M’Cheyne Bible Reading Plan
Adonia försöker ta makten
1-2 När kung David var gammal var han frusen av sig och blev inte varm hur många filtar man än bredde över honom.
3-4 Man sökte över hela landet för att få tag i en ung, vacker och lämplig flicka, och slutligen fann man Abisag från Sunem, som fördes till kungen. Hon var mycket vacker, och hon tog hand om kungen och passade upp på honom, men kungen hade inget intimt umgänge med henne.
5 Samtidigt lät Davids son Adonia, vars mor hette Haggit, att utropa sig till kung i stället för sin åldrige far. Han skaffade sig vagnar och ryttare och femtio män att springa före vagnen.
6 Hans far hade aldrig velat gå till rätta med honom och fråga vad han menade med detta. Adonia såg mycket bra ut, och han var Absaloms yngre bror.
7 Han fick med sig Joab, överbefälhavaren, och prästen Ebjatar, och de lovade att hjälpa honom till makten.
8 Men bland dem som fortsatte att vara trogna mot kung David och vägrade acceptera Adonia fanns prästen Sadok och Benaja, Jojadas son, profeten Natan, Simei, Rei och Davids hjältar.
9 Adonia begav sig till Rogelskällan, där han offrade får, tjurar och gödkalvar vid Soheletstenen. Därefter kallade han samman alla sina bröder, kungens söner och alla de män i Juda som var i kungens tjänst.
10 Men han inbjöd inte profeten Natan, Benaja, Davids hjältar och sin bror Salomo.
11 Då gick profeten Natan till Salomos mor, Bat-Seba, och frågade henne: Känner du till att Haggits son Adonia nu är kung och att vår herre David inte ens vet om det?
12 Om du vill rädda ditt eget och din son Salomos liv, så ska du göra det jag säger till dig!
13 Du ska genast gå till kung David och fråga honom: 'Min herre, har du inte lovat mig att min son Salomo ska bli kung efter dig och sitta på din tron? Hur kan det då komma sig att Adonia regerar nu?'
14 Medan du talar med honom ska jag komma in och bekräfta allt du säger.
15 Bat-Seba gick till den gamle kungen i hans rum där Abisag skötte om honom.
16 Bat-Seba bugade sig djupt för honom och böjde knä. David frågade henne: Vad har du på hjärtat?
17 Min herre och kung, svarade hon. Du svor inför Herren, din Gud, och lovade mig att min son Salomo skulle efterträda dig på tronen,
18 men nu har Adonia blivit kung i stället utan att du ens vet om det!
19 Han har firat sin kröning genom att offra oxar, gödkalvar och en mängd får, och han har inbjudit alla dina söner och prästen Ebjatar och Joab, överbefälhavaren, men inte Salomo.
20 Nu vill hela Israel veta om du verkligen har utsett Adonia till din efterträdare.
21 Om du inte gör någonting åt detta så kommer min son Salomo och jag att avrättas som brottslingar så snart du är borta.
22-23 Medan hon fortfarande talade med kungen kom profeten Natan. Man meddelade kungen detta och han lät honom komma in i rummet. Natan bugade sig djupt för kungen
24 och frågade: Herre, har du utsett Adonia att bli kung efter dig?
25 I dag firar han sin kröning genom att offra tjurar, gödkalvar och får, och han har inbjudit dina söner till festligheterna, prästen Ebjatar och dina bästa män. De äter och dricker tillsammans med honom och ropar: 'Länge leve kung Adonia!'
26 Men prästen Sadok och Benaja och Salomo och mig har han inte bjudit.
27 Har detta skett med din vetskap? Man kan ju tro det, eftersom du inte har sagt ett ord om vilken av dina söner som du har valt att bli kung efter dig.
David väljer Salomo till tronföljare
28 Kalla tillbaka Bat-Seba! sa David.Bat-Seba kom omedelbart och gick fram till kungen igen.
29 Kung David gav då ett löfte under ed: Så sant Herren lever, han som har räddat mig från alla faror,
30 lovar jag att din son Salomo ska bli kung och sitta på min tron, precis som jag tidigare sagt under ed inför Herren, Israels Gud.
31 Då bugade sig Bat-Seba djupt inför honom och utropade: Tack, min herre och kung. Må du leva i evighet!
32 Kalla hit prästen Sadok, profeten Natan och Benaja, Jojadas son, befallde kungen.När de kom,
33 sa han till dem: Ta med er mina män och för Salomo till Gihon. Han ska rida på min egen mulåsna.
