M’Cheyne Bible Reading Plan
Herren låter Israel besegra Aram
20 Ben-Hadad, kungen i Aram, mobiliserade hela sin armé, och tillsammans med trettiotvå andra kungar och deras hästar och vagnar belägrade han den israelitiska huvudstaden Samaria.
2-3 Han sände ett meddelande till kung Ahab inne i staden: Ditt silver och guld är mitt, liksom dina skönaste hustrur och vackraste barn!
4 Ja, min kung, allt jag har är ditt! svarade Ahab.
5-6 Snart kom Ben-Hadads sändebud tillbaka med ett nytt meddelande som löd: Du ska inte bara ge mig ditt silver och guld och dina hustrur och barn, utan så här dags i morgon skickar jag mina män för att leta igenom ditt palats och dina tjänstemäns hus, och de kommer att ta allt det som ni sätter värde på!
7 Då sammankallade Ahab sina rådgivare. Hör här vad den här mannen gör, klagade han inför dem. Han ställer till bråk, trots att jag redan har lovat honom att få mina hustrur och barn och mitt silver och guld, ja, allt det som han först bad om.
8 Lyssna inte mer på honom, var deras svar.
9 Ahab lät alltså meddela Ben-Hadad genom sändebuden: Jag ska ge dig allt det du begärde första gången, men dina män får inte söka igenom palatset och husen här i staden.
10 Sändebuden återvände snart med ett nytt meddelande till Ahab: Måtte gudarna straffa mig, om jag inte förvandlar Samaria till en grushög!
11 Man ska inte ropa hej förrän man är över bäcken! svarade då Israels kung.
12 Detta svar nådde Ben-Hadad och de andra kungarna, när de satt och drack i sina tält.Gör er redo för anfall! befallde Ben-Hadad sina officerare, och de skyndade sig att lyda honom.
13 Då kom en profet och sökte upp kung Ahab och gav honom följande budskap från Herren: Ser du alla dessa fientliga trupper? Jag ska låta dig besegra dem i dag. Då kanske du äntligen kan förstå att jag är Herren.
14 Men hur ska det gå till? frågade Ahab.Herren säger: 'Genom de unga officerarna i provinserna' , svarade profeten.Vem ska börja anfallet? frågade Ahab.Det ska du göra, svarade profeten.
15 Ahab mönstrade de unga officerarna från provinserna, 232 stycken. Armén bestod av 7.000 man.
16 Mitt på dagen, medan Ben-Hadad och hans trettiotvå allierade höll på att dricka sig berusade i sina tält, marscherade de unga officerarna ut först av alla.
17 Ben-Hadads spejare fick bråttom att meddela kungen att trupper var i antågande.
18 Ta dem levande, vare sig de kommer för att begära fred eller för att strida, befallde Ben-Hadad.
19 Men nu hade hela Ahabs armé gått till anfall,
20 och alla lyckades vinna i striderna man mot man mot arameerna. Plötsligt greps hela den arameiska armén av panik och flydde. Israeliterna förföljde dem, men kung Ben-Hadad och några andra lyckades komma undan till häst.
21 Men den stora mängden hästar och vagnar tog man som byte, och många arameer fick sätta livet till i striden.
22 Efter slaget gick profeten fram till kung Ahab och uppmanade honom att till våren förstärka sina positioner och förbereda sig för ett nytt anfall från Aram.
23 Efter nederlaget kom nämligen Ben-Hadads officerare fram till honom och sa: Israels Gud är en bergsgud, och det är anledningen till att de vann. Men vi kan mycket lätt besegra dem nere på slätten.
24 Ersätt kungarna med officerare nästa gång,
25 och skaffa dig en ny armé lika stor som den du har förlorat. Låt oss få samma antal hästar, vagnar och soldater, och sedan ska vi strida mot dem på slätten! Det finns inte minsta tvivel om att vi då ska besegra dem.Kung Ben-Hadad gjorde precis som de föreslagit.
26 Året därpå mobiliserade han sin armé och marscherade ut mot Israel igen, den här gången vid Afek.
27 Israel mönstrade också sin armé, ordnade med underhållsförband och var beredda. Men den israelitiska armén såg ut som ett par små gethjordar i jämförelse med den stora arameiska armén, som täckte hela landskapet.
28 Då kom profeten till kungen i Israel med ett budskap från Herren: Arameerna påstår att Herren är en bergsgud och inte en gud över slätten. Därför ska jag hjälpa dig att besegra den här stora armén också, och du ska då förstå att jag verkligen är Herren.
