M’Cheyne Bible Reading Plan

Hiskias sjukdom

20 Vid den tiden blev Hiskia dödligt sjuk, och profeten Jesaja kom och hälsade på honom.Ordna upp dina affärer och gör dig beredd att dö, sa Jesaja. Herren säger att du inte kommer att bli frisk.

² Hiskia vände sig då mot väggen och bad:

³ Herre, kom ihåg att jag alltid försökt att lyda dig och behaga dig i allt vad jag gjort. Sedan grät han ut sin förtvivlan.

⁴ Innan Jesaja hade lämnat palatsgården, talade Herren till honom igen och sa:

⁵ Gå tillbaka till Hiskia, ledaren för mitt folk, och säg: 'Herren, din förfader Davids Gud, har hört din bön och sett dina tårar. Jag ska göra dig frisk, och om tre dagar ska du tillbe mig i templet.

⁶ Jag ska förlänga ditt liv med femton år och rädda dig och den här staden från kungen i Assyrien. Det ska jag göra för att förhärliga mitt namn och för min tjänare Davids skull.'

⁷ Jesaja gav sedan Hiskia rådet att göra en deg av fikon och lägga på svullnaden. Hiskia gjorde så och blev frisk.

⁸ Under tiden hade kung Hiskia frågat Jesaja: Vad är tecknet på att Herren ska göra mig frisk så att jag kan gå till templet igen om tre dagar?

⁹ Herren ska ge dig ett tecken. Vill du att skuggan på soluret ska gå tio streck framåt eller tio streck bakåt? sa Jesaja.

¹⁰ Solskuggan går ju alltid framåt. Gör så att den går bakåt, svarade Hiskia.

¹¹ Jesaja bad då Herren att göra så, och han lät skuggan på Ahas solur gå tio streck tillbaka!

Sändebud från Babylon till Hiskia

¹² Ungefär vid den tiden skickade Berodak-Baladan, son till Babylons kung Baladan, hälsningar och en gåva till Hiskia, eftersom han hört att han var sjuk.

¹³ Hiskia välkomnade sändebuden och visade dem alla sina skatter, silver, guld, välluktande kryddor, dyrbara oljor och andra värdefulla föremål. Han dolde ingenting för dem.

¹⁴ Jesaja gick då till kung Hiskia och frågade vad männen ville och varifrån de kom.De kom ända bortifrån Babylon, svarade Hiskia.

¹⁵ Vad fick de se i ditt palats? frågade Jesaja.De fick se allt. Jag visade dem alla mina skatter, svarade Hiskia.

¹⁶ Lyssna till Herrens ord! sa Jesaja till kungen.

¹⁷ Den dag kommer, när allt som du och dina förfäder har samlat här ska föras bort till Babylon. Ingenting ska bli kvar.

¹⁸ En del av dina söner ska också föras bort och bli hovmän åt kungen i palatset i Babylon.

¹⁹ Om detta är vad Herren vill, så är det bra, svarade Hiskia och utgick ifrån att det skulle vara fred och ro under återstoden av hans egen livstid!

²⁰ Resten av Hiskias historia och om hans stora bedrifter, om dammen och vattenledningen han byggde och hur han ledde vattnet in i staden, finns att läsa i Juda kungars krönika.

²¹ När Hiskia dog, blev hans son Manasse kung efter honom.

Missa inte målet

2 Därför måste vi lyssna mycket noga till de sanningar vi har hört så att vi inte missar målet.

² De budskap vi har fått genom änglar har alltid visat sig vara sanna, och människor har alltid blivit straffade när de inte har lytt dem.

³ Varför skulle då vi tro att vi kan komma undan, om vi är likgiltiga inför den underbara frälsning som Herren Jesus själv förkunnade, och som vi nu får förmedlad av dem som hörde honom tala.

⁴ Dessutom har Gud själv bekräftat deras vittnesbörd genom tecken och olika under. Han har också efter sin vilja delat ut särskilda gåvor från den helige Ande till dem som tror.

Jesus kom som människa

⁵ Den kommande världen, som vi talar om, ska inte heller styras av änglar.

⁶ David säger på ett ställe till Gud: Vad är en människa, eftersom du bryr dig så mycket om henne? Och vem är denne Människoson, som du ärar så högt?

⁷ Fastän du en kort tid lät honom ha en lägre plats än änglarna, har du nu gjort honom till en kung. Du har gett honom härlighet, ära och makt,

⁸ och du har gjort honom till härskare över allt som finns till, utan undantag.Vi har ännu inte sett allt detta ske,

⁹ men vi ser verkligen att Jesus - som under en kort tid stod lägre än änglarna - nu har krönts med ära och makt, därför att han led döden för oss. Ja, på grund av Guds stora godhet dog Jesus för alla i hela världen.

¹⁰ Och det var rätt och riktigt att Gud, som är alltings ursprung och mål, tillät Jesus att lida. Genom lidandet blev Jesus en fullkomlig ledare och förde stora skaror av Guds folk till himlen.

¹¹ Vi som har gjorts heliga av Jesus har nu samme Far som han. Det är därför som Jesus inte skäms för att kalla oss för bröder.

¹² Han säger nämligen i Psaltaren: Jag ska tala till mina bröder om Gud, min Far, och tillsammans ska vi sjunga hans lov.

¹³ En annan gång säger han: Jag ska lita på Gud och vara beroende av honom, och ännu en annan gång: Se, här är jag och de barn som Gud har gett mig.

