M’Cheyne Bible Reading Plan
David intar Jerusalem
11 Ledarna i Israel kom till David i Hebron och sa: Vi är dina släktingar,
2 och till och med när Saul var kung var det du som anförde oss i strid. Och Herren, din Gud, har sagt till dig: 'Du ska vara herden för mitt folk Israel, och du ska regera över dem.'
3 David gjorde då en överenskommelse med dem inför Herren, och de smorde honom till kung i Israel, precis som Herren hade sagt till Samuel.
4 Sedan tågade David och hela Israel mot Jerusalem, eller Jebus, som staden brukade kallas.
5-6 Men jebuseerna vägrade att släppa in dem i staden. David intog då Sions borg, som senare kom att kallas Davids stad, och sa till sina män: Den som anför oss mot jebuseerna blir min befälhavare! Joab, Serujas son, anmälde sig först och fick posten.
7 David bosatte sig i borgen, och det är därför det området av Jerusalem har blivit kallat Davids stad.
8 Han byggde upp området runt borgen och ut till stadsmuren, medan Joab byggde upp det övriga Jerusalem.
9 David blev allt mäktigare, för Herren var med honom.
Davids hjältar
10 Här följer namnen på de förnämsta bland Davids soldater, som tillsammans med många andra gjorde hans kungadöme så starkt att det sträckte sig över hela landet, som Herren hade lovat:
11 Jasobeam, en hakmonit, var den förnämste bland officerarna och deras ledare. Vid ett tillfälle dödade han 300 man med sitt spjut.
12 Närmast honom i rang var Eleasar, son till ahoatiten Dodo.
13 Han var med David i slaget mot filisteerna vid Pas-Dammim, vid det tillfälle då israeliterna befann sig på en kornåker och hade börjat fly.
14 Eleasar ställde sig mitt på åkern och slog filisteerna, och Herren gav sitt folk en stor seger.
15 En annan gång begav sig tre av de trettio förnämsta kämparna till David i Adullams grotta. Filisteerna hade just då slagit läger i Refaimsdalen,
16 och David befann sig i borgen. Samtidigt fanns en filisteisk utpost i Betlehem.
17 David blev törstig och ville ha vatten från källan som fanns alldeles vid porten till Betlehem. När han nämnde det för 'De tre' som kommit till honom
18-19 bröt de sig igenom filisteernas läger och hämtade upp vatten ur brunnen och förde det med sig tillbaka till David. Men David vägrade att dricka det! I stället hällde han ut det som ett offer till Herren och sa: Gud förbjude att jag skulle dricka detta vatten! Det skulle vara som att dricka blodet av de hjältar som riskerat sina liv för att hämta det.
20 Abisai, Joabs bror, var befälhavare för 'De tre'. En gång dödade han 300 man med sitt spjut, och han blev lika berömd som 'De tre'.
21 Hans anseende blev större än någon bland 'De tre
22 Benaja var son till Jojada och en tapper soldat från Kabseel. Han dödade två av Moabs bästa krigare. Han slog ihjäl ett lejon i dess håla en dag när det snöade.
23 En annan gång dödade han en egyptier som var två och en halv meter lång och hade ett spjut tjockt som en vävbom. Benaja gick fram till honom beväpnad med en stav. Han ryckte spjutet från sin motståndare och dödade honom med det.
24-25 Sådan var Benaja, Jojadas son. Han var lika erkänd som 'De tre' och hade större anseende än någon av 'De trettio
26-47 Andra framstående män bland Davids hjältar var:Asael, Joabs bror,Elhanan, Dodos son från Betlehem,harotiten Sammot,peloniten Heles,Ira, Ickes son från Tekoa,Abieser från Anatot,husatiten Sibbekai,ahoaiten Ilai,netofatiten Maherai,netofatiten Heled, Baanas son,Itai, Ribais son, en benjaminit från Gibea,pirgatoniten Benaja,Hurai från Gaas dalar,arabatiten Abiel,baharumiten Asmavet,saalboniten Eljaba,gisiten Hasems söner,haratiten Jonatan, Sages son,haratiten Ahiam, Sakars son,Elifal, Urs son,mekeratiten Hefer,peloniten Ahia,karmeliten Hesro,Naarai, Esbais son,Joel, bror till Natan,Mibhar, Hagris son,ammoniten Selek,berotiten Naherai, Joabs väpnare,jeteriten Ira,jeteriten Gareb,hetiten Uria,Sabad, Alais son,rubeniten Adina, Sisas son, som var ledare i Rubens stam med trettio andra,Hanan, Maakas son,mitniten Josafat,astarotiten Ussia,aroeriten Hotams söner Sama och Jeguel,Jediael, Simris son,tisiten Joha, Jediaels bror,mahaviten Eliel,Jeribai och Josauja, Elnaams söner,moabiten Jitma,Eliel, Obed och mesobaiten Jaasiel.
