M’Cheyne Bible Reading Plan
24 Under kung Jojakims regering anföll kung Nebukadnessar från Babylonien. Jojakim fick underkasta sig honom i tre år, men sedan gjorde han uppror. 2 Herren skickade då rövarband från kaldéerna, araméerna, moabiterna och ammoniterna mot Juda för att krossa det, precis som han förutsagt genom sina tjänare profeterna. 3 Dessa olyckor drabbade Juda på Herrens direkta befallning. Han ville fördriva dem på grund av Manasses synder och allt han gjort 4 och utgjutit oskyldigt blod, så mycket att han hade fyllt Jerusalem med det oskyldiga blodet. Herren ville inte förlåta detta.
5 Jojakims historia i övrigt, vad han gjorde, finns nedtecknat i Juda kungars krönika.
Jojakin regerar i Juda
(2 Krön 36:9-10)
6 När Jojakim dog och gick till vila hos sina förfäder, blev hans son Jojakin kung efter honom. 7 Den egyptiske kungen kom inte tillbaka mer från sitt land, för kungen i Babylonien hade intagit det område som tillhört Egypten, från Egyptens gränsflod till floden Eufrat.
8 Jojakin var arton år när han blev kung, och han regerade i tre månader i Jerusalem. Hans mor hette Nechushta och var dotter till Elnatan från Jerusalem. 9 Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, precis som hans far hade gjort.
10 Vid denna tid drog den babyloniske kungen Nebukadnessars arméer mot Jerusalem och belägrade staden. 11 Nebukadnessar kom själv dit medan hans trupper belägrade staden. 12 Kung Jojakin av Juda, hans mor, alla hans ämbetsmän och hovmän kapitulerade för honom. Kungen av Babylonien tillfångatog Jojakin i sitt åttonde regeringsår.
13 Nebukadnessar förde bort alla skatter från Herrens tempel och det kungliga palatsets skattkammare, och alla guldföremål som Israels kung Salomo hade låtit tillverka för Herrens hus, allt i enlighet med vad Herren tidigare sagt. 14 Nebukadnessar förde bort hela Jerusalem till exilen: alla officerare och krigare, hantverkare och smeder, sammanlagt 10 000 fångar. Det var bara de fattigaste som blev kvar i landet. 15 Nebukadnessar förde bort Jojakin, kungens mor, hans hustrur, ämbetsmännen och de mäktiga i landet från Jerusalem till Babylon. 16 Soldaterna som fördes bort var 7 000 till antalet, alla krigsdugliga, och hantverkarna och smederna uppgick till 1 000. Den babyloniske kungen förde dem med sig i fångenskap till Babylon. 17 Han utsåg kung Jojakins farbror Mattanja till ny kung, och han ändrade hans namn till Sidkia.
Sidkia regerar i Juda
(2 Krön 36:11-14; Jer 52:1-3)
18 Sidkia var tjugoett år gammal när han blev kung, och han regerade elva år i Jerusalem. Hans mor hette Hamutal och var dotter till Jeremia från Livna. 19 Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, precis som Jojakim hade gjort.
20 Herren förkastade till sist i sin vrede både Jerusalem och Juda.
Jerusalem erövras av Nebukadnessar
(2 Krön 36:15-20; Jer 39:1-10; 52:4-27)
Men Sidkia gjorde uppror mot kungen i Babylonien.
6 Låt oss därför nu lämna det man först behöver lära sig om Kristus och gå vidare till en undervisning som passar vuxna. Vi vill inte börja om från början igen och lägga grunderna: omvändelse från döda gärningar och tro på Gud, 2 undervisning om skillnaden i betydelse mellan dopet och andra tvagningar[a], om handpåläggning,[b] de dödas uppståndelse och en evig dom. 3 Så vill vi göra, om Gud tillåter det.
Varning för att överge Jesus Kristus
4 För de människor som en gång blivit upplysta och smakat den himmelska gåvan, fått del av den heliga Anden 5 och smakat Guds goda ord och den kommande tidsålderns krafter, 6 men sedan avfallit, dem kan man omöjligen få att vända tillbaka, eftersom de korsfäster Guds Son igen och förlöjligar honom.
7 En åker som suger åt sig det regn som ofta faller och ger bonden en god skörd får en välsignelse från Gud. 8 Men om åkern bara ger tistlar och törnen, då är den värdelös, och risken är stor att den drabbas av en förbannelse och slutet blir att den bränns av.
9 Men vad er beträffar, mina älskade, är vi övertygade om att det förhåller sig bättre med er och er frälsning, även om vi talar på det här sättet. 10 Gud är ju inte orättvis, utan minns hur hårt ni har arbetat för honom och hur mycket ni älskar honom, i och med att ni nu liksom tidigare tjänar de heliga. 11 Vi önskar därför att var och en av er ända fram till slutet ska göra allt detta med samma iver, så att ert hopp blir uppfyllt. 12 Var inte tröga, utan ta de människor till föredöme som genom tro och tålamod får del av vad Gud har lovat.
Gud håller sina löften
13 Då Gud gav sitt löfte till Abraham svor han vid sig själv, eftersom det inte fanns någon högre att svära vid, 14 och sa: ”Ja, jag ska välsigna dig och göra dina efterkommande[c] talrika.”[d] 15 Sedan väntade Abraham med stort tålamod och fick till slut vad som var utlovat.
