M’Cheyne Bible Reading Plan
En folkräkning med konsekvenser
21 Men så drog Satan olycka över Israel, genom att han fick David att börja med en folkräkning.
2 Gör en fullständig folkräkning över invånarna i hela landet, från Beer-Seba till Dan, och meddela mig resultatet, sa David till överbefälhavaren Joab.
3 Men Joab kom med invändningar: Om Herren så skulle föröka sitt folk hundra gånger, tillhör de väl ändå alla dig? Varför vill du få Israel att synda?
4 Men kungens ord gällde framför Joabs, och Joab gjorde som han blivit tillsagd. Han besökte hela Israel och återvände till Jerusalem.
5 Han rapporterade till David att det fanns 1.100.000 män i Israel och 470.000 i Juda i åldrar lämpade för krigstjänst,
6 men han räknade inte med Levis och Benjamins stammar, för han var så bekymrad över vad kungen fått honom att göra.
7 Herren var också missnöjd med denna folkräkning och straffade därför Israel.
8 Då sa David till Gud: Det är jag som har syndat. Förlåt mig. Nu inser jag hur fel detta har varit!
9 Då sa Herren till profeten Gad, Davids vän och rådgivare:
10-11 Gå och säg så här till David: 'Så säger Herren. Du får välja mellan tre saker. Det du väljer kommer att drabba dig.'
12 Gad gick till David och framförde vad Herren hade sagt: Du får välja mellan tre års hungersnöd, tre månaders förödelse genom Israels fienders svärd eller tre dagar av dödlig pest som Herrens ängel ska låta komma över varje del av landet. Tänk över detta och låt mig veta vilket svar jag ska ge honom som har sänt mig.
13 Det här är ett fruktansvärt svårt beslut att fatta, svarade David. Låt mig falla i Herrens händer hellre än i människors, för Guds nåd är så stor.
14 Herren sände då en pest över Israel, och 70.000 män dog av den.
15 Under pesten sände Gud också en ängel för att förstöra Jerusalem, men Gud fick sådant medlidande med staden, att han ångrade sig och hindrade ängeln. Stopp! Det är nog! sa Gud till ängeln. Herrens ängel stod just då vid jebuseen Ornans loge.
16 David fick se Herrens ängel stå där mellan himmel och jord och peka mot Jerusalem med sitt dragna svärd. Då föll han och de äldste i Israel ner på marken inför Herren klädda i säcktyg.
17 Jag är den som har syndat genom att ge befallning om folkräkningen, sa David till Gud. Men vad har dessa får i min hjord gjort? Herre, min Gud, döda mig och min familj, men inte ditt eget folk.
18 Herrens ängel bad då Gad att säga till David att bygga ett altare åt Herren på tröskplatsen vid Ornans loge.
19-20 David gick då för att tala med Ornan, som höll på att tröska vete. När Ornan vände sig om fick han se ängeln, men hans fyra söner som arbetade med honom sprang då och gömde sig.
21 När han såg kungen komma, lämnade han tröskplatsen och bugade sig till marken för kungen.
22 Låt mig få köpa den här tröskplatsen av dig, sa David till Ornan. Jag ska bygga ett altare till Herren, så att pesten upphör. Du ska få full betalning för den.
23 Ta den, min herre och kung, och använd den som du vill, sa Ornan till David. Ta oxarna också till brännoffer! Använd verktygen till ved och vetet till spisoffer! Jag ger dig alltsammans.
24 Nej, svarade kungen, jag vill köpa det till fullt pris. Jag kan inte ta det som är ditt och ge det till Herren. Jag kan inte bära fram ett brännoffer som inte kostat mig någonting!
25 David betalade 600 siklar i guld, cirka 7 kilo, för platsen
26 och byggde där ett altare åt Herren. Sedan bar han fram brännoffer och tackoffer på det, och ropade till Herren. Och Herren svarade genom att låta eld komma ner från himlen på altaret.
