M’Cheyne Bible Reading Plan
Gud hämtar Elia till himlen
1-2 Nu var tiden inne för Herren att hämta upp Elia till himlen i en stormvind. När Elia och Elisa lämnade Gilgal, sa Elia:Stanna här, för Herren har sänt mig till Betel.Nej, jag svär inför Gud att jag aldrig ska lämna dig! svarade Elisa.Därför gick de tillsammans till Betel.
3 Där kom de unga profeterna som höll till i Betel fram till Elisa och frågade: Vet du om att Herren i dag tänker ta Elia ifrån dig? Tyst! sa Elisa till dem. Jag vet det.
4 Elisa, stanna kvar här i Betel nu, för Herren har bett mig gå till Jeriko, sa Elia.Men Elisa svarade som förra gången: Jag svär inför Gud att jag aldrig ska lämna dig. Därför gick de tillsammans till Jeriko.
5 I Jeriko kom den grupp profeter som fanns där fram till Elisa och frågade: Vet du om att Herren i dag tänker ta din herre ifrån dig? Ja, sa Elisa till dem. Låt oss inte prata mer om det!
6-7 Stanna här nu, sa sedan Elia till Elisa, för Herren har sänt mig till floden Jordan.Men Elisa svarade som förut: Jag svär inför Gud att jag aldrig ska lämna dig.De gav sig alltså iväg tillsammans och stod så småningom vid floden Jordan, medan femtio av de unga profeterna iakttog dem på avstånd.
8 Elia tog då sin mantel, vek ihop den och slog på vattnet med den. Då delade sig vattnet i floden, och de gick torra över till andra sidan.
9 Vad vill du att jag ska göra för dig, innan jag blir hämtad härifrån? frågade Elia.Låt mig få dubbelt så mycket av den ande som du själv har, bad Elisa.
10 Du har bett om något mycket svårt, svarade Elia. Men om du ser när jag tas bort ifrån dig, då ska du få vad du begär.
11 Medan de gick där och samtalade med varandra kom plötsligt en vagn av eld, och den drogs av hästar, som också var av eld. Vagnen körde fram mellan dem och skilde dem åt, och Elia fördes i en stormvind upp till himlen.
12 Elisa såg det, och ropade: Min far! Min far! Israels vagnar och ryttare!När Elia försvann ur sikte rev Elisa sönder sin mantel.
13-14 Sedan tog han upp Elias kvarlämnade mantel och gick tillbaka till Jordans strand. Där slog han med den på vattnet.Var är Herren, Elias Gud? ropade han. Då delade sig vattnet och Elisa kunde gå över.
15 Elias ande är över Elisa! utbrast de unga profeterna i Jeriko när de såg vad som hände. Sedan gick de fram till Elisa och hälsade mycket vördnadsfullt på honom och sa:
16 Herre, säg bara ett ord, så ska femtio av de starkaste männen bland oss leta igenom öknen efter din mästare. Herrens Ande har kanske lyft upp honom på något berg eller kastat ner honom i en dal.Bekymra er inte om det, svarade Elisa.
17 Men de var så envisa i sina övertalningsförsök att han till slut blev tvungen att ge med sig: Gå och leta då, sa han. Och femtio män gav sig omedelbart iväg och letade i tre dagar, men de hittade inte Elia.
18 Elisa var fortfarande kvar i Jeriko när de kom tillbaka. Jag sa ju att ni inte behövde leta! påpekade han.
Elisa renar Jerikos vatten
19 Nu kom en delegation från Jeriko och lade fram ett problem för Elisa: Staden ligger vackert, som du kan se, men vattnet är mycket dåligt, och det gör att marken ger dåliga skördar.
20 Ge mig en ny skål full med salt, sa profeten.De gav honom då vad han begärde.
21 Han tog skålen och gick ut till vattenkällan, kastade saltet i den och utbrast: Herren har gjort vattnet friskt. Nu ska det inte längre förorsaka död eller missväxt.
22 Från den stunden var vattnet friskt, precis som Elisa hade sagt.
Elisa blir hånad
23 Från Jeriko fortsatte han till Betel. När han gick vägen fram, kom det ett gäng pojkar och började driva med honom för att han var flintskallig.
24 Då vände han sig mot dem och förbannade dem i Herrens namn, och genast kom två björnhonor ut ur skogen och dödade fyrtiotvå av dem.
25 Sedan gick Elisa till berget Karmel innan han återvände till Samaria.
När Kristus kommer tillbaka
1-2 Hur ska det då gå till när vår Herre Jesus Kristus kommer tillbaka och vi ska samlas för att möta honom? Kära bröder, låt er inte skrämmas och tappa inte heller fattningen när ni hör rykten om att Herrens dag redan är här. Och om ni hör talas om att människor ser syner och får speciella budskap från Gud om detta, eller får höra om brev som påstås komma från mig, så tro dem inte.
