M’Cheyne Bible Reading Plan
Elia tillrättavisar kung Ahab
18 Tre år senare sa Herren till Elia: Gå och tala om för kung Ahab att Herren snart ska låta det regna igen!
2 Elia gav sig iväg för att tala med kungen.Under tiden hade hungersnöden blivit mycket svår i Samaria.
3-4 Den man som hade hand om alla affärer i Ahabs hushåll hette Obadja, en man som mycket hängivet följde Herren. En gång, när drottning Isebel hade försökt döda alla Herrens profeter, hade Obadja gömt hundra av dem i två grottor, femtio i varje, och försett dem med mat och vatten.
5 För att försöka rädda sina djur hade kungen sagt till Obadja: Vi måste söka vid varje bäck och vattendrag för att hitta gräs, så att vi åtminstone kan rädda några av mina hästar och mulåsnor. Vi går åt var sitt håll och söker igenom hela landet.
6 De gjorde så och gav sig av.
7 Plötsligt fick Obadja se Elia komma gående, och så snart han kände igen honom föll han ner för honom.Är det verkligen du, min herre Elia? frågade han.
8 Ja, det är det, svarade Elia. Nu ska du gå och tala om för kungen att jag är här.
9 Men Obadja protesterade. Vad har jag gjort för ont, eftersom du sänder mig i döden?
10 Ja, jag svär inför Gud att kungen har sökt hos varje folk och i varje kungarike för att få tag på dig. Och varje gång han fick beskedet att man inte visste var du fanns, tvingade han deras kungar att svära på att det var sant.
11 Och nu säger du att jag ska gå och tala om för honom att du är här!
12 Men så snart jag har gått härifrån, så kanske Herrens Ande för bort dig, ingen vet vart, och när sedan Ahab kommer och du inte är här dödar han mig. Varför ska detta hända mig, som har tjänat Herren i hela mitt liv?
13 Förresten, har ingen talat om för dig hur drottning Isebel försökte döda Herrens profeter, och hur jag då gömde hundra av dem i två grottor och gav dem mat och vatten?
14 Och nu vill du att jag ska gå och tala om för kungen att du är här! Om jag gör det är jag dödens!
15 Jag svär inför Herren, härskarornas Gud, i vars närhet jag nu står, att jag i dag personligen ska infinna mig hos Ahab, försäkrade Elia.
Elia utmanar baalsprofeterna
16 Obadja gick då och berättade för Ahab att Elia hade kommit, och Ahab gick ut för att träffa honom.
17 Jaså, där är du, du som dragit denna fruktansvärda olycka över Israel? utbrast Ahab när han fick se profeten.
18 Du talar om dig själv, svarade Elia. Du och din familj har ju vägrat att lyda Herren och i stället tillbett Baal.
19 Samla nu allt folk i Israel på berget Karmel, tillsammans med Baals 45 profeter och Aserans 400 profeter, som Isebel försörjer.
20 Ahab sammankallade hela folket med alla profeterna på berget Karmel.
21 Där höll Elia ett tal till dem. Hur länge ska ni fortsätta att vingla mellan olika åsikter? frågade han folket. Om Herren är Gud, följ då honom! Men om Baal är det, ska ni naturligtvis följa honom!
22 Jag är den ende av Herrens profeter som finns kvar, men Baal har 450 profeter, fortsatte Elia.
23 Nu ska ni skaffa fram två tjurar. Baals profeter kan få välja vilken de vill ha, och sedan ska de stycka den och lägga den på veden på sitt altare, men utan att tända eld på veden. Jag ska göra i ordning den andra tjuren och lägga den på veden på Herrens altare, utan att tända eld på veden.
24 Om ni ber till er gud, så ska jag be till Herren, min Gud, och den som svarar med eld och tänder veden, är den sanne Guden!Man gick med på Elias förslag.
25 Då vände sig Elia till Baals profeter. Ni kan få pröva först, för ni är så många, sa han. Välj en av tjurarna och gör den i ordning. Sedan kan ni börja anropa er gud, men ni får inte tända eld på veden.
26 De gjorde i ordning en av tjurarna, lade den på altaret och ropade sedan hela förmiddagen på Baal: Baal, hör oss, hör oss! Men de fick inget svar, och då började de att dansa runt altaret.
