M’Cheyne Bible Reading Plan
Elia förutsäger en lång torrperiod
17 Profeten Elia från Tisbe i Gilead kom till kung Ahab och sa: Så sant som Herren, Israels Gud lever, kommer det inte att falla varken dagg eller regn under flera år annat än på mitt ord!
2 Därefter sa Herren till Elia:
3 Gå österut och göm dig vid bäcken Kerit, öster om den plats där den rinner ut i floden Jordan.
4 Drick vattnet i bäcken och ät det som korparna kommer med, för det är jag som har befallt dem att förse dig med mat.
5 Elia gjorde som Herren hade sagt, och han slog läger vid bäcken.
6 Korparna kom med bröd och kött varje morgon och kväll, och han drack ur bäcken.
7 Men efter någon tid torkade bäcken ut, för det regnade inte någonstans i hela landet.
Ett under med olja och mjöl
8-9 Gå till byn Sarefat i närheten av Sidon och stanna där, sa Herren till Elia. Där finns en änka som jag har befallt att ge dig mat.
10 Elia gick alltså till Sarefat. När han kom fram till stadsporten fick han se en änka som gick och samlade ved, och han bad henne om lite vatten.
11 När hon gick för att hämta vattnet, ropade han efter henne att också ta med en bit bröd till honom.
12 Jag svär vid Herren, din Gud, att jag inte har en enda brödbit i hela huset, svarade hon. Jag har bara en handfull mjöl kvar och några droppar olja i bottnen på krukan. Jag skulle just samla ihop lite ved för att laga vår sista måltid, för sedan kommer min son och jag att dö av svält.
13 Var inte orolig, sa Elia till henne. Gå och baka av det du har, men ge mig först! Sedan ska det fortfarande finnas tillräckligt kvar åt dig och din son.
14 Herren, Israels Gud, säger att det alltid ska finnas tillräckligt med mjöl och olja i ditt förråd, ända tills han sänder regn och det kan börja växa igen!
15 Hon gjorde som Elia hade sagt till henne, och både hon och hennes son och profeten fortsatte sedan att äta av hennes förråd så länge de behövde.
16 Det fanns alltid tillräckligt med mjöl och olja kvar, precis som Herren hade lovat genom Elia.
Elia uppväcker en liten pojke
17 Men så en dag blev kvinnans son sjuk. Han blev allt sämre och till slut dog han.
18 Du gudsman, vad är det du har gjort mot mig? ropade hon förtvivlat. Har du kommit för att straffa mig för mina synder genom att döda min son?
19 Kom hit med honom, svarade Elia. Han tog pojkens kropp från henne och bar upp den i övre våningen till rummet där han bodde. Han lade pojken på sin säng
20 och ropade till Herren: Herre, min Gud, varför har du dödat sonen till denna änka, som jag bor hos?
21 Sedan sträckte han ut sig över barnet tre gånger och ropade till Herren: Herre, min Gud, låt honom få liv igen!
22 Herren hörde Elias bön, och pojken fick liv på nytt.
23 Elia tog med sig honom ner igen och lämnade honom till modern.Titta! Han lever! sa han leende.
24 Hon såg på sin son och sa glatt: Nu är jag övertygad om att du är en profet och att det du säger kommer från Herren!
4 Ni slavägare måste vara rättvisa mot alla era slavar. Se till att de får vad de ska ha. Och kom alltid ihåg att ni också har en Herre i himlen som noga följer vad ni gör.
2 Tröttna inte i er bön, utan håll ut! Förvänta er att Gud ska svara er och glöm inte att tacka honom.
3 Glöm inte heller att be för oss att Gud ska ge oss många möjligheter att predika Kristi goda nyheter, för vars skull jag sitter här i fängelset.
4 Be att jag ska få mod att tala fritt och att jag kan göra det så enkelt och klart som möjligt.
5 Ta vara på alla möjligheter att berätta de goda nyheterna för andra. Uppträd alltid förståndigt i era kontakter med andra människor.