27 Då befallde Herren ängeln att sticka svärdet i skidan.
28 När David såg att Herren hade svarat på hans bön, offrade han än en gång.
29 Tabernaklet och altaret, som Mose hade gjort i öknen, fanns på Gibeons höjd vid den här tiden,
30 men David hade inte vågat gå dit och tillbe, av fruktan för pesten.
2 Gör er därför av med er ondska och er falskhet. Ge inte sken av att vara goda! Sluta upp att vara ohederliga och avundsjuka och att prata bakom ryggen på andra.
2-3 Om ni har smakat Herrens godhet och kärlek, så be om mer, som när ett spädbarn ropar efter mjölk. Och väx er starka i Herren.
Levande stenar
4 Kom till Kristus, den levande grundstenen som människor har dömt ut, men som är utvald och värdefull i Guds ögon.
5 Nu har ni blivit levande byggnadsstenar, som Gud kan använda till att bygga sin församling med - sitt andliga tempel. Ni är dessutom hans heliga präster. Kom därför till Gud och ställ era liv till hans förfogande. Det är ett offer som han tar emot med glädje på grund av Jesus Kristus.
6 Skriften uttrycker det så här: Se, jag sänder Kristus som den utvalda och dyrbara grundstenen i min församling, och de som tror på honom ska aldrig bli besvikna.
7 Detta gäller alltså er som tror. Om dem som dömer ut honom sägs det i stället att den sten, som byggnadsarbetarna kasserade har blivit grundstenen.
8 Den kommer att vara i vägen för dem och få dem att falla. Så är det bestämt, eftersom de inte vill lyssna till och lyda Guds ord. Sådan kommer deras lott att bli.
9 Men så är det inte för er. Ni är utvalda av Gud själv. Ni är kungens präster, heliga och rena. Ni är Guds eget folk och ska berätta om honom som ledde er ut ur mörkret till sitt underbara ljus.
10 En gång var ni mindre än ingenting. Nu är ni Guds eget folk. En gång visste ni inte om Guds godhet, nu har hela ert liv förvandlats av den.
Var goda föredömen
11 Kära vänner, ni är bara gäster här. Eftersom ert verkliga hem är i himlen, uppmanar jag er att hålla er borta från denna världens ondska och själviskhet som påverkar och skadar er.
12 Tänk på hur ni uppträder bland dem som inte tror, för även om de är misstänksamma mot er och angriper er nu, kommer de till slut att prisa Gud för era goda gärningar, när Kristus återvänder.
13-14 Underordna er alla lagar och rättsregler, för Herrens skull, och lyd regering och myndigheter. Gud har ju utsett deras företrädare till att straffa alla som handlar orätt och till att hedra dem som handlar rätt.
15 Det är Guds vilja att ert föredömliga sätt att leva ska tysta ner dem som dåraktigt fördömer det glada budskapet om Kristus, utan att känna till vad det kan göra för dem, eftersom de aldrig har känt dess kraft.
16 Ni är fria från lagen, men det innebär inte att ni är fria att göra det som är orätt. Utnyttja i stället er frihet så att ni alltid gör Guds vilja.
17 Visa respekt för alla. Älska de kristna överallt. Frukta Gud, och visa respekt för regering och myndigheter.
18 Ni som är slavar måste respektera era ägare och göra vad de säger till er - inte bara om de är vänliga och goda utan också om de är hårda och orättvisa.
19 Om ni ärligt försöker göra Guds vilja när ni lider orättvist står ni under hans särskilda omsorg.
20 Naturligtvis har ni inget beröm att vänta om ni visar tålamod när ni straffas för era egna felsteg. Men om ni handlar rätt och får lida för det, och visar tålamod under lidandet, då behagar ni Gud.
21 Sådant lidande är en del av den uppgift som Gud har gett er. Kristus, som led för er, är ert föredöme. Följ i hans fotspår.