27 Vid middagstid började Elia driva med dem.Ni måste nog ropa ännu högre, för att väcka er guds uppmärksamet, retades han. Han kanske är upptagen med annat eller är ute och reser! Han kanske rentav ligger och sover, så att ni måste väcka honom!
28 Då ropade de ännu högre, och som deras sed var skar de sig med knivar och svärd så att de blödde.
29 De höll på hela eftermiddagen tills det var hög tid att bära fram kvällsoffret, men ingen svarade dem och ingen röst hördes.
30 Kom nu hit till mig, ropade plötsligt Elia till folket.Alla trängdes omkring honom medan han byggde upp altaret som hade varit nerrivet.
31 Han tog tolv stenar, en för var och en av Israels stammar,
32 och av dem byggde han altaret. Han grävde därefter ett dike runt om det, en och en halv meter brett.
33 Sedan lade han ved på altaret, styckade tjuren och placerade den på veden.Fyll fyra hinkar med vatten och häll det över köttstyckena och veden, befallde Elia.
34 När de hade gjort det, bad han dem att upprepa proceduren.Ni ska göra det ännu en gång, sa han.När de för tredje gången gjorde som han sa
35 rann vattnet ner över altaret och fyllde diket.
36 När det var dags för kvällsoffret gick Elia fram till altaret och bad. Herre, Abrahams, Isaks och Israels Gud, bevisa i dag att du är Gud i Israel och att jag är din tjänare, som har gjort allt detta på din befallning!
37 Herre, svara mig, svara mig, så att alla förstår att du är Gud och att du vill föra dem tillbaka till dig!
38 Då kom plötsligt en flammande eld ner från himlen som brände upp tjuren, veden, stenarna och jorden och till och med torkade upp allt vattnet i diket.
39 När folket såg vad som hände, föll de ner med sina ansikten mot marken och ropade: Herren är Gud! Herren är Gud!
40 Då sa Elia åt dem att ta Baals profeter till fånga. Låt inte en enda av dem komma undan, befallde han.De grep dem allesammans, och Elia såg till att de fördes ner till bäcken Kison och dödades där.
Elia ber om regn
41 Sedan sa Elia till Ahab: Gå nu och ät och drick! Jag hör nämligen en väldig regnstorm komma!
42 Ahab började förbereda en fest. Men Elia gick upp på toppen av berget Karmel och böjde sig ner mot marken med huvudet mellan sina knän
43 och sa till sin tjänare: Gå och se ut över havet!Han gjorde så och kom tillbaka till Elia och sa: Jag såg ingenting. Sju gånger fick han samma order av Elia: Gå tillbaka!
44 När han återvände för sjunde gången, berättade han att han hade sett ett litet moln komma upp över havet, men det var inte större än en manshand.Skynda dig och säg till Ahab att han tar sin vagn och ger sig iväg nerför berget genast, annars kommer regnet att hindra honom, ropade Elia.
45 Och mycket riktigt! Snart förmörkades himlen av moln och det blev ett häftigt skyfall. Ahab gav sig hastigt av till Jisreel,
46 och Herren gav Elia sådan kraft att han med manteln uppfäst runt midjan kunde springa framför Ahabs vagn ända fram till stadsporten.
1 Från Paulus, Silvanus och Timotheos.Till församlingen i Thessalonike och alla er som tillhör Gud, Fadern, och Herren Jesus Kristus. Nåd och frid från Gud önskar vi er.
Paulus berömmer församlingen i Thessalonike för deras tro
2 Vi tackar alltid Gud för er alla och ber alltid för er.
3 När vi ber till vår Gud och Far för er, kommer vi alltid ihåg er kärlek och hur den har visat sig i konkreta handlingar, och hur ivrigt ni väntar på att vår Herre Jesus Kristus ska komma tillbaka.
4 Kära bröder, vi vet att Gud har valt ut er och att han älskar er,
5 för när vi kom till er med de goda nyheterna, avfärdade ni dem inte som meningslöst prat. Nej, ni lyssnade med stort intresse. Det som vi berättade grep er verkligen, för den helige Ande övertygade er om att det vi sagt var sant. Och ni vet att våra liv ytterligare bevisade sanningen i vårt budskap.
6 Därför kom ni att följa det exempel som vi och också Herren har visat er. Ni tog nämligen emot vårt budskap med glädje i den helige Ande, trots de förföljelser och bekymmer det vållade er.
7 Sedan blev ni själva ett föredöme för alla de andra kristna i Makedonien och Achaia.
8 Och nu har Herrens ord förts vidare av er till andra människor runt omkring, långt bortom Makedoniens och Achaias gränser. För vart vi än kommer, träffar vi människor som berättar om er tro på Gud. Själva behöver vi inte säga någonting.
9 Allesammans talar om hur ni välkomnade oss, och hur ni vände er bort från era avgudar och till Gud, så att den levande och sanne Guden nu är er ende Herre.
10 Och man berättar om hur ni ser fram emot att hans Son, Jesus, ska återvända från himlen, honom som Gud förde tillbaka till livet. Han är den ende som kan rädda oss från Guds fruktansvärda vrede över synden.
Landet delas mellan stammarna
48 Här följer en lista på de områden som var och en av stammarna ska ha:Dans område sträcker sig från nordvästra gränsen vid Medelhavet över Hetlon till Hamat och sedan vidare till Hasar-Enon på gränsen mellan Damaskus i söder och Hamat i norr. Hela den sträckan, från den östra och till den västra gränsen, tillhör Dan.
2 Asers område ligger söder om Dans och har samma gräns i öster och väster.
3 Naftalis land ligger söder om Asers med samma gränslinjer i öster och väster.
4 Sedan kommer Manasse, söder om Naftali, med samma gränslinjer i öster och väster.
5-7 Näst därefter mot söder följer Efraim och sedan Ruben. Sedan följer Juda. Alla dessa har samma gränslinjer i öster och väster.
8 Söder om Juda ligger det område som är avskilt för templet. Det har samma gränslinjer i öster och väster som stammarnas områden med templet i mitten.
9 Detta område som tillhör Herren ska vara tolv och en halv kilometer långt och fem kilometer brett.
10 Det landstycke som omger templet är tolv och en halv kilometer långt i öst-västlig riktning och fem kilometer brett, från norr till söder.
11 Det är avsett för de präster som är barn till Sadok och som var lydiga mot mig. De föll inte i synd när Israels folk och stora delar av Levi stam syndade.
12 Därför får de en särskild del när landet delas upp, nämligen den heligaste delen. Närmast söder om denna del ligger det område där leviterna ska bo.
13 Det ska vara av samma storlek och form som det första, tolv och en halv gånger fem kilometer.
14 Inget av dessa särskilda landområden får någonsin säljas, bytas bort eller brukas av andra, för de är heliga och tillhör Herren.
15 Landremsan söder om tempelområdet är för allmänt bruk - till bosättningar och betesmark och för en stad. Storleken på området är tolv och en halv kilometer gånger två och en halv kilometer.
16 Staden ska vara 2.250 meter i fyrkant.
17 De betesmarker som omger staden ska sträcka sig 125 meter i varje riktning.
18 Det som återstår av detta område, som gränsar till det heliga området, ska odlas för att ge mat till stadens arbetare.
19 Det ska vara öppet för alla som arbetar i staden, varifrån i Israel de än kommer.
20 Hela detta område, med den heliga marken inräknad, mäter tolv och en halv kilometer i vardera riktningen.
21-22 Landet på båda sidor om detta område, ända ut till Israels östra och västra gränser, ska tillhöra fursten. Det sträcker sig tolv och en halv kilometer mellan Judas område i norr och Benjamins i söder.
23 De övriga stammarna ska ha följande områden: Benjamins område sträcker sig över hela Israels land från den östra gränsen till den västra.
24 Söder om Benjamins område ligger Simeons, och det sträcker sig också till de östra och västra gränserna.
25 Därnäst kommer Isaskar med samma gränser och
26 därefter Sebulon.
27-28 Gad kommer sedan och har samma gränser i öster och väster som de övriga, medan dess södra gräns går från Tamar till källorna vid Meribat-Kades och sedan följer Egyptens bäck till Medelhavet.
