M’Cheyne Bible Reading Plan
Josias reformation
23 (A) Kungen sände bud och lät kalla till sig alla de äldste i Juda och Jerusalem. 2 (B) Och kungen gick upp i Herrens hus. Alla Juda män och alla Jerusalems invånare följde honom, också prästerna och profeterna och allt folket, från den minste till den störste. Han läste upp[a] för dem allt som stod i förbundsboken som man hade funnit i Herrens hus. 3 (C) Och kungen trädde fram till pelaren och slöt inför Herrens ansikte det förbundet att de skulle följa Herren och hålla fast vid hans bud, vittnesbörd och stadgar av hela sitt hjärta och av hela sin själ, och upprätthålla detta förbunds ord som var skrivna i denna bok. Och allt folket ingick förbundet.
4 (D) Därefter befallde kungen översteprästen Hilkia och prästerna under honom liksom dem som höll vakt vid ingången, att de ur Herrens tempel skulle föra bort alla de föremål som var gjorda åt Baal och Asheran och åt himlens hela härskara. Och han brände dem utanför Jerusalem på Kidrons fält, men askan efter dem lät han föra till Betel. 5 (E) Han avsatte också de avgudapräster som Juda kungar hade tillsatt för att tända offereld på offerhöjderna i Juda städer och runt omkring Jerusalem, liksom dem som tände offereld åt Baal, åt solen, åt månen, åt stjärnbilderna och åt himlens hela härskara. 6 (F) Och han förde Asheran ut ur Herrens hus till Kidrons dal utanför Jerusalem och brände den där. Han stötte sönder den till stoft och kastade stoftet på den allmänna begravningsplatsen. 7 (G) Han rev dessutom ner husen för dem som utövade manlig tempelprostitution i Herrens hus och där kvinnor vävde tyg till tält åt Asheran. 8 (H) Han hämtade alla prästerna från Juda städer och orenade offerhöjderna där prästerna hade tänt offereld, från Geba[b] ända till Beer-Sheba[c]. Han bröt ner offerhöjderna vid portarna, de som fanns vid ingången till stadsfogden Josuas port och de som fanns till vänster när man gick in genom stadsporten.
9 (I) Men offerhöjdsprästerna fick inte stiga upp till Herrens altare i Jerusalem, utan de åt osyrat bröd bland sina bröder. 10 (J) Josia orenade också Tofet[d] i Hinnoms barns dal för att ingen skulle låta sin son eller dotter gå genom eld till offer åt Molok. 11 (K) Han tog bort de hästar som Juda kungar hade invigt åt solen och ställt upp så att man inte kunde gå in i Herrens hus, vid hovmannen Netan-Meleks kammare i Parvarim. Solens vagnar[e] brände han upp.
12 (L) Kungen bröt ner altarna på taket över Ahas övre sal som Juda kungar hade gjort, likaså de altaren som Manasse hade gjort på de båda förgårdarna till Herrens hus. Sedan skyndade han bort därifrån och kastade stoftet av dem i Kidrons dal. 13 (M) Han orenade offerhöjderna öster om Jerusalem och söder om Fördärvets berg[f], som Israels kung Salomo hade byggt åt Astarte, sidoniernas vidrighet, åt Kemosh, Moabs vidrighet och åt Milkom, ammoniternas avskyvärda avgud. 14 (N) Stoderna slog han sönder och asherapålarna högg han ner. Platsen där de hade stått fyllde han med människoben[g].
15 (O) Han bröt också ner altaret i Betel med dess offerhöjd. Det var den offerhöjd som Jerobeam, Nebats son, hade byggt upp, han som fick Israel att synda. Därefter brände han offerhöjden och stötte sönder den till stoft och brände dessutom Asheran. 16 (P) När Josia såg sig om och fick se gravarna som fanns på berget, lät han hämta ut benen ur gravarna och brände dem på altaret och orenade det så, i enlighet med Herrens ord genom gudsmannen[h] som sade att det skulle ske. 17 (Q) Kungen frågade: ”Vad är det för ett minnesmärke som jag ser där?” Folket i staden svarade: ”Där ligger gudsmannen begravd, han som kom från Juda och ropade mot altaret i Betel att det skulle ske som du nu har gjort.” 18 (R) Då sade han: ”Låt honom vara. Ingen får röra hans ben.” Så lämnade man hans ben i fred och även benen av den profet som hade kommit dit från Samarien.
