M’Cheyne Bible Reading Plan
Davids råd till Salomo
2 När kung David kände att slutet för hans del var nära, förmanade han sin son Salomo:
2 Nu går jag snart dit varje människa på jorden måste gå en dag. Jag räknar med att du ska bli en värdig efterföljare.
3 Lyd Guds lagar och vandra på hans vägar! Håll alla bud som är nedskrivna i Moses lag, så att du får framgång i allt vad du gör och vart du än vänder dig!
4 Om du gör det, så ska Herren infria alla de löften han gav mig. Han sa att om mina barn och deras ättlingar ger akt på hur de vandrar och är trogna mot honom, så kommer alltid någon av dem att vara kung över Israel, och min kungaätt ska aldrig ta slut.
5 Hör nu på vad jag säger! Du vet att Joab dödade mina två generaler Abner och Amasa. Han lät deras blod flyta som om de hade legat i krig med varandra.
6 Du är en vis man och vet vad du bör göra, så låt honom inte dö i frid av hög ålder.
7 Men var barmhärtig mot gileaditen Barsillais söner. Låt dem få vara ständiga gäster vid ditt bord, för de tog hand om mig när jag flydde från din bror Absalom.
8 Och du kommer väl ihåg Simei, Geras son, benjaminiten från Bahurim? Han uttalade en fruktansvärd förbannelse över mig när jag var på väg till Mahanaim. När han sedan kom ner till mig vid Jordanfloden, lovade jag att inte döda honom.
9 Men du är inte bunden vid det löftet! Du är en vis man och vet hur du ska göra. Visst är han gammal redan, men avsluta hans liv i förtid.
10 Sedan dog David, och han begravdes i Jerusalem.
11 Han hade regerat över Israel i fyrtio år, sju år i Hebron och trettiotre i Jerusalem.
12 Salomo blev kung efter sin far David och satte sig på hans tron och hans makt ifrågasattes inte.
Salomo undanröjer oppositionen
13 En dag kom Haggits son Adonia på besök till Salomos mor Bat-Seba. Har du kommit för att ge mig bekymmer? frågade hon honom. Nej, svarade han.
14 Jag kommer faktiskt bara för att be om en tjänst.Säg vad du har på hjärtat! sa hon.
15 Allting gick så bra för mig, och kungariket var mitt, sa Adonia. Alla väntade att jag skulle bli den nye kungen. Men så ändrades plötsligt allting, och min bror blev kung, för det var så Herren ville ha det.
16 Nu har jag en bön till dig, och avvisa mig inte!Vad vill du? frågade hon.
17 Be kung Salomo att han ger mig Abisag från Sunem till hustru, för dig visar han ju inte bort, svarade han.
18 Det ska jag göra, lovade Bat-Seba.
19 Kungen reste sig när hon kom in för att tala med honom om Adonias önskan. Han bugade sig för henne och gav order om att man skulle hämta en tron åt henne och placera den vid hans högra sida.
20 Jag hoppas du inte visar bort mig, när jag nu kommer med en begäran till dig, sa hon.Vad gäller saken? frågade han. Du vet ju att jag inte kan vägra dig något.
21 Låt då din bror Adonia få Abisag till hustru, svarade hon.
22 Men vad menar du? frågade han bestört och fortsatte: Om jag skulle ge honom Abisag, som tillhörde min far, så vill han väl som min äldre bror ha riket nästa gång! Han och prästen Ebjatar och Joab skulle gärna ta över alltsammans!
23-24 Kung Salomo lovade då under ed att låta Adonia få betala med livet för sin fräckhet: Jag svär vid den levande Guden, som har gett mig min far Davids tron och detta rike, att Adonia ska dö i dag.
25 Sedan beordrade han Benaja att avrätta Adonia, och denne högg ner honom med sitt svärd.
26 Till prästen Ebjatar sa kungen: Gå tillbaka till ditt hem i Anatot. Du förtjänar att dö, men jag vill inte avrätta dig nu. Du bar ju Herrens ark under min fars regering, och du fick lida med honom under alla hans svårigheter.
27 Men Salomo tvingade Ebjatar att lämna sin ställning som Herrens präst, och på så sätt gick Herrens ord vid Silo beträffande Elis ättlingar i uppfyllelse.
28 När Joab, som hade varit med i Adonias kupp men inte hade slutit sig till Absalom, fick höra att Adonia var död, skyndade han sig till tabernaklet och grep tag om altarets horn.