29 Detta är de områden som kommer att tillfalla varje särskild stam, säger Herren Gud.
Stadsportarna i det nya Jerusalem
30-31 Jerusalem ska ha tolv portar, var och en uppkallad efter en av Israels stammar. Stadsmurens fyra sidor ska alla vara 2.250 meter långa. På norra sidan ska det finnas tre portar, en uppkallad efter Ruben, en efter Juda och en efter Levi.
32 På östra sidan ska portarna få namn efter Josef, Benjamin och Dan.
33 Den södra muren ska få portar efter Simeon, Isaskar och Sebulon,
34 och muren på västra sidan får sina portar uppkallade efter Gad, Aser och Naftali.
35 Hela stadens omkrets blir då nio kilometer, och namnet på staden ska för all framtid vara 'Herren är här!'
Glädje över vad Gud har skapat
1-2 Jag välsignar Herren! Herre, min Gud, av hela hjärtat prisar jag dig! Du är klädd i ära, majestät och ljus! Som en tältduk har du spänt upp himlen.
3 Över molnen har du gjort dig din boning. Ja, molnen är dina vagnar. Du rider på vindens vingar.
4 Du gör vindarna till dina budbärare och blixtarna till dina tjänare!
5 Du har lagt en fast grund för jorden så att den aldrig kan rubbas.
6 Du bredde ut haven som en klädnad över den, och vattenmassorna stod över bergstopparna.
7-8 Du talade, och vid ljudet av din röst samlade sig vattnet till stora hav. Bergen blev till, och dalarna fick de djup som du bestämde.
9 Du satte en gräns för haven, för att de aldrig mer skulle översvämma jorden.
10 Du lät källor springa fram i dalarna, och bäckar vällde fram från bergen,
11 bäckar som ger djuren vatten att dricka. Där släcker vildåsnorna sin törst,
12 och på stränderna bygger fåglarna sina bon. Deras sång hörs från trädens grenar.
13 Du sänder regn över bergen, och jorden mättas med dina goda gåvor.
14 Det späda gräset växer upp på din befallning och ger mat åt boskapen. Det finns fruktträd, grönsaker och säd!
15 Det finns vin som gör människan glad, olivolja som får hennes ansikte att skina och bröd som ger henne styrka.
16 Herren planterade cedrarna på Libanons berg, som nu är stora och grönskande.
17 På deras grenar bygger fåglarna sina nästen, medan storkarna håller till bland barrträden.
18 Högt uppe i bergen finns det betesmarker för vildgetterna, och klippgrävlingarna finner skydd bland klipporna.
19 Du har skapat månen för att bestämma månadernas längd och solen vet timmen när den ska gå ner.
20 Du sänder natten och mörkret, då mängder av skogens djur kommer fram.
21 Då ryter de unga lejonen efter mat, men också de är beroende av dig, Gud.
22 Men när solen går upp drar de sig tillbaka till sina hålor för att vila sig.
23 Då går människan till sitt arbete, där hon arbetar tills kvällen kommer.
24 Herre, hur rikt och hur mångsidigt är inte ditt verk! Ja, i din vishet har du gjort alltsammans, och dina rikedomar översvämmar hela jorden.
25 Där finns det mäktiga havet. Det myllrar av liv av alla slag, av både stora och små djur.
26 Där stävar fartygen fram och där leker sjöodjuret.
27 Alla djur väntar på att du ska ge dem deras dagliga föda.
28 Du ger dem, och de samlar in. Du öppnar din hand för att mata dem, och de äter och blir mätta.
29 Men om du vänder dig bort ifrån dem så blir de förskräckta. Ja, när du tar deras livsande ifrån dem så dör de och blir åter jord.
30 Du sänder din Ande, och nytt liv uppstår på jorden.
31 Prisa Gud i evighet! Han själv känner glädje över allt vad han skapat!
32 Han behöver bara se på jorden så bävar den, och när han rör vid bergen börjar de ryka.
33 Jag vill sjunga till Herren, så länge jag lever. Jag vill prisa Gud till mitt sista andetag!
34 Jag hoppas att sång behagar honom, för han är källan till all min glädje.
35 Låt alla syndare gå under, alla som vägrar att lovprisa honom! Men jag vill lova Herren. Halleluja!
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®