M’Cheyne Bible Reading Plan
25 Då kom kung Nebukadnessar med hela sin armé mot Jerusalem. Det skedde i det nionde året av kung Sidkias regering i Juda, i den tionde månaden och på den tionde dagen. Han slog läger utanför staden och gick i ställning på alla sidor om den.
2 Belägringen varade ända in på det elfte året av hans regering.
3 Den nionde dagen i fjärde månaden det året åt man upp det sista av maten som fanns i staden,
4-5 och den natten gjorde kungen och hans trupper ett hål i den inre muren och flydde ut mot Hedmarken genom en port som fanns mellan de dubbla murarna i närheten av kungens trädgård. De babyloniska trupperna, som omringat staden, förföljde Sidkia och tog honom till fånga på Jerikoslätten, men alla hans män skingrades.
6 Sidkia fördes till Ribla, där han fick sin dom av kungen från Babylon.
7 Han tvingades se på när hans söner dödades, och sedan stack man ut ögonen på honom och förde honom i kopparkedjor till Babylon.
Jerusalem läggs i ruiner
8 Nebusaradan, befälhavaren över den kungliga livvakten, anlände till Jerusalem från Babylon den sjunde dagen i femte månaden i kung Nebukadnessars nittonde regeringsår.
9 Han lät bränna ner templet, palatset och alla andra byggnader av värde.
10 Han ledde arbetet när hela den babyloniska armén rev ner Jerusalems murar.
11 Den kvarleva av Juda som ännu återstod fördes bort tillsammans med de judiska desertörer som förklarat sin trohet mot kungen i Babylon,
12 men några av de allra fattigaste lämnades kvar för att bruka jorden och sköta om vingårdarna.
13 Babylonierna bröt ner kopparpelarna i templet, bäckenställen på hjul och det väldiga kopparfatet och dess ställning och förde bort alltsammans till Babylon.
14-15 De tog också kärl, skovlar, fyrfat, ljusstakar, skedar och alla andra koppartillbehör som använts vid offren. Nebusaradan såg till att fyrfaten och offerskålarna och allt annat av rent silver och guld blev omhändertaget.
16 Det var helt omöjligt att uppskatta vikten av de två pelarna, det stora fatet och ställningen, för de var mycket tunga. Allt detta hade tillverkats för templets räkning på kung Salomos befallning.
17 Varje pelare var nio meter hög och hade över en meter höga ornament av granatäpplen som dekoration på pelarhuvudet. Allt var gjort av koppar.
18 Nebusaradan, befälhavaren för livvakten, tog också översteprästen Seraja, hans assistent Sefanja och de tre tempelvakterna som fångar till Babylon.
19 En befälhavare från Juda armé, fem av kungens rådgivare och den officer och sekreterare som svarade för rekryteringen till krigstjänst och sextio av hans män hittade man på olika gömställen i staden.
20 De fördes av Nebusaradan till den babyloniske kungen i Ribla
21 där de avrättades med svärd.Så gick det till när Juda blev bortfört i fångenskap till Babylon.
Jerusalem efter kapitulationen
22 Nebukadnessar utsåg Gedalja, Ahikams son och Safans sonson, till ledare för dem som blev kvar i Juda.
23 När de judiska officerarna och soldaterna fick veta att kungen i Babylon hade utsett Gedalja som ledare kom de till honom i Mispa. Bland dem var Ismael, Netanjas son, Johanan, Kareas son, netofatiten Seraja, Tanhumets son, Jaasanja, maakatitens son, och deras män.
24 Gedalja lovade och försäkrade att om de underordnade sig babylonierna, skulle de få tillåtelse att bo i landet och slippa bli bortförda i fångenskap.
25 Men sju månader senare gick Ismael, som var av kunglig släkt, tillsammans med tio män och dödade Gedalja och hans stab, såväl judar som babylonier.
26 Då flydde alla judiska män och ledare i panik till Egypten, för de var rädda för babyloniernas hämnd.
27 Den tjugosjunde dagen i den tolfte månaden i det trettiosjunde året av sin fångenskap frigavs kung Jojakin ur fängelset av den nye kungen Evil-Merodak, som fick makten det året i Babylon.
28 Han behandlade Jojakin mycket vänligt och gav honom förmåner framför alla de andra kungarna som hölls som fångar i Babylon.
