M’Cheyne Bible Reading Plan
Arken flyttas till templet
8 Därefter sammankallade Salomo alla Israels ledare till Jerusalem, huvudmännen för stammarna och släkterna, för att de skulle få vara med när förbundets ark flyttades från tabernaklet i Sion, Davids stad, till templet.
2 Denna högtid ägde rum under nymånadsfesten i den sjunde månaden.
3-4 Prästerna bar då arken till templet tillsammans med alla de heliga kärl som förut hade funnits i tabernaklet,
5 och kung Salomo och folket samlades framför arken och offrade ett oräkneligt antal får och småboskap.
6 Sedan förde prästerna in förbundsarken till husets inre rum, det allraheligaste, och ställde den under kerubernas vingar.
7 Kerubernas vingar överskuggade arken och dess bärstänger.
8 Stängerna var så långa att de syntes från det angränsande rummet, men inte från yttre förgården, och de finns fortfarande på plats.
9 I arken fanns då bara de båda stentavlor som Mose lade där när Herren ingick förbund med Israels folk på Sinai efter uttåget ur Egypten.
10 När prästerna gick ut från det inre av helgedomen, fylldes hela templet av ett stort moln.
11 Prästerna kunde inte fullgöra sin tjänst, därför att Herrens härlighet uppfyllde hela huset!
12-13 Då sa Salomo:Herren har sagt att han bor i ett tätt moln.Men nu Herre, har jag byggt ett hus åt dig på jorden,en plats där du alltid kan bo.
14 Sedan vände han sig mot folket och välsignade dem och sa:
15 Välsignad vare Herren, Israels Gud, som i dag har gjort vad han lovade min far David
16 när han sa: 'Sedan den dag då jag förde mitt folk ut ur Egypten har jag inte utsett någon plats för templet, men jag har valt en man att vara folkets ledare.'
17 Den mannen var min far, kung David. Han ville bygga ett tempel åt Herren, Israels Gud,
18 men Herren lät honom inte göra det. 'Jag är glad att du vill det
19 'Men det är din son som ska bygga mitt tempel.'
20 Och nu har Herren gjort vad han lovat, för jag har efterträtt min far som kung i Israel, och nu har detta tempel blivit byggt åt Herren, Israels Gud.
21 Jag har gjort i ordning en plats i templet för arken, som innehåller det förbund som Herren ingick med våra förfäder när han förde dem ut ur Egyptens land.
Salomo inviger templet
22-23 Och inför hela folket stod sedan Salomo framför Herrens altare med sina händer upplyfta mot himlen och sa: Herre, Israels Gud, det finns inte en sådan Gud som du, vare sig i himlen eller på jorden, för du är kärleksfull och barmhärtig, och du håller dina löften till ditt folk när de helhjärtat gör din vilja.
24 I dag har du uppfyllt ditt löfte till min far kung David, din tjänare.
25 Och nu, Herre, Israels Gud, uppfyll ditt andra löfte till honom, det löftet att om hans ättlingar följer dina vägar och gör din vilja, som David gjorde, så ska någon av hans ättlingar alltid sitta på Israels tron!
26 Ja, Israels Gud, uppfyll också detta löfte!
27 Men är det då möjligt, att Gud skulle kunna bo på jorden? Inte ens himlen och himlarnas himmel kan rymma dig, så mycket mindre då templet som jag har byggt!
28 Herre, min Gud, lyssna ändå till mig och svara på min bön:
29 Vaka över ditt tempel dag och natt, över den plats där ditt namn ska vara och där du ska bo, så att du hör mitt rop när jag vänder mig mot templet för att be, vare sig det är dag eller natt!
30 Lyssna till alla de böner Israels folk sänder upp, när de står vända mot den här platsen. Ja, hör oss från din plats i himlen. Hör oss och förlåt oss!
31 Om en man är anklagad för att ha gjort något ont och av det skälet står här inför ditt altare och intygar att han inte gjort det som han anklagas för,
32 lyssna då till honom i himlen och gör det som är rätt. Avgör om han är skyldig eller inte.