29 De två arméerna låg i ställning mitt emot varandra i sju dagar, men på den sjunde dagen började striden. Israeliterna dödade 100.000 arameiska fotsoldater första dagen.
30 De övriga flydde till staden Afek och tog betäckning bakom dess stadsmur, men murarna föll över dem och dödade ytterligare 27.000 man. Ben-Hadad flydde in i staden och gömde sig i det inre rummet i ett av husen.
31 Ers Majestät! sa hans officerare till honom. Vi har hört att Israels kungar är mycket barmhärtiga. Om vi klär oss i säcktyg och binder rep runt våra huvuden och sedan går ut till kung Ahab, så kanske han låter dig leva.
32 De gick så till Israels kung och sa: Din tjänare Ben-Hadad ber dig: 'Låt mig få leva!' Jaså, lever min bror fortfarande? sa Israels kung.
33 Männen var snabba att ta fasta på de orden och skyndade sig att tillägga: Ja, din bror Ben-Hadad!Gå och hämta honom! sa kungen till dem. De gjorde så, och när Ben-Hadad kom bjöd Ahab honom att sitta upp i vagnen.
34 Jag ska lämna tillbaka de städer som min far tog från din far, sa Ben-Hadad till Ahab, och du kan upprätta handelskvarter i Damaskus, precis som min far gjorde i Samaria.I utbyte mot detta avtal är du fri, sa Ahab. De avslutade förhandlingarna och Ben-Hadad fick gå.
En profet fördömer kung Ahab
35 Under tiden uppmanade Herren en av profeterna att säga till en av männen: Såra mig med ditt svärd! Men mannen vägrade göra det.
36 Därför att du har vägrat att lyda Herrens röst, ska ett lejon döda dig så fort du lämnar mig, sa profeten till honom. Och mycket riktigt: när han vände sig för att gå därifrån, rusade ett lejon fram och dödade honom.
37 Då vände sig profeten till en annan soldat och bad honom: Såra mig med ditt svärd. Mannen lydde och sårade honom.
38 Profeten väntade sedan på kungen vid sidan av vägen, men han hade sin huvudbindel långt ner i pannan för att dölja vem han var.
39 När kungen passerade, ropade profeten till honom: Ers Majestät, jag har varit med i striden. En man kom till mig med en fånge och sa: 'Vakta den här mannen. Om han flyr så måste du dö,
40 eller betala mig en talent i silver.' Men när jag hade uppmärksamheten riktad åt ett annat håll flydde fången!Det är ditt eget fel, svarade kungen. Du får väl betala.
41 Då slet profeten bort bindeln från sina ögon, och kungen kände igen honom som en av profeterna.
42 Herren säger: 'Därför att du har räddat en man som jag har dömt att dö, så måste du dö i hans ställe, och ditt folk ska utrotas i stället för hans' , sa profeten till honom.
43 Kungen for då hem, och han var både arg och sur när han kom till Samaria.
Timotheos glädjande rapport
3 När jag till slut inte kunde stå ut längre, beslutade jag mig för att själv stanna kvar i Athen
2-3 och skicka vår bror och medarbetare, Guds tjänare, Timo-theos för att besöka er. Han skulle styrka er tro, uppmuntra er och se till att ni inte tappar modet i alla de svårigheter som ni går igenom. Men ni vet förstås att sådana problem ingår i Guds plan med oss kristna.
4 Medan vi fortfarande var kvar hos er, lät vi er förstå att ni snart skulle möta lidanden och det gjorde ni.
5 När jag inte längre kunde stå ut med ovissheten, skickade jag som sagt Timotheos för att ta reda på om er tro stått emot alla angrepp. Jag var rädd att Satan kanske hade fått er på fall och att allt vårt arbete hade varit förgäves.
6 Och nu har Timotheos just återvänt och har med sig de välkomna nyheterna om att er tro och kärlek fortfarande är lika stark, och att ni minns vårt besök med glädje, och längtar lika mycket efter oss som vi efter er.
7 Kära bröder, nu känner vi oss tröstade i alla våra stora svårigheter och lidanden här. För nu vet vi att ni är trogna Herren.
8 Vi kan uthärda vad som helst, så länge vi vet att ni är fasta i er tro på Kristus.
9 Hur ska vi kunna tacka Gud tillräckligt för er och för den glädje och fröjd ni har gett oss när vi är i bön för er?
10 Dag och natt ber vi nämligen till Gud att vi ska få träffa er igen, för att få hjälpa er med de brister som ännu kan finnas i er tro.
