M’Cheyne Bible Reading Plan
De återvändande från Babylon
9 Varje persons släktförhållanden var mycket noga noterade i Israels kungars krönikor.Juda fördes bort i fångenskap till Babylon på grund av sin otrohet mot Herren.
2 De första som kom tillbaka för att bo i sina gamla hemstäder var familjer från Israels olika stammar, präster, leviter och tempeltjänare.
3 Från Judas, Benjamins, Efraims och Manasses stammar återvände några till Jerusalem:
4 Utai tillhörde Peres släkt i Judas stam. Utai var son till Ammihud, som var son till Omri, som var son till Imri, som var son till Bani.
5 Siloniterna återvände genom Asaja, Silons äldste son, och dennes söner.
6 Seras son Jeguel återvände. Allt som allt kom 690 personer från Judas stam tillbaka.
7-8 Från Benjamins stam återvände flera familjer:Sallu, son till Mesullam, sonson till Hodauja och sonsons son till Hassenua, Jibnea, son till Jeroham, Ela, son till Ussi och sonson till Mikri, Mesullam, son till Sefatja, sonson till Reguel och sonsons son till Jibneja.
9 Dessa män var alla huvudmän för sina släkter. Sammanlagt var det 956 benjaminiter som återvände.
10-11 De präster som återvände var Jedaja, Jojarib, Jakin och Asarja, vars förfäder var Hilkia, Mesullam, Sadok, Merajot och Ahitub. Asarja var vaktchef i templet.
12 Andra återvändande präster var Adaja, Jerohams son, Pashurs sonson och Malkis sonsons son, och Maasai, son till Adiel, som var son till Jasera, som var son till Mesullam, som var son till Mesillemit, som var son till Immer.
13 Sammanlagt återvände 1.760 präster. De var alla dugliga män och ledare för sina familjer. De ansvarade för tjänsten i Guds hus.
14 Bland de leviter som återvände fanns Semaja, som härstammade från Merari. Hans far hette Hassub, Asrikams son och Hasabjas sonson.
15-16 Andra leviter som återvände var Bakbackar, Heres, Galal och Mattanja, son till Mika, som var son till Sikri, som var son till Asaf, Obadja, son till Semaja, som var son till Galal, som var son till Jedutun, och Berekja, son till Asa, som var son till Elkana, som bodde i netofatiternas område.
17-18 De dörrvaktare som återvände var Sallum, deras ledare, och hans medhjälpare Ackub, Talmon och Ahiman, alla leviter. De är fortfarande ansvariga för Kungsporten i öster.
19 Sallum var son till Kore, som var son till Ebjasaf och sonson till Kora. Sallum och hans närmaste släktingar bland koraiterna hade ansvaret för vakthållningen vid tabernaklets ingångar, precis som deras förfäder hade haft.
20 Pinehas, Eleasars son, hade varit den förste ledaren för denna avdelning långt tillbaka i tiden. Och Herren hade varit med honom!
21 Sakarja, Meselemjas son, var dörrvaktare vid tabernaklets ingång.
22 Allt som allt fanns det 212 dörrvaktare. De var registrerade i sin bys släktregister. David och Samuel hade utsett dem till detta hedersuppdrag.
23 De och deras ättlingar skulle ansvara för Herrens tabernakel.
24 De fanns på tabernaklets alla sidor, den östra, västra, norra och södra sidan.
25 Deras släktingar, som bodde kvar i byarna, avlöste dem regelbundet i perioder om sju dagar.
26 De fyra främsta dörrvaktarna, samtliga leviter, var ansvariga för förrummen och skattkammaren i Guds tabernakel.
27 De tillbringade natten på post runt Guds hus och öppnade portarna varje morgon.
28 Några av dem hade som sin särskilda uppgift att ansvara för de kärl som användes vid offer och gudstjänster. De räknade kärlen noga, både före och efter användningen, så att inte något skulle försvinna.
29 Andra var ansvariga för de övriga tillbehören, det som fanns inne i det heliga som fint mjöl, vin, rökelse, olja och kryddor.
30 Vissa präster blandade kryddorna.
31 Mattitja, en av leviterna och äldste sonen till koraiten Sallum, hade ansvaret för bakningen av offerbröden.
32 Några medlemmar av Kehats släkt hade ansvar för det särskilda bröd som skulle förberedas till varje sabbat.
33-34 De som var musiker, alla leviter och huvudmän i sina familjer, bodde i templet i Jerusalem. De var alltid i tjänst och därför befriade från all annan sysselsättning.
35-37 Jeguel bodde i Gibeon med sin hustru Maaka. Han var en ansedd man i staden och hade många söner:Abdon var äldst, sedan följde Sur, Kis, Baat, Nadab, Gedor, Ajo, Seker och Miklot,
38 som var far till Simea. Alla dessa familjer bodde i närheten av Jerusalem.