33-34 När ditt folk syndar och deras fiender besegrar dem, lyssna då på ditt folk och förlåt dem, om de på nytt vänder sig till dig och bekänner att du är deras Gud. Led dem tillbaka till det land du gav deras förfäder!
35-36 Och om himlen är tillsluten och det inte regnar på grund av deras synd, lyssna då till dem i himlen och förlåt dem, när de ber på den här platsen och bekänner ditt namn. Hjälp dem, när du har straffat dem, att vandra de goda vägar som de bör vandra, och låt det regna över det land som du en gång gav åt ditt folk!
37 Om svält eller epidemier drabbar landet, om det är missväxt eller mögel, eller om gräshoppor eller gräsmaskar har förstört växtligheten, eller om fienden anfaller landet,
38 så lyssna till var och en som ber till dig med ett ärligt hjärta, medveten om sin synd.
39 Förlåt dem då och handla efter ditt beslut med var och en!
40 På så sätt kommer de att lära sig att alltid frukta dig i det land som du en gång gav åt deras förfäder.
41-42 När utlänningar hör om ditt mäktiga namn och kommer hit från avlägsna länder för att tillbe dig, för de ska få höra om ditt stora namn och om dina väldiga under, och står vända mot detta tempel,
43 hör dem då i din himmel och svara på deras böner! Ja, alla folk på jorden ska lära känna dig, och de ska hålla ditt namn högt, på samma sätt som ditt eget folk Israel gör. Och hela jorden ska få veta att detta är ditt tempel.
44 När du sänder ut ditt folk för att strida mot fienden, och de ber till dig medan de ser mot din utvalda stad Jerusalem och mot detta tempel som jag har byggt åt dig,
45 hör då deras bön och hjälp dem!
46 Om de syndar mot dig och gör dig förargad, för vem gör inte det, låt då deras fiender föra bort dem som fångar till främmande land,
47 men hör också deras bön om de kommer på bättre tankar och vänder sig till dig och bekänner att de har syndat och handlat fel!
48 Om de uppriktigt vänder sig till dig och ber, vända mot det här landet som du gav deras förfäder, och mot staden Jerusalem som du har utvalt, och mot templet som jag har byggt åt dig,
49 hör då deras rop, du som bor i himlen, och hjälp dem!
50 Förlåt ditt folk alla deras onda gärningar, och låt deras besegrare vara barmhärtiga mot dem,
51 för de är ditt folk, ditt arv, som du förde ut ur Egypten, den heta smältugnen.
52 Låt dina ögon vara öppna, och dina öron höra deras vädjan! Herre, lyssna till dem och svara dem, när de än ber till dig,
53 för när du förde våra förfäder ut ur Egyptens land, så talade du om för din tjänare Mose att du hade utvalt Israel bland alla folk på jorden till ditt eget folk.
54-55 Salomo hade bett och ropat till Herren på knä med händerna sträckta mot himlen. När han avslutat sin bön reste han sig upp framför Herrens altare och välsignade med hög röst hela Israels folk:
56 Välsignad vare Herren, som har infriat sitt löfte och låtit Israels folk få ro. Allt har skett, som han lovade sin tjänare Mose.
57 Herren, vår Gud, ska vara med oss som han var med våra förfäder! Han ska aldrig överge oss!
58 Han ska ge oss en längtan att i allt göra hans vilja och att följa och hålla alla de bud som han gett våra förfäder.
59 Orden i min bön ska alltid vara inför honom, både dag och natt, så att han hjälper mig och hela Israel och dagligen ger oss allt vi behöver.
60 Folk över hela jorden ska få veta att Herren är Gud och att det inte finns någon annan.
61 Se till att ni alltid lever rätt inför Herren, vår Gud, och alltid följer hans lagar och befallningar, precis som ni gör i dag!
62-63 Sedan invigde kungen och folket templet genom att offra slaktoffer till Herren, sammanlagt 22.000 tjurar och 120.000 får och getter!
64 Kungen helgade mellersta delen av förgården framför templet och offrade där brännoffer, spisoffer och fett av tackoffer, eftersom kopparaltaret var för litet för den stora mängden av offer.