11 Vi ber att vår Gud och Far och vår Herre Jesus Kristus ska sända oss tillbaka till er igen.
12 Och vi ber att Herren ska låta er kärlek till varandra och till alla människor växa och flöda över, precis som vår kärlek till er gör.
13 Då kommer Gud, vår Far, att styrka er och göra er heliga och fria från synd, så att ni är utan skuld den dag då vår Herre Jesus Kristus återvänder med alla dem som tillhör honom.
Daniel tyder kungens dröm
2 En natt under sitt andra regeringsår hade Nebukadnessar en fruktansvärd mardröm, och när han vaknade var han rädd och bekymrad. Till råga på allt kunde han inte komma ihåg vad det var han hade drömt!
2 Han kallade in sina spåmän, trollkonstnärer, häxmästare och astrologer och bad dem tala om för honom vad det var han hade drömt.
3 Jag hade en fruktansvärd mardröm, men jag kan inte minnas den, sa han när de kommit in till honom. Den bekymrar mig och jag vill veta vad den innebär.
4 Då sa astrologerna till kungen på arameiska: Tala om drömmen för oss, Ers Majestät, så ska vi sedan förklara vad den betyder.
5 Men kungen svarade: Jag säger er ju att jag har glömt den. Jag kan inte komma ihåg den. Tala nu om för mig vad det var jag drömde och vad det betyder, annars ska jag se till att ni slits i stycken och att era hus förvandlas till grushögar!
6 Men ni ska få både dyrbara gåvor och många hedersbevis, om ni talar om för mig vad jag drömde och vad drömmen betyder. Så sätt i gång nu!
7 De sa än en gång: Hur ska vi kunna tala om för Ers Majestät vad drömmen betyder, om vi inte får höra vad det var för dröm?
8-9 Kungen svarade dem mycket skarpt: Jag kan nog genomskåda er! Ni försöker vinna tid. Men om ni inte kan tala om vad jag drömde, kan ni givetvis inte räkna med att jag ska tro på er förklaring heller!
10 De vise männen svarade kungen: Det finns inte en levande människa som kan tala om för en annan vad hon har drömt. Ingen kung har någonsin bett om något liknande!
11 Det Ers Majestät begär är en omöjlighet. Ingen utom gudarna kan tala om drömmen för Ers Majestät, och de är ju inte här så att de kan hjälpa oss.
12 När kungen hörde detta blev han rasande och skickade ut en order att alla visa män och rådgivare i Babylon skulle avrättas,
13 och man sökte även efter Daniel och hans kamrater, för att döda också dem.
14 Men när Arjok, befälhavaren över kungens livvakt, kom för att döda dem, handlade Daniel mycket klokt och frågade försiktigt:
15 Varför är kungen så rasande? Vad är det som har hänt? Då berättade Arjok för Daniel vad som hade hänt.
16 Daniel gick genast in till kungen och sa: Om jag får lite tid på mig så ska jag berätta vad drömmen betyder.
17 Sedan gick han hem och talade om för Hananja, Misael och Asarja hur det låg till.
18 De bad himlens Gud visa dem barmhärtighet och avslöja drömmen för dem så att ingen skulle behöva dö.
19 Och den natten talade Gud i en syn om för Daniel vad kungen hade drömt.Daniel prisade då himlens Gud
20 och sa: Lovat vare Guds namn i all evighet, för han är den ende som har all vishet och all makt.
21 Världshändelserna är under hans kontroll. Han flyttar undan kungar och sätter andra på deras troner. Han ger visa män deras visdom och de förståndiga deras förstånd.
22 Han avslöjar det som är dolt för människor. Han är ljus, och han vet vad som gömmer sig i mörkret.
23 Jag tackar och prisar dig, mina förfäders Gud, för du har gett mig vishet och kraft, och nu också kunskap om kungens dröm och förmåga att förstå vad den betyder!
24 Sedan gick Daniel till Arjok, som fått befallningen att döda Babylons alla visa män och sa: Gör inget än. Visa bara in mig till kungen, så ska jag berätta för honom allt han vill veta.
25 Arjok skyndade iväg med Daniel till kungen och sa: Jag har hittat en av de judiska landsflyktiga som kan berätta drömmen som Ers Majestät haft!
26 Kungen sa till Daniel: Är det sant? Kan du tala om för mig vad jag drömde och vad det betyder?
27 Daniel svarade: Ingen vis man, astrolog, magiker eller trollkarl kan avslöja sådant,
28 men det finns en Gud i himlen som uppenbarar hemligheter, och han har i en dröm talat om för mig vad som ska hända i framtiden. Så här var kungens dröm:
29 Du drömde om kommande händelser. Han som uppenbarar hemligheter talade till dig.
30 Men kom ihåg att det inte är därför att jag skulle vara visare än andra som jag vet hemligheten med din dröm, utan därför att Gud har uppenbarat den för mig för din skull.
31 Ers Majestät såg en stor, ja, en väldig staty. Den strålade och glänste men var samtidigt fruktansvärd och skrämmande.
32 Dess huvud var av guld, bröstet och armarna av silver, magen och höfterna av koppar,
33 benen av järn och fötterna dels av järn och dels av lera.
34 Medan du tittade på den lossnade en sten från berget genom en övernaturlig kraft. Den träffade statyn och krossade dess fötter av järn och lera.
35 Då föll hela statyn omkull och blev en enda hög av järn, lera, koppar, silver och guld, och dess olika delar krossades till smulor som sopades bort av vinden. Men stenen som träffade statyn blev ett väldigt berg som uppfyllde hela jorden.
36 Så var drömmen, och detta är vad den betyder:
37 Ers Majestät är kung över många kungar, och det är himlens Gud som gett dig kungarike, makt, styrka och ära.
38 Du regerar över avlägsna provinser, och till och med fåglar och djur har Gud satt under ditt välde. Det är du som är huvudet av guld.
39 Men när ditt kungadöme upphört ska ett annat rike uppstå och ta din plats. Det kungadömet ska inte bli lika mäktigt - det är bröstet och armarna av silver. När även det kungariket har fallit, ska ännu en stormakt uppstå för att regera över hela världen - det är de delar i statyn som är av koppar.
40 Sedan kommer ett fjärde kungadöme. Det riket ska bli starkt som järn och krossa, slå sönder och förstöra.
41-43 Statyns fötter och tår, dels av järn och dels av lera, visar att riket visserligen ska ha järnets styrka, men också lerans bräcklighet. Det kommer inte att vara ett enat rike, lika lite som järn och lera kan ingå förening med varandra.
44 Under dessa kungars regering kommer himlens Gud att upprätta ett kungadöme som aldrig ska förstöras. Ingen ska någonsin kunna besegra det. Det ska krossa alla andra riken och bestå för evigt.
45 Det är stenen, som på ett övernaturligt sätt slets loss från berget och smulade sönder både lera, järn, koppar, silver och guld.Genom detta vill den store Guden visa vad som kommer att hända i framtiden, och tolkningen av drömmen är lika säker och viss som att du har drömt vad jag har beskrivit för dig.
46 Då föll Nebukadnessar ner inför Daniel och tillbad honom och befallde sitt folk att bära fram offer och tända rökelse inför honom.
47 Daniel, din Gud är större än alla andra gudar. Han råder över kungar och uppenbarar hemligheter, eftersom han har avslöjat denna hemlighet för dig, sa kungen.
48 Han utnämnde Daniel till ett högt ämbete och överöste honom med dyrbara gåvor. Daniel blev en mäktig man och härskade över hela provinsen Babylon, och han blev chef för alla kungens rådgivare och visa män.
49 På Daniels begäran utsåg kungen dessutom Sadrak, Mesak och Abed-Nego till hans assistenter i förvaltningen av Babylon. Daniel själv hade sin plats vid kungens hov.
Herren är god mot sitt folk
106 Halleluja! Tacka Herren för han är så god mot oss. Hans kärlek till oss varar i evighet.
2 Vem kan någonsin räkna upp de väldiga under som Gud gör? Vem kan någonsin prisa honom ens till hälften av vad han är värd?
3 Alla, som håller hans bud och alltid gör det som är rätt i hans ögon, är lyckliga.
4 Tänk också på mig, Herre, när du välsignar och räddar ditt folk!
5 Låt mig med egna ögon få se allt gott som du gör med ditt utvalda folk. Jag gläder mig tillsammans med dem, och är stolt över att jag tillhör dem som du har gjort till din egendom.