16 Människor svär en ed vid någon som är högre än de själva. Eden bekräftar det som sagts, så att det blir slut på alla diskussioner. 17 Gud ville göra klart för dem som skulle ärva det utlovade hur oföränderligt hans beslut är, och därför bekräftade han det med en ed. 18 Båda dessa bekräftelser[e] står fast, eftersom Gud aldrig kan ljuga. De är en stark uppmuntran till oss som har tagit vår tillflykt till det hopp som vi har framför oss.
19 Detta hopp är för våra själar ett ankare, tryggt och säkert, och det når innanför förhänget[f], 20 dit Jesus gick in för oss, öppnade vägen,[g] och blev överstepräst för evigt, en sådan som Melkisedek.
Den kommande domen och räddning för Juda
3 I de dagarna, vid den tiden,
när jag återupprättar Juda och Jerusalem,
2 ska jag samla alla folk
och föra dem till Joshafats[a] dal.
Där ska jag döma dem
för mitt folks, min arvedel Israels skull,
som de har skingrat bland folken.
De har delat mitt land
3 och kastat lott om mitt folk.
Unga pojkar har getts som betalning till prostituerade
och flickor sålts mot vin till deras dryckeslag.
4 Tyros och Sidon, och ni, filistéernas alla regioner, vad har ni emot mig? Är ni ute för att hämnas mig något? Om ni vill vedergälla mig något ska jag snabbt låta det komma tillbaka över era egna huvuden. 5 Ni har tagit mitt silver och guld och alla mina dyrbara skatter och burit bort dem till era tempel. 6 Ni har sålt folket i Juda och Jerusalem till grekerna, för att föra dem långt bort från deras eget land.
7 Men jag ska få dem att bryta upp från de platser som ni sålt dem till, och det ni har gjort ska jag låta komma tillbaka över era egna huvuden. 8 Jag ska sälja era söner och döttrar till folket i Juda, och de ska sälja dem till sabéerna[b], ett folk långt borta.” Herren har talat.
9 Ropa ut detta bland folken:
Gör er beredda på krig!
Kom med krigarna!
Mobilisera soldaterna
och gå till anfall!
10 Smid era plogbillar till svärd
och era vingårdsknivar till spjut!
Låt den svage säga: ”Jag är stark.”
11 Skynda er, kom, alla nationer runt omkring,
och samlas där!
Herre, sänd dina hjältar dit ner!
12 ”Låt folken resa sig
och dra ut till Joshafats dal,
för där ska jag sitta till doms
över alla folken runt omkring.
13 Låt lien gå, för skörden är mogen.
Kom och trampa, för vinpressen är full
och presskaren flödar över.
Så stor är deras ondska!”
14 Skaror och åter skaror
i Domens dal!
För Herrens dag är nära
i Domens dal.
15 Solen och månen förmörkas
och stjärnorna håller tillbaka sitt sken.
16 Herren ryter från Sion
och låter sin röst höras från Jerusalem.
Både himmel och jord bävar,
men för sitt folk är Herren en tillflykt,
en fästning för israeliterna.
Välsignelser till Guds folk
17 ”Då ska ni inse att jag är Herren, er Gud,
som bor på Sion, mitt heliga berg.
Jerusalem ska vara heligt
och aldrig mer invaderas av främlingar.
18 Den dagen ska druvjuice droppa från bergen
och mjölk rinna från höjderna.
I alla bäckarna i Juda ska det strömma vatten,
en källa ska springa fram från Herrens hus
och vattna Akaciedalen.
19 Men Egypten ska läggas öde
och Edom bli en öde öken,
därför att de våldfört sig på Judas folk
och spillt oskyldigt blod i deras land.
20 Men Juda ska vara bebott i evighet
och Jerusalem från generation till generation.
21 Då ska jag utplåna deras blodskuld
som jag ännu inte utplånat.”[c]
Herren bor på Sion.
Ångerpsalm; bön om räddning
143 En psalm av David.
Herre, hör min bön!
Lyssna till min åkallan,
befria mig i din trofasthet och rättfärdighet.
2 Ställ inte din tjänare inför rätta,
för ingen levande är rättfärdig i dina ögon.
3 Min fiende har förföljt mig
och krossat mig.
Han har placerat mig i mörker,
precis som de som dött för länge sedan.
4 Jag är färdig att ge upp
och mitt hjärta är förlamat.
5 Jag minns tider som gått,
jag tänker på allt som du gjort,
begrundar dina händers verk.
6 Jag sträcker mina händer mot dig,
jag törstar efter dig som ett förtorkat land. Séla
7 Skynda dig, Herre, och svara mig,
för jag blir alltmer deprimerad.
Vänd dig inte bort från mig,
för då blir jag som de som ligger i sina gravar.
8 Låt mig varje morgon erfara din nåd,
för jag förtröstar på dig.
Visa mig den väg jag ska gå,
för jag sätter mitt hopp till dig.
9 Rädda mig från mina fiender!
Herre, jag flyr till dig.
10 Lär mig att göra din vilja,
för du är min Gud.
Låt din goda Ande leda mig på jämn mark.
11 Herre, bevara mitt liv för ditt namns skull.
Led mig ut ur nöden för din rättfärdighets skull.
12 Utplåna mina fiender i din nåd,
förgör dem som är ute efter mitt liv,
för jag är din tjänare.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.