3 Låt er inte ryckas med och bli lurade, vad de än säger.Två saker kommer nämligen att inträffa innan den dagen kommer. För det första ska det komma en tid av våldsamt uppror mot Gud, och sedan måste upprorets människa som förkroppsligar allt ont öppet träda fram.
4 Han kommer att trotsa allt gudomligt som finns och upphöja sig över allt som är heligt. Och han ska ta plats i Guds tempel och påstå att han själv är Gud.
5 Kommer ni inte ihåg att jag berättade det när jag var hos er?
6 Ni vet också vad som hindrar honom från att träda fram redan nu, vad som gör att han kan komma först när hans tid är inne.
7 Det verk av ondska och laglöshet som denne upprorsman ska utföra när han kommer ser ni redan spår av. Men själv träder han inte fram förrän den som håller honom tillbaka stiger åt sidan.
8 Men då kommer han, denna ogudaktiga människa, som Herren Jesus när han kommer tillbaka bara behöver andas på för att han ska vara utrotad för gott.
9 Denne syndens man ska komma som ett Satans redskap, fylld av satanisk makt, och han kommer att lura många med märkliga tecken och under.
10 Med sin förföringskonst ska han vinna över alla dem som är förlorade på sin sida, eftersom de har sagt nej till sanningen. De har vägrat tro sanningen, vägrat älska den och bli räddade genom den.
11 Därför ska Gud överge dem så att lögnen får makt över dem.
12 Och de ska allesammans bli rättvist dömda för att de föredrog orättfärdigheten och vägrade att erkänna sanningen.
Håll fast vid sanningen
13 Men för er ska vi alltid tacka Gud, ni bröder som Herren älskar. Redan från tidens början hade han utvalt er till att bli frälsta, och till att rena er genom den helige Ande och genom er tro på sanningen.
14 Genom oss har han låtit de goda nyheterna bli kända för er så att ni skulle få dela Herrens, Jesu Kristi, härlighet.
15 Kära bröder, kom ihåg allt detta. Och håll er till sanningen, som vi har undervisat er om i våra brev och under den tid vi var hos er.
16 Vi ber att vår Herre Jesus Kristus själv, och Gud, vår Far, som har älskat oss och gett oss en evig tröst och ett hopp som vi inte förtjänar, ska
17 ge er kraft och hjälpa er i allt gott som ni säger och gör.
Daniel i lejongropen
6 Darejaves delade in riket i 120 län, vart och ett under en landshövding.
2 Landshövdingarna var ansvariga inför tre furstar, och Daniel var en av dem. Deras uppgift var att bevaka kungens intressen.
3 Daniel visade sig snart vara dugligare än alla de andra furstarna och landshövdingarna, och kungen hade planer på att sätta honom över hela riket.
4 Detta gjorde de andra furstarna och landshövdingarna avundsjuka, och de började leta efter fel i Daniels tjänsteutövning för att kunna klaga på honom inför kungen. Men de kunde inte hitta något att kritisera honom för! Han var trogen och ärlig och gjorde inga misstag.
5 De kom alltså till den här slutsatsen: Vår enda chans är att hitta något mot honom som gäller hans Guds lag!
6 De bestämde sig för att gå till kungen och säga: Kung Darejaves, måtte du leva i evighet!
7 Vi furstar, landshövdingar, rådgivare och ombud tycker alla att du borde instifta en lag som under inga omständigheter får ändras. Den som under de kommande trettio dagarna vänder sig med bön till någon annan, gud eller människa, än till Ers Majestät, ska kastas i lejongropen.
8 Vi föreslår att Ers Majestät låter skriva ut och underteckna en sådan lag, som enligt meders och persers sed inte kan upphävas eller ändras!
9 Kung Darejaves gjorde dem till viljes och en lag kom till stånd.
10 Daniel fick reda på vad som hade hänt, men trots det gick han hem och böjde som vanligt knä i sitt sovrum en trappa upp, med fönstren öppna mot Jerusalem. Där bad han tre gånger om dagen, precis som han alltid hade gjort, och tackade sin Gud.
11 De sammansvurna männen samlades vid Daniels hus och kunde få bekräftat att han bad till sin Gud.
12 De rusade tillbaka till kungen och påminde honom om lagen. Har inte du undertecknat en befallning, sa de, som inte tillåter någon att tillbe någon annan än dig själv under trettio dagar, och att den som bryter mot den lagen ska kastas till lejonen? Jo, svarade kungen. Det är en medisk-persisk lag, som inte kan ändras eller upphävas.
13 Då berättade de för kungen vad de hade sett: Den där Daniel, en av de judiska fångarna, bryr sig inte om dig och din lag. Han ber ändå till sin Gud tre gånger om dagen.
