M’Cheyne Bible Reading Plan
Drottningen av Saba på besök
10 När ryktet om Salomo och hans vishet nådde drottningen av Saba, bestämde hon sig för att besöka honom och sätta honom på prov.
2 Hon kom till Jerusalem med en lång karavan av kameler, lastade med kryddor, guld och juveler, och hon talade med Salomo om allt hon hade på hjärtat.
3 Salomo besvarade alla hennes frågor. Ingenting var för svårt för honom att förklara.
4 Hon insåg snart att allt som hon hade hört om hans stora visdom var sant. Hon beundrade och lät sig imponeras av det vackra palatset som han hade byggt,
5 den läckra maten som serverades av tjänare och uppassare i dyrbara dräkter och av de många offer som Salomo bar fram till Herren.
6 Allt jag har hört i mitt hemland om din visdom och om vad du har uträttat är sant! utbrast hon.
7 Jag skulle aldrig kunnat tro på det om jag inte själv fått se det! Inte ens hälften har man berättat! Din vishet och din rikedom är mycket större än jag kunnat föreställa mig.
8 Ditt folk måste vara lyckligt, och dina rådgivare verkar nöjda. Hur skulle de kunna vara annat, när de får stå här dag efter dag och lyssna till din visdom!
9 All ära till Herren, din Gud, som har utvalt dig och satt dig på Israels tron! Vad Herren måste älska Israel, som har låtit dig bli dess kung för att bevara rätt och rättfärdighet!
10 Sedan gav hon kungen 4.000 kilo guld som gåva och stora mängder av välluktande kryddor och ädla stenar. Leveransen av kryddor är den största kända någonsin.
11 (När kung Hirams fartyg anlände med guld från Ofir till Salomo, förde de också med sig stora mängder algumträ och ädla stenar.
12 Salomo använde algumträ till inredningen i templet och kungapalatset och till harpor och psaltare för sina körer. Så mycket algumträ har varken förr eller senare funnits i landet.)
13 Som tack för gåvorna från drottningen av Saba gav kung Salomo henne allt hon önskade sig, förutom vad han redan tidigare hade tänkt ge henne. Sedan återvände hon och hennes tjänare till sitt land.
Salomos oerhörda rikedom
14 Varje år fick Salomo in guld till en vikt av omkring 22.000 kilo,
15 förutom skatter och intäkter från affärer med de arabiska kungarna och landets eget folk.
16-17 Han lät göra 200 större sköldar belagda med uthamrat guld, där guldet till varje sköld vägde över 3 kilo, och dessutom 300 mindre sköldar som vardera tog i anspråk 2 kilo guld. Dessa lät han förvara i Libanonskogens sal.
18 Han lät också tillverka en stor tron i elfenben och belade den med guld.
19 Den hade sex trappsteg, och ett ryggstöd som var avrundat upptill.
20 På vart och ett av de båda armstöden stod ett lejon, och likaså stod två lejon ytterst på varje trappsteg, tillsammans tolv stycken. Något liknande hade aldrig skådats i hela världen.
21 Alla kung Salomos bägare var av guld, liksom hela hans matservis i Libanonskogens sal. Silver användes inte, eftersom det inte ansågs ha något större värde!
22 Kung Salomos handelsflotta samarbetade med kung Hirams, och vart tredje år kom fartygen hem med guld, silver, elfenben, apor och påfåglar.
23 Kung Salomo var rikare och visare än någon annan kung på jorden.
24 Mäktiga män från många länder kom för att lyssna till hans gudagivna visdom.
25 De gav honom årligen stora gåvor av silver och guld, vackra kläder, myrra, kryddor, hästar och mulåsnor.
26 Salomo samlade också många hästar och vagnar. Han hade 1.400 vagnar och 12.000 hästar dels i särskilda städer och dels i Jerusalem.
27 Silver var på den tiden lika vanligt som sten, och cederträ hade inte större värde än vilket vanligt träslag som helst.
28 Salomos hästar kom från Egypten och Mindre Asien, där hans män hade köpt upp dem till förmånliga priser.
29 En egyptisk vagn fick de för omkring sju kilo silver och en häst för omkring ett och ett halvt kilo silver. Många av dessa såldes vidare till hetiternas och arameernas kungar.
1 Från Paulus och Timotheos, Jesu Kristi tjänare.Till alla de kristna i staden Filippi med ledare och medhjälpare.
2 Guds välsignelse till er alla. Ja, jag ber att Gud, vår Far, och Herren Jesus Kristus ska ge er alla rik välsignelse och frid.