Fler ansluter sig till David
12 Här följer namnen på de män som förenade sig med David i Siklag, medan han fortfarande gömde sig för Saul.
2 De var allesammans bågskyttar och kunde använda stenslunga med både vänster och höger hand. De tillhörde alla Benjamins stam, liksom Saul.
3-7 Deras ledare hette Ahieser, Hassemaas son, från Gibea.De övriga var hans bror Joas, Jesuel och Pelet, som var Asmavets söner, Beraka, Jehu från Anatot, Jismaja från Gibeon, en av 'De trettio' och en av deras ledare, Jeremia, Jahasiel, Johanan, gederatiten Josabad, Eleusai, Jerimot, Bealja, Semarja, harufiten Sefatja, koraiterna Elkana, Jissia, Asarel, Joeser och Jasobeam och Joela och Sebadja, söner till Jeroham från Gedor.
8-13 Några gaditer övergick också till David i öknen. De var alla modiga män som kunde hantera sköld och spjut, med en uppsyn som lejon och rörliga som gaseller i bergen.Eser var deras ledare, Obadja var den andre i rang och Eliab den tredje, Masmanna den fjärde, Jeremia den femte, Attai den sjätte, Eliel den sjunde, Johanan den åttonde, Elsabad den nionde, Jeremia den tionde och Makbannai den elfte.
14 Dessa män var officerare. De svagare av dem kunde jämföras med hundra andra, och de starkaste bland dem med tusen.
15 De gick över floden Jordan vid den tid på året när den svämmade över sina bräddar, och de jagade bort alla dem som bodde i dalarna, både på östra och västra stranden.
16 Andra benjaminiter och några från Juda kom också till David.
17 Han gick ut och mötte dem och sa: Om ni har kommit för att hjälpa mig är vi vänner. Men om ni har kommit för att förråda mig till mina fiender fastän jag är oskyldig, då ska våra fäders Gud se det och döma er.
18 Då kom Guds Ande över dem, och Amasai, ledaren för 'De trettio
19 Män från Manasse övergav Israels armé och förenade sig med David, när han skulle strida med filisteerna mot kung Saul. Men filisteernas befälhavare vägrade att låta David och hans män sluta sig till dem. Efter samråd skickade de bort dem, för de var rädda att David och hans män skulle kunna sätta dem i en svår belägenhet om de bytte sida under striden och gick över till Saul.
20 Dessa män från Manasse gick över till David, när han var på väg till Siklag:Adna, Josabad, Jediael, Mikael, Josabad, Elihu och Silletai. Alla dessa hade befälet över enheter på tusen man i Manasse.
21 De var tappra och kunniga, och de hjälpte David när han stred mot rövarband.
22 Dagligen slöt sig män till David så att han till slut hade en stor och mäktig armé.
23 Detta är en förteckning över de antal från de olika stammarna som slöt sig till David i Hebron för att riket skulle övergå till honom från Saul, precis som Herren hade sagt.
24-37 Från Juda: 6.800 man, stridsutrustade med sköld och spjut.Från Simeon: 7.100 stridsutrustade man.Från Levi: 4.600 man med Jojada i spetsen för 3.700 från Arons familj, och Sadok, en modig ung krigare som anförde 22 officerare från sin familj.Från Benjamin, Sauls stam, kom 3.000 man varav de flesta tidigare varit lojala mot Saul.Från Efraim: 20.800 tappra krigare, alla framstående i sina familjer.Från ena hälften av Manasse: 18.000 man, fast beslutna att göra David till kung.Från Isaskar: 200 ledare med sina släktingar, allesammans män som förstod vad tiden krävde och vilken kurs som var den bästa för Israel.Från Sebulon: 50.000 erfarna soldater utrustade med varje tänkbart vapen och fullständigt lojala mot David.Från Naftali: 1.000 officerare och 37.000 man utrustade med sköld och spjut.Från Dan: 28.600 stridsutrustade soldater.Från Aser: 40.000 erfarna och stridsutrustade soldater.Slutligen från andra sidan floden Jordan, där Rubens och Gads stammar och den andra hälften av Manasses stam bodde, kom 120.000 soldater, utrustade med alla slags vapen.