6 Tänk på vad ni säger, så att ni kan ge de rätta svaren till alla som frågar.
Personliga hälsningar
7 Vår högt älskade broder Tychikos kommer att berätta för er hur jag har det. Han arbetar hårt och tjänar Herren tillsammans med mig.
8 Jag skickar iväg honom på denna speciella resa bara för att få veta hur ni har det och för att han ska trösta och uppmuntra er.
9 Jag skickar också Onesimos till er, en trofast och kär broder, en av era egna. Han och Tychikos kommer att berätta de senaste nyheterna för er.
10 Aristarchos, som sitter i fängelset här tillsammans med mig, hälsar er hjärtligt och det gör också Markus som är kusin med Barnabas. Och som jag sagt förut: Ge Barnabas ett riktigt varmt välkomnande om han kommer till er.
11 Jesus, som också kallas Justus, skickar även han sina hälsningar. Dessa är de enda judar som arbetar med mig här som tror på Jesus, och ni kan inte ana vilken uppmuntran de har varit för mig.
12 Epafras, Jesu Kristi tjänare, sänder sina varma hälsningar. Han ber med stort allvar för er att Gud ska göra er starka och fullkomliga, och att ni ska förstå vad som är hans vilja i allt ni gör.
13 Jag kan försäkra er om att han har kämpat mycket för er i sina böner och likaså för de kristna i Laodikeia och Hierapolis.
14 Vår käre Lukas, läkaren, sänder sina hälsningar, och likaså Demas.
15 Hälsa till de kristna i Laodikeia och till Nymfas och den grupp som samlas i hans hem.
16 Vill ni förresten skicka det här brevet vidare till Laodikeia, när ni har läst det? Och läs själva det brev som jag skrev till dem.
17 Och säg till Archippos: Se till att du gör allt det som Herren har sagt till dig att göra.
18 Här skriver jag min egen hälsning med min egen handstil. Kom ihåg mig här i fängelset! Välsignelse från Gud till er alla!HälsningarPaulus
En helande ström
47 Sedan ledde han mig tillbaka till templets ingång. Jag såg en ström som flöt fram österut under den södra delen av templet och passerade på södra sidan av altaret.
2 Sedan förde han mig utanför muren genom den norra porten och runt den östra entrén, där jag såg strömmen rinna fram på den södra sidan om östra porten.
3 Vi gick österut, och han mätte upp en sträcka av femhundra meter. Där bad han mig att gå över strömmen. Vattnet nådde upp till fotknölarna.
4 Han mätte upp ytterligare femhundra meter. Där räckte vattnet mig till knäna.
5 Femhundra meter senare räckte det mig till midjan, och efter ytterligare femhundra meter hade det blivit en så djup och stark ström att ingen kunde ta sig över. Vattnet var djupt nog att simma i.
6 Han sa till mig att komma ihåg vad jag hade sett, och sedan ledde han mig tillbaka utmed stranden.
7 Nu såg jag att det växte en mängd träd på båda sidor om floden!
8 Han sa till mig: Floden flyter österut genom öknen och Jordandalen till Döda havet, och där ska jag förvandla det salta vattnet så att det blir friskt och rent och rikt på fisk.
9 Allt som kommer i beröring med vattnet från den här floden ska få liv.
10 Fiskare ska stå utmed Döda havets stränder och fiska hela vägen från En-Gedi till En-Eglaim. Stränderna ska vara fulla av nät som ligger och torkar i solen. Döda havet ska bli lika rikt på olika slags fisk som Medelhavet.
11 Men sump- och träskmarker kommer fortfarande att vara salta.
12 Alla slags fruktträd ska växa utmed flodens stränder. Deras löv ska aldrig gulna eller falla av, och de ska alltid bära frukt. Varje månad ska det bli en ny skörd, för träden får vatten från floden som rinner ut från templet. Av frukten ska man äta, och löven kan användas som läkemedel.