19 Josia avlägsnade också alla de offerhöjdshus i Samariens städer som Israels kungar hade byggt upp och som väckt Herrens vrede. Han gjorde med dem precis på samma sätt som han hade gjort i Betel. 20 (S) Alla offerhöjdspräster som fanns där avrättade han på altarna och brände människoben ovanpå dem. Därefter vände han tillbaka till Jerusalem.
Ett rätt påskfirande
21 (T) Kungen befallde allt folket: ”Fira påskhögtid[i] åt Herren er Gud så som det är föreskrivet i denna förbundsbok.” 22 En sådan påskhögtid hade nämligen inte firats sedan den tid då domarna dömde Israel, inte någon gång under hela den tid som kungar regerade i Israel och Juda. 23 Det var först i kung Josias artonde regeringsår som en sådan påskhögtid firades åt Herren i Jerusalem.
Josias övriga åtgärder
24 (U) Dessutom skaffade Josia bort andebesvärjarna och spåmännen, husgudarna[j] och avgudarna och allt det avskyvärda som man kunde se i Juda land och i Jerusalem. Han gjorde det för att upprätthålla de lagord som fanns skrivna i den bok som prästen Hilkia hade funnit i Herrens hus. 25 (V) Före Josia hade det inte funnits någon kung som var som han, ingen som så av hela sitt hjärta, hela sin själ och hela sin kraft hade vänt sig till Herren i enlighet med hela Mose lag. Efter honom kom inte heller någon som var lik honom.
26 (W) Ändå vände Herren sig inte från sin stora vredes glöd. Hans vrede hade blivit upptänd mot Juda på grund av allt det som Manasse hade gjort och väckt hans vrede med. 27 (X) Herren sade: ”Också Juda ska jag driva bort från mitt ansikte, liksom jag har drivit bort Israel. Jag ska förkasta Jerusalem, denna stad som jag hade utvalt, och även det hus om vilket jag hade sagt: Mitt namn ska vara där.”
Slutet av Josias regering
28 Vad som mer finns att säga om Josia och om allt som han gjorde, det är skrivet i Juda kungars krönika. 29 (Y) Under hans tid drog farao Neko[k], kungen av Egypten, upp mot Assyriens kung vid floden Eufrat. Då tågade kung Josia emot honom men blev dödad av honom vid Megiddo[l] under första sammandrabbningen. 30 (Z) Hans tjänare förde hans döda kropp i en vagn bort från Megiddo till Jerusalem och begravde honom i hans grav.
Men folket i landet tog Josias son Joahas och smorde honom och gjorde honom till kung efter hans far.
Joahas blir kung i Juda
31 (AA) Joahas var tjugotre år när han blev kung, och han regerade tre månader[m] i Jerusalem. Hans mor hette Hamutal och hon var dotter till Jeremia från Libna. 32 Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, precis som hans fäder hade gjort. 33 Farao Neko lät sätta honom i fängelse i Ribla[n] i Hamats land och gjorde så slut på hans regering i Jerusalem. Han pålade landet en skatt på hundra talenter silver och en talent guld[o].
34 Och farao Neko gjorde Eljakim, Josias son, till kung i hans far Josias ställe och ändrade hans namn till Jojakim. Men han tog med sig Joahas, som på så sätt kom till Egypten och dog där.
Jojakim blir kung i Juda
35 (AB) Jojakim gav silvret och guldet åt farao. Men han måste beskatta landet för att kunna få fram de pengar som farao gett befallning om. Allt eftersom var och en av folket i landet blev beskattad, drev man in silvret och guldet från dem för att sedan betala ut det till farao Neko.
36 Jojakim var tjugofem år när han blev kung, och han regerade elva år[p] i Jerusalem. Hans mor hette Sebida och hon var dotter till Pedaja från Ruma. 37 Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, precis som hans fäder hade gjort.