38 Alla dessa män kom till Hebron frivilligt, beredda att kämpa i leden för att göra David till Israels kung. Hela Israel var faktiskt inställt på denna förändring.
39 Männen åt och drack tillsammans med David i tre dagar, för de hade proviant med sig hemifrån,
40 och dessutom förde folk från grannskapet och ända bortifrån Isaskar, Sebulon och Naftali dit mat på åsnor, kameler, mulor och oxar. Mängder av mjöl, fikonkakor, russinkakor, vin, olja, får och boskap fördes dit och hela landets befolkning gladde sig.
Hur kristna ska leva
13 Fortsätt att älska varandra som bröder med sann broderlig kärlek.
2 Glöm inte att vara vänliga mot främlingar, för det har hänt att några som varit det har haft änglar till gäster utan att veta om det!
3 Glöm inte bort dem som sitter i fängelse! Lid med dem, som om ni själva satt där. Dela smärtan med dem som blir misshandlade, för ni vet ju vad de får gå igenom.
4 Håll äktenskapet med dess löften högt, för Gud kommer att straffa alla som är otrogna i sina äktenskap eller lever i sexuell omoral.
5 Grips inte av kärlek till pengar! Var nöjda med vad ni har! För Gud har sagt: Jag kommer aldrig att överge dig eller svika dig.
6 Det är därför som vi utan minsta tvekan eller oro kan säga: Herren hjälper mig, och jag är inte rädd för något som människor kan göra mot mig.
7 Kom ihåg de lärare som har undervisat er i Guds ord. Tänk på allt det goda som har kommit genom dem, och ta efter deras tro.
8 Jesus Kristus är densamme i går, i dag och i evighet.
9 Låt er därför inte lockas av nya och främmande läror som för er vilse. Er andliga styrka får ni som en gåva från Gud, inte genom att hålla fast vid regler om att äta ett visst slags mat. Det har ju verkligen inte hjälpt dem som har prövat det.
10 Vårt altare är det kors som Kristus offrades på. Där kan de som fortsätter att söka frälsning genom att lyda judiska lagar aldrig få hjälp.
11 Under det judiska lagsystemet förde översteprästen blodet av de slaktade djuren in i helgedomen som ett offer för synd, och sedan brände man djurens kroppar utanför staden.
12 Det var därför som Jesus led och dog utanför staden, där hans blod gjorde oss rena från våra synder.
13 Låt oss därför gå ut till honom utanför staden och vara villiga att bli föraktade och lida med honom där.
14 Den här världen är ju inte vårt hem. Vi ser fram emot vårt eviga hem i himlen.
15 Vi ska fortsätta att genom Jesus bära fram offer till Gud, en lovsång från läppar som ger honom äran.
16 Glöm inte bort att göra gott och att dela med er till andra av vad ni har, för sådana offer ser Gud med glädje på.
17 Lyd era andliga ledare, och var villiga att göra som de säger. Deras uppgift är nämligen att vaka över er, och Gud kommer att döma dem för hur de har gjort detta. Låt dem få stå till svars för er med glädje och inte med sorg, för då kommer ni också att få lida för det.
Slutord
18 Be för oss! Våra samveten är rena och vi vill behålla dem så.
19 Jag behöver särskilt era förböner just nu, så att jag så snart som möjligt kan komma till er.
20-21 Fridens Gud uppväckte vår Herre Jesus Kristus, överherden för fåren, från de döda och lät hans blod bli grunden till ett evigt förbund. Det är min bön att han ska utrusta er med allt vad ni behöver för att göra hans vilja, och att genom kraften i Kristus förverkliga allt det i er som ger honom glädje. Hans är äran i evighet. Amen.
22 Bröder, lyssna med tålamod till vad jag har sagt i detta brev, jag har ju fattat mig kort.
23 Jag kan berätta för er att vår bror Timotheos nu är ute ur fängelset. Om han kommer hit snart ska jag besöka er tillsammans med honom.
24-25 Hälsa alla era ledare och de andra troende. De kristna från Italien som är här med mig sänder sina hälsningar. Nåd från Gud till er alla!
En svärm av gräshoppor
7 Detta är vad Herren Gud visade mig i en syn: Han höll på att sända en stor svärm gräshoppor att förstöra den andra skörden - den första tillföll alltid kungen.
