M’Cheyne Bible Reading Plan

Tillägg till offerlagarna

15 Herren talade till Mose. Han sade: ² ”Tala till Israels barn och säg till dem: När ni kommer in i det land som jag ger er att bo i, ^3 (A) och ni vill offra ett eldsoffer åt Herren, ett brännoffer eller ett slaktoffer av nöt eller småboskap, för att bereda Herren en ljuvlig doft – vare sig det gäller att fullgöra ett löfte eller om det är ett frivilligt offer eller era högtidsoffer – ^4 (B) så ska den som bär fram ett sådant offer åt Herren, också som matoffer bära fram en tiondels efa fint mjöl, blandat med en fjärdedels hin^[a] olja, ⁵ och som dryckesoffer ska du offra en fjärdedels hin vin för varje lamm tillsammans med brännoffret eller slaktoffret.

⁶ Till en bagge ska du som matoffer offra två tiondels efa fint mjöl, blandat med en tredjedels hin olja,^{[b] 7} och som dryckesoffer ska du bära fram en tredjedels hin vin till en ljuvlig doft för Herren. ⁸ När du offrar en ungtjur till brännoffer eller slaktoffer för att fullgöra ett löfte eller som gemenskapsoffer^[c] åt Herren, ⁹ ska du tillsammans med tjuren som matoffer bära fram tre tiondels efa fint mjöl, blandat med en halv hin^[d] olja, ¹⁰ och som dryckesoffer ska du bära fram en halv hin vin, det är ett eldsoffer till en ljuvlig doft för Herren.

¹¹ Så ska man göra med varje tjur, varje bagge, varje lamm eller killing. ¹² Efter det antal ni offrar, ska ni göra så med var och en efter deras antal. ¹³ Varje infödd ska göra så när han bär fram ett eldsoffer till en ljuvlig doft för Herren. ¹⁴ När en främling som bor hos er eller någon som vistas ibland er i kommande släkten vill offra ett eldsoffer till en ljuvlig doft för Herren, ska han göra så som ni gör. ^15 (C) Inom församlingen ska samma stadga gälla för er och för främlingen hos er, en evig stadga från släkte till släkte. Som det är för er, så ska det vara för främlingen inför Herrens ansikte. ¹⁶ Samma lag och samma rätt ska gälla för er och för främlingen som bor hos er.”

¹⁷ Herren talade till Mose. Han sade: ¹⁸ ”Tala till Israels barn och säg till dem: När ni kommer in i det land dit jag för er, ^19 (D) då ska ni, när ni äter av landets bröd, ge Herren en offergåva av det. ^20 (E) Av det första ni bakar ska ni ge en kaka till offergåva, som en offergåva från er loge ska ni ge den. ²¹ Ni ska ge åt Herren en offergåva, släkte efter släkte, av det första ni bakar.

²² Om ni försyndar er och inte håller alla dessa bud som Herren kungjorde för Mose ²³ – allt det som Herren befallde er genom Mose, från den dag då Herren gav sina befallningar och allt framgent, släkte efter släkte, – ^24 (F) om det gjordes av misstag utan att församlingen visste det, ska hela församlingen offra en ungtjur som brännoffer, till en ljuvlig doft för Herren, med matoffret och dryckesoffret på föreskrivet sätt, och likaså en bock till syndoffer. ²⁵ Och prästen ska bringa försoning för hela Israels församling, och de ska få förlåtelse. Det var en synd av misstag, och de har burit fram sitt offer, ett eldsoffer åt Herren och sitt syndoffer inför Herrens ansikte för sitt misstag. ²⁶ Hela Israels församling och främlingen som bor bland dem ska få förlåtelse, eftersom hela folket hade del i synden som gjordes av misstag.

^27 (G) Om en enskild person av misstag syndar, ska han som syndoffer föra fram en årsgammal get. ²⁸ Prästen ska bringa försoning för den som har felat genom att av misstag synda inför Herrens ansikte. Så blir han försonad och får förlåtelse. ²⁹ Både för den infödde bland Israels barn och för främlingen som bor ibland dem ska samma lag gälla när någon begår en synd av misstag. ³⁰ Men den som begår något med berått mod^[e], vare sig han är infödd eller främling, han hånar Herren och ska utrotas ur sitt folk. ³¹ Eftersom han har föraktat Herrens ord och brutit mot hans bud, måste han utrotas. Hans missgärning vilar på honom.”

En sabbatsbrytare stenas

³² Medan Israels barn var i öknen, ertappades en man med att samla ved på sabbatsdagen. ³³ De som ertappade honom med att samla ved förde honom till Mose och Aron och hela församlingen. ^34 (H) Då det inte var klart utsagt vad som borde göras med honom, satte de honom i förvar.

³⁵ Och Herren sade till Mose: ”Mannen ska straffas med döden. Hela församlingen ska stena honom utanför lägret.” ³⁶ Då förde hela församlingen ut honom utanför lägret och stenade honom till döds, så som Herren hade befallt Mose.

