M’Cheyne Bible Reading Plan
Davids sista ord
23 Dessa var Davids sista ord:David, Isais son, talar.David, den som Gud gav en sådan underbar framgång.David, smord av Jakobs Gud, David, Israels sångare och diktare.
2 Herrens Ande talade genom mig, och hans ord var på min tunga.
3 Israels klippa sa till mig: 'En ska komma, som ska regera rättfärdigt.
4 Han ska vara som morgonens ljus, ja, som en klar morgon utan ett moln, som friskheten i det gröna gräset när det växer fram'.
5 Det är min familj han har utvalt! Ja, Gud har ingått ett evigt förbund med mig.Hans avtal är evigt, slutgiltigt och beseglat. Han ska se till att jag alltid är trygg och har framgång.
6 Men de gudlösa är som törnen som kastas bort.
7 Den som vill komma åt törnen måste ha skarpa verktyg att hugga ner dem och bränna dem där de faller.
Davids hjältar
8 Här följer namnen på Davids hjältar. Joseb-Bassebet från Takemon var den främste av 'de tre'. I en strid dödade han en gång åttahundra man med sitt spjut.
9 Närmast honom kom Eleasar, Dodis son och sonson till Ahoi. Han var en av tre män som tillsammans med David höll tillbaka filisteerna den gången när resterna av Israels armé flydde.
10 Han dödade filisteer ända tills hans hand inte längre orkade lyfta svärdet. Herren gav honom en stor seger den dagen. Resten av armén återvände, men bara för att ta byte.
11-12 Sedan kom Samma, son till Age från Harar. En gång, när alla hans män övergav honom och flydde under ett av filisteernas anfall, ställde han sig mitt på en ärtåker. Ensam slog han tillbaka filisteerna, och Gud gav även honom en stor seger.
13 En dag under skördetiden, när David bodde i Adullams grotta och filisteerna var vid Refaimsdalen, fick han besök av tre män som alla var bland de trettio förnämsta av Davids män.
14 David var just då inne i befästningen, och filisteerna i Betlehem.
15 David råkade säga: Jag längtar så efter det goda vattnet från brunnen vid stadsporten!
16 Då bröt sig de tre männen genom filisteernas linjer, hämtade upp vatten ur brunnen och tog det med till David. Men han vägrade att dricka det. I stället hällde han ut det inför Herren.
17 Nej, min Gud, utropade han. Jag kan inte dricka det! Dessa tre män har riskerat sina liv, och detta kunde ha varit deras blod! Sådana var Davids hjältar!
18-19 En av dem, den modigaste, var Abisai, Joabs bror. Vid ett tillfälle mötte han trehundra fiender ensam och dödade dem allesammans. Det var genom sådana bragder som han blev lika berömd som 'de tre
20 Där fanns också Benaja, Jojadas son, en modig soldat från Kabseel. Benaja dödade två av moabiternas bästa män.
21 En annan gång gick han ner i en håla en snöig dag och dödade ett lejon. Beväpnad bara med en klubba dödade han vid ett annat tillfälle en egyptisk krigare, som hade ett spjut. Han vred det ur egyptierns hand och dödade honom med det.
22 Detta var några av de bragder som gav Benaja nästan lika stort rykte som de tre främsta hjältarna.
23 Han var en av de främsta bland 'de trettio
24-39 Asael, Joabs bror, var också bland De trettio. De andra var:Elhanan, Dodos son från Betlehem,Samma från Harod,Elika från Harod,Heles från Pelet,Ira, Ickes son från Tekoa,Abieser från Anatot,Mebunnai från Husat,Salmon från Ahoa,Maherai från Netofa,Heleb, Baanas son från Netofa,Ittai, Ribais son av Benjamins stam från Gibea,Benaja från Pirgaton,Hiddai från Gaas dalar,Abi-Albon från Arabat,Asmavet från Barhum,Eljaba från Saal-Bon,Jasens söner,Jonatan,Samma från Harar,Ahiam, Sarars son från Harar,Elifelet, Ahasbais son från Maaka,Eliam, Ahitofels son från Gilo,Hesro från Karmel,Paarai från Arabat,Jigeal, Natans son från Soba,Mibhar, Hagris son,Selek från Ammon,Naharai, Joabs vapendragare från Beeron,Ira från Jattir,Gareb från Jattir,hetiten Uria,allt som allt trettiosju stycken.
Lag eller tro
3 Vilka dårar ni är, ni galater! Vem är det som har förvillat och förhäxat er så? Har jag inte tillräckligt levande berättat för er om hur Jesus Kristus dog på korset, att det är som om ni hade sett det med egna ögon.
2 Låt mig ställa en enda fråga till er. Fick ni den helige Ande därför att ni försökte lyda den judiska lagen? Naturligtvis inte, för den helige Ande kom över er först sedan ni hade hört om Kristus och börjat tro att han skulle frälsa er.
3 Har ni blivit fullständigt förvirrade? Om ni inte tidigare fick andligt liv genom att lyda den judiska lagen, varför tror ni att det ska göra er till bättre kristna om ni försöker lyda den nu?
4 Ni som har lidit så mycket för evangeliets skull, tänker ni nu kasta allt över bord? Jag kan knappast tänka mig det.
5 Jag frågar igen. Ger Gud er den helige Andes kraft och gör han under ibland er som ett resultat av era försök att lyda den judiska lagen? Nej, naturligtvis inte. Det sker när ni tror på Kristus och helt och fullt litar på honom.
