M’Cheyne Bible Reading Plan
David företar en folkräkning
24 Än en gång flammade Herrens vrede upp mot Israel. David gjorde sig till ovän med folket genom att sätta i gång med en folkräkning.
2 Kungen sa till Joab och de andra officerarna: Räkna allt folket, från Dan till Beer-Seba, från den ena ändan av landet till den andra, och mönstra de stridsdugliga så jag vet hur starka vi är.
3 Men Joab svarade: Herren får gärna för mig öka vår stridskraft hundra gånger om och låta dig få uppleva det, men varför ska vi räkna folket?
4 Kungen tystade emellertid Joabs invändningar, och Joab och de andra arméofficerarna gick ut för att verkställa befallningen.
5 De gick först över Jordan och slog läger söder om staden Aroer, som ligger mitt i Gads dal, nära Jaeser.
6 Sedan gick de till Gilead i Tatim-Hodsis land och till Dan-Jaan och runt mot Sidon.
7 Därefter gick de till Tyrus fästning och till hiveernas och kananeernas städer, och slutligen över till Juda och ända till Beer-Seba.
8 De genomkorsade alltså hela landet och slutförde sin uppgift på nio månader och tjugo dagar.
9 Joab rapporterade antalet stridsdugliga män till kungen, åttahundratusen i Israel och femhundratusen i Juda.
David accepterar Herrens straff
10 Men efter det att räkningen av folket hade slutförts, började Davids samvete att oroa honom, och han sa till Herren: Jag har handlat fel! Förlåt mig min dåraktighet!
11 Nästa morgon gav Herren ett budskap till Gad, Davids profet, som han skulle meddela David. Herren sa:
12 Säg till David att han får välja mellan tre saker.
13 Gad gick till David och sa: Du har tre saker att välja på: tre års hungersnöd i landet, tre månaders flykt undan dina fiender, eller tre dagars pest! Tänk efter och låt mig veta vilket svar du tänker ge till Herren, som har sänt mig.
14 Detta är ett svårt val, svarade David. Men det är bättre att falla i Herrens hand än i människors.
15 Då sände Herren redan samma morgon en pest över Israel. Den varade i tre dagar, och sjuttio tusen av landets invånare dog.
16 Men när dödsängeln gjorde sig beredd att förgöra Jerusalem, ångrade Herren vad som hänt och bad honom sluta. Vid det tillfället stod ängeln vid jebuseen Araunas loge.
17 När David såg ängeln, sa han till Herren: Det är ju jag som har syndat! Vad har mitt folk gjort? Låt din vrede komma över mig och min familj!
18 Den dagen kom Gad till David och sa till honom: Gå och bygg ett altare åt Herren vid jebuseen Araunas loge.
19 Då gick David ut för att göra som Herren hade befallt honom.
20 När Arauna såg kungen och hans män komma mot honom, gick han fram till dem och föll ner för dem med ansiktet mot jorden och frågade:
21 Men varför har du kommit hit? David svarade: Jag har kommit hit för att köpa din loge, så att jag kan bygga ett altare där åt Herren, för att han ska stoppa pesten.
22 Ta vad du behöver, sa Arauna då. Här är boskap till brännoffret, och du kan använda tröskverktygen och oken som ved för att få en eld till altaret.
23 Jag vill ge dig alltsammans, och måtte Herren ta emot ditt offer!
24 Men kungen sa till Arauna: Nej, jag vill inte ha det som en gåva. Jag vill köpa det av dig, för jag vill inte offra ett brännoffer till Herren, min Gud, som inte har kostat mig något. David betalade femtio siklar silver till Arauna för logen och djuren.
25 Sedan byggde David ett altare där åt Herren och offrade brännoffer och fridsoffer. Herren svarade på hans bön, och pesten upphörde.
4 Tänk därför efter: Om en far dör och lämnar en stor rikedom efter sig åt sin omyndige son, så är det ingen skillnad mellan honom och en slav medan han växer upp, trots att han faktiskt äger allt som tillhör fadern.
2 Han måste rätta sig efter vad hans förmyndare och förvaltare säger, tills han blir så gammal att han får rätt till sin egendom.
3 Så var det också för oss innan Kristus kom. Vi var utlämnade till denna världens makter.
4 Men när den rätta tidpunkten kom, den tid som Gud hade bestämt, sände han sin Son. Han föddes av en judisk kvinna, och är alltså själv underställd lagen.
5 Han skulle köpa oss fria som var slavar under lagen, så att han kunde adoptera oss som sina egna söner.
6 Därför är vi nu Guds barn, och han har gett oss sin Sons Ande så att vi nu med full rätt kan säga att Gud är vår älskade Far.