65 Högtiden varade i fjorton dagar, och mycket folk kom från hela landet.
66 Sedan sände Salomo hem dem, och alla var glada och tacksamma över att Herren hade visat en sådan godhet mot sin tjänare David och mot Israels folk.
Ett liv i kärlek
5 Följ Guds exempel i allt vad ni gör, på samma sätt som ett barn försöker likna sin far.
2 Var kärleksfulla mot varandra och följ Kristi föredöme, han som älskade er och gav sig själv åt Gud som ett offer som var nödvändigt för era synder. Gud tyckte om detta offer, för Kristi kärlek till er var som välluktande parfym för honom.
3 Låt det inte finnas någon sexuell synd eller annan orenhet eller girighet bland er. Ni är ju kristna!
4 Smutsiga historier, fräckheter och grova skämt är ingenting för er. Påminn i stället varandra om Guds godhet och var tacksamma.
5 Det ska ni ha klart för er: Kristi och Guds rike kommer aldrig att tillhöra någon som lever i sexuell omoral, inte heller den som är självisk, för en självisk person är egentligen en avgudadyrkare. Han älskar och tillber detta livets goda mer än Gud.
6 Låt er inte luras av dem som försöker att ursäkta dessa synder. Gud ser allvarligt på synden och hans vrede kommer att drabba dem som inte lyder honom.
7 Håll er borta från sådana människor.
8 En gång var era hjärtan fyllda av mörker, men nu är de fyllda av ljus från Herren, och ert uppträdande borde visa det!
9 Därför att ni har detta ljus inom er, bör ni bara göra det som är gott och riktigt och sant.
10 Lär er dag för dag att förstå vad som är Herrens vilja.
11 Ta inte del i några tvivelaktiga handlingar, utan gå emot dem och avslöja dem i stället.
12 Vad de ogudaktiga sysslar med i mörkret är så avskyvärt att man inte ens vill tala om det.
13 Men när ljuset lyser avslöjas deras synd, och sanningen kommer i dagen. Och när de inser hur fel de verkligen lever, kanske en del av dem till och med blir ljusets barn.
14 Det är därför som Gud säger i Skriften: Vakna, du som sover, och stå upp från de döda, så ska Kristus vara ditt ljus.
15-16 Var noga med hur ni lever och visa ansvar. Handla inte oklokt! Var visa! Gör det mesta möjliga av varje tillfälle ni kan göra något gott.
17 Handla inte tanklöst, utan försök att ta reda på vad Herren vill, och gör vad han vill att ni ska göra.
18 Drick er inte fulla på vin, för det leder till utsvävningar. Låt er i stället fyllas av den helige Ande, och låt er behärskas av honom.
19 Tala mycket om Herren med varandra, citera psalmer och sånger och sjung andliga visor! Spela och sjung i era hjärtan till Herrens ära!
20 Tacka alltid vår Gud och Far för allting i Herrens, Jesu Kristi, namn!
Förhållandet mellan man och hustru
21 Ära Kristus genom att underordna er varandra.
22 Ni hustrur måste ställa er under era mäns ledning, på samma sätt som ni ställer er under Herrens.
23 En make har nämligen ansvar för sin hustru på samma sätt som Kristus har ansvar för sin kropp, församlingen. Han gav ju sitt liv för den och är dess Frälsare.
24 Därför ska ni hustrur villigt lyda era män i allt, på samma sätt som församlingen lyder Kristus.
25 Och ni män bör visa samma slags kärlek till era hustrur som Kristus visade när han gav sitt liv för församlingen. Han gjorde det
26 för att göra henne helig och ren genom dopet och Guds ord.
27 Han ville ha henne vid sin sida som en brud i all sin skönhet, fullkomlig och fläckfri, och han vill se henne helig och utan något enda fel.
28 Det är så männen ska älska sina hustrur, de ska älska dem som sig själva.
29-30 Ingen hatar sin egen kropp utan vårdar den kärleksfullt, precis som Kristus vårdar sin kropp, församlingen, där vi är delar.
31 Skriften säger att man och hustru är en kropp: En man ska lämna sin far och mor, när han gifter sig, och så leva med sin hustru, och de två kommer så att för alltid höra samman.
32 Jag vet att detta är svårt att förstå, men det illustrerar förhållandet mellan Kristus och församlingen.
33 Därför upprepar jag igen: En man ska älska sin hustru som sig själv, och hustrun bör ha djup respekt för sin man och se upp till honom och ära honom.
Profetia över Gog
38 Här är ännu ett budskap till mig från Herren:
2-3 Du människa, vänd dig norrut, mot Magogs land, och profetera mot Gog, kungen över Mesek och Tubal. Tala om för honom vad Herren Gud säger: Jag är emot dig, Gog.
4 Jag ska sätta krokar i dina käftar och dra dig ut med hela din armé, dina hästar, dina fullt beväpnade ryttare och dina många soldater med sköldar och svärd.
5 Perser, etiopier och puteer ska förena sig med dig med alla sina vapen.
6 Det ska Gomer också göra, tillsammans med alla sina stammar, och Togarmas arméer ska komma från norr, liksom många andra.
7 Var beredd! Håll trupperna i beredskap! Du är ledaren, Gog!
8 Långt fram i tiden kommer du att bli kallad till handling. I en avlägsen framtid kommer du att slå ner på Israel, som då har fred sedan folket har kommit tillbaka från många länder.
9 Du och alla dina allierade, en stor och fruktansvärd armé, kommer att svepa in över dem som en storm och täcka landet som ett moln.
10 En ond tanke ska slå rot i ditt sinne.
11 Du kommer att säga: 'Israel är ett oskyddat land med försvarslösa byar. Jag ska anfalla och förgöra detta folk som lever i sådan trygghet.
12 Jag ska gå till dessa en gång övergivna städer som nu är fyllda med dem som har vänt tillbaka från alla håll. Jag ska ta ett väldigt krigsbyte och många slavar, för folket är rikt på boskap och har blivit hela världens centrum!'
13 Men Saba och Dedan och Tarsis mäktiga affärsmän, med vilka landet har bedrivit affärer, kommer att fråga: 'Vem är du som lägger beslag på allt silver och guld, driver bort boskapen och gör dem utfattiga genom att ta allt de äger?'
14 Herren Gud säger till Gog: När mitt folk bor i fred i sitt land, då ska du själv vakna upp.
15-16 Du ska komma från norr med din väldiga armé, alla dina ryttare och soldater, och övertäcka landet som ett moln. Under kommande dagar ska jag ska få dig att anfalla mitt land. Min helighet kommer att bli uppenbar inför alla nationer, och genom dig ska alla förstå att jag är Gud.
17 Herren Gud säger: Du är den som jag talade om för länge sedan genom Israels profeter, när jag förklarade att jag längre fram i tiden skulle leda någon mot mitt folk.
18 Men när du kommer för att förgöra Israel, ska min vrede uppväckas.
19 Min svartsjuka och blixtrande vrede ska orsaka en jordbävning i Israel den dagen.
20 Allt levande ska darra av fruktan för min närvaro, fiskarna i havet, fåglarna, markens djur och alla människor. Bergen ska slås ner, klipporna störta omkull och murarna falla till marken.
21 Jag ska samla all slags förskräckelse mot dig Gog, säger Herren Gud. Du ska komma att strida mot dig själv i en strid på liv och död!
22 Jag kommer att strida mot dig med svärd, sjukdom, översvämning, hagel, eld och svavel.
23 Så ska jag uppenbara min storhet och ge ära åt mitt namn, och alla folken i världen kommer att höra vad jag har gjort och förstå att jag är Gud!
Har Gud inte hållit sitt ord
1-2 I evighet ska jag sjunga om Herrens godhet! Unga och gamla ska få höra hur trofast du är.
3 Din kärlek och din trofasthet varar så länge himlen består.
4-5 Herren Gud säger: Jag har under ed lovat min tjänare David att sätta hans ättlingar som kungar på hans tron, från och med nu och för all framtid!