13 Herren Gud säger: Här följer föreskrifterna om hur landet ska delas mellan Israels tolv stammar: I Josefs stam ska Efraim och Manasse ha var sin del.
14 I övrigt ska varje stam få lika stora områden. Jag har lovat och svurit att ge landet till era förfäder, och nu ska det bli er arvedel.
15 Gränsen i norr ska sträcka sig från Medelhavet mot Hetlon och sedan vidare genom Hamat till Sedad.
16 Därifrån ska den gå till Berota och Sibraim, som ligger på gränsen mellan Damaskus och Hamat, och slutligen till Hasar-Enon på gränsen till Hauran.
17 Den norra gränsen kommer alltså att sträcka sig från Medelhavet till Hasar-Enon på grän sen mellan Hamat i norr och Damaskus i söder.
18 Den östra gränsen kommer att gå söderut från Hasar-Enon till berget Hauran, där den ska böja av mot väster till Jordan vid södra spetsen av Galileiska sjön. Sedan ska den fortsätta ner utmed floden Jordan, som skiljer Israel från Gilead, förbi Döda havet och till Tamar.
19 Den södra gränsen kommer att gå åt väster från Tamar till källorna vid Meribot-Kades och sedan följa den egyptiska bäcken till Medelhavet.
20 På västra sidan kommer själva Medelhavet att vara er gräns från den södra gränsen till den punkt där gränsen i norr börjar.
21 Dela landet inom dessa gränser mellan Israels stammar.
22 Landet är ert arv, och det gäller även för de främlingar som bor tillsammans med er. Alla barn som föds i landet, även om deras föräldrar är främlingar, ska betraktas som medborgare och ha samma rättigheter som era egna barn.
23 De som är från andra folk ska få mark sig tilldelad i samma område som den stam de bor bland.
Lova Herren för hans kärlek
103 Av hela mitt hjärta prisar jag Guds heliga namn.
2 Ja, jag välsignar Herren och glömmer inte allt det underbara han har gjort för mig.
3 Han förlåter mig alla mina synder. Han helar mig från alla sjukdomar.
4 Han räddar mig undan en säker död. Hans kärlek och godhet omger mig.
5 Han fyller mitt liv med allt som är gott, och därför känner jag mig ung och stark som en örn.
6 Han står vid sitt ord, och därför ger han rättvisa åt alla som behandlas orättvist.
7 Han är vår Gud, som uppenbarade sin vilja och natur för Mose och Israels folk.
8 Han är barmhärtig och kärleksfull, också mot dem som inte förtjänar det. Hans kärlek är gränslös.
9 Det dröjer innan han blir vred. Han är fylld av godhet och kärlek. Han går aldrig omkring med ett horn i sidan till någon. Han är inte långsint.
10 Han har inte bestraffat oss även om vi varit förtjänta av det.
11 Hans kärlek till oss som fruktar och ärar honom är lika stor som himlen är hög över jorden.
12 Och våra synder har han kastat bort, lika långt bort som öster är från väster.
13 Han är som en far för oss. Han är kärleksfull och förstående mot dem som lyder honom.
14 Och ändå vet han hur förgängliga vi är, att vi bara är som damm.
15 Det är med våra dagar som med blommorna och gräset som grönskar.
16 Ökenvinden drar fram och de är spårlöst försvunna.
17-18 Men Herrens godhet varar i evighet mot dem som lyder honom. Hans nåd och frälsning ges till generation efter generation, till alla dem som håller hans förbund och lyder hans bud.
19 Herren har rest sin tron i himlen. Därifrån regerar han över allt som finns.
20 Välsigna Herren, ni hans mäktiga änglar som lyder hans befallningar.
21 Ja, välsigna Herren, ni himmelska väsen som alltid tjänar honom och gör hans vilja.
22 Må allt som är skapat välsigna Herren överallt där han härskar. Och själv vill jag av hela mitt hjärta välsigna honom!
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®