7 Nu är vi inte längre slavar, utan Guds egna barn. Och eftersom vi är hans barn, tillhör allt vad han äger oss, för så har han bestämt.
Paulus oro för galaterna
8 Innan ni galater kände Gud, var ni slavar under gudar som inte ens existerade.
9 Hur kommer det sig då att ni nu när ni har funnit Gud, eller rättare sagt, sedan Gud funnit er, återvänder till slaveriet under alla dessa regler som människor har hittat på?
10 Ni försöker vinna Guds gillande genom vad ni gör eller inte gör vissa dagar och månader, högtider och år.
11 Jag är orolig för er. Jag är rädd att allt mitt hårda arbete för er är bortkastat.
12 Kära bröder, jag ber er att följa mitt exempel och inte räkna med att Moses lag ska frälsa er. Jag är alltjämt lika fri som ni tidigare var. Ni föraktade mig inte heller när jag predikade för er för första gången.
13 Trots att jag var sjuk när jag kom till er med de goda nyheterna om Kristus,
14 och trots att mitt tillstånd var bedrövligt och en prövning för er så stötte ni inte bort mig eller var avvisande mot mig. Nej, ni välkomnade mig och tog hand om mig, som om jag hade varit en ängel från Gud eller till och med Jesus Kristus själv.
15 Var är nu den glädje och hänförelse som vi upplevde tillsammans? Jag vet ju att ni på den tiden skulle ha gjort vad som helst för mig, till och med rivit ut era ögon och gett dem till mig om detta hade varit möjligt.
16 Har jag nu blivit er fiende, därför att jag säger er sanningen?
17 De falska lärare, som är så ivriga att vinna ert förtroende, gör det inte för ert bästa. De försöker bara få in en kil mellan er och mig, så att ni ska ägna mer intresse åt dem.
18 Det är underbart när människor är vänliga mot er och har goda och uppriktiga motiv, särskilt när jag inte är hos er!
19 Mina kära barn, det ser ut som om jag en gång till som en mor måste föda er med smärta innan ni har vuxit upp till mogna kristna och är fyllda av Kristus.
20 Jag önskar att jag kunde vara hos er just nu, så att jag bättre kunde välja mina ord. Uppriktigt sagt vet jag inte vad jag ska ta mig till med er.
Hagar och Sara - lagen och löftet
21 Ni vill alltså leva efter de judiska lagarna. Varför tar ni då inte reda på vad det verkligen innebär?
22 Där står ju skrivet att Abraham hade två söner, en med sin slavkvinna Hagar och en med sin hustru Sara.
23 Det var inget anmärkningsvärt med slavkvinnans barn. Det kom till eftersom Abraham längtade efter en son. Men barnet till den fria hustrun Sara, som ju egentligen var alldeles för gammal för att föda barn, kom till världen som en följd av vad Gud lovat.
24-25 Det finns en djupare mening i detta. De två kvinnorna representerar två olika förbund. Hagar, Abrahams slavkvinna, som föder sitt barn som slav, är en bild av lagen som Gud gav till Mose på berget Sinai. Det kallas förresten Hagars berg av araberna. Det är också en bild av det nuvarande Jerusalem, judarnas huvudstad, och centrum för det religiösa system som går ut på att behaga Gud genom att göra det lagen kräver. Judarna, som försöker följa det systemet, är förslavade under lagen precis som Hagars barn är slavar.
26 Men vår mor är den fria kvinnan Sara och vår stad är det himmelska Jerusalem, som är fritt och inte står under judisk lag.
27 Det var detta som Jesaja menade när han profeterade: Nu kan du vara glad, du barnlösa kvinna. Du kan ropa av glädje trots att du aldrig förr har fått barn, för jag ska ge dig många barn, fler än kvinnan som har en man.
28 Alltså, kära bröder, är både ni och jag bland de barn som Gud lovade Abraham, precis som Isak var det.
29 Och därför får vi som är födda av den helige Ande nu uppleva förföljelser av dem som vill att vi ska hålla de judiska lagarna, precis som löftesbarnet Isak förföljdes av slavkvinnans son Ismael.
30 Men Skriften säger att Gud befallde Abraham att sända bort Hagar och Ismael, för en slavkvinnas son kunde inte ärva Abrahams land och egendom tillsammans med den fria hustruns son.
31 Kära bröder, vi är inte barn till en slavkvinna med förpliktelser mot de judiska lagarna, utan vi är barn till den fria kvinnan och accepterade av Gud på grund av vår tro.