Paulus ber för de troende
3 Alla mina böner för er är fyllda av tacksamhet till Gud!
4 När jag ber för er jublar mitt hjärta av glädje,
5 därför att ni har hjälpt till att sprida de goda nyheterna om Kristus från den stund då ni hörde dem för första gången och ända till i dag.
6 Jag är säker på att Gud, som har börjat detta goda verk i er, ska bevara er och hjälpa er att växa i nåden tills hans arbete med er till sist är färdigt, den dag när Jesus Kristus återvänder.
7 Det är bara naturligt att jag känner så, för alla dem som delar Guds nåd tillsammans med mig har en särskild plats i mitt hjärta. Jag tänker på er både när jag försvarar sanningen och berättar för andra om Kristus, vare sig jag sitter i fängelse eller är fri.
8 Bara Gud vet hur mycket jag älskar er, och hur jag längtar efter er med Jesu Kristi egen kärlek.
9 Jag ber för er att ni ska få en allt större kärlek till era medmänniskor och att ni samtidigt ska fortsätta att växa i andlig kunskap och insikt.
10 Jag önskar nämligen att ni alltid klart ska se skillnaden mellan rätt och orätt och i allt ha ett rent samvete, så att ingen får anledning att kritisera er under den tid som kan vara kvar, innan vår Herre återvänder.
11 Gör alltid sådana goda, kärleksfulla gärningar som visar att Kristus verkar i er, för det leder till att han blir ärad.
Leva eller dö för Kristus?
12 Jag är glad att kunna berätta för er, kära bröder, att allt som har hänt mig här bara har bidragit till att sprida de goda nyheterna om Kristus.
13 För alla här ? det gäller också soldaterna i förläggningen ? vet att jag bär mina bojor för att jag tror på Kristus.
14 Genom min fångenskap verkar det som om många kristna har fått nytt mod och inte är rädda för att bli fängslade! På något sätt har mitt uppträdande gjort dem modigare när det gäller att berätta för andra om Kristus.
15 En del predikar naturligtvis de goda nyheterna därför att de är avundsjuka på mig och på det sätt Gud har använt mig. De vill få rykte om sig att de är orädda predikanter! Men andra har renare motiv,
16-17 och predikar av kärlek till mig, för de vet att Herren har fört mig hit och gett mig uppdraget att försvara sanningen. De första jag nämnde om drivs av egna ambitioner och tror att deras framgångar ska ge mig mer bekymmer och problem här i fängelset.
18 Men vilket motiv de än har, så predikas nu i alla fall de goda nyheterna om Kristus, och det är jag glad för.
19 Jag tänker fortsätta att vara glad, för jag vet att genom er bön och den helige Andes hjälp, kommer allt detta att bli till mitt bästa.
20 Min innersta önskan och mitt hopp är att jag aldrig ska göra något som får mig att skämmas, utan att jag under hela den svåra tiden här alltid ska vara beredd att tala frimodigt om Kristus på samma sätt som jag har gjort förut. Jag hoppas också att jag alltid ska ära Kristus, vare sig jag får leva eller blir avrättad.
21 Att få leva ger mig fler tillfällen att göra något för Kristus, och att dö, ja, det är faktiskt ännu bättre!
22 Och om livet ger mig fler möjligheter att vinna människor för Kristus, så vet jag inte vad som är bäst, att leva eller att dö.
23 Ibland vill jag leva, och andra gånger vill jag det inte, för jag längtar efter att få bryta upp härifrån och vara hos Kristus. Det skulle vara mycket bättre för mig än att vara här!
24 Men å andra sidan kan jag vara till större hjälp för er, om jag stannar kvar här.
25 Innerst inne vet jag att jag fortfarande behövs här på jorden, och därför kommer jag att stanna här ännu en tid för att hjälpa er att växa och bli lyckliga i er tro.
26 Och när jag kommer, kommer det att ge er anledning till att tacka Jesus Kristus för att han bevarar mig.
27 Men vad som än händer med mig ska ni alltid komma ihåg att leva som kristna bör göra, så att jag även i fortsättningen vare sig jag träffar er igen eller inte, får glädjande rapporter om att ni står sida vid sida, med ett enda gemensamt syfte: att predika de goda nyheterna.
28 Var inte rädda för vad era motståndare kan hitta på. Er frimodighet kommer att visa dem att de själva är på väg mot undergång, men för er kommer det att vara ett tecken på att Gud är med er, och att han har gett er evigt liv.
