M’Cheyne Bible Reading Plan
Josafat lierar sig med Ahab
22 Under tre år var det inte några krig mellan Aram och Israel.
2 Men under det tredje året, när kung Josafat av Juda besökte kung Ahab av Israel,
3 sa Ahab till sina ämbetsmän: Har ni tänkt på att Aram fortfarande har kontroll över Ramot i Gilead? Och här sitter vi utan att göra någonting åt det!
4 Sedan vände han sig till Josafat och frågade om han ville ställa upp med sin armé för att hjälpa till med att återta Ramot.Naturligtvis vill jag det, svarade Josafat. Du och jag är bröder. Mitt folk ska följa dina befallningar, och mina hästar står till ditt förfogande.
5 Men, tillade han, kanske vi först skulle fråga Herren för att vara säkra på vad han vill att vi ska göra.
6 Ahab sammankallade då sina 400 egna profeter och frågade dem om han skulle anfalla Ramot eller inte. Du ska gå till anfall, för Gud ska hjälpa dig att segra, svarade de alla.
7 Finns det inte någon Herrens profet här som vi också kan fråga? undrade Josafat.
8 Jo, det finns en, men jag tycker inte om honom, för han profeterar bara olycka, svarade Ahab. Han har alltid bara dåliga nyheter att komma med. Han heter Mika och är son till Jimla.Tala inte på det sättet, svarade Josafat.
9 Då gav Ahab order till en av sina medhjälpare att hämta Mika.Skynda dig, för det är bråttom! ropade han efter honom.
10 Under tiden fortsatte alla profeterna att profetera inför de båda kungarna, som satt iklädda sina kungliga mantlar på troner som placerats på logen nära stadsporten.
11 En av profeterna, Sidkia, som var son till Kenaana, gjorde horn av järn och förklarade: Herren säger att du ska stånga syrierna med de här hornen tills de är besegrade.
12 Och alla de andra stämde in i vad han sa. Gå och anfall Ramot i Gilead, sa de. Herren ska låta dig segra!
13 Mannen, som gått för att hämta Mika, talade om för denne vad de andra profeterna hade sagt och uppmanade honom att profetera likadant.
14 Jag lovar att jag bara ska säga vad Herren säger till mig, svarade Mika.
15 När han kom fram frågade kungen honom om de skulle gå till anfall mot Ramot eller inte.Naturligtvis ska du göra det! svarade Mika. Du kommer att segra, för Herren ska vara med dig och hjälpa dig!
16 Hur många gånger ska jag behöva säga till dig att bara tala sådant som Herren säger? frågade kungen.
17 Då berättade Mika: Jag såg Israels barn utspridda på höjderna som får utan herde. Och Herren sa: 'Deras kung är död. Se till att de går hem.'
18 Var det inte det jag sa, att det här skulle hända? sa Ahab och vände sig till Josafat. Aldrig säger han något som är fördelaktigt. Alltid rör det sig om olyckor.
19 Hör här, vad Herren säger mer, fortsatte Mika. Jag såg Herren sitta på sin tron, och himlens alla änglar stod runt omkring honom.
20 Då sa Herren: 'Vem vill åta sig att förleda Ahab, så att han anfaller Ramot och blir dödad där?'Man kom med en mängd olika förslag,
21 men slutligen kom en ängel fram till Herren och förklarade sig villig att göra det.
22 'Vad tänker du göra?' frågade Herren.'Jag ska komma som en lögnens ande till alla hans profeter
23 Inser du inte att Herren har lagt en lögnens ande i dessa profeters mun? Faktum är att Herren har bestämt att olycka ska komma över dig.
24 Då gick Sidkia fram och slog Mika i ansiktet.När lämnade Herrens Ande mig för att tala till dig? frågade han.
25 Svaret på den frågan ska du få när du tvingas gömma dig i det innersta rummet, svarade Mika.
26 Då gav Ahab order om att Mika skulle arresteras.För honom till Amon, stadens borgmästare, och till min son Joas.
27 Säg till dem att jag vill att den här mannen ska sitta i fängelse på vatten och bröd tills jag kommer välbehållen tillbaka.
28 Om du kommer välbehållen tillbaka, så visar det att Herren inte har talat genom mig, svarade Mika. Sedan vände han sig till folket som stod runt omkring och sa: Kom ihåg vad jag nu har sagt!
