M’Cheyne Bible Reading Plan
Lån och skulder
15 Vart sjunde år ska alla skulder efterskänkas. 2 Det ska gå till så här: Varje långivare ska avskriva de lån han har gett till andra. Han får inte kräva igen ett lån av sin broder eller landsman efter att man utlyst den allmänna skuldavskrivningen, Herrens friår. 3 Du kan kräva återbetalning av en främling, men din broders skuld ska du efterskänka.
4 Hos dig ska ingen behöva vara fattig, för Herren, din Gud, vill välsigna dig rikligen i det land som han ger dig till egendom, 5 om du bara lyssnar till Herren, din Gud, och noga följer hela den lag som jag idag ger dig. 6 Herren, din Gud, kommer att välsigna dig som han har lovat. Du ska låna ut pengar till många folk, men själv kommer du aldrig att vara i behov av lån. Du ska härska över många folk, men ingen ska härska över dig.
7 Men om det skulle finnas någon hos dig som är fattig, en landsman, i någon av städerna i det land som Herren, din Gud, vill ge dig, får du inte vara hård och vägra att hjälpa honom. 8 Öppna din hand för honom och låt honom få låna vad han behöver. 9 Se till att du inte låter en ond tanke växa fram inom dig bara för att det sjunde året, avskrivningsåret, närmar sig, så att du ser med ont öga på din fattige broder och vägrar att låna ut pengar. Annars kommer den fattige att ropa ut sin nöd inför Herren och du får en synd att svara för. 10 Ge honom det han behöver utan att klaga, för då kommer Herren att välsigna ditt arbete och allt vad du gör. 11 Det kommer alltid att finnas fattiga i landet och därför ger jag dig detta bud: Ge med öppen hand till din broder, till den fattige och den som är i nöd i ditt land.
Slavar
(2 Mos 21:2-6)
12 Om någon av ditt folk, en hebreisk man eller kvinna, har sålt sig till dig som slav, ska han tjäna dig i sex år och sedan måste du frige honom eller henne det sjunde året 13 och du får inte skicka i väg slaven tomhänt. 14 Ge honom en ordentlig avskedsgåva från din hjord och av det som kommer från din tröskplats och din vinpress. Dela med dig åt honom av den välsignelse du själv har fått från Herren, din Gud. 15 Kom ihåg att du själv var slav i Egypten och att Herren, din Gud, befriade dig. Det är därför jag ger dig denna befallning.
16 Men om slaven inte vill lämna dig utan säger att han älskar dig och din familj och trivs bra i ditt hus, 17 då ska du sticka en syl genom hans öra in i dörren. Då blir han din slav för alltid. På samma sätt ska du göra med en slavinna. 18 Beklaga dig aldrig om du måste frige en slav! Du har under dessa sex år sparat in hela den summa[a] det skulle ha kostat dig att ha en anställd på det arbete han utfört åt dig. Herren, din Gud, ska välsigna dig i allt vad du gör.
Förstfödda djur
19 Allt förstfött av hankön från din boskap och dina hjordar ska du avskilja åt Herren, din Gud. Använd inte det förstfödda bland din nötboskap till arbete ute på åkrarna och klipp inte av ullen på det förstfödda bland dina får och getter. 20 Istället ska du och din familj varje år äta dessa djur inför Herren, din Gud, på den plats han väljer ut. 21 Men om det förstfödda djuret inte är felfritt, utan är lamt eller blint eller har något annat fel, ska du inte offra det åt Herren, din Gud. 22 Då ska du istället använda det som mat hemma till din familj. Alla rena och orena kan äta det precis som man äter gasell eller hjort. 23 Men dess blod får du inte äta utan häll ut det på marken som vatten.
Ångerpsalm; tröst i nöden
102 Bön av en betryckt och svag som utgjuter sin klagan inför Herren.
2 Herre, hör min bön!
Låt mitt rop om hjälp nå dig!
3 Dölj dig inte för mig när jag är i nöd.
Lyssna, och skynda dig att svara mig när jag ropar.
4 För mina dagar försvinner som rök,
och det brinner i mitt inre som en glöd.
5 Mitt innersta är förtorkat,
vissnat som gräs.
Jag glömmer att äta min mat,
6 och min suckan har gjort
att jag magrat till bara skinn och ben.