29 Salomo skickade Benaja för att avrätta honom också.
30 Benaja gick in i tabernaklet och sa till Joab: Kungen befaller dig att komma ut!Nej, jag vill dö här, svarade han.Benaja återvände då till kungen för att få vidare instruktioner.
31 Gör som han vill, svarade kungen. Döda honom vid altaret och begrav honom. Det kommer att befria mig och min fars hus från skuld på grund av hans meningslösa mord.
32 Herren kommer att hålla honom personligen ansvarig för att utan min fars vetskap ha dödat två oskyldiga män, som dessutom var mer rakryggade än han själv. Min far hade ingen del i morden på Abner, överbefälhavaren för Israels armé, och på Amasa, överbefälhavaren för Juda armé.
33 Skulden för detta ska för alltid vila över Joab och hans efterkommande, men sin frid ska Herren ge till David och hans efterkommande, hans tron och hans hus!
34 Benaja återvände till tabernaklet. Han dödade Joab, som sedan begravdes på sin egen mark i öknen.
35 Sedan utsåg kungen Benaja till överbefälhavare och Sadok till präst i stället för Ebjatar.
36-37 Kungen skickade därefter bud till Simei och lät säga: Bygg dig ett hus här i Jerusalem och stanna här. Om du lämnar staden så är du dödsdömd. Ja, i det ögonblick som du går över bäcken Kidron kommer du att dö. Valet är ditt!
38 Jag ska göra som du säger, svarade Simei. Simei bodde sedan ganska länge i Jerusalem.
39 Men tre år senare rymde två av hans slavar till kung Akis i Gat. När Simei fick reda på var de befann sig,
40 sadlade han sin åsna för att fara till Gat och besöka kungen. När han hade fått tag i sina slavar, tog han dem med sig tillbaka till Jerusalem.
41 När Salomo fick höra att Simei hade återvänt till Jerusalem efter ett besök i Gat,
42 skickade han bud efter honom och sa: Befallde jag dig inte i Herrens namn att du skulle stanna i Jerusalem, och att du kunde lämna staden bara med livet som insats? Och vad svarade du? Jo, att du skulle göra som jag befallde.
43 Varför har du då inte hållit vår överenskommelse?
44 Tänk på allt ont som du gjorde mot min far, kung David! Herren ska hämnas på dig,
45 men jag själv ska bli välsignad, och Davids ättlingar ska sitta på denna tron i all framtid!
46 På kungens befallning ledde sedan Benaja ut Simei och dödade honom.Salomos grepp om kungariket blev allt fastare.
Engagera er!
6 Kära bröder, om någon av er faller för en frestelse, så bör ni som andliga människor finkänsligt och ödmjukt hjälpa honom tillbaka till den rätta vägen. Men se upp så att ni själva inte kommer fel.
2 Engagera er i andras svårigheter och problem, för då gör ni det Herren befallt er att göra.
3 Om någon inbillar sig att han är alltför betydelsefull för att ödmjuka sig på detta sätt, så lurar han sig själv.
4 Var och en bör se till att göra sitt allra bästa, för då upplever man personlig tillfredsställelse av ett väl utfört arbete och behöver inte jämföra sig med någon annan.
5 Alla har vi våra svagheter och problem att kämpa med, och ingen av oss är fullkomlig.
6 De som blir undervisade i Guds ord bör dela allt gott, både andligt och materiellt, med sina lärare.
7 Se till att ni inte blir lurade! Kom ihåg att man inte kan strunta i Gud och sedan tro att detta inte har någon betydelse. En människa får alltid skörda samma slags säd som hon har sått!
8 Om hon sår för att tillfredsställa sina egna syndiga begär, kommer hon med säkerhet att skörda andligt förfall och död. Men om hon sår Andens goda säd, så kommer hon att få skörda det eviga liv, som den helige Ande ger.
9 Låt oss inte tröttna på att göra det som är gott, för om vi inte tappar modet och ger upp kommer vi så småningom att få skörda välsignelser.
10 Därför bör vi ta vara på varje tillfälle att göra det som är gott, särskilt mot våra kristna bröder och systrar.
En sista förmaning
11 Som ni kan se av dessa stora bokstäver så är det jag själv som skriver dessa avslutningsord.
12 De lärare, som försöker att övertyga er om att ni måste omskära er, gör det av ett enda skäl. De vill bli populära och undvika den förföljelse som omedelbart skulle komma om de erkände att bara Kristi kors kan frälsa.