¹⁴ Eftersom vi, Guds barn, är människor av kött och blod, måste Jesus också bli människa. Bara som människa kunde han nämligen dö och genom sin död bryta djävulens makt, han som var herre över döden.

¹⁵ Och bara på det sättet kunde han befria alla som levt hela sitt liv som slavar i skräck för döden.

¹⁶ Vi vet alla att Jesus inte kom för änglars skull, utan för oss människor och för dem som är barn till Abraham.

¹⁷ Det var nödvändigt att Jesus kom som en av oss, hans bröder, så att han kunde tjäna som vår överstepräst inför Gud och vara både kärleksfull mot oss och trogen mot Gud i fråga om att sona folkets synder.

¹⁸ Eftersom han själv har lidit och blivit frestad, vet han hur vi har det när vi lider och frestas, och kan ge oss den hjälp vi behöver.

Herrens vrede mot Israel

13 Det brukade vara så att nationerna bävade av fruktan när Israel talade, för han var en mäktig furste. Men han började tillbe Baal och bekräftade därmed sin undergång.

² Nu blir folket mer och mer olydigt. Det smälter ner sitt silver för att gjuta avgudabilder, formade av människohänder. Man säger om dem att de offrar människooffer och kysser guldkalvarna i tillbedjan.

³ Därför ska de upplösas som morgondimman och dunsta bort som dagg. De ska föras bort som agnar av vinden och försvinna som en rök över fälten.

⁴ Jag ensam är er Gud och Herre, och så har det varit ända sedan jag förde er ut ur Egypten. Ni har ingen annan Gud, för det finns inte någon annan Frälsare.

⁵ Jag tog hand om er i den brännande ökenhettan.

⁶ Men när ni hade ätit vad jag gav er och blivit mätta, blev ni stolta och glömde bort mig.

⁷ Därför ska jag komma över er som ett lejon, som en leopard på pass längs vägen.

⁸ Jag ska slita er i stycken som en björnhona, ilsken över att man tagit hennes ungar, ja, som ett lejon ska jag uppsluka er.

⁹ Israel, om jag gör slut på dig, vem ska då kunna rädda dig?

¹⁰ Var är din kung? Varför ropar du inte till honom för att få hjälp? Var är alla landets ledare? Du bad själv om dem!

¹¹ I vrede gav jag dig en kung och i vrede tog jag bort honom.

¹² Israel har samlat på synd och förtjänar att bli straffat.

¹³ En ny födelse erbjuds honom, men han liknar ett foster som blir kvar i moderlivet. Så oförnuftigt! Så dåraktigt!

¹⁴ Ska jag rädda honom från dödsriket? Ska jag befria honom från döden? O död, låt honom få smaka din bitterhet! Du dödsrike, visa dina plågor! Jag kommer inte att visa något medlidande.

¹⁵ Han var den mest framstående av alla sina bröder, men östanvinden, Herrens vind från öknen, ska blåsa stark mot honom och förtorka hans land. Alla hans vattenkällor ska sina och oaserna torka bort.

¹⁶ Samarien måste bära sin skuld för upproret mot Gud. Dess folk ska dödas av den framstormande armén, nyfödda barn ska krossas mot marken och på havande kvinnor ska man sprätta upp magen.

Klagosång under landsflykten

137 Vid Babylons floder satt vi och grät och tänkte på Jerusalem.

² I pilträdens grenar hade vi hängt upp våra harpor,

^3-4 för hur skulle vi kunna spela och sjunga i ett främmande land? Ändå krävde dessa plågoandar som tagit oss tillfånga, att vi skulle sjunga Sions glada sånger för dem.

^5-6 Om jag glömmer dig, Jerusalem, så låt min högra hand glömma hur man spelar harpa. Låt mig aldrig kunna sjunga mer, om jag inte älskar dig mer än något annat.

⁷ Herre, glöm inte bort vad dessa edomeer gjorde den dagen när Babylons arméer intog Jerusalem. Jämna den med marken, skrek de.

⁸ Babylon, du vidriga monster, du ska förstöras! Och lycklig är den som får ge igen för allt du gjort oss.

⁹ Ja, lycklig är den som tar dina spädbarn och krossar dem mot klipporna!

Gud står vid sitt ord

138 Jag vill tacka dig, Herre, av hela mitt hjärta. Andra gudar betyder ingenting för mig. Därför vill jag lova dig med sång.

² Jag vänder mig mot ditt heliga tempel och tackar dig för all din nåd och trofasthet. Du har infriat dina löften och gjort mig stum. Du har gjort mer än jag hade väntat mig.

³ När jag ropade till dig om hjälp så lyssnade du till mig och gav mig ny kraft.

⁴ Varje kung på jorden ska tacka dig, Herre, när de får höra att du står vid ditt ord.

⁵ Ja, de ska sjunga om vad du, Herre, har gjort, för din makt och ära är gränslös.

⁶ Ja, du är den högste, men trots det så tar du hand om de svaga. De stolta genomskådar du redan på långt håll.

⁷ Även när jag är omgiven av svårigheter, leder du mig tryggt genom dem. Du går emot mina fiender, och med makt räddar du mig.

⁸ Ja, Herre, du kommer också att göra allt för mig i framtiden, för din nåd tar aldrig slut. Det du har påbörjat, det kommer du också att slutföra.