39 Ner var far till Kis, och Kis var far till Saul. Bland Sauls söner fanns Jonatan, Malki-Sua, Abinadab och Esbaal.
40 Jonatan var far till Mefiboset som var far till Mika.
41 Mikas söner hette:Piton, Melek, Taarea och Ahas.
42 Ahas var far till Joadda, som var far till Alemet, Asmavet och Simri. Simris son hette Mosa.
43 Mosa var far till Binea, som var far till Rafa, som var far till Eleasa, som var far till Asel.
44 Asel hade sex söner:Asrikam Bokeru, Ismael, Seraja, Obadja och Hanan.
Saul dör
10 Filisteerna anföll och besegrade Israels trupper, som vände om och flydde, och många stupade på Gilboas bergssluttningar.
2 Filisteerna förföljde Saul och hans söner Jonatan, Abinadab och Malki-Sua. Sönerna blev dödade alla tre,
3 och Saul var hårt pressad och anfölls från alla sidor, när filisteernas bågskyttar lyckades såra honom.
4 Skynda dig och döda mig med ditt svärd, innan dessa oomskurna hedningar tar mig till fånga och torterar mig, skrek han åt sin vapendragare.Men denne vågade inte, så Saul tog själv sitt svärd och kastade sig mot det, så att det genomborrade honom.
5 När vapendragaren såg att Saul var död, tog han sitt liv på samma sätt.
6 Saul och hans tre söner dog alltså i striden. Sauls familj blev utplånad på en och samma dag.
7 När israeliterna i dalen nedanför fick höra att deras trupper hade drivits på flykten och att Saul och hans söner var döda, övergav de sina städer och flydde. Filisteerna intog dem sedan.
8 När filisteerna kom tillbaka följande dag för att plundra dem som stupat i striden och för att samla ihop bytet från slagfältet, hittade de kropparna av Saul och hans söner.
9 De tog hans kläder och rustning, högg av honom huvudet och sände sedan budbärare runt i hela landet för att berätta nyheten om sin seger.
10 Sauls vapen hängde de upp i ett avgudatempel, och hans huvud hängde de i Dagons tempel.
11 Men när folket i Jabes i Gilead hörde vad filisteerna hade gjort med Saul,
12 drog deras soldater ut på slagfältet och hämtade Sauls och hans söners kroppar. De begravde dem under eken i Jabes och sörjde och fastade i sju dagar.
13 Saul dog på grund av sin olydnad mot Herren och därför att han hade rådfrågat ett medium
14 i stället för att vända sig till Herren. Därför dödade Herren honom och gav kungariket till David, Isais son.
Guds fostran bevisar hans kärlek
12 Låt tanken på alla dessa trons hjältar sporra oss så som en idrottsman sporras av sin publik. Och låt oss göra oss av med allt som hindrar oss och håller oss tillbaka, framför allt synden som vill gripa tag i oss och få oss att falla. Låt oss löpa med uthållighet i det lopp vi har framför oss.
2 Se på Jesus, som både har visat oss trons väg och vill hjälpa oss att nå målet. Han var villig att dö en skamlig död på korset, eftersom han visste vilken glädje han skulle vinna efteråt. Nu sitter han på hedersplatsen vid Guds tron.
3 Tänk på det tålamod han hade, när syndiga människor visade honom sitt hat och sin fiendskap. Då behöver ni inte tappa modet eller bli utmattade.
4 Egentligen har ni ju ännu inte behövt sätta livet på spel i er kamp mot synden.
5 Och har ni alldeles glömt bort de uppmuntrande ord som Gud talade till er som hans barn? Han sa: Min son, var tacksam för Herrens fostran. Tappa inte modet, när han måste straffa dig.
6 För när han tillrättavisar dig visar det att han älskar dig. När han fostrar dig, bevisar det att du verkligen är hans barn.
7 Låt Gud fostra er, för han gör bara vad varje kärleksfull far gör med sina barn. Vem har någonsin hört om en son som aldrig har blivit tillrättavisad?
8 Om Gud inte handlar med er som andra fäder gör med sina barn och fostrar er när det behövs, visar det ju att ni inte tillhör hans familj.
9 Våra föräldrar här på jorden tillrättavisade oss, och ändå respekterar vi dem. Ska vi då inte ännu mer böja oss för Guds fostran, så att vi vinner det eviga livet?
10 Våra jordiska föräldrar uppfostrade oss under några korta år och gjorde så gott de kunde, men vi vet att Guds tillrättavisningar alltid är rätta och tjänar vårt bästa, så att vi kan få dela hans helighet.