Egyptens högmod
31 På första dagen i tredje månaden av det elfte året kom detta budskap till mig från Herren:
2-3 Du människa, säg så här till Farao, kungen i Egypten, och till hela hans folk: Med vem kan jag jämföra dig? Tänk på Assyrien! En gång var det ett stort och mäktigt land, likt en ceder på Libanon med tjocka grenar och en krona som gav skugga åt träden runt omkring.
4 Dess rötter trängde djupt ner i den fuktiga jorden. Den växte sig kraftig och drog till sig vatten från de källor som vattnade omgivningen.
5 Den sträckte sig högre än alla andra träd och fick ett kraftigt grenverk på grund av tillgången på vatten.
6 Fåglar byggde bo bland grenarna och under dem födde markens djur sina ungar. Alla världens folk fick plats i dess skugga.
7 Det var storslaget i sin skönhet, för dess rötter sträckte sig ner i djupet och saknade aldrig näring.
8 Detta träd var högre än något annat träd i Guds trädgård. Ingen cypress hade lika kraftiga grenar, och inget annat träd kunde mäta sig med det i något avseende.
9 Därför att det hade en sådan skönhet, var alla andra träd i Guds trädgård avundsjuka på denna ceder.
10 Men Assyrien blev stolt och högfärdigt. Därför att det upphöjde sig självt så högt över alla andra
11 överlämnade jag det till en härskare som skulle förgöra det, precis som dess ondska förtjänade. Ja, det var jag som högg ner det.
12 En armé från Babylon, folkens skräck, invaderade landet och jämnade det med marken. Trädets grenar låg utspridda överallt i bergen och dalarna. Alla de som hade bott under dess skugga övergav det.
13 Fåglarna byggde sina bon i de avhuggna grenarna där också markens djur smög omkring.
14 Aldrig mer ska ett folk tillåtas att växa så högt över andra folk. Det ska dömas och hamna i dödsriket tillsammans med världens alla högfärdiga människor.
15 Herren Gud säger: När Assyrien föll sörjde markens källor och höll tillbaka sitt vatten. Jag klädde Libanon till sorg, och alla dess träd vissnade.
16 Alla folk darrade av fruktan när det föll tillsammans med sina likasinnade. Alla andra stolta träd i Edens trädgård, de vackraste och bästa i Libanon, de vars rot nått djupt ner i vattenkällorna, blev tröstade av att Assyrien kastats ner i dödsriket tillsammans med dem själva.
17 Alla folk som bott i Assyriens skugga gick också under. De for ner i djupet tillsammans.
18 Egypten, du är också ett stort och mäktigt träd bland alla träd i Eden, ett stort folk. Du ska störtas ner till dödsrikets avgrund tillsammans med alla dessa andra. Du kommer att få vara där tillsammans med folk du föraktat, med sådana som du besegrat i krig. Detta är det öde som ska möta Farao och hans många undersåtar.
Guds fiender har ödelagt landet
79 Gud, främmande folk har angripit det land som du har gett oss. Ditt tempel är nersmutsat, och Jerusalem ligger i ruiner.
2 Ditt folk har blivit besegrat och fåglar och vilda djur äter nu upp deras kroppar.
3 Fienden har dödat hela Jerusalems befolkning. De ställde till med ett fruktansvärt blodbad. Ingen enda finns kvar för att begrava de döda,
4 och alla folk runt omkring oss hånskrattar åt oss och spottar oss i ansiktet.
5 Herre, hur länge ska du vara vred på oss? Kommer din vrede att brinna som en eld tills allt hopp är ute?
6 Ös ut din vrede över alla gudlösa folk, men inte över oss! Låt den drabba riken som vägrar att be till dig och som inte ropar på ditt namn!
7 De har fått ditt folk Israel på fall och ödelagt landet.
8 Varför ska vi bli straffade för våra förfäders synder? Låt i stället din kärlek fylla våra behov.
9 Hjälp oss, vår frälsnings Gud! Hjälp oss för ditt namns skull. Fräls oss och förlåt oss våra synder!
10 Varför ska främmande folk få hånskratta och säga: Var är er Gud? Nej, låt alla få se hur du hämnas dina fiender för ditt folks blod!
11 Lyssna till fångarnas och de dödsdömdas stönande! Visa din makt genom att rädda dem.
12 Herre, låt dem få sjufalt igen, dessa folk som hånar dig!
13 Då kommer vi, som är ditt folk och får i din hjord, att tacka dig i evighet. Och från generation till generation ska vi prisa din storhet!
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®