Ahab dör på slagfältet
29 Kung Ahab i Israel och kung Josafat i Juda ledde alltså sina härar mot Ramot i Gilead.
30 Du kan ha på dig din kungliga mantel, men jag avstår, sa Ahab till Josafat. Ahab drog alltså ut i striden klädd i en vanlig soldats rustning.
31 Nu hade kungen i Aram gett sina trettiotvå vagnsofficerare order att inte strida mot någon annan än kung Ahab personligen.
32-33 När de såg Josafat i hans kungliga mantel, trodde de att han var den man de sökte. De stormade alltså fram för att anfalla honom, men när Josafat ropade märkte de att det inte var Israels kung och slutade att förfölja honom.
34 Men någon som på måfå sköt en pil träffade kung Ahab i en fog i hans rustning.Vänd om och se till att jag kommer bort från striden, för jag är svårt sårad, stönade han till sin kusk.
35 Striden blev allt intensivare ju längre dagen led. Kung Ahab satt hjälplös i sin vagn vänd mot slagfältet. Blodet från hans sår rann ner på vagnsgolvet, och när kvällen kom dog han.
36-37 Just som solen höll på att gå ner, ljöd ett rop bland Ahabs trupper: Det är över nu! Vänd om hem! Kungen är död!Man förde Ahabs kropp till Samaria, där han begravdes.
38 När hans vagn och vapen skulle sköljas vid dammen i Samaria, där de prostituerade brukade bada, kom hundar och slickade i sig kungens blod, precis som Herren hade förutsagt.
39 Allt övrigt som hände under Ahabs regeringstid, om elfenbenspalatset och städerna som han byggde, finns beskrivet i Israels kungars krönika.
40 Ahab begravdes hos sina förfäder, och hans son Ahasja efterträdde honom som Israels kung.
Josafat regerar i Juda
41 Under tiden hade Josafat, son till Asa, blivit kung i Juda. Det hände under Ahabs fjärde regeringsår.
42 Josafat var trettiofem år gammal när han besteg tronen, och han regerade i tjugofem år i Jerusalem. Hans mor hette Asuba, dotter till Silhi.
43-44 Han var lydig mot Herren, precis som sin far, förutom att även han försummade att riva ner offerhusen på höjderna. Folket kunde alltså fortsätta att offra och bränna rökelse där.
45 Han slöt också fred med Ahab, kungen i Israel.
46 Allt övrigt som Josafat utförde, alla hans hjältemodiga krig och bedrifter, finns omtalat i Juda kungars krönika.
47 Han avskaffade också det som fanns kvar av manlig prostitution sedan hans far Asas tid.
48 Det fanns inte någon kung i Edom vid den här tiden, bara en ställföreträdande regent.
49 Kung Josafat byggde stora fraktfartyg som skulle segla till Ofir för att hämta guld, men de kom aldrig dit, eftersom de led skeppsbrott vid Esjon-Geber.
50 Ahasja, Ahabs son och tronföljare, hade föreslagit Josafat att hans män skulle följa med, men Josafat hade inte accepterat erbjudandet.
51 När kung Josafat hade dött blev han begravd bland sina förfäder i Jerusalem, hans förfader Davids stad, och hans son Joram blev kung efter honom.
Ahasja regerar i Israel
52 Det var under kung Josafats sjuttonde regeringsår i Juda som Ahasja, Ahabs son, blev kung över Israel i Samaria, och han regerade i två år.
53-54 Men han var inte någon god kung, för han följde i sina föräldrars och i Jerobeams fotspår och förledde Israel att tillbe Baal, och Herren, Israels Gud, blev därför vred på Ahasja.
Var beredda på Jesu återkomst
5 När ska allt detta hända? Jag behöver egentligen inte säga något om det, kära bröder,
2 för ni vet så väl att ingen känner till det. Herrens dag ska komma oväntat, som en tjuv om natten.
3 När människor säger: Allt är väl, vi har lugn och ro, då plötsligt ska olyckan komma över dem, lika plötsligt som värkarna sätter in hos en kvinna som ska föda barn. Och dessa människor ska inte komma undan för det kommer inte att finnas någon plats där de kan gömma sig.
4 Men ni, kära bröder, är inte okunniga om dessa frågor, och den dag som Herren kommer ska inte överraska er som en tjuv.