5 (A) Varje överstepräst blir utsedd bland människor och insatt för människors skull, för att göra tjänst inför Gud och bära fram gåvor och offer för deras synder. 2 (B) Han kan ha medkänsla med[a] dem som är okunniga och vilsna, eftersom han själv är svag 3 (C) och därför måste bära fram synd-offer både för folket och för sig själv.
4 (D) Ingen tar sig denna värdighet, utan man blir kallad av Gud liksom Aron blev det. 5 (E) Så var det också med Kristus. Han tog sig inte värdigheten som överstepräst, utan fick den av honom som sade: Du är min Son, jag har fött dig i dag.[b] 6 Han säger också på ett annat ställe: Du är präst för evigt, på samma sätt som Melkisedek.[c]
7 (F) Under sin tid här i köttet ropade han högt under tårar när han bad och vädjade till den som kunde rädda honom från döden, och han blev bönhörd och fri från sin ångest[d]. 8 (G) Trots att han var Son fick han lära sig lydnad genom sitt lidande. 9 (H) När han sedan var fullkomnad[e] blev han källan till evig frälsning för alla som lyder honom, 10 av Gud kallad överstepräst på samma sätt som Melkisedek.
Varning för förhärdelse
11 Om detta har vi mycket att säga som är svårt att förklara, eftersom ni har blivit så dåliga på att lyssna. 12 (I) Ni borde ha blivit lärare för länge sedan, men nu behöver ni någon som lär er de första grunderna i Guds ord igen. Ni behöver mjölk, inte fast föda! 13 (J) Den som lever av mjölk är inte mogen för en undervisning om rättfärdighet, för han är fortfarande ett barn. 14 (K) Den fasta födan är till för vuxna[f], för dem som genom övning har fått sinnena skärpta till att skilja mellan gott och ont.
Herrens dag
2 (A) Blås i basun på Sion,
låt larmet ljuda
på mitt heliga berg
så att alla som bor i landet darrar,
för Herrens dag kommer,
den är nära,
2 (B) en dag av mörker och töcken,
en dag av moln och dimma.
Som gryningen
breder ut sig över bergen
kommer ett stort
och mäktigt folk,
vars like inte har funnits
och aldrig ska uppstå igen
under kommande släkten.
3 Framför dem
går en förtärande eld,
bakom dem
en brännande låga.
Landet framför dem
var som Edens lustgård,
bakom dem är öde öken.
Ingen kommer undan dem.
4 De liknar hästar,
de rusar fram som stridshästar.
5 De spränger fram
över bergens toppar
med ett muller som av vagnar,
med ett dån som när eldens lågor
förtär strå,
som ett mäktigt folk,
ordnat till strid.
6 (C) Framför dem grips folken av skräck,
alla ansikten bleknar[a].
7 Som hjältar jagar de fram,
som stridsmän stiger de upp
på murarna.
Var och en går sin väg rakt fram,
ingen viker av från sin bana
8 Den ene tränger inte den andre,
var och en går sitt givna spår.
Mitt igenom vapnen störtar de fram
utan att hejdas[b].
9 (D) De stormar in i staden,
rusar fram på murarna,
klättrar upp på husen,
går in genom fönstren
som tjuvar.
10 (E) Inför dem darrar jorden,
himlen bävar,
solen och månen förmörkas
och stjärnorna mister sitt sken.
11 (F) Herren låter sin röst höras
framför sin här.
Mycket stor är hans armé,
stark är den som utför
hans order,
för Herrens dag är stor
och mycket skrämmande.
Vem kan uthärda den?
Kallelse till omvändelse
12 (G) Men nu, säger Herren,
vänd om till mig
av hela ert hjärta,
med fasta, gråt och klagan.
13 (H) Riv sönder era hjärtan,
inte era kläder,
och vänd om till Herren er Gud,
för han är nådig och barmhärtig,
sen till vrede och stor i nåd,
och han ångrar det onda.
14 (I) Vem vet?
Kanske vänder han om
och ångrar sig
och lämnar kvar en välsignelse
efter sig
till matoffer och drickoffer
åt Herren er Gud.
15 (J) Blås i basun på Sion,
pålys en helig fasta,
utropa en helig sammankomst.
