M’Cheyne Bible Reading Plan
Elisa förutsäger segern över Moab
3 Ahabs son Joram blev kung över Israel i Samaria under Josafats artonde regeringsår över Juda, och han regerade i tolv år.
2 Han var en mycket ond man, men inte så ogudaktig som sin far och mor, för han lät åtminstone riva ner den Baalspelare som hans far hade rest.
3 Men trots det höll han fast vid den stora synd som Nebats son Jerobeam hade begått och som hade förlett Israels folk till avgudadyrkan.
4 Kung Mesa i Moab och hans folk var fårfarmare. De hade försett Israel med 100.000 lamm och ull från 100.000 bockar,
5 men efter Ahabs död gjorde kungen i Moab uppror mot Israel.
6-8 Joram mönstrade då sin armé och skickade följande meddelande till Josafat, kungen i Juda:Moabs kung har gjort uppror mot mig. Vill du hjälpa mig att strida mot honom? Naturligtvis vill jag det, svarade Josafat. Mitt folk och mina hästar står till ditt förfogande. Hur har du planerat anfallet? Vi ska gå till anfall från Edoms öken, svarade Joram.
9 De båda arméerna, som så småningom förstärktes med trupper från Edom, gick en omväg genom öknen, som tog sju dagar i anspråk. Vattnet tog då slut för både soldaterna och djuren.
10 Vad ska vi ta oss till? utbrast Israels kung. Har Herren fört oss hit för att låta kungen i Moab besegra oss?
11 Men kung Josafat av Juda frågade: Finns det inte någon Herrens profet här ibland oss som vi kan rådfråga? Elisa är här, svarade en av officerarna i Israels armé. Han var ju Elias lärjunge.
12 Bra! Han är just den man vi behöver, sa Josafat.Kungarna i Israel, Juda och Edom gick alltså för att fråga Elisa till råds.
13 Jag vill inte ha med dig att göra! sa Elisa missnöjt till kung Joram. Du kan gå till dina föräldrars falska profeter!Nej, svarade kung Joram. Herren har fört oss ut hit för att bli besegrade av kungen i Moab!
14 Jag säger inför Gud att jag inte skulle bry mig om dig, om det inte vore för kung Josafats skull, svarade Elisa.
15 Nåväl, skaffa nu hit någon som spelar harpa!Och medan harpan spelade kom Herrens budskap till Elisa:
16 Herren befaller att det ska grävas diken här i dalen för att ta emot vattnet som han ska sända.
17 Ni ska inte se någon vind eller något regn, men den här dalen ska fyllas med vatten, så att det finns tillräckligt för er och alla djuren!
18 Det här är bara början, för Herren ska låta er segra över Moabs armé!
19 Ni ska inta varje befäst stad och varje viktig ort. Ni ska hugga ner varje gott träd, fylla igen alla deras brunnar och förstöra åkrarna med sten.
20 Dagen därpå, när det var dags för morgonoffret, inträffade undret! Vatten! Det kom strömmande från Edom, så att det snart fanns vatten överallt.
21 Under tiden fick folket i Moab höra talas om de tre arméerna som kom marscherande mot dem. Då mobiliserade de alla stridsdugliga män, både unga och gamla, och ställde upp utmed gränsen.
22 Men tidigt följande morgon när solen gick upp och lyste på vattnet, såg det rött ut, som om det varit blod!
23 Det är blod! utropade de. De tre arméerna har råkat i strid och dödat varandra! Nu går vi ut och tar bytet!
24 Men när de kom fram till Israels läger, rusade Israels soldater ut och började döda dem, så att Moabs armé måste fly. Och Israels armé drog in i Moabs land och plundrade vilt.
25 De förstörde städerna och fyllde åkrarna med sten. De fyllde också igen brunnarna och fällde fruktträden. Till slut var det bara fästningen Kir-Hareset kvar att erövra, men också den föll när de gick till anfall.
26 När kungen i Moab såg att han förlorat slaget, anförde han 700 av sina svärdbeväpnade män i ett sista desperat försök att slå sig igenom till kungen i Edom, men han misslyckades.
27 Då hämtade han sin äldste son, som skulle ärva hans tron och ämbete, men till den israeliska arméns förskräckelse dödade kungen sin son och offrade honom som ett brännoffer på muren. Israeliterna avbröt då striden och vände med avsky tillbaka till sitt eget land.
Be för oss!
3 Kära bröder, när jag nu kommer till slutet av detta brev, vill jag uppmana er alla att be för oss. Be först att budskapet från Herren snabbt blir spritt och att det segrar vart det än kommer, så att människor överallt blir vunna genom det, på samma sätt som när det kom till er.
