M’Cheyne Bible Reading Plan
Upproret mot Rehabeam
12 När Rehabeam skulle krönas kom hela Israel till Sikem för att vara med.
2-4 Jerobeam, som fortfarande var kvar i Egypten, dit han hade flytt från Salomo, fick höra talas om detta genom sina vänner. De övertalade honom att komma till Sikem, där han förenade sig med det övriga folket, och han framställde en del av deras frågor till Rehabeam.Din far var en hård herre, sa Jerobeam. Lätta på de bördor han har lagt på oss, så ska vi tjäna dig!
5 Låt mig få tre dagar att tänka över saken, svarade Rehabeam. Kom sedan tillbaka, så ska ni få höra mitt svar. Alla som samlats vände då tillbaka hem.
6 Rehabeam konsulterade sin far Salomos rådgivare.Vad tycker ni att jag ska göra? frågade han dem.
7 Om du ger dem det svar de vill ha, och om du lovar att vara en god regent och tjäna dem, så kommer du att få vara deras kung så länge du lever, svarade rådgivarna.
8 Men Rehabeam vägrade lyssna till detta och kallade i stället till sig några yngre män, som han hade vuxit upp tillsammans med.
9 Hur ser ni på saken? frågade han dem.
10 De svarade: Säg till dem så här: 'Om ni tycker att min far var hård mot er, så ska jag bli ännu hårdare.
11 Ja, min far var sträng, men jag kommer att bli ännu strängare. Min far använde riset mot er, men jag ska låta er smaka piskan!'
12-14 När Jerobeam mötte folket tre dagar senare fick de därför ett besked som gick helt emot Salomos rådgivares förslag.
15 Kungen lyssnade alltså inte till folket. Men Herren hade sin hand i detta för att löftet som profeten Ahia från Silo hade gett till Jerobeam skulle infrias.
16-17 När folket förstod att kungen menade vad han sa och vägrade att lyssna till dem, började de ropa: Ner med David och hela hans släkt! Nu går vi hem! Låt Rehabeam vara kung över sin egen familj!Alla övergav honom utom Juda stam, som förblev lojal mot Rehabeam.
18 När Rehabeam sände iväg Adoram, som hade uppsikt över de allmänna arbetena, för att sammankalla folk också från andra stammar, blev han stenad till döds. Rehabeam fick mycket snabbt fly undan i sin vagn till Jerusalem,
19 och intill denna dag har Israel varit i uppror mot Davids kungaätt.
20 När Israels folk fick höra att Jerobeam hade återvänt från Egypten, bad de honom komma till ett möte med hela folket. Där utropades han till kung i Israel. Det var bara Juda stam som höll sig till Davids familj.
21 När Rehabeam anlände till Jerusalem, sammankallade han armén och alla vapenföra män i Juda och den del av Benjamin som låg inom hans område. Med 180.000 soldater hade han för avsikt att tvinga resten av Israel att erkänna honom som kung.
22 Men Gud sände ett budskap till profeten Semaja:
23-24 Säg till Rehabeam, Salomos son och kung i Juda, och till alla andra i Juda och Benjamin, att de inte ska strida mot sina bröder, Israels folk. Be dem att återvända hem, för det som har hänt Rehabeam är efter min vilja.På Herrens befallning upplöstes alltså armén, och var och en återvände till sitt.
Jerobeam leder Israel in i avguderi
25 Jerobeam befäste staden Sikem i Efraims bergsbygd och slog sig ner där. Senare byggde han upp Penuel.
26 Jerobeam förstod att om han inte gick mycket försiktigt tillväga, så skulle folket på nytt vilja ha en av Davids ättlingar som kung.
27 Han var också rädd för att de kunde bli vänligt inställda till Rehabeam om de fortsatte att offra i Jerusalem. Kanske skulle de till och med kunna döda honom för att sedan be Rehabeam att överta tronen.
28 Jerobeam lät då på uppmaning av sina rådgivare tillverka två kalvar av guld. Sedan sammankallade han folket och sa: Det blir alldeles för besvärligt att gå till Jerusalem. Från och med nu ska de här båda guldkalvarna vara era gudar. De får representera den gud som ledde er ut ur slaveriet i Egypten.
29 En av dessa guldkalvar ställdes i Betel och den andra i Dan.
30 Guldkalvarna blev orsak till att folket förleddes att synda mot Herren. Man reste till och med ända upp till Dan för att tillbe den kalv som fanns där.
31 Jerobeam byggde också upp offeraltaren på höjderna och avskilde präster bland folket, även sådana som inte var leviter (Levi stam var utvald av Gud till prästtjänst).