2 De åt upp allt i sin väg. Då sa jag: Herre, min Gud, förlåt ditt folk! Sänd inte denna plåga över dem. Om du vänder dig mot Israel, vad finns det då för hopp för dem? Israel är ju så litet!
3 Herren veknade då och fullföljde inte det jag sett i synen. Jag ska inte låta det ske, sa han till mig.
En stor eld
4 Sedan visade Herren Gud mig en stor eld som var en del av straffdomen över folket. Den hade torkat upp allt vatten och spred sig över hela landet och förtärde allt.
5 Då sa jag: Herre, låt inte detta ske. Om du vänder dig emot dem, vad finns det då för hopp? Israel är ju så litet!
6 Då övergav han också denna plan och sa: Jag ska inte göra detta heller.
Ett lod
7 Sedan visade han mig detta: Herren stod bredvid en mur som var byggd efter en lodlina, och han kontrollerade den med lodet för att se om den lutade.
8 Och Herren sa till mig: Amos, vad är det du ser? Jag svarade: Ett lod. Och han svarade: Jag ska pröva mitt folk med ett lod. Nu ska jag inte längre hålla tillbaka min dom.
9 Alla tempel och altaren i Israel för avgudar ska förstöras, och jag ska döda kung Jerobeam och hans familj med svärd.
10 Men när Amasja, prästen i Betel, hörde vad Amos sa, skyndade han med ett budskap till kung Jerobeam: Amos är en förrädare bland vårt folk, och han hotar dig till livet. Det kan vi inte tolerera. Det kommer att leda till uppror i hela landet.
11 Han säger att du ska bli dödad och att Israel ska föras bort ur landet till slaveri.
12 Amasja sände bud till Amos och lät säga: Försvinn härifrån, din spåman! Ge dig iväg till Juda! Där kan du profetera!
13 Besvära inte oss med dina syner. Låt oss slippa se dig här i Betel, kungens fristad och platsen för templet.
14 Men Amos svarade: Jag var ingen profet, och jag är inte son till en profet. Jag var bara en vanlig herde som levde på mullbärsfikon.
15 Men Herren hämtade mig från fårhjorden och sa till mig: 'Gå och profetera för mitt folk Israel.'
16 Därför ska ni lyssna till detta budskap från Herren. Ni säger: 'Profetera inte mot Israel!'
17 Men Herren svarar: 'Därför att du har blandat dig i detta ska din hustru bli prostituerad här i staden, dina söner och döttrar dödas och landet delas. Du själv ska dö i ett hedniskt land, och Israel ska föras bort till slaveri långt borta i ett främmande land.'
Jesus föds i Betlehem
2 Vid den tiden beslutade den romerske kejsaren Augustus att alla innevånare i landet skulle registreras, så man kunde beskatta dem.
2 Detta gjordes när Quirinius var landshövding i Syrien.
3 Var och en fick då resa till sin hemstad för att registrera sig.
4 Eftersom Josef tillhörde den kungliga släkten måste han resa från staden Nasaret i Galileen till Betlehem i Judeen, kung Davids stad.
5 Han tog med sig Maria, sin trolovade, som nu väntade barn.
6 Medan de var i Betlehem blev det dags för henne att föda,
7 och hon fick en pojke. Hon svepte om honom och lade honom i en krubba, för det fanns inte plats för dem i värdshuset.
Några herdar besöker Jesus
8 Samma natt var några herdar ute på fälten utanför staden och vaktade sina får.
9 Plötsligt stod en ängel framför dem, och Guds härlighet lyste omkring dem. De blev fruktansvärt rädda,
10 men ängeln lugnade dem.Var inte rädda!, sa han. Jag kommer till er med en fantastisk nyhet, och den gäller alla!
11 I natt har Frälsaren fötts i Betlehem. Han är Messias, Herren.
12 Ni kommer att känna igen honom på att han är lindad och ligger i en krubba.
13 Plötsligt var ängeln omgiven av en himmelsk armé av änglar som lovprisade Gud.
14 Ära ske Gud i höjden, sjöng de, och fred på jorden bland människor som han älskar.
15 När alla änglar hade farit ifrån dem upp till himlen, sa herdarna till varandra: Kom! Nu går vi till Betlehem! Vi måste se det fantastiska som hänt och som Herren har låtit oss få veta!