34 I Gihon ska du Sadok och du Natan smörja honom till kung över Israel. Sedan ska ni blåsa i trumpeterna och ropa: 'Länge leve kung Salomo!'
35 För honom sedan tillbaka hit och sätt honom på min tron som den nye kungen, för jag har utsett honom att härska över Israel och Juda.
36 Amen! Må det bli så! svarade Benaja och tillade:
37 Herren ska vara med Salomo, på samma sätt som han har varit med dig, och hans rike ska bli ännu mäktigare än ditt!
38 Prästen Sadok, profeten Natan och Benaja med kung Davids livvakt tog alltså med sig Salomo till Gihon, och han red på kung Davids egen mulåsna.
39 Sadok tog hornet med helig olja från tabernaklet och hällde över Salomo. Man blåste i trumpet, och allt folket ropade: Länge leve kung Salomo!
40 Sedan återvände de alla till Jerusalem under musik och jubelrop så att marken skakade.
41 Adonia och hans gäster hörde också all uppståndelse, just som de skulle avsluta sin fest.Vad är det som pågår? Varför är hela staden i uppror? frågade Joab när han hörde trumpetsignalerna.
42 Innan han hunnit säga mer kom prästen Ebjatars son Jonatan inrusande.Kom hit, sa Adonia. En man som du kommer säkert med goda nyheter.
43 Nej, tyvärr inte, ropade Jonatan. David har utropat Salomo till kung!
44-45 Han har sänt honom till Gihon tillsammans med prästen Sadok och profeten Natan och Benaja, under beskydd av kungens egen livvakt, och Salomo red på kungens egen mulåsna. Sadok och Natan har smort honom till kung där! Nu har de just kommit tillbaka, och hela staden firar det. Det är därför det är ett sådant oväsen.
46-47 Salomo sitter redan på tronen, och de styrande gratulerar David och säger: 'Gud ska välsigna dig mer genom Salomo än han har välsignat dig personligen! Ja, han ska till och med göra Salomos rike ännu större än vad ditt har varit!' Och kungen har sagt, där han ligger i sin säng:
48 'Välsignad vare Herren, Israels Gud, som har utsett en av mina söner att sitta på min tron, medan jag ännu lever och får se det med egna ögon!'
49-50 Då flydde Adonia och hans gäster i panik från festen. För att skydda sig från Salomo rusade Adonia in i Herrens tält och grep tag i hornen på altaret för att be om nåd.
51 När Salomo fick höra detta,
52 sa han: Om han uppför sig som det förväntas av honom kommer inget att hända, men annars måste han dö.
53 Kung Salomo lät kalla Adonia till sig, och man hämtade honom från altaret. När han kom bugade han sig djupt för kungen, men Salomo avfärdade honom helt kort med orden: Ge dig iväg hem!
Förlora inte friheten
5 Kristus har alltså befriat oss. Se nu till att ni förblir fria och inte än en gång blir bundna i de judiska lagarnas och ceremoniernas bojor.
2 Lyssna på mig, för detta är allvarligt! Om ni håller fast vid att omskärelsen och lydnaden för de judiska lagarna ska göra er rättfärdiga inför Gud, så kan inte Kristus rädda er.
3 Ja, än en gång säger jag det: Den som försöker att bli rättfärdig i Guds ögon genom att låta omskära sig, måste också lyda alla andra judiska lagar med dess krav.
4 Kristus har inget värde för er, om ni räknar med att bli kvitt er skuld till Gud genom att hålla dessa lagar. Ni har då ställt er vid sidan om Guds nåd.
5 Men vi förlitar oss på att Gud genom vår tro på Jesus Kristus har accepterat oss. Det är den helige Ande som har gett oss detta hopp.
6 Och vi, som har fått det eviga livet av Kristus, behöver inte oroa oss för om vi är omskurna eller inte. Allt vi behöver är en tro som fungerar genom kärlek.
7 Det började så bra för er. Vem har nu lagt hinder i vägen så att ni inte längre följer sanningen?
8 Det är absolut inte Gud som har gjort det, för han är den som har kallat er till frihet i Kristus.
9 Det behövs bara en enda ond människa bland er för att alla de andra ska bli smittade.
10 Men jag litar på Herren och tror att han ska föra er tillbaka till den tro som jag har. Gud kommer att ta itu med den person, som har oroat och förvirrat er, vem det än är.