16 (K) Samla folket,
helga församlingen,
kalla samman de äldste,
samla de små barnen,
också dem som diar vid bröstet.
Låt brudgummen komma ut
ur sitt rum
och bruden ur sin kammare.
17 (L) Låt prästerna, Herrens tjänare,
gråta mellan förhuset och altaret
och säga:
”Herre, skona ditt folk
och låt inte din arvedel hånas
och bli en nidvisa
bland hednafolken.
Varför ska det få sägas bland folken:
Var är deras Gud?”
Herrens svar
18 Då fylldes Herren
av lidelse för sitt land,
och han förbarmade sig
över sitt folk.
19 (M) Herren svarade
och sade till sitt folk:
Se, jag ska sända er
säd och vin och olja
så att ni blir mätta.
Och jag ska inte
låta hednafolken håna er längre.
20 (N) Fienden från norr
ska jag driva långt bort ifrån er,
jag ska driva ut honom
till ett torrt och öde land,
hans förtrupp till havet i öster
och hans eftertrupp till havet
i väster.[c]
Stank ska stiga från honom,
ja, vidrig lukt ska stiga
från honom,
för han har gjort stora ting.
21 Var inte rädd, du land!
Jubla och gläd dig,
för Herren har gjort stora ting.
22 (O) Var inte rädda, ni markens djur,
för ödemarkens beten grönskar
och träden bär sin frukt,
fikonträden och vinstockarna
ger sin rikedom.
23 (P) Jubla, ni Sions barn,
gläd er i Herren er Gud,
för han ger er Läraren[d]
till rättfärdighet.
Han ska sända er rikligt med regn,
både höstregn och vårregn
som tidigare.
24 (Q) Så ska tröskplatserna fyllas med säd
och pressarna flöda över
av vin och olja.
25 Jag ska gottgöra er för åren
som åts upp av gräshopporna
och gräsbitarna,
av gräsätarna och gräsgnagarna,
den stora här
som jag sände ut mot er.
26 Ni ska äta och bli mätta,
och ni ska lova[e]
Herren er Guds namn,
han som har handlat
så underbart med er,
och mitt folk ska aldrig mer
komma på skam.
27 (R) Ni ska förstå att jag är mitt i Israel,
att jag är Herren er Gud
och ingen annan.
Och mitt folk ska aldrig mer
komma på skam.
28 (S) Och det ska ske därefter
att jag utgjuter min Ande
över allt kött.
Era söner och era döttrar
ska profetera,
era gamla ska ha drömmar
och era unga ska se syner.[f]
29 Ja, över tjänare och tjänarinnor
ska jag i de dagarna
utgjuta min Ande.
30 Och jag ska göra tecken
på himlen och på jorden,
blod, eld och rökpelare.
31 Solen ska vändas i mörker
och månen i blod
innan Herrens dag kommer,
den stora och skrämmande.
32 (T) Och det ska ske att var och en
som åkallar Herrens namn
ska bli frälst.
På Sions berg och i Jerusalem
ska det finnas en räddad skara,
så som Herren har sagt,
bland de överlevande
som Herren kallar.[g]
Bön i ensamhet och nöd
142 [a]En vishetspsalm av David. En bön när han var i grottan[b].
2 Med hög röst
ropar jag till Herren,
med hög röst
ber jag Herren om nåd.
3 [c]Jag utgjuter mitt bekymmer
för honom,
berättar om min nöd för honom.
4 [d]När min ande mattas i mig
är du den som känner min stig.
På vägen där jag går
har de lagt snaror för mig.
5 [e]Se på min högra sida,
där finns ingen
som känns vid mig.
Jag har ingen tillflykt mer,
ingen som frågar efter min själ.
6 [f]Jag ropar till dig, Herre,
jag säger: Du är min tillflykt,
min lott i de levandes land.
7 Lyssna till mitt rop,
för jag är i stor nöd.
Rädda mig från mina förföljare,
för de är starkare än jag.
8 [g]För min själ ut ur fängelset,
så att jag kan prisa ditt namn.
De rättfärdiga ska samlas
omkring mig
när du visar din godhet mot mig.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation