M’Cheyne Bible Reading Plan
Elia flyr för sitt liv
19 När Ahab talade om för drottning Isebel vad Elia hade gjort, och att han hade dödat Baals profeter,
2 skickade hon följande meddelande till Elia: Du har dödat mina profeter, och nu svär jag vid gudarna att du vid den här tiden i morgon kväll också kommer att vara död.
3 Då flydde Elia för sitt liv. I Beer-Seba, en stad i Juda, lämnade han kvar sin tjänare.
4 Sedan gick han ensam ut i öknen. Han gick hela dagen och satte sig till slut under en ginstbuske och önskade sig döden.Nu har jag gjort nog, sa han till Herren. Ta mitt liv. Jag ska ju någon gång dö, så det kan lika gärna ske nu.
5 Sedan lade han sig ner under busken och somnade. Men en ängel kom fram och rörde vid honom och sa till honom att resa sig upp.
6 Då upptäckte Elia bröd som hade gräddats på heta stenar och en kruka med vatten. Elia åt och drack, och sedan lade han sig igen.
7 Då kom Herrens ängel tillbaka och rörde vid honom och sa till honom: Res dig upp och ät lite mer, för du har en lång resa framför dig.
8 Elia lydde och reste sig upp. Han åt och drack, och maten gav honom en sådan styrka att han kunde gå fyrtio dygn i sträck till berget Horeb, Guds berg,
9 där han gick in i en grotta för natten.
Gud talar till Elia
Vad gör du här, Elia? frågade Herren honom.10 Jag har arbetat med stor iver för Herren, himlarnas Gud, svarade han. Men Israels folk har brutit sitt förbund med dig och rivit ner alla dina altaren och dödat dina profeter. Nu är det bara jag kvar, och de försöker döda mig också.
11 Gå ut och ställ dig inför mig på berget, befallde Herren honom. Jag ska gå förbi där.Sedan svepte en väldig storm fram över berget, så våldsam att klipporna slets loss, men Herren var inte i stormen. Efter stormen kom en fruktansvärd jordbävning, men Herren var inte i den.
12 Efter jordbävningen kom det en eld, men Herren var inte heller i elden. Efter elden hördes en stilla susning.
13 När Elia hörde susningen gömde han ansiktet i sin mantel och gick ut och ställde sig vid ingången till grottan.Då hördes på nytt en röst, som frågade: Vad gör du här, Elia?
14 Han svarade än en gång: Jag har arbetat med stor iver för Herren, himlarnas Gud, men folket har brutit sitt förbund och rivit ner alla dina altaren. Varenda en av dina profeter har de dödat utom mig, och nu är de efter mig också.
15 Gå tillbaka samma väg du kom, och gå till Damaskus öken, sa Herren till honom. När du kommer fram ska du smörja Hasael till kung över Aram.
16 Sedan ska du smörja Nimsis son Jehu till kung över Israel, och Elisa, som är son till Safat från Abel-Mehola, till att efterträda dig som min profet.
17 Den som flyr från Hasael ska dödas av Jehu, och den som flyr från Jehu ska dödas av Elisa.
18 Och det finns faktiskt 7.000 män i Israel som aldrig har böjt sig för Baal och tillbett honom!
Elisa blir Elias lärjunge
19 Elia gav sig iväg och hittade Elisa, som höll på att plöja en åker. Han plöjde med tolv par oxar, och Elisa gick sist i raden och körde det tolfte paret. Elia gick fram till honom och kastade sin mantel över axlarna på honom och gick sedan sin väg.
20 Elisa lämnade oxarna och sprang efter Elia. Låt mig bara få ta avsked av mina föräldrar! Sedan ska jag följa dig, sa han.Gå tillbaka du, svarade Elia. Varför all denna uppståndelse?
21 Elisa gick då tillbaka till oxarna och slaktade dem och använde virket från plogen till att göra upp en eld för att koka köttet. Han inbjöd de övriga som hade plöjt med honom till måltiden, och de festade tillsammans.Sedan följde Elisa Elia och blev hans medhjälpare.
Paulus arbete i Thessalonike
2 Kära bröder, ni vet själva hur värdefullt det besöket var.
2 Ni vet hur illa vi blev behandlade i Filippi just innan vi kom till er, och hur mycket vi fick lida där. Men Gud gav oss mod att än en gång predika evangeliet, trots att vi var omgivna av fiender.
3 Ni måste förstå att vi inte hade några falska motiv eller bedrägliga avsikter i sinnet när vi predikade för er. Vi var fullständigt rättframma och uppriktiga.
4 Vi talar nämligen som budbärare från Gud, och han har gett oss uppdraget att berätta sanningen. Vi ändrar inte det minsta på det budskap han gett oss, för att det ska passa bättre för dem som hör det. Vi tjänar bara Gud, som genomskådar våra hjärtans innersta tankar.
5 Inte en enda gång försökte vi vinna er genom att ställa oss in hos er, och Gud vet att vi inte låtsades vara era vänner, för att ni skulle ge oss pengar.
6 Vi har aldrig strävat efter att få beröm av er eller någon annan,
7 även om vi som Kristi apostlar verkligen skulle ha rätt att bemötas med en viss respekt av er. Men vi var lika kärleksfulla mot er som en mor som vårdar och sköter sina barn.
8 Vi älskar er innerligt, så innerligt att vi inte bara gav er budskapet från Gud utan också våra egna liv.
9 Ni kommer nog ihåg, kära bröder, hur hårt vi arbetade bland er. Dag och natt slet vi och släpade för att tjäna tillräckligt för vårt uppehälle. Vi ville inte att våra utgifter under tiden som vi predikade Guds goda nyheter bland er, skulle bli till en börda för någon.
10 Och ni själva, liksom Gud, är vittnen att vi har varit rena, ärliga och fläckfria inför er allesammans.
11 Vi talade till er som en far talar till sina egna barn. Kommer ni inte ihåg det? Vi förmanade er, uppmuntrade er och vädjade till er
12 att leva så att det blev till ära och glädje för Gud, som har bjudit er in i sitt rike för att dela hans härlighet.
13 Och vi ska aldrig sluta att tacka Gud, för när vi predikade för er, så trodde ni inte att det vi sa bara var våra egna ord, utan ni tog emot det som Guds ord. Det var det naturligtvis och det förvandlade era liv.
14 Och sedan, kära bröder, fick ni lida på samma sätt som församlingarna i Judeen fick göra. Ni förföljdes av era egna landsmän, på samma sätt som de blev plågade av sina landsmän, judarna.
15 Sedan de först hade dödat sina egna profeter, avrättade de till och med Herren Jesus. Och nu har de förföljt oss lika hänsynslöst och drivit bort oss. De är fiender till både Gud och människor,
16 och de försöker hindra oss från att predika Guds ord för dem som inte är judar. De gör det av rädsla för att några bland dem ska bli frälsta. På så sätt blir deras synd allt större. Men nu har Guds vrede till slut drabbat dem.
17 Kära bröder, när vi hade lämnat er och varit borta från er en liten tid, fast ni fanns alltid i våra tankar, gjorde vi stora ansträngningar för att komma tillbaka och hälsa på er igen.
18 Vi ville väldigt gärna komma, och jag, Paulus, försökte gång på gång, men Satan hindrade oss.
19 Vi lever ju för er, det är ni som är vårt hopp och vår glädje, vår belöning och vår segerkrans. Ni ska vara vårt stora glädjeämne då vi tillsammans står inför vår Herre Jesus Kristus den dag han kommer tillbaka.
20 Ja, ni är verkligen vår segerlön, vår ära.
Daniel blir kunglig rådgivare
1-2 Tre år efter det att kung Jojakim började regera i Juda belägrade och anföll Babylons kung Nebukadnessar Jerusalem med sina trupper, och Herren gav honom seger över Jojakim. När han vände tillbaka till Babylon, tog han med sig några av de heliga tillbehören från Guds tempel och förde dem till sin guds skattkammare i Babylon.
3-4 Sedan gav han Aspenas, som hade ansvaret för personalen i palatset, befallning att bland de israeliter som förts dit som krigsfångar välja ut unga män från den kungliga familjen och från andra framstående släkter och lära dem det kaldeiska språket och litteraturen. Välj ut starka, friska unga män, som ser bra ut, sa han. De ska vara allmänbildade och läraktiga, lämpade för olika uppgifter här i palatset.
5 Kungen bestämde att dessa män skulle få mat och vin från hans eget kök. Efter tre år av utbildning skulle de få uppgifter vid kungens hov.
6 Daniel, Hananja, Misael och Asarja hette fyra av de unga män som utsågs från Judas stam.
7 Men deras överordnade gav dem nya, babyloniska namn. Daniel kallades Beltesassar, Hananja kallades Sadrak, Misael kallades Mesak och Asarja kallades Abed-Nego.
8 Daniel bestämde sig för att inte äta av kungens mat eller dricka av det vin han bjöd på. (Enligt Guds lag var det nämligen synd att äta av mat eller dricka vin som delvis använts i offer till avgudar.) Han bad om lov att få äta annan mat än den från kungens bord.
9 Nu hade Gud ordnat det så att hovmarskalken uppskattade Daniel särskilt mycket,
10 men han blev ändå orolig när han fick höra Daniels förslag.Jag är rädd för att du kommer att bli blek och mager i jämförelse med dina jämnåriga kamrater om du inte får samma mat som de, sa han. Kungen kommer att anklaga mig för att jag inte skött mina plikter.
11 Daniel talade igenom saken med den tjänare som hovmarskalken hade utsett att ha uppsikt över honom och hans vänner
12 och föreslog att de under en tiodagarsperiod skulle få bara vatten och grönsaker.
13 När försöksperioden var över kunde tjänaren jämföra dem med de män som åt av kungens mat. Sedan kunde han bestämma om de fick fortsätta med sin diet.
14 Till slut gick tjänaren med på att pröva förslaget.
15 När perioden var över såg Daniel och hans tre vänner friskare och mer välmående ut än de som ätit av kungens mat!
16 I fortsättningen lät tjänaren dem få bara vatten och grönsaker, och de behövde inte äta maten och dricka vinerna från kungens bord!
17 Gud gav dessa fyra unga män särskild förmåga att kunna tillgodogöra sig undervisningen, och snart kände de till allt om den tidens litteratur och vetenskap. Daniel fick dessutom förmågan att kunna förstå betydelsen av drömmar och syner.
18-19 När den treåriga utbildningen var över förde hovmarskalken fram alla de unga männen inför kungen. Kung Nebukadnessar hade långa samtal med var och en av dem, men ingen av de andra gjorde så starkt intryck på honom som Daniel, Hananja, Misael och Asarja, och de fick därför tjänst som kungliga rådgivare.
20 I alla frågor där vishet och förstånd sattes på prov fann kungen att dessa unga mäns synpunkter var tio gånger mer värda än alla råden från hans trollkarlar och astrologer.
21 Daniel blev kvar som kunglig rådgivare ända till kung Kores första regeringsår.
Gud och hans folk
105 Tacka Herren för allt gott han gör. Tala om det för alla folk.
2 Sjung lovsånger om honom och berätta om hans under.
3 Gläd er i Herren, ni som tillhör honom. Gläd er!
4 Vänd er till honom och räkna med hans kraft. Var uthålliga!
5-6 Tänk på vad han i sin makt har gjort för oss, som är ättlingar till hans tjänare Abraham, till Jakob, hans utvalde. Kom ihåg hur han dömde våra fiender. Han är Herren, vår Gud.
