M’Cheyne Bible Reading Plan
Hosea regerar i Israel
17 I Ahas tolfte regeringsår i Juda blev Hosea, Elas son, Israels kung i Samarien. Han regerade i nio år.
2 Han följde inte Herren i allt, men han var inte lika ond som sina företrädare.
3 Kung Salmaneser av Assyrien anföll och besegrade kung Hosea, som tidigare varit underordnad den assyriske kungen och även betalat skatt till honom.
4 Salmaneser hade nämligen upptäckt att Hosea höll på att förråda honom genom att han sänt kurirer till kung So i Egypten för att få hjälp. Han betalade inte längre den årliga skatten, och därför grep Salmaneser honom och satte honom i fängelse.
5 Salmaneser invaderade hela Israel, tågade mot Samaria och belägrade staden under tre års tid.
6 I kung Hoseas nionde regeringsår föll Samaria, och folket fördes bort i fångenskap till Assyrien. De sattes i kolonier i staden Hala, utmed floden Habor i Gosan och i en del av Mediens städer.
Israel förs bort i fångenskap
7 Denna olycka drabbade Israel därför att man tillbett andra gudar och på så sätt syndat mot Herren, sin Gud, som hade fört dem ut ur slaveriet i Egypten,
8 och därför att de hade följt sedvänjorna hos de folk som Gud hade fördrivit för dem liksom de israeliska kungarnas nya ordningar.
9 Israels folk hade också i tysthet handlat mot Herrens vilja, och de hade byggt altaren till andra gudar över hela landet.
10 De hade placerat obelisker och avgudabilder på höjderna och under stora träd,
11 och de hade tänt rökelse till gudar från alla de olika folk som Herren hade undanröjt innan Israel kom in i landet. Israels folk hade alltså gjort mycket ont som hade orsakat Herrens vrede.
12 De tillbad avgudar, trots Herrens uttryckliga förbud.
13 Gång på gång hade Herren sänt profeter för att varna både Israel och Juda och uppmanat dem att vända om från sina onda vägar. Han hade förmanat dem att lyda de bud han gett deras förfäder genom profeterna,
14 men de ville inte lyssna. De var lika upproriska som sina förfäder och vägrade att tro på Herren.
15 De förkastade hans lagar och det förbund han hade ingått med deras förfäder, och i sin dårskap avvisade de alla hans varningar och tillbad hednagudar.
16 De trotsade hans befallningar och gjorde två kalvar av gjutet guld och en aserapåle. De tillbad Baal och även solen, månen och stjärnorna.
17 De offrade till och med sina söner och döttrar i eld, de frågade spåmän om råd, använde sig av trolldom och sålde sig själva till det onda. Herren blev därför mycket upprörd,
18 och han utplånade dem ur sin åsyn tills bara Juda stam fanns kvar i landet.
19 Men till och med Juda vägrade att lyda Herrens, sin Guds, befallningar och vandrade samma onda väg som Israel hade gjort.
20 Herren förkastade alltså hela Israel, och han straffade dem genom att överlämna dem åt deras fiender och till total utplundring.
21 När Herren avskilde Israel från Davids kungadöme valde man i stället Jerobeam, Nebats son, till kung. Han lockade Israel bort från Herrens vägar och fick dem att begå en svår synd.
22 Israel upphörde inte med den ondska Jerobeam fört dem in i
23 förrän Herren vände sig bort från dem och övergav dem, precis som profeterna hade varnat och sagt. Israeliterna fördes alltså bort till Assyrien, där de är än i dag.
Andra folk bosätter sig i landet
24 Kungen av Assyrien hämtade kolonier av folk från Babylon, Kuta, Ava, Hamat och Sefarvaim och lät dem bosätta sig i Samariens städer och ersätta de deporterade israeliterna. Assyrierna övertog alltså Samaria och de andra städerna i Israel.
25 Till att börja med tillbad de inte Herren, och därför sände han dit lejon som dödade en del av dem.
26 Man rapporterade då till kungen i Assyrien: De folk du har sänt till Israel känner inte till de lagar som landets gud har ställt upp, och därför har han sänt lejon bland dem som håller på att utrota dem därför att man inte tillber honom.
27-28 Då bestämde kungen i Assyrien att en av de landsflyktiga prästerna från Samarien skulle få återvända till Israel och lära de nya invånarna de lagar som landets gud ville att de skulle följa. En av dem återvände alltså till Betel och undervisade dem som invandrat från Babylon om hur de skulle tillbe Herren.