29 Jojakin fick lägga av fångdräkten, och under resten av sitt liv fick han äta vid kungens bord.
30 Så länge han levde gav kungen honom dessutom ett dagligt underhåll.
Melkisedek - kung och präst
7 Denne Melkisedek var kung i staden Salem och samtidigt den högste Gudens präst. När Abraham kom tillbaka hem efter att ha vunnit ett stort slag mot flera kungar, mötte Melkisedek honom och välsignade honom.
2 Abraham tog då en tiondel av allt det han hade vunnit i kriget och gav det till Melkisedek.Namnet Melkisedek betyder rättfärdighetens kung, men också fridens och fredens kung efter betydelsen av Salem, som betyder fred.
3 Melkisedek hade ingen far eller mor, och det finns inget upptecknat om någon av hans förfäder. Precis som Guds Son är hans liv utan början och utan slut, och han är en präst i evighet.
4 Lägg nu märke till hur stor Melkisedek är.För det första: Till och med Abraham, stamfar för Guds utvalda folk, gav Melkisedek en tiondel av det krigsbyte som han tog från de besegrade kungarna.
5 Om Melkisedek hade varit en judisk präst hade Abrahams handlande varit begripligt. Senare krävde man nämligen genom lag att Guds folk skulle ge tionde till prästerna som de ju också var släkt med.
6 Men Melkisedek hörde inte till Abrahams släkt och ändå gav Abraham honom tionde av bytet.För det andra: Melkisedek välsignade också den mäktige Abraham,
7 och som alla vet är den person som välsignar alltid större än den som tar emot välsignelsen.
8 För det tredje: De judiska prästerna, som tog emot tionde, var vanliga, dödliga människor. Men det sägs om Melkisedek att han fortfarande lever.
9 För det fjärde: Man skulle kunna säga att Levi, förfadern till alla judiska präster, och som själv tog emot tionde, också gav tionde till Melkisedek genom Abraham.
10 För även om Levi ännu inte var född, när Abraham gav tionde till Melkisedek, så är han för Gud en av Abrahams efterkommande.
11 För det femte: Om de judiska prästerna och deras lagar hade kunnat frälsa oss hade inte Gud behövt sända Kristus som en präst med Melkisedeks ställning. I stället kunde han ha sänt någon med Arons ställning, samma ställning som alla andra präster hade.
12-14 Men när Gud beslutade om en ny ordning för prästerna, måste också hans lag ändras. Som vi alla vet tillhörde inte Kristus Levis präststam, utan han kom från Judas stam, som inte var utvald till prästtjänst. Mose hade aldrig gett dem den uppgiften.
Kristus påminner om Melkisedek
15 Det framstod som ännu tydligare då Kristus kom som en annan Melkisedek.
16 Han blev inte präst genom att uppfylla det gamla kravet på att tillhöra Levis stam utan på grund av den kraft som flödade från ett evigt liv.
17 Och psalmförfattaren visar på detta när han säger om Kristus: Du är en präst i evighet, på samma sätt som Melkisedek.
18 Den gamla prästordningen, som byggde på släktförhållanden, avskaffades alltså. Lagen var oduglig och för svag till att frälsa människor.
19 Den ledde inte någon människa in i ett rätt förhållande till Gud. Nu har vi i stället ett hopp som är mycket bättre, för Kristus leder oss till en rätt ställning inför Gud, och nu kan vi komma nära honom.
20 Gud bekräftade med en ed att Kristus alltid skulle vara präst.
21 Så starka ord har han aldrig använt om andra präster. Det är bara till Kristus han sagt: Herren har svurit en ed och han kommer aldrig att ändra sig: 'Du är för evigt präst på Melkisedeks vis.'
22 Därför kan Kristus för evigt garantera att detta nya och bättre förbund står fast.
23 Dessutom behövdes många präster enligt den gamla ordningen så att de yngre kunde ta vid när de äldre dog.
24 Men Jesus lever i evighet och fortsätter att vara präst, och därför behöver vi ingen annan.
25 Eftersom han är evig finns han alltid hos Gud för att be för oss och kan fullständigt och för alltid frälsa alla som kommer till Gud genom honom.
26 Därför är han just en sådan överstepräst som vi behöver, för han är helig och utan skuld, fri från synd och skild från syndare, och han har fått hedersplatsen i himlen.
27 Han behöver inte som andra präster det dagliga blodet från djuroffer för att först sona sina egna synder och sedan folkets. Hans offer på korset gäller en gång för alla.
28 Enligt Moses lag var till och med översteprästerna svaga och syndiga människor som inte kunde låta bli att handla orätt. Men nu har Gud genom en ed tillsatt sin Son, och han är fullkomlig i evighet.