13 Och inte ens dessa lärare, som låter sig omskäras, försöker att hålla de andra judiska lagarna. Men de vill att ni ska omskäras för att de ska kunna skryta med att ni är deras lärjungar.
14 När det gäller mig själv så vill jag aldrig berömma mig av något annat än vår Herres, Jesu Kristi, kors. För detta kors skull dödades för länge sedan mitt intresse för allt det som var attraktivt i världen, och världens intresse för mig är också för länge sedan dött.
15 Kom ihåg att det inte spelar någon roll om vi har blivit omskurna eller inte. Det som betyder något är att vi verkligen i Kristus har blivit förvandlade till nya och annorlunda människor.
16 Jag önskar Guds nåd och frid över alla som lever på det sättet och över alla dem som verkligen tillhör Gud.
17 Ge mig nu inte mer bekymmer, för min kropp är full av sår och ärr efter all misshandel, märken som visar att jag tillhör Jesus Kristus.
18 Kära bröder, nåd från vår Herre Jesus Kristus ska vara med er alla.HälsningarPaulus
Hesekiel påminns om sin uppgift
33 Än en gång kom ett budskap från Herren till mig. Han sa:
2 Du människa, säg så här till ditt folk: Anta att jag låter en armé dra ut i strid mot ett land och folket i det landet utser en vaktpost
3 och att denne slår larm och varnar folket när han ser soldaterna komma.
4 Om någon hör larmet men inte bryr sig om det, så är det hans eget fel om han dör.
5 Han hörde ju varningen men ville inte lyssna. Det är hans eget fel. Om han hade lyssnat till varningen skulle han räddat sitt liv.
6 Men om vaktposten ser fienden komma och inte slår larm och varnar folket, kommer han ensam att vara ansvarig för allas död. De kommer att dö i sin synd, men vaktposten kommer att vara ansvarig för deras död.
7 Så är det med dig, du människa. Jag har utsett dig att vara en vaktpost för Israels folk. Därför ska du lyssna till vad jag säger och varna dem å mina vägnar.
8 När jag säger till den ogudaktige: 'Du kommer att dö!' och du då inte talar ut mitt ord så att han kan göra bättring, kommer han att dö i sin synd, men jag kommer att ställa dig till ansvar för det.
9 Men om du varnar honom och ber honom att göra bättring, kommer han att dö i sin synd om han inte lyder, men du är inte ansvarig för det.
10 Israels folk säger:'Vår synd tynger oss. Vi går under med vår skuld. Hur ska vi kunna leva?'
11 Men så sant jag lever, säger Herren Gud, jag gläder mig inte åt att se någon enda ogudaktig dö. Jag vill att den ogudaktige vänder om från sin onda väg, så att han får leva. Vänd om, vänd om från din ogudaktighet! Varför ska du dö, Israel?
12 En rättfärdig mans goda gärningar kommer inte att rädda honom om han senare syndar, och en ogudaktig mans synd kommer inte att leda honom till döden, om han verkligen gör bättring.
13 Jag har sagt att den gudfruktige ska få leva. Men om han syndar och räknar med att hans tidigare goda gärningar ska rädda honom har han lurat sig själv. Inget av det goda han gjort ska bli ihågkommet. Jag ska döda honom på grund av hans synd.
14 Likaså om jag säger till den ogudaktige att han måste dö, men han då vänder om från sin synd och gör det som är rätt och riktigt,
15 till exempel lämnar igen panten till den som har lånat av honom eller lämnar tillbaka det han har stulit och så vandrar på rätta vägar och inte gör något ont - då ska han få leva.
16 Ingen av hans gamla synder ska dras upp inför honom, för han har vänt sig till det som är gott och ska få leva.
17 Ändå säger man att Herren inte är rättvis. Problemet är att det är ni som inte är det.
18 En gång till säger jag det: När den gudfruktige vänder sig till det som är ont, kommer han att dö.
19 Men om den ogudaktige omvänder sig från sin ondska och gör det som är rätt och rättfärdigt, ska han få leva.
20 Ändå påstår ni att Herren inte är rättvis. Men jag ska döma var och en av er efter hans gärningar.
Landet ska läggas öde
21 Under det tolfte året av vår landsflykt, på femte dagen i tionde månaden, kom en av dem som flytt från Jerusalem och berättade följande för mig: Staden har fallit.
22 Men Herrens hand hade kommit över mig kvällen innan, och han hade botat mig så att jag på nytt kunde tala när mannen kom med nyheterna.
23 Sedan kom detta budskap till mig:
24 Du människa, de utspridda rester av Juda som bor i ruinstäderna säger nu: 'Abraham var en ensam man, och ändå fick han hela landet! Vi är många, så vi borde kunna få det tillbaka!'
25 Men Herren Gud säger: Ni har ingen styrka, för ni gör det som är ont. Ni äter kött med blodet i. Ni tillber avgudar och ni dödar. Tror ni att jag tänker låta er få landet?
26 Mördare! Avgudadyrkare! Äktenskapsbrytare! Skulle ni få landet för er själva?
27 Säg så här till dem: Herren Gud säger: Så sant jag lever ska de som bor bland ruinerna stupa i strid. De som bor ute på fälten ska ätas upp av vilda djur, och de som finns i befästningar och grottor ska dö av pest.
28 Jag ska låta landet bli ödelagt, och det ska bli slut på Israels högfärd och makt. Israels bergsbyar ska bli så öde och övergivna att ingen ska vilja vandra genom dem.
29 När jag har ödelagt landet på grund av folkets synd, ska de förstå att jag är Herren.
30 Du människa, dina landsmän viskar bakom din rygg. De pratar om dig i husen och viskar om dig vid dörrarna och säger: 'Kom, nu ska vi ha roligt! Vi går och hör efter vad Herren har att säga till oss!'
31 De kommer som om de vore uppriktiga och menade allvar, och de sitter framför dig för att lyssna, men de har ingen tanke på att göra vad jag säger till dem. De talar så vackert om att älska Herren, men i sina hjärtan är det pengar de älskar.
32 Du har blivit som en som roar med sång och spel, en underhållare att lyssna till utan att fästa avseende till innehållet i hans budskap.
33 Men när alla dessa fruktansvärda saker händer dem - och de kommer att hända - då ska de förstå att en profet har varit bland dem.
En glädjesång till Israels Gud
1-2 Herren gör oss starka! Jubla högt inför honom. Låt oss höja glädjerop till Israels Gud.
3 Stäm upp lovsång och slå på trummor. Spela på lyror och harpor.
4 Blås i trumpeter! Kom till våra glada fester vid fullmåne och nymåne.
5 Gud har gett oss dessa högtidsdagar. De finns nerskrivna i Israels lagar.
6 Redan då, när han kämpade mot egyptierna, gav han dessa lagar till sitt folk.Då hör jag en okänd röst som säger:
7 Nu ska jag befria er från denna börda! Ni ska få lägga ner er tunga last!
8 Ni ropade på mig när ni var i nöd, och jag frälste er. Jag svarade er från Sinais berg, mitt gömställe i stormen. Jag prövade er tro vid Meriba, när ni klagade över att det inte fanns något vatten.
9 Lyssna till mig, mitt folk, och ta emot mina varningar! Israel, om du bara ville lyssna!
10 Ni ska aldrig tillbe någon avgud eller ha främmande gudar ibland er.
11 För det var jag, Herren, er Gud, som ledde er ut ur Egypten. Pröva mig bara! Öppna er mun och se om jag inte kommer att fylla den.
12 Men nej, mitt folk lyssnar inte på mig. Israel vill inte ha med mig att göra.
13 Därför låter jag dem gå sina egna dåraktiga vägar och leva som de själva vill.
14 Tänk om mitt folk bara ville lyssna på mig! Tänk om Israel ville följa mig och vandra på mina vägar!
15 Tänk hur snabbt jag då skulle besegra deras fiender! Jag skulle på en gång krossa deras ovänner!
16 Ja, alla som hatar Herren måste böja sig ner i fruktan, och deras straff ska vara utan ände.
17 Men er skulle han låta skörda det finaste vete, och han skulle låta er få njuta av vildhonung.
Guds suveränitet
82 Gud reser sig i himlens domstol. Han uttalar sin dom över domarna.
2 Hur länge ska ni domare vägra att ta hänsyn till bevismaterialet? Hur länge ska ni ta parti för det onda?
3 Hjälp den fattige och bedrövade och var rättvis mot den föräldralöse. Hjälp den utfattige till att få rätt!
4 Rädda dem ur onda människors grepp!
5 Men ni fattar ingenting och vet ingenting! På grund av er ondska vacklar samhällets grundvalar.
6 Jag har kallat er alla för gudar och söner till den Högste,
7 men ni ska dö som vanliga människor. Ni kommer att falla som vilka furstar som helst för alla måste dö.
8 Res dig, Gud, och döm jorden, för hela jorden tillhör dig! Alla människor är i dina händer.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®