7 Jag är som en pelikan[a] långt ute i vildmarken,
som en uggla bland ruiner.
8 Jag ligger vaken,
jag är som en ensam fågel på taket.
9 Mina fiender hånar mig dag efter dag
och använder mig i svordomar.
10 Jag äter aska som bröd
och blandar min dryck med tårar,
11 för din vredes och förbittrings skull.
Du har gripit mig och stött bort mig.
12 Mitt liv är som kvällsskuggan,
jag vissnar som gräset.
13 Men du, Herre, regerar i evighet,
och från generation till generation ska man komma ihåg dig.
14 Du ska gripa in
och visa nåd mot Sion.
Nu är det dags att visa medlidande med det,
nu har den tiden kommit.
15 Dina tjänare älskar dess stenar,
de lider av att se det ligga i grus.
16 Folken ska frukta Herrens namn
och kungarna på jorden din härlighet,
17 när Herren bygger upp Sion på nytt
och visar sig i sin härlighet.
18 Han ska lyssna till de nödlidandes böner
och inte förakta vad de ber om.
19 Detta ska skrivas ner för kommande generationer,
för att folk som han kommer att skapa[b] ska prisa Herren.
20 För han blickar ner från sin heliga höjd,
Herren ser ner till jorden.
21 Han hör den fångnes klagan
och befriar de dödsdömda.
22 Herrens namn ska förkunnas i Sion
och hans lov i Jerusalem,
23 när folk och riken samlas
för att tjäna honom.
24 Han har gjort mig kraftlös trots att jag är i mina bästa år.
Han har förkortat min levnadstid.
25 Jag säger:
”Min Gud, ryck inte bort mig mitt i livet,
du som själv lever från generation till generation!
26 För länge sedan lade du jordens grund,
och himlarna är dina händers verk.
27 De ska försvinna, men du består.
De är alla som utslitna kläder som du byter ut,
och de försvinner.
28 Men du är densamme,
och dina år ska aldrig ta slut.
29 Dina tjänares barn ska leva vidare hos dig,
och deras efterkommande bestå inför dig.”
Herrens utvalde
42 Detta är min tjänare som jag uppehåller,
min utvalde som jag håller kär!
Jag låter min Ande komma över honom,
han ska föra ut rätten för folken.
2 Han ropar inte, han skriker inte,
han låter inte sin röst höras på gatorna.
3 Han krossar inte ett brutet strå,
han släcker inte en veke som tynar.
Troget för han fram rättvisan.
4 Han ska inte tyna bort eller krossas
förrän han upprättat rättvisan på jorden.
Fjärran länder väntar på hans undervisning[a].”
5 Så säger Gud, Herren,
som har skapat himlarna
och spänt upp dem,
brett ut jorden och allt som kommer upp ur den,
han som ger liv åt människorna
och livsande till alla som bor där:
6 ”Jag, Herren, har kallat dig i rättfärdighet.
Jag tar dig vid handen och uppehåller dig.
Jag gör dig till ett förbund för mitt folk
och till ett ljus för alla andra folk.
7 Du ska öppna de blindas ögon
och befria de fångna ur fängelset,
ur fångenskap dem som sitter i mörkret.
8 Jag är Herren.
Det är mitt namn,
jag ger inte min ära till någon annan,
inte mitt lov till avgudar.
9 Det som har varit förut är nu förbi,[b]
nu förkunnar jag något nytt.
Innan det sker ska jag låta er höra om det.
En ny sång
10 Sjung en ny sång till Herren!
Sjung hans pris från jordens alla ändar,
låt havet brusa och allt som finns där,
länderna bortom havet och alla som bor där.
11 Låt öknen och dess städer höja sin röst,
byarna där Kedar bor.
Låt Selas befolkning sjunga av glädje,
ropa från bergens toppar.
12 Ge Herren äran,
förkunna hans lov i länderna bortom havet.
13 Herren drar ut med stor makt,
som en krigare upptänd av stridslust,
han ger upp ett krigsrop
och övervinner sina fiender.
14 Länge har jag varit tyst,
tigit och lagt band på mig,
men nu skriker jag som en kvinna i födslovåndor,
flämtar och drar efter andan på samma gång.
15 Jag ska ödelägga bergen och höjderna
och låta gräset på dem torka bort.
