M’Cheyne Bible Reading Plan
Leviterna för arken till Jerusalem
15 David byggde flera hus åt sig i Davids stad i Jerusalem, och han reste också ett nytt tält för Guds ark
2 och befallde följande: Inga andra än leviter får bära arken när vi flyttar den till dess nya plats, för Gud har utsett dem till denna uppgift. Det är de som ska göra tjänst inför honom för alltid.
3 Sedan samlade David hela Israel i Jerusalem för att fira arkens flyttning till det nya tältet.
4-10 Han kallade också samman Arons ättlingar och leviter:120 från Kehats släkt, med Uriel som ledare,220 från Meraris släkt, med Asaja som ledare,130 från Gersons släkt, med Joel som ledare,200 från Elisafans släkt, med Semaja som ledare,80 från Hebrons släkt, med Eliel som ledare och112 från Ussiels släkt, med Amminadab som ledare.
11 David kallade också till sig översteprästerna Sadok och Ebjatar, och leviternas ledare Uriel, Asaja, Joel, Semaja, Eliel och Amminadab.
12 Ni är ledare för leviternas släkter, sa han till dem. Rena er nu tillsammans med alla era bröder, så att ni kan föra Herrens, Israels Guds, ark, till den plats som jag har gjort i ordning.
13 Herren dödade en av oss tidigare därför att vi inte gjorde detta på rätt sätt och för att det inte var leviter som bar arken.
14 Prästerna och leviterna gick då igenom reningsceremonierna som förberedelse för uppdraget att föra hem Herrens, Israels Guds ark.
15 Sedan bar de den på sina axlar med bärstänger, precis som Herren hade sagt till Mose.
16 Kung David gav också leviternas ledare order att utse sångare och sjunga lovsång till musik av lyra, harpa och cymbal.
17 Leviterna valde Heman, Joels son, Asaf, Berekjas son, och Etan, Kusajas son från Meraris släkt till ledare för musikerna.
18 Till deras medhjälpare valdes:Sakarja, Ben, Jaasiel, Semiramot, Jehiel, Unni, Eliab, Benaja, Maaseja, Mattitja, Elifalehu, Mikneja, Obed-Edom och dörrvaktarna Jegiel och Asasja.
19 Heman, Asaf och Etan utsågs att spela på kopparcymbalerna.
20 Sakarja, Asiel, Semiramot, Jehiel, Unni, Eliab, Maaseja och Benaja spelade lyra.
21 Mattitja, Elifalehu, Mikneja, Obed-Edom, Jegiel och Asasja spelade harpa.
22 Kenanja, en av leviternas ledare och en begåvad sångare, ledde sången.
23 Berekja och Elkana skulle vara dörrvaktare vid arken.
24 Sebanja, Josafat, Netanel, Amasai, Sakarja, Benaja och Elieser, som alla var präster, skulle blåsa trumpet och gå i processionen framför Guds ark. Slutligen skulle Obed-Edom och Jehia också vara dörrvaktare för arken.
25 Sedan begav sig David och de äldste i Israel tillsammans med de högre officerarna under stor glädje hem till Obed-Edom för att föra arken till Jerusalem.
26 I tacksamhet över att Herren inte dödade leviterna som bar arken offrade de sju tjurar och sju baggar.
27 David och leviterna som bar arken, sångarna och Kenanja, som ledde sången i processionen, var alla klädda i mantlar av fint linne. David bar även en linne-efod.
28 Ledarna i Israel hämtade arken till Jerusalem under stort jubel, och man blåste i trumpeter och horn, slog på cymbaler och spelade på lyror och harpor.
29 Men när arken kom fram till Jerusalem skämdes Mikal, Davids hustru och Sauls dotter, för David, och hon föraktade honom där hon stod vid sitt fönster och såg honom hoppa och dansa av glädje.
Behandla alla med respekt
2 Kära bröder, hur kan ni påstå att ni tillhör Herren Jesus Kristus, härlighetens Herre, om ni favoriserar rika människor och ser ner på de fattiga?
2 Tänk er att en man kommer in i er kyrka klädd i eleganta kläder och med guldring på fingret. Samtidigt kommer det in en fattig man klädd i dåliga kläder.
3 Ni börjar krusa för den rike mannen och ger honom den bästa platsen i lokalen och säger samtidigt till den fattige mannen: Du kan stå där borta om du vill eller sätta dig på golvet.
4 Är det ett kristet handlande? Det visar ju att era motiv är alldeles felaktiga.
5 Lyssna på mig, kära bröder! Gud har valt ut fattiga människor till att vara rika i tron. Himmelriket tillhör dem, för det är den gåva som Gud har lovat alla som älskar honom.
6 Trots detta är det den fattige mannen som ni har förödmjukat. Inser ni inte att det oftast är de rika som förtrycker er och drar er inför domstol?
7 Och alltför ofta är det också de som hånar Jesus Kristus, och därmed också er.
8 Ni ska i stället följa vår Herres befallning: Ni ska älska och hjälpa era medmänniskor lika mycket som ni älskar och sköter om er själva. Det är en god och riktig inställning.
9 Men ni bryter mot Herrens lag och gör er skyldiga till synd när ni favoriserar de rika och fjäskar för dem.
10 Den som håller varje bud i Guds lag, men missar i en enda liten detalj, är lika skyldig som den som har brutit alla buden.
11 För den Gud som sa att ni inte ska begå äktenskapsbrott sa också att ni inte ska mörda. Om du inte har varit otrogen i äktenskapet men har mördat någon, har du ändå brutit mot hela Guds lag och är till hundra procent skyldig.
12 Ni ska dömas efter frihetens lag, som innebär att ni är fria att handla så som Kristus vill. Därför ska ni granska era handlingar och tankar.
13 Det kommer nämligen inte att finnas någon barmhärtighet för dem som inte har visat någon barmhärtighet. Men om ni har visat barmhärtighet, ska Guds barmhärtighet uppväga hans dom mot er.
Tro bevisas i handling
14 Kära bröder, vad är det för nytta med att säga att ni har tro och är kristna, om ni inte bevisar det genom att hjälpa andra? Kan en sådan tro frälsa någon?
15 Om ni har en vän, som behöver mat och kläder
16 och ni säger till honom: Ja, adjö då, och Gud välsigne dig, håll dig varm och ät dig mätt, och inte ger honom kläder eller mat, vad ligger det för värde i ett sådant handlingssätt?
17 Därför måste ni inse att det inte räcker med att bara ha tro. Ni måste också göra gott. En tro, som inte visar sig genom goda gärningar, är ingen tro. Den är bara tomma ord.
18 Men någon kanske invänder: Vägen till Gud går genom tron och inte genom att göra gott. Då svarar jag: Bevisa för mig att du tror, så ska jag låta mina handlingar bevisa min tro. Vem som helst kan av mitt handlingssätt se att jag har tro.
19 Finns det fortfarande någon bland er som anser att det räcker med bara tro? Att tro på en Gud? Ja, kom ihåg att de onda andarna också tror på Gud - så starkt att de darrar av skräck.
20 Dåre! När ska du lära dig att en tro som inte uträttar vad Gud vill är värdelös? En tro som inte medför goda gärningar är inte någon verklig tro.
21 Kommer ni inte ihåg att till och med vår far Abraham hade det rätt ställt med Gud, genom att han var villig att lyda Gud - också när det innebar att han skulle offra sin son Isak på altaret?
22 Där kan ni se att han trodde på Gud så helt och fullt att han var villig att göra vad Gud än sa till honom. Hans tro blev fullkomlig genom hans lydnad i handling.
23 På så sätt skedde precis det som Skriften sa: Abraham trodde på Gud och blev därmed rättfärdig inför honom. Han fick ett rätt förhållande till Gud. Han kallades till och med Guds vän.
24 Därför kan ni se att en människa blir frälst genom vad hon gör, och inte bara genom vad hon tror.
25 Rahav, den prostituerade kvinnan i Jeriko, är ett exempel på detta. Hon blev räddad genom vad hon gjorde, när hon gömde budbärarna och släppte ut dem en annan väg och förde dem i säkerhet.
26 På samma sätt som kroppen är död, när det inte finns någon ande i den, är tron död om den inte tar sig uttryck i goda gärningar.
Israel kommer att gå under
9 Jag såg Herren stå bredvid altaret, och han sa: Slå till pelarhuvudena och skaka templet så att pelarna rasar samman och taket faller ner på folket. Ingen ska komma undan. De som klarar sig ska jag döda med svärd.
2 Även om de försöker gräva sig ner ända till dödsriket ska jag få tag i dem och dra upp dem. Och om de försöker fara upp till himlen, ska jag störta ner dem igen.
3 Om de gömmer sig bland klipporna på Karmel ska jag söka upp dem och ta dem till fånga, och om de gömmer sig på havets botten ska jag sända sjöormen efter dem för att döda dem.
4 Om de frivilligt låter sig föras bort i fångenskap ska jag befalla svärden att döda dem där. Ja, jag ska se till att de drabbas av olycka.
5 När Herren, härskarornas Gud, rör vid jorden, smälter den, och allt folk sörjer. Den reser sig och sänker sig som Nilen.
6 Herren bygger sitt hem i himlen, och himlavalvet reser han över jorden. Det är han som befaller vattnet att avdunsta och stiga mot himlen och sedan låter det regna på marken. Herren är hans namn.
7 Israels folk, skulle ni betyda mer för mig än Etiopiens folk? Har inte jag, som förde er ut ur Egypten, gjort lika mycket också för andra folk? Förde jag kanske inte filisteerna från Kaftor och syrierna från Kir?
8 Herren har ögonen på detta syndiga rike. Jag ska utrota det från jorden. Men helt och hållet ska jag inte utplåna dem.
9 Jag har befallt att Israel ska skakas av andra folk som man sållar vete, utan att det minsta korn faller till marken.
10 Men alla dessa syndare som säger: 'Gud kommer inte att röra oss
Israel ska byggas upp igen
11 På den tiden ska jag på nytt bygga upp Davids stad, som nu ligger i ruiner, och låta den få tillbaka sin forna glans.
12 Israel ska ta i besittning det som är kvar av Edom och alla de nationer som en gång tillhörde riket. Så har Herren, som planerar allt, sagt.
13 Den dag kommer när det ska finnas ett överflöd av säd, så att skördetiden knappt ska vara över förrän det är dags att så på nytt. Vingårdarna på Israels höjder ska ge mer än tillräckligt av sitt söta vin.
14 Mitt folk ska bli återupprättat. De ska bygga upp sina städer som legat i ruiner och bo i dem igen, och de ska plantera vingårdar och trädgårdar och njuta av frukten och vinet därifrån.
15 Jag ska själv plantera dem i det land jag har gett dem, och de ska aldrig mer ryckas upp därifrån, säger Herren, er Gud.
Djävulen frestar Jesus i öknen
4 Jesus återvände från Jordanfloden fylld av den helige Ande och fördes av Anden ut i Judeens öken.
2 Där frestade djävulen honom under fyrtio dagar. Han åt inget på hela tiden och blev till slut mycket hungrig.
3 Djävulen visade honom då en sten och sa: Om du är Guds son, så förvandla den här stenen till bröd.
4 Men Jesus svarade: Det står i Skriften: 'Människan lever inte bara av bröd.'
5 Då lät djävulen honom under ett ögonblick se alla länder i världen
6-7 och sa till honom: Jag ska ge dig dessa länder med all deras makt och härlighet för de är mina, och jag kan ge dem till vem jag vill. Om du faller ner och tillber mig ska allt bli ditt.
8 Jesus svarade: Det står i Skriften: 'Herren, din Gud, ska du tillbe och ingen annan.'
9-11 Då tog djävulen honom med till Jerusalem och ställde honom högst upp på tempelmuren och sa: Om du är Guds son, så kasta dig ner härifrån! Skriften säger ju att Gud ska sända sina änglar för att skydda dig, och att de ska bära dig på händerna, så att du inte krossas mot stenarna nedanför.
12 Jesus svarade: Det står också i Skriften att man inte ska utmana Gud.
13 När djävulen så hade frestat honom på alla sätt lämnade han honom i fred under en tid.
Jesus beger sig till Galileen för att predika
14 Sedan återvände Jesus till Galileen fylld med den helige Andes kraft. Snart talade man om honom överallt,
15 och alla berömde honom för hans predikningar i synagogorna.