29 Men varje folkgrupp tillbad också sina egna gudar. De placerade dem i templen på höjderna i närheten av städerna där de bodde.
30 De som kom från Babylon tillbad bilder av sin gud Suckot-Benot, de som kom från Kuta tillbad Nergal och folket från Hamat tillbad Asima.
31 Gudarna Nibhas och Tartak tillbads av aviterna, och folket från Sefaraim till och med brände sina egna barn på gudarna Adrammeleks och Anammeleks altaren.
32 De tillbad också Herren, men i strid mot Herrens befallning utsåg de bland sig själva präster som skulle offra till Herren i templen på höjderna.
33 Samtidigt fortsatte de att följa de religiösa sederna från sina hemländer.
34 Detta pågår bland dem än i dag. De följer sina gamla seder i stället för att uppriktigt tillbe Herren och lyda de lagar han gav till Jakobs ättlingar, Israels barn.
35-39 Herren hade ju slutit ett förbund med dem och befallt: Ni får aldrig glömma vårt förbund. Be aldrig till några andra gudar. Det är bara Herren ni ska be till. Han ska rädda er från alla fiender. Be aldrig och offra aldrig till andra gudar. Be till Herren, som har fört er ut ur Egypten med makt och genom under. Jakobs efterkommande ska lyda alla Guds lagar och aldrig tillbe andra gudar.
40 Men Israel lyssnade inte utan fortsatte att tillbe andra gudar.
41 Invandrarna från Babylon tillbad visserligen Herren, men de tillbad också avgudar. Och än i dag gör deras ättlingar likadant.
Kristen i samhället
3 Påminn de kristna om deras plikt att underordna sig makthavare och myndigheter, och respektera dem och vara redo att göra det som är gott.
2 Ingen kristen talar nedsättande om andra eller söker strid, utan visar hänsyn i vänlighet och kärlek under alla förhållanden.
3 Kom ihåg att vi också har varit på villovägar, gripna av olika slags begär som helt gjorde oss till slavar, och gjorde det omöjligt för oss att visa annat än ondska, hat och avundsjuka. Vi var helt enkelt avskyvärda.
4 I den situationen visade Gud, vår Frälsare, sin godhet och kärlek.
5 Det är ju uppenbart att han frälste oss inte därför att vi var tillräckligt goda för att bli frälsta, utan på grund av sin godhet och omsorg om oss. Han renade oss från våra synder genom ett bad som vi klev upp ur som nya människor, födda på nytt av den helige Ande.
6 I sin stora godhet lät han helig Ande flöda över oss. Och alltsammans fick vi på grund av vad Jesus Kristus, vår Frälsare, hade gjort för oss.
7 Gud ville att vi skulle få allt rätt ställt med honom så att han kunde frikänna oss och ge oss det eviga livet, som är vårt hopp.
8 Allt detta som jag har undervisat dig om är sant. Inpränta detta i de kristna, så att de alltid är angelägna om att göra gott. Det mår både de och andra väl av.
Undvik ordstrider
9 Blanda dig inte i diskussioner om frågor som ingen kan svara på. Håll dig borta från gräl och strider angående de judiska lagarna. Det är inte värt mödan, utan gör bara skada.
10 Den som orsakar splittring bland er ska varnas en gång, eller två om det behövs. Sedan bör du inte ha något med honom att göra.
11 Du kan inte göra något när han inte inser sin synd, och han har redan dömt sig själv.
Slutord och hälsningar
12 Jag tänker skicka antingen Artemas eller Tychikos till dig. Så snart någon av dem kommer, vill jag gärna att du försöker möta mig i Nikopolis så fort du kan, för jag tänker stanna där över vintern.
13 Gör allt du kan för att hjälpa advokaten Zenas och Apollos med deras resa. Se till att ni hjälps åt med att ge dem allt de behöver.
14 Alla som bekänner Jesus Kristus måste lära sig att hjälpa till överallt där det är nödvändigt. Annars blir deras liv meningslöst och deras tro inget värd.
15 Alla här skickar sina hälsningar. Hälsa alla de kristna vännerna. Välsignelser från Gud till er alla.HälsningarPaulus
Hosea predikar straffdom
10 Israel blomstrade som en kraftig vinstock! Men ju mer frukt den bar, desto mer av den hamnade på hedningarnas offeraltaren. Ju bättre jag låter Israel få det, desto mer utsmyckar hon de avgudar hon tillber.
