M’Cheyne Bible Reading Plan
Gud lovar att välsigna David
17 När David hade bott en tid i sitt nya palats, kallade han en dag till sig profeten Natan och sa: Här bor jag i ett hus med väggar av cederträ medan Herrens ark får stå i ett tält!
2 Gör vad du har i sinnet, svarade Natan. Herren är med dig!
3 Men samma natt talade Gud till Natan:
4 Gå och säg till min tjänare David: 'Så säger Herren! Du är inte den som ska bygga mig ett tempel.
5 Jag har inte bott i hus sedan jag förde Israel ut ur Egypten.
6 Under hela denna tid har jag aldrig föreslagit någon av Israels ledare, de som jag utsåg till herdar för mitt folk, att bygga mig ett hus av cederträ.'
7 Säg så här till min tjänare David: 'Herren den Allsmäktige säger: Jag tog dig från ängarna och fåren när du var en herde och har gjort dig till kung för mitt folk.
8 Jag har varit med dig vart du än gått. Jag har utrotat dina fiender framför dig. Ditt namn ska tillhöra de största på hela jorden.
9 Jag ska plantera mitt folk Israel i ett land där de kan få ett hem utan att bli störda. Ogudaktiga folk ska inte längre kunna hota dem som de gjorde på den tiden
10 när domarna regerade över det. Ja, jag ska kuva alla dina fiender. Jag vill i stället 'bygga ett hus' åt dig.
11 När dina dagar här på jorden är till ända och du har gått till dina fäder, ska jag sätta en av dina söner på din tron, och jag ska göra hans kungarike mäktigt.
12 Han är den som ska bygga templet åt mig, och jag ska befästa hans rike för evigt.
13 Jag ska vara hans far, och han ska vara min son, och jag ska aldrig låta min kärlek och barmhärtighet vika från honom, som jag lät dem vika från din företrädare Saul.
14 Jag ska sätta honom över mitt folk och över mitt rike för evigt, och hans tron ska bestå i evighet.'
15 Natan berättade allt det som Herren hade sagt för kung David.
David böjer sig för Herrens vilja
16 Då gick David in och satte sig inför Herrens ansikte och sa:Min Herre och Gud, vem är jag och vad är min familj, eftersom du har gett mig allt detta?
17 Skulle inte det du redan har gjort vara nog? Nu har du också talat om framtiden, och du har beskrivit mig som den mest upphöjde bland människor.
18 Vad ska jag säga inför denna ära? Du känner mig, och ändå har du bestämt dig för att hedra mig!
19 Herre, för min skull och enligt din vilja har du bestämt detta och låtit mig få kännedom om alla dessa löften.
20 Herre, det finns ingen som du och det finns ingen annan Gud! Så har vi lärt känna dig!
21 Och vilket annat folk på hela jorden är som Israel, den enda nation på jorden med en Gud som har vunnit tillbaka oss som ett folk åt sig själv, för att göra sig känd genom oss och för att göra stora och mäktiga under genom att fördriva andra folk för oss, ditt eget folk, som du också har räddat ut ur Egypten?
22 Du har gjort ditt folk Israel till ditt eget för evigt, och du har blivit vår Gud.
23 Jag tar nu emot ditt löfte, Herre, att jag och mina barn alltid ska regera över detta folk.
24 Gör som du har sagt, och ditt namn kommer att bli ärat i evighet, när alla kan se att du håller vad du lovat. Människor kommer att utbrista: 'Den Allsmäktige är verkligen Israels Gud!' Och Israel ska i all framtid regeras av mina barn och deras efterkommande.
25 Nu har jag frimodighet att be till dig, eftersom du uppenbarat det här för mig.
26 Det är ju du själv Gud, som lovat mig allt detta underbara!
27 Din välsignelse ska vila över mina barn för alltid, för när du, Herre, ger välsignelse, så är det en evig välsignelse!
Ni måste välja sida
4 Vad är det som orsakar gräl och strider ibland er? Är det inte alla de onda begär och drifter som ni är fulla av?
2 Ni vill ha både det ena och det andra men får inget alls. Er avundsjuka blir till dödligt hat, men ni är lika fattiga. Det enda ni åstadkommer är kamp och strid. Det enkla skälet till att ni inte får vad ni önskar, är att ni inte ber Gud om det.
3 Men även om ni ber så får ni inget för ni har fel motiv. Ni vill bara tillfredsställa era egna begär.
4 Förstår ni inte att kärlek till världen innebär fiendskap mot Gud? Ni kan inte samtidigt vara Guds vänner och världens.
5 Eller vad tror ni Skriften menar, när den säger att den helige Ande, som Gud har sänt i våra hjärtan, vakar över oss med kärleksfull svartsjuka?
6 Skriften säger att Gud ger de ödmjuka nåd, han benådar dem som underkastar sig hans vilja, men han bekämpar de stolta och högfärdiga.
7 Därför ska ni ödmjukt överlämna er till Gud. Säg nej till djävulen, så kommer han att fly ifrån er.
8 Och när ni närmar er Gud, närmar Gud sig er. Tvätta av er allt ont, ni syndare, och låt ert inre fyllas av Guds renhet, alla ni som tvivlar.
9 Gråt över det onda ni har gjort. Sörj med uppriktig ånger. Ge rum för tårar i stället för skratt, och sorg i stället för glädje.
10 När ni inser er litenhet inför Herren och ödmjukar er, kommer han att resa upp er och uppmuntra och hjälpa er.
11 Kritisera inte och tala inte illa om varandra, kära bröder. Om ni gör det, strider ni mot Guds lag, som säger att vi ska älska varandra. Ni underkänner lagen. Er uppgift är inte att avgöra om lagen är riktig eller inte. Ni ska lyda den, inte göra er till domare över den.
12 Bara han som gav lagen kan döma rätt bland oss. Bara han kan besluta om att frälsa oss eller förinta oss. Vilken rätt har ni då att döma eller kritisera varandra?
Lita på Gud inför framtiden
13 Lyssna nu, ni som säger: I dag eller i morgon ska vi åka till den eller den staden, stanna där ett år och göra goda affärer.
14 Vet ni vad som ska hända i morgon? Vår livslängd är lika osäker som morgondimman - ena ögonblicket ser vi den, i nästa är den borta.
15 Ni borde i stället säga så här: Om Herren vill och vi får leva, ska vi göra det eller det.
16 Annars skryter ni med era egna planer, och en sådan självsäkerhet är helt enkelt synd.
17 Ni ska också komma ihåg, att den som vet vad som är rätt men inte rättar sig efter det, gör sig skyldig till synd.
Jona flyr från Gud
1 Jona, Amittais son, fick detta budskap från Herren:
2 Gå till den stora staden Nineve och meddela detta från mig, Herren: 'Jag tänker förstöra dig, för din ondska når ända upp till mig!'
3 Men Jona var rädd för att gå till Nineve, så han försökte gömma sig för Herren. Han gick ner till kusten, till hamnen i Jafo, där han såg ett fartyg som just skulle segla till Tarsis. Han betalade för sig och gick ombord i förhoppningen att kunna fly till Tarsis och gömma sig för Herren.
4 När fartyget hade kommit ut på öppet vatten sände Herren plötsligt en så våldsam storm att fartyget var nära att gå under.
5 Sjömännen ombord blev rädda och var och en ropade desperat till sin gud om hjälp. För att lätta skeppet lämpade de lasten överbord.Men under allt detta låg Jona nere i skeppet och sov djupt.
6 Kaptenen gick då ner till honom och röt: Vad menar du med att ligga här? Hur kan du ligga och sova på det här sättet, när vi är nära att gå under? Upp med dig och be till din gud du också. Han kanske hör oss och kan rädda oss!
7 Besättningen bestämde sig då för att kasta lott för att se vem som kunde vara skyldig till deras olycka. Vem har retat gudarna och orsakat stormen? skrek de. När de kastade lott föll lotten på Jona.
8 Vad har du gjort? frågade de. Varför har vi råkat ut för den här fruktansvärda stormen? Vem är du? Vad har du för arbete? Från vilket land och folk kommer du?
9-10 Han svarade: Jag är jude. Jag tillber Herren, himlens Gud, som har skapat jord och hav. Men han berättade också att han var på flykt undan Herren.När männen hörde detta darrade de av rädsla, allt medan stormen tilltog i styrka. De ropade ilsket till Jona:
11 Varför gjorde du så? Vad ska vi göra för att lugna stormen?
12 Kasta mig i havet, sa Jona uppgivet. Då kommer det att bli lugnt igen. Jag vet att det är mitt fel att stormen kommit över oss.
13 Sjömännen gjorde ett sista försök att ro mot land, men de orkade inte. Vinden hade tilltagit ännu mer.
14 Då ropade de till Herren: Herre, vi vill inte dö för den här mannens synder. Gör oss inte ansvariga för hans död, för detta är inte vårt fel. Du har sänt stormen över honom, och till det har du säkert dina goda skäl!
15 Sedan tog de Jona och kastade honom överbord. Havet blev genast lugnt!
16 Männen blev häpna över vad Herren gjorde, och de lovade högtidligt att tjäna honom och offrade till honom.
Lärjungarna plockar vete på sabbatsdagen
6 En sabbatsdag, när Jesus och hans lärjungar gick genom några sädesfält, ryckte lärjungarna av ax som de gnuggade mellan händerna för att kunna äta vetekornen.
2 Men ett par fariseer som såg det sa: Det där är olagligt! Dina lärjungar rycker av ax. De bryter mot den judiska lagen, eftersom det är förbjudet att skörda på sabbaten.
3 Då svarade Jesus dem: Läser ni inte Skriften? Har ni aldrig hört vad kung David gjorde när han och hans män blev hungriga?
4 Han gick in i templet och tog skådebröden, de speciella bröd som placerats inför Herren, och åt av dem, trots att det var olagligt. Och han delade också med sig till de andra.
5 Och Jesus tillade: Jag är herre till och med över sabbaten.
Jesus botar en man med vanställd hand på sabbatsdagen
6 En annan sabbatsdag undervisade han i synagogan. Då satt en man där med en missbildad högerhand.
7 Laglärarna och fariseerna iakttog Jesus noga för att se om han skulle bota mannen, för de var ivriga att komma på något att anklaga honom för.
8 Men han förstod precis vad de tänkte! Och han sa till mannen med den missbildade handen: Kom och ställ dig här så alla kan se dig. Mannen gjorde som Jesus sa till honom.
9 Sedan vände Jesus sig till fariseerna och laglärarna och sa: Jag vill fråga er något. Vad är rätt att göra på sabbaten, det som är gott eller det som är ont? Att rädda liv eller utsläcka liv?
10 Han såg på dem en efter en och sa sedan till mannen: Sträck fram handen. Och när han gjorde det blev den normal igen.
11 Då blev Jesu fiender rasande och började prata med varandra om hur de skulle kunna röja honom ur vägen.
Jesus väljer ut de tolv apostlarna
12 Några dagar senare gick han upp bland bergen för att be, och han bad hela natten.
13 När det ljusnade kallade han samman sina efterföljare och valde ut tolv av dem till att bli hans lärjungar eller apostlar som han också kallade dem.
14-16 Här är namnen på dem: Simon, som Jesus också kallade Petrus, Andreas, Simons bror, Jakob, Johannes, Filippos, Bartolomaios, Matteus, Tomas, Jakob, Alfaios son, Simon, som också kallades seloten, Judas, Jakobs son och Judas Iskariot, som senare förrådde Jesus.
Verklig lycka
17-18 När Jesus hade kommit ner från bergssluttningen tillsammans med lärjungarna, kom de till en stor slätt. Där hade en stor skara människor samlats, bland dem många av hans efterföljare. Folk från hela Judeen och från Jerusalem och så långt norrifrån som kustområdet vid Tyros och Sidon hade nämligen kommit för att höra honom och för att bli botade. Han drev ut många onda andar,
19 och alla försökte röra vid honom för det gick ut läkande kraft från honom som gjorde alla friska.
20 Sedan vände han sig till sina lärjungar och sa: Lyckliga är ni som är fattiga, för Guds rike tillhör er!
21 Lyckliga är ni som nu är hungriga, för ni ska bli mättade. Lyckliga är ni som gråter, för den tid kommer då ni ska få skratta.