29 Ni har nämligen fått förmånen att inte bara tro på Kristus utan också att lida för honom.
30 Vi står sida vid sida i denna strid. Ni har sett mig lida för honom, och som ni vet är jag också just nu mitt uppe i en stor och svår kamp.
Det nya templet
40 I början av det tjugofemte året efter vår landsflykt, på den tionde dagen, fjorton år efter Jerusalems fall, kom Herrens hand över mig.
2 I en syn förde han mig till Israels land och satte mig på ett högt berg, på vars högra sida jag såg byggnader som liknade en stad.
3 Han förde mig dit, och jag såg en man som glänste som koppar. Han stod bredvid tempelporten och höll ett måttband och en måttstock i sin hand.
4 Han sa till mig: Du människa, ge noga akt på vad du ser och hör, och var uppmärksam på allt jag visar dig, för du har blivit förd hit för att jag ska kunna visa dig många saker. Sedan ska du vända tillbaka till Israels folk och berätta allt du har sett.
5 Jag såg en mur som omslöt hela tempelområdet. Mannen började mäta muren med sin måttstock, som var tre meter lång. Muren var tre meter hög och tre meter bred.
6 Sedan gick han till porten i den östra muren. Vi gick upp för de sju trappstegen och in i porten, vars yttre mur var tre meter tjock.
7-12 Utrymmet för vaktposterna längre in i porten var tre meter i kvadrat, och väggarna mellan dem var två och en halv meter tjocka. Det fanns tre vaktrum på varje sida i portens andra ända. Framför dessa rum fanns det en låg mur som var en halv meter hög och lika bred. I portens andra ända fanns det en tre meter hög dörröppning in till en hall på fyra kvadratmeter med en meter höga murpelare. Bakom denna hall, längst bort i gången, fanns en vestibul som var sex och en halv meter bred och fem meter lång.
13 Sedan mätte han portens hela utvändiga vidd genom att mäta hela rummet från vaktrummets yttre dörrar, och det avståndet var tolv och en halv meter.
14 Sedan uppskattade han höjden på pelarna på varje sida om porten till omkring trettio meter.
15 Portens hela längd var tjugofem meter från den ena änden till den andra.
16 Där fanns fönster som smalnade inåt, utmed båda sidorna av gången och utmed vaktrummens väggar. Fönster fanns också vid utgången och i entréhallarna. Pelarna var dekorerade med utskurna palmträd.
17 Vi gick genom porten och ut till yttre förgården. Den var stenlagd och hade trettio rum längs väggarna.
18 Dessa låg lägre än den inre förgården och sträckte sig ut från muren lika långt som gången.
19 Sedan mätte han avståndet till muren på andra sidan av denna förgård, som var högre och som kallades templets yttre förgård, och fann att det var femtio meter.
20 Jag följde efter honom när han lämnade den östra gången och gick över till den norra porten och mätte den.
21 Här fanns också tre vaktrum på varje sida, och alla mätningarna gav samma resultat som vid den östra porten: gången var tjugofem meter lång och tolv och en halv meter bred från sida till sida, räknat mellan vaktrummen.
22 Där fanns också fönster och en entréhall med palmträdsdekorationer, precis som på östra sidan. Där fanns också sju trappsteg som ledde upp till entréhallens portgång.
23 Vid norra entrén kom han, precis som på östra sidan, till en mur och en gång genom den till en inre förgård. Avståndet mellan de båda gångarna var femtio meter.
24 Sedan förde han mig runt till södra porten, mätte de olika sektionerna där och fann att de hade samma mått som de förra.
25 Här fanns också fönster i rummen, och även en entréhall. Och precis som de andra portgångarna var denna tjugofem meter lång och tolv och en halv meter bred.
26 En trappa med sju steg ledde upp till entrén, och där fanns palmdekorationer på pelare utmed väggarna.
27 Här fanns också en gång som ledde till den inre förgården. Avståndet mellan dessa gångar var femtio meter.
28 Sedan förde han mig till den inre muren genom dess södra port. Han mätte den och fann att den hade samma mått som portarna i den yttre muren.
29-30 Dess vaktrum, pelare, entré och utgång var identiska med de övriga, och detta gällde även fönstren utmed väggarna och i entrén. Och precis som de övriga var denna portgång tjugofem meter lång och tolv och en halv meter bred.
31 Den enda skillnaden var att det var åtta trappsteg i stället för sju, som ledde upp till den. Det fanns palmdekorationer på pelarna även här.