5 Ni är alla ljusets och dagens barn, ni tillhör inte mörkret eller natten.
6 Därför ska ni vara på er vakt och inte sova som de andra. Vänta på hans återkomst och håll er nyktra.
7 På natten sover man, och det är då som människor dricker sig berusade.
8 Men låt oss som lever i ljuset hålla oss nyktra, och vara klädda i trons och kärlekens rustning och med frälsningens glada hopp som vår hjälm.
9 Gud har ju inte valt ut oss för att ösa sin vrede över oss, utan för att vi ska bli frälsta genom vår Herre Jesus Kristus.
10 Han dog för oss, för att vi för alltid ska leva med honom, vare sig vi lever eller redan har dött när han kommer tillbaka.
11 Därför ska ni fortsätta att uppmuntra och styrka varandra som ni redan gör.
Förmaningar och påminnelser
12 Kära bröder, sätt värde på era församlingsledare, som arbetar så intensivt bland er och varnar er för allt som är ont.
13 Tänk gott om dem och ge dem all er kärlek, för de gör sitt bästa för att hjälpa er. Och kom ihåg att ni inte ska gräla med varandra.
14 Kära bröder, tillrättavisa dem som är lata och inte sköter sig, trösta dem som är modlösa, ta väl hand om dem som är svaga, och ha tålamod med alla.
15 Se till att ingen lönar ont med ont, utan försök alltid att göra gott mot varandra och mot alla människor.
16 Var alltid glada!
17 Be alltid!
18 Tacka alltid Gud, vad som än händer, för det är vad Gud vill att ni som tror på Jesus Kristus ska göra.
19 Låt den helige Ande verka obehindrat i er.
20 Förakta inte dem som profeterar,
21 utan pröva allt som sägs, så att ni är säkra på vad som är sant. Ta sedan emot det som är riktigt och förkasta det som är falskt.
22 Håll er borta från allt som är ont.
23 Fridens Gud ska själv göra er fullkomligt rena, och bevara er fläckfria och starka till ande, själ och kropp till den dag, då vår Herre Jesus Kristus kommer tillbaka.
24 Gud, som har kallat er till att bli hans barn, ska göra allt detta för er, precis som han har lovat.
25 Kära bröder, be för oss.
26 Hälsa till alla bröderna från mig.
27 I Herrens namn befaller jag er att läsa upp detta brev för alla de kristna.
28 Rik välsignelse från vår Herre, Jesus Kristus, till er alla.HälsningarPaulus
4 Jag, Nebukadnessar, levde i fred och hade framgång,
2 när jag en natt fick en dröm som skrämde mig.
3 Jag sände bud efter alla visa män i Babylon för att få min dröm uttydd.
4 När spåmännen, trollkonstnärerna, astrologerna och de vise männen kom och jag berättade drömmen för dem, kunde de inte förklara den.
5 Till slut kom Daniel till mig, den man som jag kallar Beltesassar efter min gud. Han har den helige gudens ande i sig.
6 Beltesassar, du som är den främste bland mina spåmän, sa jag, jag vet att den helige gudens ande bor i dig och att ingen hemlighet är så svår att inte du kan lösa den. Tala om för mig vad min dröm betyder!
7-8 Jag såg ett mycket högt träd ute på fältet, och det växte allt högre mot skyn, tills man kunde se det överallt i hela världen.
9 Löven var friska och gröna, och grenarna var nertyngda av frukt, tillräckligt för att alla skulle få att äta. Markens djur vilade sig i dess skugga, fåglar byggde bo i dess lövverk och hela världen fick sin föda av det.
10 Då fick jag i drömmen se hur en Guds ängel kom ner från himlen.
11 Han ropade: 'Hugg ner trädet! Skär av grenarna, skaka av löven och sprid ut frukten. Jaga bort djuren som håller till under det, och fåglarna som sitter på grenarna,
12 men lämna kvar stubben med rötterna i jorden. Bind fast den med en kätting av järn och koppar och låt den stå kvar i gräset på fältet.Han ska dricka av himlens dagg och äta markens gräs!
13 Under sju år ska han leva som ett djur.
14 Detta har änglarna bestämt genom den Heliges befallning. Anledningen till detta är att hela världen ska inse att den Högste råder över världens alla riken och kan ge dem till vem han vill, till och med till den lägsta bland människor!'