6 Himlen ska prisa dina under, Herre. Hela skaran av änglar ska prisa dig för din trofasthet.
7 För vem i hela himlen kan jämföra sig med Gud? Inte ens de mäktigaste bland änglarna är som han.
8 I den himmelska rådsförsamlingen känner man bävan inför honom. Ja, alla fruktar honom.
9 Herre, du Gud över himmel och jord, var finns det någon så mäktig som du? Du är trofast i allt vad du gör.
10 Du härskar över haven. När vågorna rasar talar du, och det blir lugnt.
11 Du har besegrat det högfärdiga Egypten och krossat det. Du har skingrat dina fiender med din kraft.
12 Himlen och jorden tillhör dig, för allt detta har du skapat.
13 Du skapade norr och söder! Och berget Tabor och berget Hermon är glada för att du har skapat dem!
14 Din arm är väldig! Din hand är stark, och du lyfter den med makt.
15-16 Ditt kungarike är grundat på rättvisans och rättfärdighetens pelare. I allt vad du gör visar du din kärlek och trofasthet. Lyckliga är de människor som jublar högt inför dig, de vandrar i din närvaros ljus.
17 De gläder sig dag för dag för de vet att man kan lita på dina löften.
18 Du är deras styrka. Genom din kärlek vinner de anseende och makt!
19 Ja, Herren själv är vår beskyddare, och han, Israels Helige, har gett oss vår kung.
20 I en syn talade du för länge sedan till dina trogna tjänare och sa: Jag har utvalt en ung man bland folket till att bli kung.
21 Det är min tjänare David! Med helig olja har jag smort honom till kung.
22 Jag ska göra honom stark och mäktig.
23 Hans fiender ska inte besegra honom. Inte heller ska de ogudaktiga människorna kunna störta honom.
24 Jag ska slå ner hans motståndare framför ögonen på honom och utrota dem som hatar honom.
25 Jag ska skydda honom och alltid välsigna honom, och därför att jag ger honom mitt stöd ska han bli mäktig.
26 Hans rike ska sträcka sig från floden Eufrat till Medelhavet,
27 och när han ber ska han säga: 'Du är min Gud, min Far och min frälsnings klippa.'
28 Jag ska ge honom en förstfödd sons alla rättigheter och göra honom till den mäktigaste kungen på jorden.
29 Jag ska älska honom i evighet och hålla mitt löfte till honom. Mitt förbund med honom kommer aldrig att ta slut.
30 Hans kungasläkt ska aldrig dö ut, och en arvinge till honom ska alltid vara kung.
31-33 Om hans barn inte lyder mina lagar och inte följer dem, och om de inte håller mina bud, kommer jag att straffa dem för deras trolöshet.
34 Men jag ska aldrig sluta att älska David eller svika mitt löfte.
35 Nej, jag ska inte bryta mitt förbund, och jag tänker inte ändra på ett enda ord av vad jag har sagt,
36-37 för jag har lovat David - och en helig Gud kan aldrig ljuga - att hans ättlingar ska få regera till tidens slut.
38 Hans tron ska bestå för all framtid liksom månen, mitt trofasta vittne i skyn!
39 Varför har du då övergett mig? Varför är du så vred mot den som du har utvalt till kung?
40 Har du upphävt ditt förbund med din tjänare? Du har ju kastat hans krona i smutsen.
41 Du har brutit ner murarna i den stad, som skyddade honom, och raserat varje borg som försvarade honom.
42 Alla som har kommit dit har plundrat honom och grannfolken har hånat honom.
43 Du har låtit hans fiender segra, och de är glada.
44 Du har gjort hans vapen obrukbara och vägrat hjälpa honom i striden.
45 Du har gjort slut på hans härlighet som kung och vält omkull hans tron.
46 Du har gjort honom gammal i förtid, ja, du har klätt honom i vanära.
47 Herre, hur länge ska detta fortsätta? Ska du hålla dig gömd för mig i evighet? Hur länge kommer din vredes glöd att vara?
48 Tänk på hur kort du har gjort människans livstid. Du har skapat henne till att leva ett flyktigt ögonblick.
49 Ingen människa kan leva för evigt. Vem kan komma undan döden?
50 Herre, var finns nu den kärlek du brukade bevisa mig? Var är den trohet du lovade David?
51 Herre, se hur alla människor föraktar din tjänare!
52 Dina fiender hånar mig, mig som du smorde till kung.
53 Trots detta är Herren välsignad i evighet! Amen, ja, amen!
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®