11 Man njuter inte av straffet medan det pågår! Men den som på detta sätt har lärt sig att lyda har också lärt sig att leva i Guds frid och efter hans vilja.
12 Låt kraften på nytt fylla era kraftlösa händer och trötta ben.
13 Gör en rak, jämn väg för era fötter, så att de svaga och haltande som kommer efter er inte faller och gör sig illa utan i stället blir starka.
Var uppmärksamma
14 Försök att hålla er utanför alla stridigheter och lev rent och heligt, för den som inte är helig kommer inte att få se Herren.
15 Ta hand om varandra så att ingen av er går miste om Guds rika välsignelser. Se till att ingen bitterhet slår rot ibland er, för där den växer upp orsakar den bara svårigheter och skadar många i deras andliga liv.
16 Se till att ingen av er blir inblandad i sexuella synder eller blir vårdslös inför Gud som Esau blev. Han sålde sina rättigheter som äldste son för ett enda mål mat.
17 När han efteråt ville ha dem tillbaka var det för sent, fastän han ångrade sig och bad med bittra tårar. Kom ihåg detta och var försiktiga!
18 Ni har inte varit tvungna att skräckslagna stå vid ett berg av flammande eld och i nattsvart mörker, eller i våldsamma stormvindar, som israeliterna fick göra på Sinai berg, när Gud gav dem sina lagar.
19 De fick ju höra en mäktig basunstöt och en röst med ett så fruktansvärt budskap att de bad Gud sluta tala.
20 De ryggade tillbaka inför Guds befallning att om det så bara var ett djur som kom i beröring med berget, så måste det dö.
21 Mose själv var så rädd inför vad han såg att han skakade av skräck.
22 Nej, ni har kommit direkt till Sions berg, till den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och till en skara änglar som ingen kan räkna.
23 Ni har kommit till Guds församling, som består av alla vars namn är skrivna i himlen och ni har tagit er tillflykt till Gud som är allas domare. Ni tillhör samma stora församling som alla dessa rättfärdigas andar som nu nått fram till fullkomlighet i himlen.
24 Ni har kommit till Jesus själv, som har gett oss detta underbara nya förbund och till det blod som han gav på korset, och som kärleksfullt ger förlåtelse i stället för att ropa på hämnd som Abels blod gjorde.
25 Se därför till att ni lyder honom som talar till er. För om Israels barn blev straffade när de vägrade att lyssna till den jordiske budbäraren Mose, hur stor är då inte risken för oss om vi inte lyssnar till Gud, som talar till oss från himlen.
26 När han talade från Sinai berg, fick hans röst jorden att skaka. Nästa gång, säger han genom profeterna, ska ljudet av min röst skaka inte bara jorden utan också himlarna.
27 Med detta menar han att han ska rasera allt som är utan fast grund, så att bara det som är orubbligt kommer att finnas kvar.
28 Eftersom vi har ett rike som ingen kan förstöra, bör vi glädja Gud genom att tjäna honom med tacksamhet och göra hans vilja med helig fruktan och med respekt.
29 För vår Gud är en förintande eld.
Herren avskyr Israels högmod
6 Stackars dem som lever i lyx i Jerusalem och Samaria, städerna som är så berömda och populära.
2 Gå över till Kalne och se vad som händer där! Gå sedan till Stora Hamat och till Gat i filisteernas land! En gång var de bättre och mäktigare än ni, men se på dem nu!
3 Ni slår bort alla tankar på straffet som väntar er, men genom era onda gärningar drar ni domens dag allt närmare.
4 Ni ligger på elfenbensbäddar omgivna av lyx och äter den allra finaste mat.
5 Ni sjunger meningslösa sånger till harpa och menar er vara lika goda sångare och musikanter som kung David.
6 Ni dricker vin utan måtta och använder rikligt med dyrbar parfym, men ägnar inte en tanke åt dem av era landsmän som är i behov av hjälp.
7 Därför kommer ni att bli de första som får gå i landsflykt. Plötsligt ska allt ert festande ta slut.
8 Herren, härskarornas Gud, har svurit vid sitt eget namn: Jag avskyr det stolta folket i Israel och hatar deras lyx. Jag ska överlämna staden och allt i den till deras fiender.
9 Om det så bara finns tio man kvar, eller ett enda hus, så ska de också gå under.
10 Och om en släkting kommer till ett hus för att bränna de döda kropparna ska han fråga den ende överlevande därinne: Finns det några fler kvar? När han får ett nej till svar fortsätter han: Tyst, nämn inte Herrens namn, för han kan höra dig.