Jag ska förvandla floder till land
och torka ut dammarna.
16 Jag ska leda de blinda på en väg som de inte känner,
föra dem fram längs okända stigar.
Jag ska göra mörkret till ljus framför dem
och göra den oländiga marken jämn.
Detta ska jag göra,
och jag ska inte överge dem.
17 Men de som litar på avgudar och kallar dem gudar
kommer att få ge sig iväg
i skam och förnedring.
Blinda och döva för Herrens ord
18 Hör, ni döva!
Se, ni blinda!
19 Vem är så blind som min tjänare,
så döv som min budbärare?
Vem är så blind som min förtrogne[c],
så blind som Herrens tjänare?
20 Han ser mycket
men bryr sig inte om det.
Han hör, men utan att lyssna.”
21 Herren är rättfärdig,
därför vill han visa
att hans lag är härlig och stor.
22 Men detta är ett plundrat och skövlat folk.
Alla har legat bundna i hålor,
undangömda i fängelser.
De blev utplundrade
men ingen har hjälpt dem,
de har skövlats
men ingen har sagt: ”Ge tillbaka!”.
23 Vem av er vill höra det här,
ta vara på det och lyssna hädanefter?
24 Vem har utlämnat Jakob åt skövling,
Israel åt plundrare?
Var det inte Herren,
han som vi har syndat mot?
De ville inte gå hans vägar
och inte heller lyssna till hans lag.
25 Därför lät han sin brinnande vrede komma över dem
och drabbas av krig och våld.
Men fastän de blev prövade i eld
förstod de inte;
fastän de brändes av lågor
tog de inte varning.
Kvinnan och draken
12 Sedan syntes ett tecken i himlen: en kvinna som var insvept i solen och hade månen under sina fötter och en krans av tolv stjärnor på sitt huvud. 2 Hon var gravid och ropade i sin vånda när födslovärkarna kom.
3 Ett annat tecken syntes i himlen: en stor röd drake som hade sju huvuden och tio horn och sju kronor på sina huvuden. 4 Hans svans drog med sig en tredjedel av stjärnorna och slängde ner dem på jorden, och han stod framför kvinnan som skulle föda, så att han kunde äta upp barnet när det föddes. 5 Kvinnan födde nu en son, som ska valla alla folk med en spira av järn[a], och barnet rycktes bort och fördes upp till Gud och hans tron. 6 Kvinnan flydde sedan ut i öknen, där Gud hade gjort i ordning en plats åt henne, för att hon skulle tas om hand under 1 260 dagar[b].
7 Sedan bröt ett krig ut i himlen. Mikael och hans änglar stred mot draken, och draken och hans änglar stred. 8 Men draken förlorade slaget, och han och hans änglar tvingades ut ur himlen. 9 Han, den stora draken, den gamla ormen, som kallas djävulen eller Satan,[c] och som bedrar hela världen, kastades ner till jorden tillsammans med sina änglar.
10 Sedan hörde jag en stark röst i himlen säga:
”Nu tillhör frälsningen, kraften och riket vår Gud,
och makten hans Smorde.
Anklagaren, han som dag och natt
anklagade våra trossyskon inför vår Gud,
har nu kastats ner.
11 Men de besegrade honom genom Lammets blod
och genom sina vittnesbörds ord
och de älskade inte sina liv utan kunde gå i döden.
12 Jubla därför, ni himlar och alla ni himlarnas invånare.
Men ve över jorden och havet,
för djävulen har kommit ner till er
och hans vrede är stor,
eftersom han vet att han bara har en kort tid kvar.”
13 När draken märkte att han hade kastats ner till jorden, förföljde han kvinnan som hade fött pojken. 14 Men hon fick vingarna av en stor örn, så att hon kunde fly ut i öknen, till den plats där hon skulle tas om hand och skyddas från draken under en tid och två tider och en halv tid[d].
15 Ormen sprutade nu ut en flod av vatten ur sin mun efter kvinnan, för att strömmen skulle föra bort henne, 16 men jorden hjälpte kvinnan och öppnade sin mun och svalde floden som draken sprutat ut. 17 Då blev draken rasande på kvinnan och gav sig ut för att kriga mot resten av hennes barn, mot alla dem som håller Guds bud och har Jesus vittnesbörd. 18 Och draken ställde sig på sanden vid havet.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.