14 När kungen hörde detta, blev han mycket bekymrad och bestämde sig för att försöka rädda Daniel, och han använde resten av dagen till att försöka tänka ut hur han skulle kunna hjälpa honom i hans svåra belägenhet.
15 På kvällen kom männen tillbaka till kungen och sa: Ers Majestät, det finns ingenting annat du kan göra. Du har undertecknat lagen, och den kan inte ändras.
16 Till slut gav kungen med sig och befallde att Daniel skulle gripas och kastas i lejongropen. Kungen sa till honom: Måtte din Gud som du ständigt tillber hjälpa dig nu! Sedan kastade man ner honom i gropen.
17 En sten hämtades och lades över öppningen, och kungen förseglade den med sitt eget och regeringens sigill, så att ingen skulle våga sig på att rädda Daniel.
18 Sedan gick kungen tillbaka till sitt palats och lade sig utan att äta. Han unnade sig inga nöjen den kvällen, och under natten sov han inte en blund.
19 Mycket tidigt följande morgon skyndade han sig ut till lejongropen
20 och ropade i sin förtvivlan: Daniel, du den levande Gudens tjänare, kunde din Gud, som du ständigt tillber, rädda dig från lejonen?
21 Då hörde han en röst: Måtte Ers Majestät leva i evighet! Det var Daniel!
22 Min Gud sände sin ängel, sa Daniel. Han stängde lejonens gap. De har inte rört mig. Jag är oskyldig inför Gud, och inte heller har jag gjort orätt mot Ers Majestät.
23 Kungen blev utom sig av glädje och befallde att man skulle hämta upp Daniel. Det fanns inte minsta lilla skråma på honom. Han hade litat på sin Guds beskydd.
24 På kungens befallning hämtade man sedan de män som hade anklagat Daniel och kastade dem i lejongropen tillsammans med deras hustrur och barn. Innan de ens hunnit ner till gropens botten var lejonen över dem och slet dem i stycken.
25-26 Efter denna händelse skrev kung Darejaves följande budskap, som han sände ut över hela riket:Jag hälsar er och önskar er välgång! Det är min befallning att man överallt i mitt rike ska bäva och frukta för Daniels Gud, för hans Gud är en levande, oföränderlig Gud, vars rike aldrig ska gå under och vars makt aldrig ska ta slut.
27 Han hjälper sitt folk och bevarar dem från varje olycka. Han gör stora under i himmel och på jord, och det är han som har räddat Daniel från lejonen.
28 Och Daniel hade framgång och hans anseende växte, både under Darejaves och perserkungen Kores regeringar.
Gud välsignar den som lever för honom
112 Halleluja, prisa Herren! Alla som fruktar honom och litar på honom får välsignelser som inte kan uttryckas i ord. Ja, den människa är lycklig, som med glädje lever efter hans befallningar.
2 Hans barn kommer att hedras överallt, för sönerna till goda människor får på ett särskilt sätt del av Guds gåvor.
3 Själv ska han bli rik, och allt det goda han gör kommer aldrig att glömmas.
4 Ja, även i de mörka stunderna kommer ljus att bryta fram för den som är god och barmhärtig.
5 Allt går väl för den som är vänlig och gärna hjälper den som är fattig och som rättar sig efter Guds bud i allt han gör.
6 Ingenting får en sådan människa på fall, och han kommer att göra ett djupt intryck på alla.
7 Han är inte rädd för dåliga nyheter och lever inte heller i fruktan för vad som kan hända. Han är övertygad om att Herren kommer att ta hand om honom.
8 Inte heller låter han sig skrämmas, för han vet att han kommer att besegra sina fiender.
9 Han är generös och ger frikostigt till sådana som har det svårt, och man kan alltid räkna med hans barmhärtighet och kärlek. Han får inflytande och blir respekterad.
10 De ogudaktiga kommer att bli rasande och skära tänder när de ser allt detta. De smyger bort då de inser att alla deras drömmar går upp i rök.
Gud hjälper de svaga
113 Halleluja! Ni Herrens tjänare, prisa hans namn!
2 Välsignat är hans namn nu och för all framtid.
3 Prisa honom från dess att solen går upp till dess att den går ner!
4 Han härskar över folken. Hans ära och härlighet når högre än himlen.
5 Vem kan jämföras med Gud, som sitter på sin tron i höjden?
6 Därifrån böjer han sig ner för att se på jorden.
7 De fattiga drar han upp ur smutsen, och de hungriga hämtar han från avskrädeshögarna
8 och sätter dem bland sitt folks furstar!
9 Han låter den barnlösa hustrun få barn, och gör henne till en lycklig mor.Halleluja! Prisa Herren!
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®