22 Han syndade aldrig, och aldrig kom ett oöverlagt ord över hans läppar.
23 När han led, hotade han inte med att ge igen. Han lämnade saken åt honom som alltid dömer rättvist.
24 Han bar själv bördan av våra synder i sin egen kropp när han dog på korset, för att vi skulle bli befriade och i fortsättningen kunna leva rättfärdigt. Hans sår har läkt våra!
25 Ni gick bort från Gud, precis som får som går vilse, men nu har ni återvänt till er herde och beskyddare, som ser till att ni är trygga och skyddade från alla angrepp.
Jona blir arg på Gud
4 Det förargade Jona mycket att Gud ändrade sina planer,
2 och han klagade inför Herren över det: Detta är precis vad jag trodde du skulle göra, Herre, när jag var hemma i mitt eget land och du första gången sa till mig att gå hit. Det var därför som jag försökte komma undan och ge mig i väg till Tarsis, för jag visste ju att du var en nådig och barmhärtig Gud, som sällan blir vred men är god och omtänksam. Jag visste hur lätt det skulle vara för dig att ändra dina planer på att förgöra detta folk.
3 Döda mig nu, Herre! Jag vill bara dö nu när inget av det jag sa till dem kommer att hända.
4 Då sa Herren: Är det verkligen rätt att bli arg för den sakens skull?
5 Jona blev stött och gick ut till en plats öster om staden. Där gjorde han ett tak av löv för att få lite skugga medan han satt och väntade på vad som skulle hända med staden.
6 Herren lät då en ricinbuske växa upp och ge Jona skugga under sina stora löv. Jona blev glad och tacksam över busken.
7 Men nästa morgon såg Gud till att maskar åt av busken som snart vissnade och dog.
8 När solen var som hetast befallde Gud en östanvind att blåsa på Jona, och den brände hans huvud tills han inte längre härdade ut utan bara önskade sig döden:Döden måste vara bättre än det här, klagade han.
9 Då sa Gud till Jona: Är det verkligen rätt av dig att bli så upprörd över att busken dog? Ja, det är det! Jag är så arg att jag kan dö, svarade Jona.
10 Då sa Herren: Du tycker synd om dig själv när busken som skuggar dig vissnar ner och dör, trots att du inte själv har gjort ett dugg för att den skulle växa där.
11 Varför skulle jag då inte få förbarma mig över Nineves 120.000 invånare, som lever i ett djupt andligt mörker, och all den boskap som också finns där? Visst har jag rätt att tänka på dem och deras väl!
Jesus sänder ut de tolv
9 En dag samlade Jesus sina tolv apostlar och gav dem makt och kraft att driva ut alla onda andar och att bota sjukdomar.
2 Sedan sände han ut dem för att berätta överallt att Guds rike var nära och för att bota sjuka.
3 Ta inte med er så mycket som en vandringsstav eller en tiggarpåse, befallde han dem, och inte heller mat eller pengar, inte ens en extra skjorta.
4 Och gästa bara ett hem på varje plats innan ni vandrar vidare.
5 Om människorna i en stad inte lyssnar till er när ni kommer dit, så vänd om och lämna dem och när ni går därifrån så borsta av dammet från era fötter som ett tecken på att Gud kommer att straffa den staden.
6 Så började de sin vandring från plats till plats, och predikade överallt de goda nyheterna och botade de sjuka.
Herodes låter avrätta Johannes döparen
7 När rapporterna om de under som Jesus gjorde nådde kung Herodes, kände han oro och ångest för en del sa: Det är Johannes döparen som återvänt till livet,
8 och andra: Det är Elia eller någon annan av de gamla profeterna som uppstått från de döda.
9 Jag halshögg Johannes, sa Herodes, men vem är då den här mannen som jag hör så underliga berättelser om? Och han försökte få träffa honom.
Jesus ger mat åt fem tusen
10 Sedan apostlarna återvänt till Jesus och rapporterat om vad de gjort, gick han i hemlighet med dem till staden Betsaida.
11 Men folket fick reda på vart han var på väg och följde efter. Han visade inte bort dem, utan undervisade dem än en gång om Guds rike och botade dem som var sjuka.
12 Sent på eftermiddagen kom alla tolv apostlarna och uppmanade honom att låta människorna ge sig av till byar och gårdar i närheten, så att de kunde få mat och logi över natten. På den här öde platsen finns det inget att äta, sa de.
13 Men Jesus svarade: Ni kan ju själva ge dem att äta!Hur ska det gå till? Allt vi har är fem brödkakor och två fiskar, protesterade de. Menar du att vi ska gå och köpa så att det räcker till alla de här människorna?
14 Det var nämligen cirka fem tusen män där. Be dem bara att slå sig ner i grupper om femtio, svarade Jesus.
15 Och man gjorde så.
16 Jesus tog sedan de fem brödkakorna och de två fiskarna och såg upp mot himlen och tackade Gud. Därefter bröt han bröden och fiskarna i bitar och gav åt sina lärjungar för att de skulle ge åt folket.
17 Man åt sig mätta, men trots det blev det tolv korgar med mat över.
Petrus erkänner Jesus som Messias
18 En dag när Jesus var ensam och bad, och hans lärjungar var i närheten, kom han fram till dem och frågade: Vem säger folket att jag är?
19 Johannes döparen, svarade de, men andra säger Elia eller någon annan av de gamla profeterna som uppstått från de döda.
20 Då frågade han dem: Vem tror ni att jag är? Petrus svarade: Du är Kristus - den som alla väntat på.
Jesus förutsäger för första gången att han ska dö
21 Han gav dem stränga order att inte tala om detta för någon.
22 Människosonen måste lida mycket, sa han, och de judiska ledarna - de äldste, översteprästerna och laglärarna - kommer att ta avstånd från honom och döda honom, men tre dagar senare kommer han att uppstå!
23 Sedan sa han till alla: Den som vill följa mig måste säga nej till sina egna önskningar och begär, och bära sitt kors varje dag och hålla sig tätt intill mig!
24 Den som förlorar sitt liv för min skull ska vinna det, men den som strävar efter att rädda sitt liv ska förlora det.
25 Och vad tjänar man på att vinna hela världen, om man samtidigt förlorar sitt eget jag?
26 När jag, Människosonen, kommer i min härlighet och i Faderns och de heliga änglarnas härlighet, ska jag skämmas för alla som nu skäms för mig och mina ord.
27 Men tro mig: Några av er som står här nu kommer att leva och se Guds rike med egna ögon!
Jesus förvandlas på berget
28 Åtta dagar senare tog han med sig Petrus, Jakob och Johannes och gick upp på ett berg för att be.
29 Och medan han bad började hans ansikte skina, och hans kläder blev bländande vita och strålade av ljus.
30 Plötsligt stod två män bredvid honom och talade med honom. Det var Mose och Elia,
31 och också de strålade av ljus, och de talade om att Jesus enligt Guds plan skulle dö i Jerusalem.
32 Petrus och de båda andra hade blivit så sömniga att de somnat. Men nu vaknade de, och de såg Jesus och de två männen, omstrålade av ljus och glans.
33 När Mose och Elia gjorde sig beredda att gå därifrån, ropade Petrus, som var så förvirrad att han inte ens visste vad han sa: Herre, det här är fantastiskt! Vi ska bygga tre hyddor, en åt dig och en åt Mose och en åt Elia!
34 Men medan han sa detta blev de insvepta i ett ljust moln som sänkte sig ner över dem, och de blev rädda
35 när en röst från molnet sa: Detta är min Son, som jag har utvalt. Lyssna på honom.