15 Så var min dröm, Beltesassar. Tala nu om för mig vad den betyder! Ingen annan kan hjälpa mig. Alla de vise männen i riket har svikit mig. Men du kan tala om innebörden för mig, för gudarnas ande bor i dig.
16 Daniel satt förstummad och var alldeles tyst en lång stund, förskräckt över drömmens innebörd. Slutligen sa kungen till honom: Beltesassar, var inte rädd att tala om för mig vad den betyder!Daniel svarade: Om dessa händelser som förutsägs i drömmen ändå ville drabba dina fiender, Ers Majestät, och inte dig!
17 Trädet som växte så högt att hela världen kunde se det,
18 och som hade så friska, gröna löv och så mycket frukt att den räckte åt alla, och som gav skydd åt vilda djur och lät fåglar bygga bo i sina grenar -
19 det trädet är Ers Majestät själv: Du har vuxit dig så stark och mäktig att din makt når ända upp till himlen, och du regerar över hela världen.
20 Sedan såg Ers Majestät hur Guds ängel kom ner från himlen och sa: 'Hugg ner trädet och förstör det, men lämna stubben och rötterna kvar i jorden, och bind fast den med en kedja av järn och koppar. Låt honom bli våt av himlens dagg! Under sju år ska han äta gräs tillsammans med markens djur.'
21 Detta är tolkningen: Den högste Guden har beslutat
22 att ditt folk ska driva ut dig ur ditt palats. Du ska bo på marken som ett djur och äta gräs som en oxe, och din rygg ska bli våt av dagg. Så ska det vara under sju år, tills du har lärt dig att den högste Guden regerar över människors riken och ger makt åt den han vill.
23 Men stubben och rötterna rycktes inte upp och förstördes! Det betyder att du ska få tillbaka ditt rike igen, när du har lärt dig att det är himlen som regerar.
24 Jag önskar att Ers Majestät ville lyda mitt råd och sluta att synda! Gör det som du vet är rätt! Var barmhärtig mot de fattiga! Då kanske Gud kan fortsätta att ge dig framgång!
25 Allt som Daniel sagt slog in.
26 Tolv månader efter drömmen gick Nebukadnessar omkring på taket till det kungliga palatset i Babylon
27 och sa för sig själv: I egen kraft har jag lyckats bygga denna vackra stad. Den är huvudstad i mitt rike, och detta är mitt kungliga residens.
28 Medan han talade hördes en röst från himlen: Kung Nebukadnessar, lyssna! Detta är till dig: Du regerar inte längre över detta rike.
29 Du ska tvingas lämna palatset och bo tillsammans med djuren ute på fälten och äta gräs som en oxe under sju år, tills du äntligen inser att Gud delar ut människors riken åt den han själv väljer.
30 I samma stund gick orden i uppfyllelse. Nebukadnessar blev driven ut ur sitt palats och fick äta gräs som en oxe, och hans kropp blev våt av daggen. Hans hår växte och blev så långt som en örns fjädrar och hans naglar som fågelklor.
31 När sju år hade gått, lyfte jag, Nebukadnessar, min blick mot himlen. Mitt förstånd återvände, och jag prisade och tillbad den högste Guden och ärade honom som förblir i evighet och vars rike varar från släkte till släkte.
32 Människorna på jorden är ingenting i jämförelse med honom. Han gör vad han vill med både himlens krafter och jordens alla folk. Ingen kan hindra honom eller säga: 'Vad menar du med att göra på det sättet?'
33 När jag fick tillbaka mitt förstånd, fick jag också tillbaka min makt och härlighet och mitt rike. Mina rådgivare och tjänstemän kom tillbaka till mig, jag fick tillbaka min tron och blev till och med mäktigare än tidigare.
34 Jag, Nebukadnessar, prisar nu och ärar himlens kung, allas domare, som bara gör det som är rätt och riktigt. Han har makt att krossa alla högmodiga!
Gud, visa din makt!
1-2 Gud, i mitt inre är jag fullkomligt lugn. Jag vill sjunga och vara glad inför dig.
3 Vakna upp, harpa och lyra! Jag vill börja dagen med sång och spel.
4 Jag vill prisa dig överallt i världen. Inför alla människor vill jag sjunga om dig,
5 för din godhet är större än man kan mäta. Den är högre än himlen. Din trofasthet når upp till skyarna.