11 En del människor påstår till och med att jag själv predikar att omskärelsen och de judiska lagarna är nödvändiga för Guds frälsningsplan. Om det var så skulle jag inte längre vara förföljd, för det budskapet förargar inte någon. Men tron på att frälsningen kommer genom en som blivit korsfäst gör det.
12 Tänk om dessa fanatiker, som vill att ni ska omskäras, i stället kunde sätta kniven lite djupare i sig själva och låta er vara ifred.
13 Kära bröder, genom Kristus har ni fått er frihet. Det är inte en frihet att göra vad ni vill, utan en frihet till att älska och tjäna varandra.
14 Hela lagen kan sammanfattas i detta enda bud: Älska andra som du älskar dig själv.
15 Men om ni kritiserar och sårar varandra i stället för att visa kärlek, var då på er vakt så att ni inte alldeles utplånar varandra.
Lev i den helige Andes kraft
16 Jag uppmanar er till att låta den helige Ande bestämma över era liv. Han kommer att tala om för er vart ni ska gå och vad ni ska göra, och då kommer ni inte längre att följa er onda natur.
17 Vi vill nämligen på grund av vår mänskliga natur göra det som är ont och som är raka motsatsen till allt det goda som den helige Ande vill att vi ska göra. Och det goda som vi vill göra, när den helige Ande får sin vilja igenom med oss, står i strid med våra naturliga önskningar. Dessa två krafter inom oss strider ständigt med varandra för att få kontroll över oss och vi tvingas leva i detta spänningstillstånd.
18 Men när vi är ledda av den helige Ande, behöver vi inte längre leva under lagens tvång.
19 Resultatet av våra egna onda begär är tydligt och klart: omoral, orena tankar, utsvävningar,
20 avgudadyrkan, ockultism, hat och fiendskap, avundsjuka och vrede, egoism och habegär, oenighet och intriger, villoläror,
21 maktkamp, dryckenskap, vilda fester och mycket annat. Låt mig få säga det än en gång, att den som lever ett sådant liv kommer inte att ärva Guds rike.
22 Men när den helige Ande får behärska våra liv, skapar han ett helt annat slag av frukt i oss: kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet,
23 mildhet och självbehärskning. Detta står inte i strid med de judiska lagarna.
24 De som tillhör Kristus har spikat fast sina naturliga onda begär på hans kors och alltså korsfäst dem där.
25 Om vi nu lever i den helige Andes kraft, låt då den helige Ande styra vårt liv in i minsta detalj.
26 Då behöver vi inte vara avundsjuka på varandra och jaga efter ära och popularitet.
Alla Israels fiender ska gå under
32 På första dagen i tolfte månaden i det tolfte året kom detta budskap till mig från Herren:
2 Du människa, sörj över Farao, kungen i Egypten, och säg till honom: Du är som ett ungt lejon bland folken, och som en krokodil utmed Nilens stränder, där du rör upp och grumlar vattnet.
3 Herren Gud säger: Jag kommer att sända en mäktig armé för att fånga dig i mitt nät. Jag kommer att dra upp dig
4 och lämna dig på land för att dö. Himlens fåglar ska slå ner på dig, och de vilda djuren ska äta sig mätta på dig.
5 Jag ska täcka höjderna och fylla dalarna med dina kvarlevor.
6 Jag ska dränka jorden i ditt blod och fylla dalarna ända upp till bergen.
7 Jag ska utplåna dig! Himlen ska förmörkas av moln och stjärnorna slockna. Jag ska gömma solen i moln, och månen ska inte ge något sken.
8 Ja, mörker ska råda överallt i landet.
9 I länder och bland folk du inte känner till ska man oroas över din undergång.
10 Skräcken ska sprida sig till många länder, och deras kungar ska darra av fruktan för vad jag gör med dig. De ska bäva när jag svingar mitt svärd framför dem. De ska frukta för sina egna liv den dag du faller.
11 Herren Gud säger: Kungen i Babylon ska drabba dig med sitt svärd.
12 Jag ska förgöra dig genom Babylons mäktiga armé, folkens stora skräck. Egypten ska gå under i sitt högmod med allt sitt folk.
13 Jag ska förgöra alla dina hjordar som betar utmed bäckarna, och varken människor eller djur ska längre störa dessa vattendrag.