22 Ni kan vara lyckliga när andra hatar er och inte vill veta av er och förolämpar er och svärtar ner era namn därför att ni tillhör mig.
23 Gläd er när det händer! Ja, dansa av glädje, för en stor belöning väntar er i himlen. Och ni kommer att vara i gott sällskap. De gamla profeterna behandlades ju på samma sätt.
24 Men för de rika väntar bedrövelser och sorger, för de har sin enda lycka här på jorden.
25 De är mätta och framgångsrika nu, men en tid av fruktansvärd hunger ligger framför dem. Deras sorglösa skratt i dag kommer att vändas i sorg i morgon.
26 Och tänk vilken bedrövelse som väntar dem som nu är folkets idoler, falska profeter har man ju alltid lovprisat.
Om att älska sina fiender
27 Lyssna allesammans! Älska era fiender. Gör gott mot dem som hatar er.
28 Be om lycka över dem som förbannar er. Kalla ned Guds välsignelse över dem som misshandlar er.
29 Om någon slår dig på den ena kinden, så låt honom slå dig på den andra också! Om någon vill ta din rock, så ge honom skjortan också.
30 Ge vad du har till den som ber om det. Och när man tar något som är ditt, så bekymra dig inte om att få det tillbaka.
31 Behandla andra som du vill att de ska behandla dig.
32 Tror ni att ni förtjänar beröm för att ni älskar dem som älskar er? Till och med de gudlösa gör det.
33 Och om ni bara gör gott mot dem som gör gott mot er, är det så märkvärdigt? Det gör ju syndare också!
34 Och om ni lånar ut pengar bara till dem som kan betala tillbaka, vad är det för värde med det? Även de mest ondskefulla människor lånar till sina vänner mot löfte om full återbetalning.
35 Älska era fiender! Gör gott mot dem. Låna ut till dem. Och oroa er inte för att de inte kommer att betala tillbaka. Då ska er belöning bli stor, och ni handlar verkligen som Guds barn, för han är ju själv god mot dem som är otacksamma och onda.
36 Försök att visa lika mycket medlidande som er Far gör.
Om att kritisera andra
37 Kritisera aldrig, döm aldrig, för ni får igen det. Om ni är beredda att förlåta andra, så kommer ni att få förlåtelse.
38 Och om ni ger, så kommer ni att få. Er gåva kommer att återvända till er i fullt och rågat mått, packat och skakat för att ge plats för mer - och det kommer att flöda över. Det mått ni använder när ni ger - stort eller litet - kommer att användas för att mäta vad som ges åt er.
39 I sin predikan använde Jesus också dessa bilder: Vad är det för mening med att en blind leder en annan blind? Han kommer ju att falla i diket och dra den andre med sig.
40 Och en elev kan knappast veta mer än sin lärare, men om han arbetar hårt kan han bli lika duktig som denne.
41 Och hur kan du med att kritisera en medmänniskas små svagheter, utan att se de enorma problem du själv orsakar andra?
42 Hur vågar du säga till henne: 'Min vän, låt mig visa dig hur du ska göra det där lite bättre
Av frukten känner man trädet
43 En god trädsort bär inte dålig frukt, inte heller bär ett träd av dålig sort god frukt.
44 Man känner igen ett träd på den frukt det bär. Fikon växer aldrig på tistlar, och det växer inte heller vindruvor på törnbuskar!
45 Från en människa med gott hjärta kommer goda gärningar. Men en ond människa gör onda gärningar därför att hennes avsikter är onda. Och hennes ord visar vad hjärtat är fyllt av.
Om att bygga på stadig grund
46 Varför kallar ni mig Herre när ni inte lyder mig?
47-48 Var och en som kommer till mig, lyssnar på mig och lyder mig, liknar en man som bygger ett hus på den fasta berggrunden. När flodvattnet stiger och slår mot huset står det kvar, för det står stadigt.
49 Men den som lyssnar till mig och inte lyder mig, liknar en man som bygger ett hus direkt på marken. När floden vräker sig mot huset faller det ihop och läggs i ruiner.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®