2 Man bedrar Herren, sin Gud. Folket bär på skuld och måste straffas. Gud ska bryta ner deras avgudaaltaren och krossa deras avgudabilder.
3 Då ska de säga: Vi övergav Herren och han tog vår kung ifrån oss. Men vad gör det? Vad skulle han kunna uträtta!
4 De ger löften som de inte tänker hålla. Därför kommer deras straff att skjuta upp som giftigt ogräs i en åker.
5 Folket i Samarien oroar sig för kalvguden i Bet-Aven. Både präster och folk sörjer över att de förstörda gudarna förlorat sin ära.
6 Deras avgudar ska släpas bort tillsammans med dem själva som byte till den store kungen, när de förs till Assyrien som slavar. Man kommer att håna Israel som litat på en sådan avgud och göra dem till åtlöje.
7 Samariens kung ska försvinna som när ett torrt löv flyter bort på vattnet,
8 och Avens avgudaaltaren vid Betel, där Israel syndade, ska ödeläggas. Tistlar och törnen ska växa på deras altaren, och man ska ropa till bergen och höjderna att falla över dem och krossa dem.
9 Ja, Israel, ända sedan den fruktansvärda natten i Gibea har det bara förekommit synd och åter synd! Ännu har det inte blivit någon bättring. Var det inte rätt att männen i Gibea blev utplånade?
10 Jag ska komma emot dig för din olydnads skull och samla många nationer mot dig för att straffa dig för dina upprepade synder.
11 Israels folk är vana att tröska säd, ett arbete de trivs med. Aldrig tidigare har jag lagt ett tungt ok på dem, utan jag har sparat deras känsliga nackar. Men nu ska jag sätta ett ok på dem. Juda ska plöja och Israel ska harva, för de ljusa dagarna är förbi.
12 Så rättfärdighetens goda säd, och ni ska skörda min kärlek! Plöj upp era hårda hjärtan! Nu är det dags att söka Herren, så att han kan låta sin rättfärdighet regna över er.
13 Men ni har odlat ondska och skördat synd. Ni har förtjänat er lön genom att tro på en lögn - att en stor armé med många soldater kan ge ett land trygghet!
14 Därför ska jag låta er få uppleva krigets fasor. Alla era befästningsverk ska falla, precis som Bet-Arbel när Salman ödelade det. Där blev till och med kvinnor och barn krossade till döds.
15 Detta kommer också att bli ert öde, ni Israels folk, på grund av er stora ondska. Plötsligt en dag ska det vara slut med Israels kung.
Ständigt förföljda men aldrig utplånade
129 Ända från min tidigaste ungdom, säger Israel, har jag blivit förföljd.
2 Men det är inte ute med mig! Mina fiender har aldrig lyckats utplåna mig!
3-4 Min rygg är sönderslagen av deras piskor. Det är som de kört fram med en plog över mig. Men Herren har visat att man kan lita på honom. Han har krossat kedjorna som dessa Guds fiender hade bundit mig med.
5 Låt alla dem som hatar Jerusalem bli besegrade och ta till flykten.
6-7 Må de bli som gräs i dålig jord, som vissnar och blir brunt när det är halvvuxet. Den som skördar struntar i det, och ingen binder samman det.
8 Och ingen som går förbi dem ropar: Herrens välsignelse är över er! Vi välsignar er i Herrens namn.
En bön mitt I förtvivlan
1-2 Från djupet av mitt hjärta ropar jag förtvivlad till dig om hjälp: Hör mig! Svara mig och hjälp mig!
3 Om du utan barmhärtighet kommer ihåg våra synder, vem kan då bestå?
4 Men du förlåter oss för att vi ska ära och lyda dig.
5 Jag sätter mitt hopp till Herren, och av hela hjärtat väntar jag på att han ska tala till mig.
6 Jag längtar efter Herren mer än vaktposten längtar efter att det äntligen ska bli morgon.
7 Israel, hoppas på Herren! Bara han är kärleksfull och god och beredd att förlåta synder.
8 Han ska själv befria Israel från all dess synd.
Stilla förtröstan
131 Herre, jag är inte stolt och högfärdig. Jag tror inte att jag är bättre än andra, och jag låtsas inte att jag vet allt och klarar allt.
2 Istället är jag lugn och lika stilla inför Herren som ett barn som ligger i sin mors armar. Ja, jag är nöjd och trygg hos dig.
3 Israel, du borde också lita på Herren, både nu och i framtiden.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®