32 Därefter gick vi ut på förgården till den inre murens östra port och mätte den. Den hade samma mått som de övriga.
33 Dess vaktrum, pelare och entréhall var av samma storlek som de vid de andra portarna, och där fanns fönster utmed väggarna och i entréhallen. Den var tjugofem meter lång och tolv och en halv meter bred.
34 Dess entréhall låg mot den yttre förgården, och det fanns palmdekorationer på pelarna, och åtta trappsteg ledde upp till entrén.
35 Sedan tog han mig runt till den norra porten i inre muren, och måtten där var exakt desamma.
36 Vaktrummen, pelarna och entréhallen vid den porten var likadana som de övriga, och portgången mätte tjugofem meter på längden och tolv och en halv meter på bredden.
37 Entréhallen vette mot yttre förgården och hade palmträdsutsmyckningar på alla väggar runt porten, och åtta trappsteg ledde upp till entrén.
38 Ett rum med en dörröppning fanns i var och en av portarna i den inre muren. Där tvättade och sköljde man offerköttet innan det bars fram till altaret.
39 På båda sidorna av entréhallen fanns två bord där offerdjuren till brännoffren, syndoffren och skuldoffren slaktades, innan de bars in i templet.
40 Utanför entréhallen, på båda sidorna om den trappa som ledde upp till norra entrén, fanns ytterligare två bord.
41 Det fanns alltså tillsammans åtta bord, fyra innanför och fyra ute på förgården, där offren styckades och förbereddes.
42 Det fanns också fyra stenbord, där slaktknivar och andra tillbehör låg. Bordsytan var sjuttiofem centimeter i fyrkant, och borden var en halv meter höga.
43 Sju och en halv centimeter långa krokar var fastsatta utmed entréhallens väggar och runt bordens kanter.
44 På den inre förgården fanns två rum, ett vid norra ingången, med framsidan mot söder, och ett vid den södra ingången, med framsidan mot norr.
45 Och han sa till mig: Rummet bredvid den norra inre porten är till för de präster som förrättar tjänsten inne i templet.
46 Rummet bredvid den inre södra porten är till för de präster som är ansvariga för altaret, Sadoks ättlingar, som är de enda leviter som får komma nära Herren och tjäna honom.
47 Sedan mätte han den inre förgården och fann att den var femtio meter i kvadrat. Det fanns också ett altare på förgården, och det stod framför templet.
48-49 Sedan tog han mig med till templets entréhall. Tio trappsteg ledde upp till den från inre förgården. Dess väggar sträckte sig upp på varje sida och formade två pelare, som var en och en halv meter tjocka. Ingången var sju meter bred, med en och en halv meter tjocka murar. Entréhallen var alltså tio meter bred och sex meter lång.
Under Guds beskydd
91 Vi bor i den Allsmäktiges skugga, skyddade av Gud, av honom som är över alla gudar. Därför kan vi säga:
2 Bara han är min tillflykt, det enda fasta, det enda trygga. Han är min Gud, och jag litar på honom.
3 Han räddar dig från alla gömda faror och skyddar dig från alla dödliga sjukdomar.
4 Han kommer att skydda dig med sina vingar! Ja, under sina vingar bevarar han dig. Hans trofasta löfte är din rustning.
5-6 Du behöver inte vara rädd längre för pest och andra plågor. Du kan gå lugn under dagen och du kan vila trygg och utan ångest under natten.
7 Även om tusen faller vid min sida, ja, även om tiotusen stupar och dör runt omkring mig, kommer inget ont att hända mig.
8 Med egna ögon ska jag få se på hur de ogudaktiga straffas, men jag ska inte dela deras öde,
9 för Herren är min tillflykt! Jag har Gud, den Högste till min beskyddare.
10 Därför kan inte ondskan övervinna mig, och ingen olycka ska komma i närheten av mitt hus.
11 Han har sänt ut sina änglar för att skydda mig, vart jag än går.
12 Med sina händer ska de bära mig, så att jag inte snubblar på någon sten.
13 Jag kan tryggt möta både lejon och giftiga ormar, ja, till och med trampa på dem.
14 Herren säger: Eftersom han älskar mig av hela sitt hjärta, ska jag rädda honom. Jag ska göra honom mäktig, därför att han erkänner mig som Herre.
15 När han ropar på mig, ska jag svara honom. Jag ska vara med honom i hans svårigheter och rädda honom och ära honom.
16 Hos mig finner han den hjälp han behöver, och jag ska ge honom ett långt och innehållsrikt liv.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®