7 Överallt i hela världen är det han som har sista ordet.
8-9 Skulle tusen generationer komma och gå, så skulle han ändå aldrig glömma sitt löfte, det förbund som han slöt redan med Abraham och Isak,
10-11 och som han bekräftade med Jakob. Och detta är mitt förbund med Israels folk som kommer att vara för alltid: Jag ska ge er Kanaans land till att vara er egendom.
12 Han lovade detta medan de ännu var mycket få till antalet, och alltjämt levde som främlingar i Kanaan.
13 De var på den tiden spridda bland andra folk och vandrade från rike till rike.
14 Men Gud tillät inte någon att förtrycka dem, och han utplånade många kungar som försökte anfalla dem!
15 Rör inte mina utvalda, skada inte mina profeter, varnade han.
16 Han sände hungersnöd över Kanaans land och förråden av säd och bröd tog snabbt slut.
17 Men Gud hade redan i förväg sänt Josef till Egypten, dit han såldes som slav.
18 I fängelset satte man bojor på hans fötter och en järnring runt hans hals.
19 Där fick han sitta tills den dag han uttydde sina medfångars drömmar, och allt det som han sagt inträffade. Guds ord gav honom rätt.
20 Då sände kungen äntligen bud efter honom och befriade honom.
21 Josef utnämndes till regeringschef och fick också förvalta kungens hela förmögenhet.
22 Alla höga tjänstemän var underställda honom och kungens rådgivare fick lära sig vishet av honom.
23 Sedan kom Jakob till Egypten och bodde där tillsammans med sina söner.
24 Under åren som följde förökade Gud sitt folk, ja, tills de slutligen blev mäktigare än sina fiender.
25 Därefter såg Gud till så att egyptierna började hata israeliterna och behandla dem illa.
26 Då sände Gud sina tjänare Mose och Aron,
27 för att de skulle utföra under och tecken i hela Egypten.
28 De gjorde som Gud befallt, och han lät ett tjockt mörker breda ut sig över hela landet.
29 Han förvandlade vattnet i deras floder till blod och förgiftade alla fiskar.
30 Därefter översvämmades landet av grodor, ja, till och med i kungens privata palats trängde grodorna in.
31 Och då Gud talade genom Mose, drog svärmar av flugor och andra insekter fram över hela landet,
32 och när egyptierna väntade på regn sände Gud hagel, och blixtar som plågade folket.
33 Deras vinträd och fikonträd förstördes, och alla träd vräktes omkull och låg kringspridda på marken.
34 På Guds befallning kom gräshoppssvärmar och
35 åt upp allt grönt och förstörde skörden.
36 Slutligen dödade Herren den äldste sonen i varje egyptiskt hem.
37 Sedan ledde han sitt folk tryggt ut ur Egypten och de förde med sig mängder av silver och guld, och det fanns inte en enda en bland dem som var sjuk, utan alla var friska.
38 Egyptierna var rädda för dem och var glada när de lämnade landet.
39 För att skydda dem från den heta solen satte Gud ett moln över sitt folk, och han gav dem en eldpelare om natten för att de skulle få ljus.
40 De bad om kött, och han sände fåglar in i deras läger. Och han lät dem äta manna, brödet från himlen, för att de skulle bli mätta.
41 Han öppnade en klippa, och vattnet forsade fram. Det flöt som en flod genom det torra, ödsliga landet -
42 för Gud håller sitt ord, och han kom ihåg sina heliga löften till sin tjänare Abraham.
43 På så sätt ledde han under sång och jubel sina utvalda in i det utlovade landet.
44 Han gav dem det land som tillhört andra folk. De fick skörda och äta vad andra hade planterat.
45 Alla dessa under lät han sitt folk uppleva för att de skulle lyda honom och hålla hans bud. Halleluja!
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®