Jesus blir inte accepterad i Nasaret
16 När han kom till staden Nasaret där han hade växt upp, gick han på lördagen som vanligt till synagogan. Där reste han sig upp för att läsa från Skriften.
17 Man räckte då fram profeten Jesajas bok åt honom. Han öppnade den och fann det ställe där det står:
18-19 Herrens Ande är över mig. Han har utvalt mig att komma med ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig för att ge de fångna frihet, de blinda sin syn, och för att befria de förtryckta och utropa ett frihetens år från Herren.
20 Han lade sedan ihop boken och lämnade den till tjänaren och satte sig ner. Alla väntade nu med spänning på vad han skulle säga.
21 Då sa han: I dag har dessa Skriftens ord gått i uppfyllelse inför alla.
22 Och alla som lyssnade kunde stämma in i det han sa. De förvånade sig över hans tal som gjorde sådant intryck. Man kan knappast tro att det är Josefs son, sa de till varandra.
23 Då sa han till dem: Snart påminner ni mig nog om ordspråket: 'Läkare, bota dig själv!' I Kafarnaum, gjorde du stora under. Visa nu också här i din hemstad vad du kan.
24 Men jag vet att ingen profet blir accepterad i sin egen hemstad.
25-26 Kommer ni inte ihåg hur profeten Elia hjälpte änkan i Sarefat nära Sidon genom att göra ett under? Det fanns många judiska änkor som behövde hjälp just då. Det hade ju inte regnat på tre och ett halvt år, och det var hungersnöd i landet. Ändå sändes inte Elia till dem.
27 Eller tänk på profeten Elisa, som hellre botade syriern Naaman än de många judiska spetälska som behövde hjälp.
28 Människorna i synagogan blev rasande när de hörde detta.
29 De rusade på honom och hotade honom, och de drev honom ut ur staden ända till kanten av det berg som den var byggd på för att knuffa honom utför klippan.
30 Men han gick rakt igenom folkmassan och lämnade dem.
Jesus undervisar med stor auktoritet
31 Sedan återvände han till Kafarnaum i Galileen och predikade i synagogan där varje lördag.
32 Också där gjorde hans ord djupt intryck, för människorna kände att det var Gud själv som talade genom hans ord.
33 En gång när han undervisade i synagogan började en man, som var besatt av en ond ande, att ropa:
34 Ge dig iväg härifrån! Vi vill inte ha något med dig att göra, Jesus från Nasaret. Du har kommit för att göra slut på oss. Jag vet vem du är, Guds helige Son.
35 Jesus avbröt honom. Tig! sa han till anden. Lämna honom! Inför allas ögon kastade den onde anden mannen till golvet och for sedan ut ur honom utan att skada honom mer.
36 Alla blev förskräckta och frågade sig: Vad är det i den här mannens ord som gör att till och med de onda andarna lyder honom?
37 Och ryktet om honom spred sig som en löpeld.
Jesus botar Petrus svärmor och många andra
38 Sedan lämnade han synagogan och gick hem till Simon. Simons svärmor låg då svårt sjuk i hög feber, och alla bad honom att bota henne.
39 Då gick han fram till sängkanten och lutade sig över henne och befallde med stränga ord att febern skulle lämna henne. Genast blev hon feberfri, och hon steg till och med upp och lagade mat åt dem.
40 På kvällen, när solen höll på att gå ner, kom alla i staden med sina sjuka till Jesus. Och han lade sina händer på var och en av dem och botade deras olika sjukdomar.
41 Några var besatta av onda andar, men dessa andar for på hans befallning ut ur dem och ropade: Du är Guds Son. Men eftersom andarna visste vem han var, förbjöd han dem att säga något mer.
Jesus predikar över hela Galileen
42 Tidigt nästa morgon gick han därifrån och sökte sig till en enslig plats. Folket letade överallt efter honom. Till slut hittade de honom och gjorde allt för att han inte skulle lämna dem utan stanna i Kafarnaum.
43 Men han sa till dem: Jag måste predika de glada nyheterna om Guds rike på andra platser också. Det är därför jag har kommit.
44 Och han fortsatte att predika i synagogorna i Judeen.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®