Guds dom över Israels grannfolk
1 Amos var herde och bodde i Tekoa. En dag talade Gud till honom i en syn och lät honom se vad som skulle hända med hans folk. Han fick denna syn två år före jordbävningen, när Ussia var kung i Juda och Joas son Jerobeam var kung i Israel.
2 Detta är vad han såg och hörde: Herren talade från templet på berget Sion, och det lät som när ett lejon ryter. Och plötsligt vissnade och torkade alla betesmarker på berget Karmel till herdarnas stora sorg.
3 Herren sa: Folket i Damaskus har syndat gång på gång, och jag kan inte glömma det. Jag ska inte längre avhålla mig från att straffa staden. Folket där har farit alltför hårt fram med mitt folk i Gilead. De har tröskat dem som säd med sitt förtryck av dem.
4 Därför ska jag låta kung Hasaels slott brinna ner och förstöra Ben-Hadads starka fästningar.
5 Jag ska bryta sönder bommen på Damaskus stadsport och döda kungarna i Aven, och Bet-Eden och Arams folk ska återvända till Kir som slavar. Herren har talat.
6 Herren säger: Gasa har syndat gång på gång, och jag tänker inte glömma det. Jag ska inte låta det bli ostraffat, för folket där skickade mitt folk i landsflykt och sålde dem som slavar i Edom.
7 Därför ska jag sätta eld på Gasas murar, och riva ner dess befästningar.
8 Jag tänker döda kungarna i Asdod och Askelon, och jag ska utplåna Ekron och filisteerna till sista man. Herren har talat.
9 Herren säger: Folket i Tyrus har begått så många brott att jag inte kan glömma det. Jag ska inte längre låta dem vara ostraffade, för de bröt överenskommelsen om vänskap med sin bror Israel. De anföll och besegrade honom och förde bort honom i slaveri till Edom.
10 Därför ska jag sätta eld på Tyrus murar, och stadens alla palats och befästningar ska brinna ner.
11 Herren säger: Edom har syndat gång på gång, och jag tänker inte glömma det. Jag ska inte låta honom gå ostraffad längre, för han jagade sin bror Israel med svärd. Han var obarmhärtig i sin grymhet.
12 Därför ska jag sätta eld på Teman och bränna ner Bosras alla fästningar.
13 Herren säger: Ammons folk har syndat gång på gång, och jag tänker inte glömma det. Jag ska inte längre låta dem förbli ostraffade.Under krigen i Gilead, då de ville utvidga sina gränser, begick de fruktansvärda brott. De sprättade upp havande kvinnor med sina svärd.
14 Därför ska jag sätta eld på Rabbas murar och bränna ner dess befästningar. Striderna ska bli hårda och skriken höras långt.
15 Rabbas kung och furstar måste gå i landsflykt. Herren har talat.
En bön om räddning och befrielse
144 Lovad vare Herren, som beskyddar mig! Han visar mig hur jag ska strida.
2 Han är alltid kärleksfull och god mot mig. Han är min trygghet och min befriare. Han har gjort mig till härskare över sitt folk.
3 Herre, vad är då en människa? Hur kommer det sig att du över huvud taget lägger märke till henne? Varför bekymrar du dig om henne?
4 Hennes liv är som en vindfläkt, och hennes dagar glider bort som skuggor.
5 Herre, dra undan himlen och stig ner till oss! Bergen ryker när du rör vid dem.
6 Herre, släpp loss blixtarna och skjut iväg pilarna så att dina fiender skingras.
7 Sträck ner din hand från himlen och rädda mig ur de djupa vattnen, ur mina fienders våld.
8 De ljuger alltid och kallar till och med lögnen för sanning!
9 För dig Gud vill jag sjunga en ny sång och spela på en harpa med tio strängar,
10 för du låter kungarna segra! Du är den som ska rädda din tjänare David från att dö för svärdet.
11 Fräls mig! Befria mig från dessa grymma fiender, dessa lögnare, dessa opålitliga människor.
12-15 Och så här vill jag beskriva ett verkligt lyckligt land, där Herren är Gud:När Gud ger oss seger och fred råder kan våra barn ostört växa upp.Våra söner blir stora och starka som träd.Våra döttrar blir slanka och sköna som pelarna i ett palats.Våra lador blir fyllda till brädden och vi har mer än vad vi behöver.Ute på våra marker får fåren tusentals med lamm,och oxarna är tungt lastade med spannmål.Då ska ingen mer jämra sig och klaga på gator och torg.Lyckligt är det folk som lever så.Ja, lyckliga är de människor vilkas Gud är Herren!
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®