14 Egyptens alla vatten ska ligga utan en krusning när landet ligger öde, säger Herren Gud.
15 När jag förgör Egypten och utplånar allt som finns där ska man förstå att det är jag, Herren, som har gjort det.
16 Ja, sjung en klagosång över Egypten! Låt alla folk sörja över landet och dess folk, säger Herren.
17 Två veckor senare, på den femtonde dagen i månaden, kom ett annat budskap från Herren till mig. Han sa:
18 Du människa, gråt över folkskarorna i Egypten och över andra väldiga nationer som också är på väg till dödsriket.
19 Vilket annat land är så vackert som du, Egypten? Och ändå är du dömd till dödsriket. Du ska begravas bland dem du föraktar.
20 I stora skaror kommer egyptierna att dödas av svärd, för svärdet är draget mot landet. Folket kommer att ställas till svars för vad de gjort.
21 De mäktiga i underjorden ska se dem komma och de ska förenas med alla andra som drabbats av dödens svärd.
22 Furstarna i Assyrien ligger där mitt bland gravarna av alla sina slagna och fallna.
23 Deras gravar är i dödsrikets djup. Alla dessa mäktiga män som en gång skapade skräck överallt är nu dödade av fiendens hand.
24 Elams stora kungar ligger där tillsammans med sitt folk. De var plågare medan de levde, och nu ligger de där i dödsriket. De har mött samma öde som alla de andra.
25 De har en viloplats bland de stupade, mitt bland sitt folks gravar. Ja, de satte skräck i folken medan de levde, men nu ligger de med skam i avgrunden, slagna av svärd.
26 Meseks och Tubals furstar finns där, omgivna av sina soldater, avgudadyrkare som en gång satte skräck i alla. Nu ligger de döda.
27 De är begravda som alla andra med sina vapen bredvid sig, täckta av sina sköldar och med svärden under sina huvuden. De var en skräck för alla medan de levde.
28 Nu ska du, Farao, också snart ligga där bland alla andra avgudadyrkare som dödats i krig.
29 Edom finns där med sina kungar och furstar. Trots sin tidigare makt och storhet ligger de där tillsammans med alla andra som dödats i strid, tillsammans med avgudadyrkare som hamnat i avgrunden.
30 Alla furstarna i norr finns där och alla stupade sidonier. En gång var de allas skräck, men nu ligger de där i förnedring. De ligger där i vanära tillsammans med alla de andra stupade i avgrunden.
31 När Farao kommer, blir han tröstad av att finna att han inte är den ende som har stupat med hela sin armé, säger Herren Gud.
32 En gång lät jag honom sprida skräck bland allt levande, men nu ska Farao och hans armé ligga bland alla andra avgudadyrkare som stupat i strid.
Visa din makt och härlighet
1-2 Israels herde, du som leder Israel som en herde leder sin hjord! Gud, som tronar över keruberna, lyssna när jag ber! Visa din makt och härlighet!
3 Låt Efraim, Benjamin och Manasse se att du reser dig och räddar oss med din kraft.
4 Upprätta oss, o Gud! Se på oss i glädje och kärlek så att vi blir räddade!
5 Herre, du som är Gud över himmel och jord, hur länge ska du vara förargad på oss och förkasta våra böner?
6 Sorg och tårar har varit vår enda föda.
7 Du har gjort oss till åtlöje bland de folk som bor runt omkring oss. De skrattar åt oss.
8 Upprätta oss, o Gud. Se på oss i glädje och kärlek. Bara då blir vi räddade.
9 Du förde oss ut ur Egypten, som om vi hade varit en ömtålig vinstock, och du planterade oss på nytt i ett land från vilket du drivit bort alla främmande folk.
10 Du beredde marken och odlade den. Där slog vi rot och bredde ut oss.
11 Bergen täcktes med vår skugga. Vi var som stora cederträd,
12 som var utspridda över hela landet ända från Medelhavet till floden Eufrat.
13 Men nu har du brutit ner våra murar och lämnat oss utan skydd. Vem som helst som kommer förbi kan plundra oss.
14 Vildsvin från skogarna trampar ner våra marker, och vilda djur roffar åt sig mat från oss.
15 Kom tillbaka och välsigna oss, Gud, du som är Gud över himmel och jord. Se ner från himlen och ta hand om ditt vinträd!
16 Skydda vad du har planterat, denne son som du själv har fostrat.
17 Våra fiender har huggit ner oss och satt eld på oss, men de ska förgås när de ser ditt ansikte!
18 Styrk det folk som du har utvalt och som växt sig starkt hos dig.
19 Då ska vi aldrig mer överge dig! Håll oss vid liv så att vi alltid kan lova dig.
20 Upprätta oss, o Gud, du som är Gud över himmel och jord! Se på oss i glädje och kärlek. Bara då kan vi bli räddade.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®