2 Be också att vi blir räddade ur onda människors våld, för alla älskar inte Herren.
3 Men Herren är trofast! Han ska göra er starka och skydda er från Satans alla attacker.
4 Vi litar också på att Herren hjälper er både nu och i framtiden att praktisera allt vad ni har lärt er genom vår undervisning.
5 Vi ber också att Herren ska hjälpa er fram till en rikare erfarenhet av Guds kärlek och av det tålamod som Kristus ger.
Var flitiga
6 Nu följer en befallning, kära bröder, som jag ger i vår Herres, Jesu Kristi namn: Håll er borta från kristna som inget vill göra och bara driver omkring och inte följer det exempel som vi gav er.
7 Ni vet mycket väl att ni bör följa vårt föredöme. Gick vi någonsin omkring och drev? Nej!
8 Och vi tog heller aldrig emot mat från någon utan att göra rätt för oss. I stället arbetade vi dag och natt för att få ihop de pengar vi behövde för vårt uppehälle, så att vi inte skulle ligga er till last.
9 Visserligen hade vi rätt att be er om mat, men vi ville visa er att ni bör arbeta själva och tjäna till ert uppehälle.
10 Medan vi ännu var hos er gav vi er också denna regel: Den som inte arbetar ska inte äta.
11 Ändå har vi hört att några av er är lata och vägrar att arbeta och i stället slösar bort tiden med skvaller.
12 I Herrens, Jesu Kristi namn, ber vi dessa människor, ja, vi befaller dem att leva ett ordentligt liv, börja arbeta och förtjäna sitt eget uppehälle.
13 Och er andra, kära bröder, uppmanar jag att aldrig tröttna på att göra det goda.
14 Om någon vägrar att lyda vad vi säger i detta brev, så låt det bli känt vem det är och håll er borta från honom, så att han får skämmas.
15 Men se inte på honom som en fiende utan tala till honom som en bror som behöver varnas.
Personlig hälsning
16 Gud, som är fridens Gud, ska vara med er, vad som än händer. Herren ska vara med er alla.
17 Här följer min hälsning, som jag skriver med egen hand, så som jag gör i slutet av alla mina brev, för att bevisa att de verkligen kommer från mig. Detta är min egen handstil.
18 Må välsignelse från vår Herre, Jesus Kristus, vara med er alla.HälsningarPaulus
Drömmen om fyra hemska djur
7 En natt under Belsassars första regeringsår i Babylon hade Daniel en dröm som han skrev ner.Detta är vad han såg:
2 I min dröm såg jag en väldig storm på ett mäktigt hav. Starka vindar blåste från alla håll.
3 Fyra stora djur steg upp ur vattnet, och de såg alla olika ut.
4 Det första liknade ett lejon, men det hade örnvingar! Medan jag betraktade det slets vingarna av det så att det inte längre kunde flyga, och det lämnades stående på marken, på två ben som en människa, och det hade också en människas förstånd.
5 Det andra djuret såg ut som en björn. Dess ena sida var högre än den andra, och den hade tre revben mellan tänderna. Jag hörde en röst säga: Res dig! Sluka mycket kött!
6 Det tredje av dessa märkliga djur såg ut som en leopard, men på ryggen hade det fyra vingar lika fågelvingar. Det hade fyra huvuden och fick en oerhörd makt.
7 Medan jag såg detta i min dröm kom ett fjärde djur upp ur havet. Det var alltför hemskt för att kunna beskrivas, och det hade en otrolig styrka. Det uppslukade sina offer genom att slita sönder dem med tänder av järn. De som undkom detta krossades under dess fötter. Detta djur var annorlunda än de övriga, och det hade tio horn.
8 Medan jag betraktade djurets horn fick jag plötsligt syn på ett annat, mindre horn. Tre av hornen trängdes bort för att ge det utrymme. Detta lilla horn hade en människas ögon och en skrytsam mun.
9 Jag såg hur troner blev utplacerade och Den gamle, den allsmäktige Guden, tog plats för att döma. Hans kläder var vita som snö, och hans hår som vit ull. Han satt på en tron av eld med flammande hjul,
10 och framför honom flöt en flod av eld. Miljoner änglar betjänade honom. Framför honom väntade människosläktets miljarder på sin dom. Rättegången tog sin början och böcker slogs upp.
11 Jag fortsatte att betrakta det som hände, uppmärksam på det lilla hornets skryt och övermod. Så blev det fjärde djuret dödat, och dess kropp brändes inför den Allsmäktige.
12 De andra tre djurens riken blev tagna från dem, men de tilläts att leva ännu en tid.
13 Sedan fick jag se någon som liknade en människoson komma på himlens moln. Han närmade sig Den gamle och fördes fram inför honom.