32 Jerobeam instiftade en fest i Betel under hösten på en dag som han själv valde. Festen skulle motsvara den årliga högtiden i Jerusalem. Jerobeam offrade själv på altaret till kalvarna i Betel och tände rökelse. Och det var där i Betel som han avskilde präster för offerhusen på höjderna.
Inget annat än Kristus räknas
3 Vad som än händer er kära vänner, så gläd er i Herren. Jag tröttnar aldrig på att ge er denna uppmaning, och det är bra att ni får höra den om och om igen.
2 Akta er noga för dessa opålitliga och onda människor, hundar brukar jag kalla dem, som säger att ni måste omskäras för att bli frälsta.
3 Det är ju inte genom att skära sönder kroppen, som vi blir Guds barn. Det blir vi när vi tillber och tjänar Gud genom hans Ande. Det är den enda sanna omskärelsen. Vi kristna vet att bara det som Jesus Kristus har gjort för oss kan rädda oss. Inget annat räknas.
4 Om trots allt någon ändå skulle kunna hoppas att han kunde frälsa sig själv, så skulle det vara jag. Om andra kan bli frälsta genom vad de är, så nog skulle jag också kunna det!
5 Jag gick nämligen igenom den judiska invigningsceremonin när jag var åtta dagar gammal, och jag föddes i en gammal judisk familj som hörde till Benjamins släkt. Om någon är en äkta jude, så är det jag! Dessutom var jag medlem i fariseernas parti, som kräver absolut lydnad för varje judisk lag och sedvänja.
6 Ja, jag gick så långt i min fanatism att jag förföljde församlingen, och jag försökte hålla den judiska lagen med alla dess regler in i minsta detalj.
7 Men allt detta, som jag en gång tyckte var värdefullt, det har jag lämnat, för att kunna sätta all min tro och allt mitt hopp till Kristus.
8 Ja, allt annat är värdelöst, när man jämför det med det omätliga värdet i att känna Jesus Kristus, min Herre. Ingenting annat är värt något, och därför har jag övergett allt för att kunna äga Kristus
9 och bli ett med honom. Och jag inbillar mig inte längre att jag kan bli frälst genom att vara tillräckligt god eller genom att lyda Guds lag. Det är bara genom att tro på Kristus som jag kan bli frälst.Det är Guds sätt att föra oss in i ett rätt förhållande till honom.
10 Nu har jag gett upp allting annat. Det är enda möjligheten att verkligen lära känna Kristus och att uppleva den mäktiga kraft som har fört honom tillbaka till livet igen. Jag vill bli lik honom och vill lida och dö på samma sätt som han gjorde.
11 Då skall också jag tillsammans med alla dem som tror på Kristus få del i samma uppståndelse från de döda.
Se framåt
12 Jag menar inte att jag är fullkomlig. Jag har inte ens lärt mig allt jag borde, men jag fortsätter att arbeta vidare mot den dag, när jag slutligen ska bli allt det som Kristus avsåg när han frälste mig.
13 Nej, kära bröder, jag är ännu inte alls som jag borde vara, men jag sätter in all min kraft på att glömma det som ligger bakom mig och jag ser fram emot det som väntar mig.
14 Jag spurtar mot målet för att kunna ta emot det segerpris som Gud har i beredskap åt oss i himlen, på grund av det som Kristus Jesus har gjort för oss.
15 Jag hoppas att alla ni som är mogna kristna har samma inställning. Och om ni har en annan uppfattning på någon punkt, så tror jag att Gud kan göra det hela klart för er,
16 bara ni helt och fullt håller er till den sanning ni äger.
17 Kära bröder, ta mig som förebild och lär er också av dem som lever efter mitt exempel.
18 Jag har ju ofta sagt er, och säger det nu igen under tårar, att det finns många som är kristna till namnet men som i verkligheten är fiender till Kristi kors.
19 Den framtid som väntar dem är ett evigt mörker, för de har kroppen till sin gud. De är stolta över det som de borde skämmas för, och allt de tänker på är livet här på jorden.
20 Men vårt hemland är i himlen hos vår Frälsare, Jesus Kristus, och vi ser fram emot att han ska komma tillbaka därifrån.
21 Då ska han förvandla våra svaga och döende kroppar till himmelska kroppar som i skönhet blir lika hans egen. Det ska han göra genom den mäktiga kraft som har gjort honom till Herre över allt.
Prästernas rum
42 Sedan ledde han mig ut ur templet och tillbaka, över den inre förgården, till rummen i norra delen och till en annan byggnad.