6 Vi har syndat mot dig, något som våra förfäder också gjorde.
7 De var inte villiga att lära sig av undren du gjorde i Egypten. De glömde snart hur ofta du räddade dem. I stället gjorde de uppror mot dig vid Röda havet.
8 Trots detta räddade du dem för att försvara ditt namns ära och visa din makt inför hela världen.
9 Du befallde Röda havet att dela sig och gjorde en torr väg längs dess botten. Ja, du gjorde den torr som en öken!
10 På så sätt räddade du dem från deras fiender.
11 Sedan lät du vattnet välla fram över fienderna och dränkte dem. Inte en enda en av dem undkom med livet i behåll.
12 Då äntligen trodde de hans ord och lovade honom med sin sång.
13 Men tänk, hur kvickt de glömde allt han gjort! De ville inte vänta på det som skulle hända i enlighet med den plan han gjort upp för dem,
14 utan där i öknen utmanade de Gud och krävde att de skulle få kött att äta. De prövade hans tålamod till bristningsgränsen.
15 Då gav han dem vad de begärde, men han sände också smittosamma sjukdomar över dem.
16 De blev avundsjuka på Mose, ja, också på Aron, den man som Gud hade smort till präst.
17 Därför öppnade sig plötsligt jorden och svalde Datan, Abiram och deras familjer.
18 Eld föll från himlen och uppslukade dessa ogudaktiga människor.
19-20 På berget Horeb gjorde de sig en kalv av guld och tillbad den. De bytte ut Guds härlighet mot en avbild av ett djur som äter gräs.
21-22 De glömde Gud, deras Frälsare, som med sina märkliga under hade räddat dem ut ur Egypten. Och de kom inte längre ihåg vilken skräck som drabbade egyptierna vid Röda havet.
23 Därför bestämde sig Herren för att han skulle förgöra dem. Men Mose, som han hade utvalt, ställde sig på folkets sida och tog sig an deras sak så att Herren höll tillbaka sin vrede och inte förgjorde dem.
24 Sedan vägrade de att gå in i det utlovade landet, för de trodde inte på vad Gud lovat.
25 I stället satt de i sina tält och klagade, och de vägrade att lyssna till honom.
26 Därför lyfte han sin hand och sa att han skulle döda dem i öknen,
27 och att deras barn skulle skingras bland främmande folk och dö i avlägsna länder.
28 Sedan förenade sig våra förfäder med det folk som tillbad Baal i Peor, och de till och med åt kött som offrats till livlösa avgudar.
29 Genom att göra så retade de Herren till vrede så att pest bröt ut bland dem.
30 Pesten härjade tills Pinehas grep in och avrättade dem som hade syndat och orsakat pesten.
31 För detta kommer Pinehas alltid att bli ihågkommen.
32 Vid vattenkällorna i Meriba förargade folket Gud igen och ställde till med bekymmer.
33 På grund av det blev Mose upprörd och sa sådant som han inte skulle ha sagt.
34 De förgjorde inte heller invånarna i landet, som Gud hade sagt till dem.
35 I stället gifte de sig med dessa hedningar och tog efter deras seder och bruk
36 och började offra till deras avgudar. Men det ledde till deras egen undergång.
37-38 De till och med offrade sina söner och döttrar till onda andar. De dödade oskyldiga barn, och landet blev förorenat genom dessa mord.
39 Deras ogudaktiga handlingar gjorde dem orena. I Guds ögon var deras kärlek till avgudarna detsamma som otrohet i äktenskapet.
40 Det var därför som Herrens vrede upptändes, och han vände den mot dem och visade dem sin avsky.
41-42 Det var också därför som han lät främmande folk krossa dem. De kom i händerna på sina fiender som fick regera över dem och förtrycka dem.
43 Gång på gång befriade Gud dem från deras slaveri, men de fortsatte att göra uppror mot honom och de sjönk allt djupare i sin synd.
44 Trots detta lyssnade han till deras rop och hjälpte dem i deras svårigheter.
45 Han kom ihåg sina löften till dem och hans kärlek till dem var så stor, att det gjorde honom ont att han utlämnat dem till deras fiender.
46 Han till och med fick fienderna, som förtryckte dem, att känna medlidande med dem.
47 Herre, vår Gud, rädda oss! Hämta oss från dessa folk som inte känner dig och för oss tillsammans igen. Då ska vi prisa ditt heliga namn och glädja oss över dig och tacka dig.
48 Välsignad vare Herren, Israels Gud, nu och för all framtid. Och allt folket sa: Amen! Halleluja!
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®