Hörntofsarna

³⁷ Herren sade till Mose: ^38 (I) ”Tala till Israels barn och säg till dem att de, släkte efter släkte, ska göra tofsar^[f] i hörnen på sina kläder och sätta ett mörkblått^[g] snöre på varje hörntofs. ³⁹ Ni ska ha sådana tofsar, och när ni ser dem ska ni tänka på alla Herrens bud och göra efter dem och inte följa era egna hjärtan och ögon, som lockar er till otrohet. ⁴⁰ Så ska ni tänka på och göra efter alla mina bud och vara heliga inför er Gud. ⁴¹ Jag är Herren er Gud, som förde er ut ur Egyptens land för att vara er Gud. Jag är Herren er Gud.”

Bön om syndernas förlåtelse

51 För körledaren. En psalm av David, ^2 (A) när profeten Natan kom till honom efter att han gått in till Bat-Seba^[a].

Sången om Herrens vingård

5 ^(A) Nu vill jag sjunga

Domsord över ogudaktigheten

Maning till uthållighet

12 ^(A) När vi nu har en så stor sky av vittnen omkring oss, låt oss då lägga bort allt som tynger och särskilt synden som snärjer oss så hårt, och löpa uthålligt i det lopp vi har framför oss. ^2 (B) Och låt oss ha blicken fäst på Jesus, trons upphovsman och fullkomnare. För att nå^[a] den glädje som låg framför honom uthärdade han korset, utan att bry sig om skammen, och sitter nu på högra sidan om Guds tron. ^3 (C) Tänk på honom som fick utstå sådan fiendskap från syndare, så att ni inte tröttnar och tappar modet.

⁴ Än har ni inte gjort motstånd ända till blods i er kamp mot synden. ^5 (D) Och ni har glömt uppmaningen som talar till er som söner:

⁷ Det är för er fostran som ni får utstå lidande. Gud behandlar er som sina söner. Vilken son blir inte fostrad av sin far? ⁸ Får ni inte fostran som alla andra, då är ni oäkta barn och inga riktiga söner. ^9 (E) Vi hade våra jordiska fäder som fostrade oss, och vi hade respekt för dem. Ska vi då inte så mycket mer underordna oss andarnas Far så att vi får leva? ¹⁰ Våra fäder fostrade oss en kort tid så som de tyckte var rätt, men Gud gör det för vårt bästa, för att vi ska få del av hans helighet. ^11 (F) För stunden verkar ingen fostran vara till glädje utan snarare till sorg, men för dem som har tränats genom fostran ger den längre fram frid och rättfärdighet som frukt.

^12 (G) Styrk därför kraftlösa händer och svaga knän. ^13 (H) Gör stigarna raka för era fötter^[c], så att den haltande foten inte går ur led utan i stället blir frisk. ^14 (I) Sök frid med alla och helgelse, för utan helgelse kommer ingen att se Herren. ^15 (J) Se till att ingen går miste om Guds nåd och att ingen bitter rot får växa upp och skada och smitta många. ^16 (K) Se till att ingen är sexuellt omoralisk eller oandlig som Esau, som sålde sin förstfödslorätt^[d] för ett enda mål mat. ^17 (L) Ni vet att när han sedan ändå ville ärva välsignelsen blev han avvisad. Han fann ingen möjlighet att ändra sig^[e], trots att han sökte välsignelsen under tårar.

^18 (M) Ni har inte kommit till ett berg som man kan ta på, till flammande eld och töcken, mörker och storm, ^19 (N) till basunljud och en röst som talade sådana ord att de som hörde den bad att få slippa höra mer. ²⁰ De stod inte ut med det som befalldes: Även om det är ett djur som rör vid berget ska det stenas.^{[f] 21} Så skräckinjagande var synen att Mose sade: Jag är skräckslagen och darrar.^[g]

^22 (O) Nej, ni har kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, till änglar i mångtusental, ^23 (P) till en festgemenskap och församling av förstfödda som har sina namn skrivna i himlen, till Gud som är allas domare och till andarna av rättfärdiga som nått fullkomningen. ^24 (Q) Ni har kommit till det nya förbundets medlare, Jesus, och det renande blodet^[h] som talar starkare än Abels blod.

^25 (R) Se till att ni inte avvisar honom som talar. För om inte de kom undan som avvisade honom när han varnade dem här på jorden, hur ska då vi göra det om vi vänder ryggen åt honom som varnar oss från himlen? ²⁶ Den gången fick hans röst jorden att skaka, men nu har han lovat och sagt: Än en gång ska jag skaka inte bara jorden utan också himlen.^{[i] 27 (S)} Orden än en gång visar att det som skakas ska försvinna, eftersom det är skapat, för att det som inte kan skakas ska bestå.

^28 (T) När vi nu får ett rike som inte kan skakas, låt oss då vara tacksamma. På så sätt ska vi tjäna och behaga Gud med vördnad och fruktan, ^29 (U) för vår Gud är en förtärande eld.