2 Denna var femtio meter lång och tjugofem meter bred.
3 Raden av rum bakom denna byggnad vette mot förgårdens inre vägg. Rummen låg i tre våningar och vette mot yttre förgården på ena sidan och hade ett tio meter brett område av inre förgården på andra sidan.
4 En fem meter bred gång fanns mellan byggnaden och avsatserna med rum, och ingångarna låg allesammans mot norr.
5 De båda övre våningarna var inte så breda som den undre, därför att de övre hade bredare gång utanför.
6 Eftersom byggnaden inte hade några bärbjälkar, som vid yttre förgården, var de övre våningarnas rum mindre än den undre våningens.
7-8 Den norra raden, som låg närmast den yttre förgården, var tjugofem meter lång, bara hälften så lång som den femtio meter långa inre flygel som vette mot tempelgården.Men en mur sträckte sig från den kortare flygeln parallellt med den längre flygeln.
9-10 Från öster fanns det en ingång till dessa rum från den yttre förgården. På motsatta sidan av templet, på södra sidan av inre förgården, mellan templet och yttre förgården, fanns en liknande byggnad bestående av två längor byggda på samma sätt som de andra.
11 Det fanns en gång mellan byggnadens två flyglar, en likadan som vid motsvarande byggnad på andra sidan förgården. Den hade samma längd och bredd och samma antal utgångar och dörrar.
12 Det fanns en dörr från den yttre förgården i öster.
13 Sedan sa han till mig: Dessa norra och södra längor av rum invid tempelplatsen är heliga. Där ska de präster som bär fram offer till Herren förvara och äta de högheliga offren, spisoffer, syndoffer och skuldoffer, för dessa rum är heliga.
14 När prästerna lämnar tempelsalen måste de byta kläder innan de går ut på den yttre förgården. De speciella mantlar som de haft på sig när de gjort tjänst inför Herren måste de ta av sig, för dessa mantlar är heliga. De måste byta till andra kläder innan de går in i de delar av byggnaden som är öppna för folket.
15 När han hade avslutat denna mätning tog han mig med ut genom den östra porten för att mäta hela tempelområdet.
16-20 Det var en kvadrat med 250 meters sida och med en mur runt omkring som skilde området från de allmänna platserna.
Gud är allas domare
94 Herre, min Gud, hämnden tillhör dig. Uppenbara dig i din härlighet!
2 Res dig, du som dömer hela världen. Ge de stolta det straff de förtjänar.
3 Herre, hur länge ska de onda få triumfera och vara glada?
4 Lyssna på deras fräckheter! Hör, hur dessa onda män skryter!
5 Se, hur de förtrycker ditt folk, Herre, och hur de plågar dem du älskar.
6 Brutalt mördar de änkor och främlingar, ja, till och med föräldralösa barn.
7 Herren ser det inte, säger de, våra förfäders Gud märker det inte.
8-9 Era dumhuvuden! När ska ni ta ert förnuft till fånga? Är Gud, han som har gett människan ögon och öron, både döv och blind? Skulle han som straffar sitt folk, då inte straffa er också?
10 Han som vet allt - skulle han inte veta vad ni gör?
11 Herren vet hur begränsade och oförnuftiga människornas tankar är och genomskådar allt.
12-13 Därför tillrättavisar han oss och undervisar oss om sina lagar. Och när våra fiender hotar oss, så beskyddar han oss, för att till sist utplåna dem helt.
14 Herren kommer inte att överge sitt folk, för de tillhör honom.
15 Än en gång ska han döma med rättvisa, och alla som är uppriktiga ska rätta sig efter det och glädja sig.
16 Vem vill stå upp tillsammans med mig mot de onda människorna? Vem vill försvara mig?
17 Jag skulle ha varit död om du, Herre, inte hade hjälpt mig.
18 Ofta ropade jag: Nu är allt slut, och i din kärlek hjälpte du mig, Herre.
19 När tvivel fyller mitt sinne och när mitt hjärta är oroligt, lugnar du mig och ger mig nytt hopp.
20 Du har väl ingenting att göra med korrumperade domare som tar emot mutor och sätter sig över lagen och låter orätt bli rätt?
21-22 Tål du verkligen att se dessa som dömer de oskyldiga till döden? Nej! Herren, min Gud, är min borg, en stark klippa. Hos honom kan jag gömma mig.
23 De ogudaktiga människornas synder ska slå tillbaka mot dem själva som en bumerang, och Herren, vår Gud, ska förgöra dem.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®