11 Herren hade nämligen befallt: Alla hus både stora och små, ska slås i spillror.
12 Vilken nytta gör en häst bland klippblock, och vem kan plöja med oxar i havet? Lika dåraktigt är det av er att nonchalera rättvisan och förvränga rätten.
13 Ni gläder er över er storhet, men är mindre än ingenting! Ni är stolta över er själva, men er styrka är inget att räkna med.
14 Israel, jag ska sända ett folk mot dig som ska förtrycka dig ända från din norra gräns till landets sydspets, hela vägen från Hamat till Hedmarksbäcken, säger Herren, härskarornas Gud.
Maria besöker Elisabet
39-40 Några dagar senare skyndade sig Maria upp till den stad i Judeens berg där Sakarias bodde för att hälsa på Elisabet.
41 När Elisabet hörde Marias hälsningsord sparkade barnet till i henne av glädje, och hon blev fylld av helig Ande.
42 Hon blev så glad att hon ropade högt till Maria: Gud har utvalt dig framför alla andra kvinnor, och ditt barn är förutbestämt för Guds särskilda välsignelse.
43 Vilken ära för mig att min Herres mor kommer på besök.
44 I samma ögonblick som du kom in och hälsade på mig och jag hörde din röst, gick det som en stöt av glädje genom barnet i mig!
45 Du trodde att Gud skulle göra vad han har sagt, och därför har han gett dig denna underbara välsignelse.
46 Maria svarade:O, jag vill lovprisa Herren!
47 Jag jublar i Gud, min Frälsare!
48 Han har tagit sig an mig - en oansenlig kvinna, och nu kommer människor i alla tider att kalla mig välsignad av Gud.
49 Han, den helige och mäktige, har gjort något stort med mig.
50 Hans nåd varar från generation till generation över alla som erkänner honom som Herre.
51 Hans väldiga arm är full av kraft! De stolta och högfärdiga slår han ner.
52 Furstar fördriver han från deras troner, men de ödmjuka upphöjer han.
53 Han mättar de hungriga med sina gåvor, men de rika driver han bort med tomma händer.
54 Tänk på hur han hjälper sitt Israel! Han glömmer inte sitt löfte att vara barmhärtig.
55 Han lovade ju våra fäder, Abraham och hans barn, att alltid visa nåd mot dem.
56 Maria stannade hos Elisabet i omkring tre månader och återvände sedan hem.
Johannes döparens födelse
57 Elisabets väntan var nu slut, och det var dags för henne att föda. Och hon födde en pojke.
58 Nyheten om hur god Gud hade varit mot henne spred sig snabbt bland grannar och släktingar, och alla blev glada.
59 När pojken var åtta dagar gammal samlades alla släktingar och vänner för att vara med vid omskärelsen. Alla trodde att pojken skulle heta Sakarias efter sin far.
60 Men Elisabet sa: Nej, han ska heta Johannes.
61 Varför det? frågade de. Det finns ju ingen i hela släkten som heter så.
62 Och de vände sig till pojkens far och försökte tala till honom med hjälp av teckenspråk.
63 Han bad då om något att skriva på och till allas förvåning skrev han: Han ska heta Johannes.
64 I samma ögonblick kunde Sakarias tala igen, och han började lovprisa Gud.
65 Alla tyckte detta var mycket märkligt, och nyheten om vad som hänt spreds i hela det judeiska bergslandet.
66 Alla som hörde det tänkte på det och frågade sig: Vad ska det bli av detta barn? Herrens hand är verkligen med honom på ett särskilt sätt.
67 Men hans far Sakarias blev fylld av den helige Ande och profeterade:
68 Lovprisa Herren, Israels Gud, för han kommer till sitt folk och befriar det.
69 Från sin tjänare Davids kungliga släkt sänder han oss en mäktig Frälsare,
70 alldeles som han lovat genom sina heliga profeter för länge sedan -
71 en som kan rädda oss från våra fiender, ja, från alla som hatar oss.
72-73 Han har varit barmhärtig mot våra förfäder, och kommer också ihåg sitt heliga löfte till Abraham:
74 att vi ska bli befriade från våra fiender och få tjäna Gud utan rädsla.
75 Vi ska få vara heliga och rättfärdiga inför honom för evigt.
76 Och du, min lille son, ska kallas den store Gudens profet, för du ska bana väg för Messias.
77 Du ska visa hans folk vägen till frälsning genom syndernas förlåtelse.
78-79 Allt detta ska ske på grund av Guds kärleksfulla omsorg om oss. Han ska komma ner till oss från höjden, och bli ett ljus för alla som lever i mörker och dödsfruktan och leda oss på fridens väg.
80 Den lille Johannes älskade Gud över allting. När han blivit vuxen bodde han ute i öknen, ända till den dag han började sin offentliga verksamhet i Israel.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®