6 Din härlighet sträcker sig längre än himlen och den breder ut sig över hela jorden.
7 Hjälp oss och rädda oss, för vi är ju det folk som du älskar.
8 Gud har lovat att hjälpa oss. Han har gett oss sitt heliga löfte. Inte att undra på att jag är glad! Trakten kring Sikem ska jag ge mitt folk, och Suckot-dalen ska jag låta tillfalla dem.
9 Gileads och Manasses områden är fortfarande mina! säger han. Efraim är min hjälm, och Juda är spiran i min hand.
10 Moabs land ska vara en obetydlig tjänare och mot Edom ska jag kasta min sko i triumf, och bland filisteerna ska mitt segerrop höras.
11-12 Vem kan föra mig i triumf in i Edoms starka städer? Kan Gud göra det, han som har förkastat oss? Ja, bara han som överlämnade oss i våra fienders våld kan det!
13 Ja, Herre, hjälp oss mot våra fiender, för den hjälp som människor kan ge är ingenting värd.
14 Med Gud på vår sida ska vi vinna seger, för han kommer att besegra våra fiender.
Herre, bestraffa mina fiender
109 Min lovsångs Gud, stå inte tyst och overksam.
2 Utan orsak går gudlösa människor till attack mot mig. De ljuger och talar illa om mig.
3 De har inget skäl till att hata och bekämpa mig, men de gör det ändå!
4 Jag älskar dem, men till och med när jag ber för dem visar de sin fiendskap.
5 De betalar tillbaka gott med ont och kärlek med hat.
6 Visa någon av mina fiender hur det känns! Låt en anklagare träda upp mot honom och sätt en domare över honom som inte håller sig till lagen.
7 Och när domen avkunnas, bör den lyda: skyldig. Till och med hans böner ska räknas som ett brott.
8 Låt hans år bli få och korta och låt andra stiga fram för att ta hans plats.
9-10 Må hans barn bli faderlösa och hans fru änka. Utan ro ska hans barn irra omkring som hemlösa tiggare, och deras hem ska ligga i ruiner.
11 Låt fordringsägarna överta all hans egendom och främlingarna allt han har förtjänat.
12-13 Ingen ska visa vänlighet mot honom, och ingen ska känna medlidande med hans föräldralösa barn. Låt dem dö och låt hans namn vara glömt redan av nästa generation.
14 Herren ska inte heller glömma det onda som denne fiendes förfäder gjort och han ska inte förlåta hans mors synder. Ha inget överseende med dem.
15 Tänk ständigt på allt ogudaktigt de har gjort och utplåna deras namn ur människors minne.
16 Denne fiende vägrade ju att göra gott mot andra och förföljde dem som hade det svårt. Han jagade de förtvivlade i döden.
17 Det bästa han visste var att förbanna andra, men nu träffar förbannelsen honom själv. Han välsignade aldrig andra, och nu får han själv ingen välsignelse!
18 Hans förbannelser har blivit en del av honom, precis som hans kläder. De är för honom som vatten som man dricker och som olja man smörjer in sig med.
19 Låt nu dessa förbannelser vila över honom och låt honom vara iklädd dem och ha dem som ett bälte kring sig.
20 Så ska Herren straffa min fiende, som ljuger om mig och hotar mig med döden.
21 Men Herre, stötta mig som du har lovat, och rädda mig eftersom din kärlek och godhet är så stor.
22 Jag är fattig och hjälplös och sårad i mitt innersta.
23 Mitt liv är som en skugga om kvällen som försvinner in i mörkret. Jag känner mig som en insekt på armen som man skakar av sig.
24 Mina knän känns svaga på grund av min fasta, och jag är bara skinn och ben.
25 När folk ser mig så skrattar de åt mig och skakar föraktfullt på huvudet.
26 Hjälp mig, Herre, min Gud! Fräls mig, för du är kärleksfull och god.
27 Låt mina fiender få se att det är du som räddar mig.
28 De kan sedan förbanna mig så mycket de vill, men du kommer att välsigna mig! När de angriper mig kommer de att stå där utskämda. Och när det sker kan jag vara glad igen.
29 Låt dem misslyckas i allt de gör och låt dem få skämmas!
30 Men jag ska alltid tacka Herren och prisa honom inför alla människor.
31 Han står på de fattigas och hungrigas sida för att rädda dem från deras fiender.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®