående till höger om rökelsealtaret. 12 Sakarias blev förskräckt vid synen och greps av fruktan.
13 Men ängeln sade till honom: "Var inte rädd, Sakarias! Din bön har blivit hörd. Din hustru Elisabet ska föda en son åt dig, och du ska ge honom namnet Johannes. 14 Han ska bli din glädje och fröjd, och många ska glädja sig över hans födelse, 15 för han ska bli stor inför Herren. Vin och starka drycker ska han inte dricka[e], och han ska bli uppfylld av den helige Ande redan i moderlivet. 16 Många av Israels barn ska han omvända till Herren deras Gud. 17 (B) Han ska gå före honom i Elias ande och kraft, för att vända fädernas hjärtan till barnen och ge de trotsiga ett rättfärdigt sinne[f] och skaffa åt Herren ett folk som är berett."[g]
18 (C) Då sade Sakarias till ängeln: "Hur ska jag kunna vara säker på det? Jag är gammal och min hustru är till åren." 19 (D) Ängeln svarade honom: "Jag är Gabriel som står inför Gud, och jag är sänd för att tala till dig och ge dig detta glädjebud. 20 Nu ska du bli stum och inte kunna tala förrän dagen då det sker, därför att du inte trodde mina ord. De kommer att gå i uppfyllelse när deras tid är inne."
21 Folket stod och väntade på Sakarias, och de undrade varför han dröjde så länge inne i templet. 22 När han sedan kom ut kunde han inte tala till dem, och de förstod att han hade sett en syn i templet. Han gjorde tecken åt dem men förblev stum.
23 När dagarna för hans tjänstgöring var över återvände han hem. 24 En tid därefter blev hans hustru Elisabet havande, och hon drog sig undan i fem månader och sade: 25 (E) "Detta har Herren gjort med mig. I dessa dagar såg han till mig och tog bort min skam bland människor."
Ängelns budskap till Maria
26 I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd av Gud 27 till en jungfru i staden Nasaret i Galileen. Hon var trolovad[h] med en man som hette Josef och som var av Davids släkt, och jungfruns namn var Maria. 28 Ängeln kom in till henne och sade: "Gläd dig[i], du som fått nåd! Herren är med dig." 29 Men hon blev förskräckt av hans ord och undrade vad denna hälsning kunde betyda.
30 (F) Då sade ängeln till henne: "Var inte rädd, Maria! Du har funnit nåd hos Gud. 31 (G) Du ska bli havande och föda en son, och du ska ge honom namnet Jesus. 32 (H) Han ska bli stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud ska ge honom hans fader Davids tron. 33 (I) Han ska vara kung över Jakobs hus för evigt, och hans rike ska aldrig ta slut."
34 Då sade Maria till ängeln: "Hur ska detta ske? Jag har ju inte haft någon man." 35 Ängeln svarade henne: "Den helige Ande ska komma över dig, och den Högstes kraft ska vila över dig. Därför ska barnet som föds kallas heligt och Guds Son. 36 Och din släkting Elisabet är också havande med en son på sin ålderdom. Hon som kallades ofruktsam är nu i sjätte månaden, 37 (J) för ingenting är omöjligt för Gud[j]."
38 Maria sade: "Jag är Herrens tjänarinna. Låt det ske med mig som du har sagt." Och ängeln lämnade henne.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation