M’Cheyne Bible Reading Plan
Davids armé möter ammoniterna
19 När kung Nahas i Ammon dog, blev hans son Hanun kung efter honom.
2-3 Jag vill visa min vänskap mot Hanun för allt hans far gjorde för mig, tänkte David och sände budbärare att beklaga hans fars död.Men när Davids sändebud kom fram, varnade Hanuns rådgivare kungen och sa: Låt inte lura dig att David har skickat hit de där männen för din fars skull! De har kommit hit för att spionera, så att de ska kunna inta landet.
4 Kung Hanun förolämpade då Davids sändebud genom att raka av dem skägget och klippa av deras kläder strax nedanför midjan innan han skickade hem dem.
5 När David fick höra vad som hade hänt, sände han män att möta dem, och för att visa sin omtanke uppmanade han dem att stanna kvar i Jeriko tills skägget hade vuxit ut.
6 När kung Hanun insåg sitt misstag, sände han tusen talenter silver, omkring 37 ton, till Aram-Naharim, Aram-Maaka och Soba för att leja trupper, vagnar och ryttare därifrån.
7 Han fick 32.000 vagnar med soldater, och kung Maaka själv och hela hans armé ställde upp. De slog läger vid Medeba, där de förenade sig med de trupper som kung Hanun hade mönstrat från sina egna städer.
8 När David fick höra detta, skickade han ut Joab med hela armén.
9 Ammoniterna formerade sig till strid utanför Medeba medan de som kommit till deras hjälp fanns ute på de öppna fälten.
10 När Joab insåg att han hade fientliga styrkor både framför och bakom sig, valde han ut de bästa enheterna och anföll arameerna,
11 medan resten under befäl av hans bror Abisai gick emot ammoniterna.
12 Om arameerna är för starka för mig, får du komma och hjälpa mig! sa Joab till sin bror. Och om ammoniterna är för starka för dig, kommer jag och hjälper dig.
13 Var stark och modig, och låt oss handla som verkliga män och rädda vårt folk och vår Guds städer. Sedan gör Herren vad som är bäst!
14 När Joab och hans soldater anföll arameerna vände de om och flydde.
15 När ammoniterna såg detta flydde de för Abisai in i staden. Då återvände Joab till Jerusalem.
16 När arameerna insåg att de blivit besegrade, skickade de efter förstärkning från de trupper som låg öster om Eufrat, och de kom anförda av Sofak, Hadadesers överbefälhavare.
17-18 David samlade alla stridsdugliga män i Israel när han nåddes av dessa nyheter, och gick över floden Jordan och anföll fiendestyrkorna. De flydde för David, och han dödade 7.000 stridsvagnssoldater och 40.000 fotsoldater. Sofak, arameernas överbefälhavare, stupade.
19 När kung Hadadesers soldater insåg att de blivit slagna, kapitulerade de för kung David och blev hans undersåtar, och från den stunden ville arameerna inte längre hjälpa ammoniterna i deras strider.
Davids armé besegrar ammoniterna
20 Nästa vår, vid den tid då man brukade ge sig ut i krig, ledde Joab den israelitiska armén i framgångsrika anfall mot ammoniterna och lade deras land öde. Han belägrade staden Rabba, intog den och lade den i ruiner. Under tiden hade David stannat i Jerusalem,
2 men när han kom till Rabba tog han kronan från kung Milkoms huvud och satte den på sitt eget. Den var gjord av guld, prydd med infattade dyrbara stenar och vägde omkring 35 kilo! David tog också mycket krigsbyte från staden.
3 Befolkningen blev satt i arbete med sågar, järnhackor och yxor, som han brukade göra med alla ammoniter han besegrade. Sedan återvände David och armén till Jerusalem.
David i strid med filisteerna
4 Nästa krig var återigen mot filisteerna och vid Geser. Det var då som husatiten Sibbekai dödade Sippai, en ättling till jättefolket rafaeerna, och fick filisteerna att kapitulera.
5 Under ett annat krig med filisteerna dödades jätten Goljats bror Lami av Elhanan, Jaurs son. Det var Goljat som hade en lans lika grov som en vävbom.
6-7 Under ett annat slag vid Gat var det en jätte som hånade Israel. Han hade sex fingrar på varje hand och sex tår på varje fot och var också en rafaé. Jonatan, som var son till Davids bror Simea, dödade denne jätte.
8 Alla dessa som dödades av Davids män var ättlingar till jättarna i Gat.
1 Från Petrus, utsänd av Jesus Kristus.Till de judiska kristna som har jagats bort från Jerusalem och som bor kringspridda i Pontos, Galatien, Kappadokien, provinsen Asien och Bithynien.
Hoppet om evigt liv
2 Kära vänner, Gud vår Far utvalde er för länge sedan och visste att ni skulle bli hans barn. Och den helige Ande har varit verksam i er så att ni lyder Jesus Kristus, som har renat er med sitt blod. Jag ber att Gud ska ge er all den nåd och frid som ni behöver.
3 All ära tillhör Gud, vår Herres Jesu Kristi Far! Genom hans gränslösa godhet har vi fått förmånen att bli födda på nytt, så att vi nu är medlemmar i Guds egen familj. Nu lever vi i hoppet om ett evigt liv, eftersom Kristus uppstod från de döda.
4 Vi ska ärva ett evigt rike som aldrig kan förstöras eller blekna bort och det väntar på oss i himlen, utom räckhåll för all förstörelse.
5 Och Gud ska genom sin mäktiga kraft se till att ni tryggt och säkert kommer dit och kan ta emot hans frälsning, eftersom ni tror på honom. Den ska bli er vid tidens slut.
6 Gläd er därför och jubla! En underbar glädje ligger framför oss, även om vi för en tid kan få det svårt här nere.
7 Prövningar måste komma för att sätta er tro på prov och visa om den är tillräckligt stark och ren. På samma sätt som guldet renas av elden kommer er tro att prövas. För Gud är den mycket mer värd än guld. Om er tro överlever prövningens eld kommer den att ge er ära och härlighet den dag Jesus kommer tillbaka.
8 Ni älskar honom fast ni aldrig har sett honom. Och även om ni inte ser honom tror ni på honom och blir fyllda av en obeskrivlig, jublande och himmelsk glädje, när ni tänker på hans återkomst.
9 Då är ni vid målet för er tro och är räddade för all evighet.
10 Det var denna frälsning som profeterna inte helt kunde fatta. De ville så gärna förstå vad den nåd som de profeterade om egentligen betydde.
11 Kristi Ande inom dem förutsa vad som skulle komma. Jesus Kristus skulle först möta lidande och sedan härlighet. De undrade när allt detta skulle hända och hur världen då skulle se ut.
12 Gud lät dem då veta att detta inte skulle äga rum under deras egen livstid utan långt senare. Först nu har äntligen dessa goda nyheter nått er genom oss som har uppdraget att sprida dem. Den helige Ande, som blev sänd från himlen till vår hjälp, har med kraft talat genom oss. Vårt budskap är så underbart och fantastiskt att till och med änglarna i himlen längtar efter att få veta mer om det.
Ett heligt liv
13 Var alltså uppmärksamma och var på er vakt. Var förväntansfulla när ni tänker på vad Gud har i beredskap åt er, när Jesus Kristus kommer tillbaka.
14 Lyd Gud! Ni är hans barn och ska inte längre leva som på den tiden när ni gjorde det onda, därför att ni inte visste bättre.
15 Nu ska ni vara heliga i allt ni gör, precis som Herren är helig, han som tog emot er som sina barn.
16 Han har själv sagt: Ni måste vara heliga, för jag är helig.
17 Och kom ihåg att er himmelske Far, som ni ber till, inte har några favoriter när han dömer. Han ska med fullkomlig rättvisa döma er för allt ni har gjort. Lev därför med respekt för honom medan ni lever som främlingar här på jorden.
18 Gud betalade en lösensumma för att rädda er från det meningslösa liv som era förfäder levde. Den var inte av guld eller silver, som ni mycket väl vet,
19 utan han köpte er fria med Kristi eget dyrbara blod. Jesus var Guds syndfria och felfria lamm.
20 Gud utvalde honom till detta långt innan världen skapades, men det är först nu i dessa sista dagar, som hans frälsningsplan står klar för er.
21 Därför kan ni tro på Gud, som har uppväckt Kristus från de döda och tagit honom till sig. Nu kan er tro och ert hopp vila uteslutande på honom.
22 Ni har accepterat sanningen och därför kan ni nu ha en uppriktig kärlek till varandra. Ni har renats från själviskhet och hat genom er tro på att Kristus kan frälsa er. Se därför till att ni verkligen älskar varandra innerligt och helhjärtat.
23 Ni har ju blivit födda på nytt, inte till ett liv som era föräldrar skänkt er, utan till ett nytt och evigt liv. Och detta liv kommer från Kristus som är Guds levande ord som består.
24 Ja, vårt fysiska liv är som gräset, och all vår egen härlighet är som blommornas skönhet. Gräset vissnar och blommorna slokar och faller av.
25 Men kraften i Guds ord består i evighet. Det är de goda nyheter som predikats för er.
Jona predikar i Nineve
3 Då talade Herren till Jona igen:
2 Gå till den stora staden Nineve, och varna dem som bor där. Du kommer ihåg vad jag tidigare sa till dig!
3 Denna gång lydde Jona och gav sig i väg till Nineve. Men Nineve var en väldig stad. Det tog tre dagar att gå genom den.
4-5 Redan samma dag som Jona kom till staden började han predika, och han ropade ut till alla människor som samlades omkring honom: Om fyrtio dagar ska denna stad förstöras! Och man trodde på honom och utlyste en fasta. Alla, från hög till låg, klädde sig i säcktyg för att visa att de menade allvar och ville bättra sig.
6 När Jonas budskap nådde fram till kungen i Nineve steg denne ner från sin tron, bytte sin röda mantel mot säcktyg och satte sig på marken i smutsen.
7 Kungen och de styrande gav sedan följande order till alla i hela staden: Låt ingen, inte ens djuren, äta eller dricka.
8 Alla måste sörja, ropa till Gud och vända om från sina ogudaktiga vägar.
9 Vem vet? Kanske bestämmer sig Gud för att hålla tillbaka sin vrede och låter oss leva!
10 När Gud såg att folket upphörde med sin ondska ångrade han sina planer på att förgöra dem och fullföljde dem inte.
Kvinnorna som följde med Jesus
8 En tid därefter gav han sig ut på vandring till städer och byar i Galileen för att tala om för människorna att Guds rike skulle komma. Han tog med sig sina tolv lärjungar.
2 Några kvinnor, som hade blivit befriade från onda andar och sjukdomar, följde också med. Bland dem var Maria från Magdala som Jesus hade befriat från sju onda andar.
3 Vidare Johanna, Kusas hustru (Kusas var Herodes förvaltare och hade ansvaret för hans slott och hovets affärer), Susanna, och många andra som med sina privata tillgångar brukade hjälpa Jesus och hans lärjungar.
Liknelsen om lantbrukaren som sådde säd
4 En dag berättade han denna liknelse för en stor skara människor som samlats för att lyssna på honom, samtidigt som fler och fler fortsatte att komma från de omkringliggande städerna:
5 En lantbrukare gick ut på sin åker för att så. När han sådde föll en del av utsädet på stigen, och folk trampade på det, och fåglarna kom och åt upp det.
6 En del föll på den grunda och steniga jorden och började snart gro, men vissnade lika fort eftersom det inte var nog fuktigt i jorden.
7 En del föll bland tistlar, där de späda skotten snart kvävdes.
8 Men en del av utsädet föll i bördig jord och växte upp och gav hundra gånger större skörd än vad mannen hade sått. När Jesus hade berättat denna liknelse sa han: Om någon har öron att höra med, använd dem nu!
Jesus förklarar liknelsen om sådden
9 Hans lärjungar frågade honom vad berättelsen betydde.
10 Han svarade: Gud har gett er möjlighet att förstå dessa liknelser. De avslöjar sanningen om Guds rike. Men människorna här hör orden och förstår inte, precis som de gamla profeterna har förutsagt.
11 Detta är vad berättelsen betyder: Utsädet är Guds ord.
12 Den hårda stigen, där en del av det föll, är som vissa människor som hör Guds ord. Snart kommer djävulen och tar bort det ur deras hjärtan och hindrar dem från att tro och bli frälsta.
13 Den steniga marken liknar de människor som tycker om att höra predikningar och blir entusiastiska, men budskapet slår inte rot hos dem. De vet att det är sant, och de tror en tid. Men så fort de sätts på prov ger de upp sin tro.
14 Det som sås bland tistlar är en bild av de människor som hör budskapet och tror på det, men som låter det kvävas av livets bekymmer, rikedomar, plikter och nöjen. Därför växer de inte till.
15 Den goda jorden däremot är människor med goda och uppriktiga hjärtan. De lyssnar till Guds ord och håller sig till det, och sprider det till andra så att de också kommer till tro.
16 En annan gång frågade han: Har ni någonsin hört att man tänder en lampa och sedan täcker över den så att den inte kan lysa? Nej, lampor sätter man upp där de kan synas.
17 På samma sätt ska allt som nu är dolt en dag föras fram i ljuset och bli synligt för alla.
18 Var därför noga med hur ni lyssnar och tar vara på ordet. För den som har han ska få mer, men den som inget har från honom ska tas till och med det som han tror att han har.
Jesus berättar om sin verkliga familj
19 När hans mor och bröder en gång kom för att hälsa på honom kunde de inte komma in i huset där han undervisade, för det var fullt av folk.
20 När Jesus hörde att de stod utanför och ville träffa honom
21 sa han: Min mor och mina bröder - det är alla de som hör Guds budskap och lyder det.
Jesus visar att han är herre över vinden
22 En dag när han var ute i en båt tillsammans med lärjungarna, föreslog han att de skulle fara över till andra sidan sjön.
23 Under tiden lade han sig ner för att få en stunds vila, och medan han sov började det blåsa. Snart var det full storm, båten tog in vatten, och de var verkligen illa ute.
24 Lärjungarna rusade då fram och väckte Jesus: Herre, Herre, vi sjunker! ropade de. Då vaknade han och talade skarpt till stormen: Var tyst! sa han, och vinden och vågorna lade sig och allt blev lugnt!
25 Sedan frågade han dem: Hur är det egentligen med er tro? Rädda och häpna sa de till varandra: Vem är han, eftersom till och med vindarna och vågorna lyder honom?
Jesus skickar onda andar in i en svinhjord
26 De kom över till andra sidan av sjön och lade till i närheten av staden Gergesa mitt emot Galileen.
27 När han steg ur båten kom en man från staden emot honom. Han hade länge varit besatt av onda andar och levde hemlös och naken bland gravarna.
28 Så snart han såg Jesus började han skrika och föll till marken framför honom: Vad vill du mig, Jesus, du den högste Gudens son? Jag ber dig, var snäll och plåga mig inte, ropade han.
29 Jesus hade nämligen redan befallt den onde anden att lämna mannen. Anden hade honom ofta helt i sitt våld. Till och med när han bands med kedjor slet han sig loss och flydde ut i öknen.
30 Vad heter du? frågade Jesus. Legion, svarade han, för mannen var fylld av tusentals andar.
31 De onda andarna bad Jesus att inte skicka iväg dem till avgrunden, som var djävulens och de onda andarnas tillhåll.
32 På en bergssluttning i närheten gick en svinhjord just då och betade. De onda andarna ville då fara in i svinen och Jesus tillät dem att göra det.
33 Då lämnade de onda andarna mannen och for in i svinen, och genast rusade hela svinhjorden utför bergssluttningen och störtade ner i sjön, där de drunknade.
34 När de som vaktade svinen såg vad som hände, sprang de mot den närbelägna staden, och under vägen berättade de om nyheten.
35-36 Snart kom en stor skara människor ut för att på ort och ställe ta reda på vad som hade hänt. Då fick de se mannen som hade varit andebesatt sitta helt lugnt vid Jesu fötter, påklädd och fullständigt normal! Skräckslagna och förvånade hörde de ögonvittnen berätta hur den besatte mannen hade blivit botad.
37 Händelsen hade skrämt upp dem så totalt att de bad Jesus gå därifrån och lämna dem ifred. Därför lämnade han dem och for tillbaka till andra sidan sjön igen.
38 Mannen som hade varit besatt bad att få följa med, men Jesus skickade iväg honom och sa:
39 Gå tillbaka till din familj och berätta vilket under Gud har gjort med dig.Och han gick sin väg och berättade vitt och brett för alla i hela staden om det under som Jesus hade gjort med honom.
Jesus botar en kvinna med blödningar och uppväcker en död flicka
40 På andra sidan sjön tog folket emot Jesus med öppna armar, för alla hade väntat på honom.
41 Då kom en man som hette Jairos, föreståndare för en synagoga, och föll ner vid Jesu fötter och bad honom komma med hem,
42 för hans enda barn, en liten tolvårs flicka, höll på att dö. Jesus följde då med Jairos.
43-44 På vägen dit trängde sig folket på honom, och i folkhopen fanns en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år och inte blivit frisk, trots att hon lagt ut allt hon ägde på läkare. Hon närmade sig nu Jesus bakifrån och rörde vid hans mantel. I samma ögonblick stannade blödningen.
45 Vem rörde vid mig? frågade Jesus.När alla nekade, sa Petrus: Mästare, det är ju så många som tränger på från alla håll.
46 Men Jesus sa till honom: Nej, det var någon som medvetet rörde vid mig, för jag kände att läkande kraft gick ut från mig.
47 När kvinnan förstod att Jesus visste om hennes tilltag, började hon darra och föll på knä framför honom. Hon berättade varför hon hade rört vid honom och att hon genast blivit frisk.
48 Dotter, sa han till henne, din tro har botat dig. Gå i frid.
49 Medan han fortfarande talade till henne kom en budbärare från Jairos hus med nyheten att den lilla flickan hade dött. Det är ingen idé att du besvärar Mästaren längre, sa han till fadern.
50 Men när Jesus hörde vad som hänt, sa han till Jairos: Var inte rädd! Tro bara, så blir allt bra!
51 När de kom fram till huset lät inte Jesus någon följa med in utom Petrus, Jakob och Johannes och den lilla flickans far och mor.
52 Alla grät för flickans skull, men han sa: Sluta med er gråt! Hon är inte död, hon sover bara!
53 Då hånskrattade de åt honom för de visste ju att hon hade dött.
54 Men han tog hennes hand och sa: Res på dig, min lilla vän!
55 I samma ögonblick fick hon liv igen och reste sig genast upp. Ge henne något att äta! sa han.
56 Hennes föräldrar blev överlyckliga, men Jesus förbjöd dem att berätta för någon vad som hänt.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®