16 De sprang in till staden, och hittade Maria och Josef och barnet i krubban.
17 Herdarna berättade för alla vad de varit med om, och vad ängeln sagt om barnet.
18 Alla häpnade över herdarnas ord,
19 men Maria behöll allt som hänt för sig själv. Hon lade det noga på minnet och tänkte ofta på det.
20 Herdarna vände sedan tillbaka till sina får. De tackade Gud för allt de hade fått se och höra, precis som ängeln hade sagt.
Maria och Josef tar med Jesus till templet
21 Åtta dagar senare när pojken omskars, fick han namnet Jesus, det namn som ängeln gav honom innan han ens blivit till.
22 När tiden för föräldrarnas rening var över tog de med honom till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren, så som det föreskrivs i Moses lag.
23 Där har nämligen Gud befallt att om en kvinnas första barn är en pojke, ska han överlåtas åt Herren.
24 Samtidigt bar föräldrarna fram det reningsoffer, ett par turturduvor eller två unga duvor, som lagen föreskrev.
25 Just den dagen var Symeon, en man från Jerusalem, i templet. Han var en god och gudfruktig man, fylld av den helige Ande, och han väntade ständigt på att Messias skulle komma.
26 Den helige Ande hade nämligen gjort klart för honom att han inte skulle dö förrän han hade sett Messias, Guds utvalde kung.
27 Och den helige Ande hade uppmanat honom att gå till templet just den dagen. När Maria och Josef kom för att bära fram Jesus inför Herren enligt lagens bud,
28 var alltså Symeon där. Han tog då barnet i sina armar och tackade Gud.
29-31 Herre, sa han, nu kan jag dö i frid! Jag har sett honom som du lovade att jag skulle få se, Frälsaren, som du har gett till världen.
32 Han är det ljus som ska lysa för alla folk, och han ska ge ära åt ditt folk Israel.
33 Josef och Maria var mycket förvånade över vad han sa om Jesus.
34-35 Symeon välsignade dem, och sa sedan till Maria: Ett svärd kommer att genomborra din själ, för många i Israel kommer att stöta bort detta barn, och det ska bli deras fördärv. Men för många ska han bli till stor glädje. Och många människors hemligaste tankar ska komma i dagen.
36-37 En gammal kvinna, som hette Hanna och som hade profetisk gåva, var också i templet. Hon var dotter till Fanuel från Asers stam. Efter att i sin ungdom ha varit gift i sju år, levde hon nu som änka. Hon var åttiofyra år, och hon lämnade aldrig templet, utan var där dag och natt och tjänade Gud genom att be och fasta.
38 Just när Symeon samtalade med Maria och Josef kom hon dit, och hon började tacka och lovprisa Gud. Hon berättade öppet för alla som väntade på Jerusalems befrielse att Messias hade kommit.
39 När föräldrarna hade gjort allt det som Guds lag föreskrev, återvände de till sin hemstad Nasaret i Galileen.
40 Där växte Jesus upp, och han blev känd för att vara ovanligt förståndig för sin ålder. Och Guds välsignelse vilade över honom.
Jesus samtalar med präster och lärare i templet
41-42 När Jesus var tolv år gammal följde han med sina föräldrar till Jerusalem, till den årliga påskhögtiden som de varje år brukade delta i.
43 När högtidsdagarna var över och de skulle fara hem igen stannade Jesus kvar i Jerusalem.Hans föräldrar saknade honom inte den första dagen,
44 för de trodde att han var tillsammans med sina kamrater i ressällskapet. Men när kvällen kom och de inte såg till honom började de söka efter honom bland släktingar och vänner.
45 Och när de inte kunde hitta honom, vände de tillbaka till Jerusalem för att leta efter honom där.
46-47 När de hade letat efter honom i tre dagar hittade de honom till sist i templet. Där satt han mitt ibland lärarna och lyssnade och ställde frågor. Alla som hörde på blev förbluffade över hur förståndig han var och över de svar han gav.
48 Hans föräldrar visste inte vad de skulle säga när de såg honom sitta där helt lugnt. Men Jesus, sa Maria, hur kunde du göra så mot oss? Vi har varit förtvivlade och letat efter dig överallt!
49 Men varför har ni letat efter mig? frågade han. Förstår ni inte att jag måste vara i templet, i min fars hus?
50 Men de begrep inte vad han menade.
51 Sedan följde han med dem hem till Nasaret, och han lydde dem på alla sätt. Men hans mor tänkte ofta på allt som hade hänt.
52 Och Jesus växte upp och blev stark och fick mer och mer visdom, och både Gud och människor älskade honom.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®