36 När rösten hade tystnat stod Jesus ensam kvar. Men lärjungarna teg och berättade inte förrän långt senare för någon om vad de hade sett.
Jesus botar en pojke som är besatt av en ond ande
37 Nästa dag, när de kom ner från berget, mötte de en stor skara människor,
38 och en man i folkhopen ropade till Jesus: Mästare, den här pojken är mitt enda barn.
39 Ofta tar en ond ande tag i honom. Då skriker pojken och vrider sig i kramper tills fradgan står om munnen på honom. Så håller anden på och lämnar honom nästan aldrig i fred.
40 Jag bad dina lärjungar att driva ut den, men de klarade inte av det!
41 O, ni tröga människor som aldrig kan tro! utbrast Jesus. Hur länge ska jag stå ut med er? Ta hit pojken.
42 När pojken var på väg mot honom, knuffade den onde anden omkull honom och slet och ryckte våldsamt i honom. Men Jesus befallde den onde anden att lämna pojken, och botade honom och överlämnade honom till hans far.
43 Alla som var med blev förvånade och förskräckta över den makt och kraft som visade sig i det som hänt.Medan folket fortfarande förvånade sig över vad han gjorde, sa Jesus till lärjungarna:
Jesus förutsäger för andra gången hur han ska dö
44 Lyssna noga på mig, och kom ihåg vad jag säger. Människosonen ska förrådas.
45 Men lärjungarna förstod det inte, och de begrep inte vad han ville säga. De vågade inte heller fråga honom.
Lärjungarna diskuterar vem av dem som är störst
46 Istället började de diskutera om vem som skulle bli den främste av dem i det rike som Jesus talade om.
47 Men Jesus förstod vad som rörde sig i deras tankar och ställde därför ett litet barn bredvid sig
48 och sa till dem: Den som tar emot ett litet barn som det här, tar emot mig! Och den som tar emot mig tar emot Gud som sände mig. Den som själv håller sig för att vara liten är verkligen stor.
Lärjungarna förbjuder en man att använda Jesu namn
49 Då sa Johannes plötsligt: Herre, vi såg en som använde ditt namn till att driva ut onda andar, och eftersom han inte är med oss försökte vi stoppa honom.
50 Men Jesus sa: Det skulle du inte ha gjort. För den som inte är mot oss är för oss.
Att följa Jesus har sitt pris
51 Det var snart dags för Jesus att återvända till sin far i himlen, och därför började han med stor beslutsamhet att vandra mot Jerusalem.
52 En dag skickade han budbärare framför sig för att de skulle skaffa husrum i en samarisk by.
53 Men eftersom Jesus var på väg mot Jerusalem tog man honom för att vara en judisk pilgrim och ville inte ha med honom att göra.
54 När de båda lärjungarna Jakob och Johannes fick reda på vad som hänt, blev de upprörda och sa: Mästare, ska vi befalla att eld kommer ner från himlen och bränner upp dem, så som Elia gjorde?
55 Men Jesus vände sig om och tillrättavisade dem.
56 Sedan gick de vidare till en annan plats.
57 Medan de var på väg sa någon till Jesus: Jag vill följa dig vart du än går.
58 Men Jesus svarade: Kom ihåg att jag inte ens har ett ställe där jag kan vila mitt huvud. Rävarna har sina lyor, och fåglarna har sina bon, men Människosonen är hemlös här på jorden.
59 Till en annan man sa han: Följ mig, och bli min lärjunge! Mannen svarade: Ja, men jag vill vänta tills min far dött.
60 Då svarade Jesus: Låt den som saknar det eviga livet syssla med sådant. Din uppgift är att predika om Guds rike för hela världen.
61 En annan sa: Ja, Herre, jag ska komma, men låt mig först ta farväl av dem därhemma.
62 Men Jesus sa till honom: Den som låter sig lockas bort från det arbete jag planerar för honom, passar inte i Guds rike.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®