14 Han hyllades och fick total makt över alla världens länder. Alla folk och nationer tillbad honom. Hans makt är evig och ska aldrig ta slut och hans rike ska aldrig gå under.
15 Jag var omskakad av allt jag hade sett,
16 och därför gick jag fram till en av dem som stod bredvid tronen och frågade honom vad alltsammans betydde. Han förklarade det för mig:
17 De fyra stora djuren är fyra riken som ska uppstå på jorden.
18 Men till slut ska den helige Gudens folk regera över hela världen i all evighet.
19 Sedan frågade jag om det fjärde djuret, det som var så grymt och fruktansvärt med tänder av järn och klor av koppar, och som slet sönder människor och trampade dem till döds med sina fötter.
20 Jag frågade också om de tio hornen och om det lilla hornet, som syntes efter de andra och som trängde bort tre av dem - hornet med ögonen och den skräniga, skrytsamma munnen som var starkare än de övriga.
21 Jag hade nämligen sett det hornet strida mot Guds folk och vinna,
22 tills Den gamle kom med domen, och gav sitt folk, de heliga, makt och myndighet.
23 Det fjärde djuret, berättade han för mig, är det fjärde världsriket. Det kommer att vara grymmare än något av de andra. Det kommer att uppsluka hela världen och ödelägga allt.
24 Dess tio horn är tio kungar som ska uppstå i detta rike. Sedan ska ännu en kung komma, grymmare än de övriga tio, och han ska slå tre av dem.
25 Han ska trotsa den högste Guden, förfölja de heliga och försöka att förändra alla lagar, moralbegrepp och seder. Guds folk kommer att vara hjälplöst i hans händer under tre och ett halvt år.
26 Men Den gamle ska komma och gå till rätta med denne ondskefulle kung och ta all makt ifrån honom för all framtid.
27 Sedan ska makten över alla riken på jorden ges till Guds folk. Guds rike ska vara ett evigt rike, och alla härskare ska tillbe och lyda Gud.
28 Detta var slutet på drömmen. När jag vaknade kände jag mig mycket orolig, och jag var blek av skräck, men jag berättade inte för någon vad jag hade sett.
Israels äventyrliga flykt från Egypten
114 När Israels folk för länge sedan drog ut från Egypten och Jakobs släkt lämnade landet vars språk de inte kunde förstå,
2 då blev Juda del av landet, Guds heliga boplats, och Israel hans rike.
3 Röda havet såg folket komma och delade sig för dem, och Jordanfloden stannade upp i sitt lopp.
4 Bergen hoppade som bockar, och de små höjderna som lamm!
5 Vad har hänt med dig, Röda hav, eftersom du delar dig i två delar? Och du Jordan, varför stannade du av?
6 Varför hoppade ni berg som bockar? Och varför skuttade ni små kullar som lamm?
7 Darra, jord, när Jakobs Gud visar sig!
8 Det är ju han som gör klippan till en vattenrik sjö och låter en källa flöda fram bland stenarna.
Den ende sanne guden
115 Ge ära åt ditt namn, Herre, inte till vårt! Se till att alla prisar din godhet och din sanning.
2 Varför tillåter du folk att hånfullt säga: Var finns deras Gud?
3 Vår Gud är ju i himlen, och han gör vad han vill.
4 Deras gudar är bara föremål av silver och guld som människor gjort.
5 De kan varken tala eller se, trots att de har ögon och mun!
6 Inte heller kan de höra eller lukta
7 eller använda sina händer och fötter! De ger inga ljud ifrån sig.
8 Lika stela och döda som dessa gudar är, ska de som tillber dem bli.
9 Israels folk, lita på Herren! Han är er hjälp och ert skydd.
10 Arons präster, lita på Herren! Han är er hjälp och ert skydd.
11 Alla ni som fruktar honom, lita på honom! Han skyddar och bevarar er.
12 Herren har inte glömt oss, utan han ska också i framtiden välsigna oss. Hans välsignelse ska vila över Israels folk och Arons präster.
13 Han välsignar var och en som fruktar honom, oavsett om han är obetydlig eller inflytelserik.
14 Må Herren ge många barn till er och era ättlingar.
15 Må ni bli välsignade av Herren, som har skapat både himmel och jord.
16 Himlen tillhör Herren, men han har överlämnat jorden åt människorna.
17 De döda kan inte längre sjunga lovsånger till Herren, för där de nu är tiger man för alltid.
18 Men vi kan det! Vi kan prisa honom nu och för all framtid! Lova Gud! Halleluja!
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®