6 Se på Abraham. Han hade upplevt samma sak. Det var hans tro på Guds löften som gjorde att Gud förklarade honom rättfärdig.
7 Alltså är alla de som tror och uppriktigt litar på Gud Abrahams verkliga barn.
8-9 Till detta kommer också att Skriften förutsåg att Gud ville frälsa dem som inte var judar genom deras tro. Gud talade om detta redan för Abraham genom att säga: Jag ska välsigna alla dem som tror på mig på samma sätt som du gör, vilket folk de än tillhör. Och därför är det så att alla som tror på Kristus har del i samma välsignelse som Abraham tog emot.
10 Men de som räknar med att de judiska lagarna ska frälsa dem står under Guds förbannelse, för Skriften säger mycket klart: Förbannad är var och en som någon gång bryter mot ett enda av de bud som är skrivna i Guds lagbok.
11 Därför är det ingen som någonsin kan vinna Guds gillande genom att försöka hålla de judiska lagarna. Gud har sagt att det enda sättet för oss att bli rättfärdiga i hans ögon är att tro. Profeten Habackuk säger: Den människa som finner livet, finner det genom att tro på Gud.
12 Vilken skillnad är det inte mellan denna väg i tro och lagens väg, som säger att en människa blir frälst bara genom att lyda varje ord i Guds lag och inte göra ett enda misstag.
13 Men Kristus har köpt oss fria från den förbannelse som lagen för med sig, genom att ta straffet för våra misslyckanden på sig själv. Det står nämligen i Skriften: Var och en som är upphängd på trä (precis som Jesus blev upphängd på ett träkors) är förbannad.
14 Nu kan Gud välsigna också andra folk med samma välsignelse som han lovade Abraham, och alla vi kristna kan få den helige Ande som vi blivit lovade.
Löftet kom före lagen
15 Kära bröder, inte ens i vanliga vardagliga sammanhang kan man utan vidare ändra ett avtal med någon, om det är nerskrivet och undertecknat. Man kan inte efteråt varken lägga till något eller stryka något.
16 Nu var det så att Gud gav vissa löften åt Abraham och hans Son. Lägg märke till att det inte står att löftena gällde sönerna, som det skulle ha gjort om de hade gällt alla Abrahams söner ? alla judarna ? utan hans Son. Det syftar naturligtvis p¦ Kristus.
17 Vad jag vill säga är alltså detta: Guds löfte att frälsa oss genom tron, ett löfte som Gud har skrivit ner och undertecknat kunde inte upphävas eller förändras fyrahundratrettio år senare, när han gav oss de tio budorden.
18 Om man kan bli frälst genom att lyda buden, är det uppenbart att detta är en annan väg än Abrahams väg till gemenskap med Gud, för han trodde Guds löfte.
19 Varför fick vi då denna lag? Den gavs som ett tillägg till löftet, för att vi skulle förstå vår skuld inför Gud. Men den var avsedd att fungera bara tills Kristus kom. Han är ju den Son som Guds löfte gavs till. Och det finns ytterligare en skillnad. Gud överlämnade genom änglar lagen till Mose, som sedan i sin tur gav den till folket.
20 Men när Gud gav sitt löfte till Abraham, gjorde han det själv, utan änglar eller Mose som mellanhänder.
21-22 Står då Guds lagar och Guds löften i strid med varandra? Naturligtvis inte! Om vi hade kunnat bli frälsta genom att hålla hans lagar, så skulle inte Gud behövt visa oss ett annat sätt att komma ut ur syndens grepp för Skriften håller fast vid att vi alla är syndens fångar. Den enda vägen till befrielse går genom tron på Jesus Kristus, och denna möjlighet till räddning står öppen för alla som tror på honom.
23 Innan Kristus kom stod vi under lagens uppsikt, som under en övervakare, tills vi skulle kunna tro på den kommande Frälsaren.
24 Eller för att uttrycka det på ett annat sätt: De judiska lagarna var vår lärare och vägledare. Men när Kristus kom kunde han föra oss in i ett rätt förhållande till Gud genom vår tro.
25 Nu, när Kristus har kommit, behöver vi inte längre några lagar som övervakar oss.
Guds barn med rätt att ärva
26 Nu är vi alla Guds barn genom tron på Jesus Kristus.
27 Och vi, som har blivit döpta till gemenskap med Kristus, tillhör honom.
28 Det har ingen betydelse om vi är judar eller inte, slavar eller fria, män eller kvinnor. Vi är ett i Kristus Jesus.
29 Och när vi nu tillhör Kristus är vi verkligen barn till Abraham, och alla Guds löften till honom gäller oss.
Dom över Egypten
30 Ännu ett budskap från Herren:
2-3 Du människa, profetera och säg: Herren Gud säger: Gråt, för den fruktansvärda dagen är snart här, Herrens dag, en dag med mörker och moln och en dag av dom över folken.
4 Ett svärd ska falla över Egypten. Marken ska täckas av era slagna. Landets rikedom ska föras bort och dess grundvalar rivas upp.
5 Etiopier, puteer, ludeer, andra främmande folk och de judar som bor kvar i Egypten - alla ska de förgås i det kriget.
6 Herren säger: Alla Egyptens allierade ska falla, och den styrka hon varit så stolt över ska upphöra. Från Migdol till Sevene ska alla dödas av svärd.
7 Landet ska bli ödelagt och städerna läggas i ruiner, när jag låter Egypten brinna och utplånar hennes allierade.
8 Då ska de förstå att jag är Herren.
9 Jag ska sända snabba budbärare till Etiopien som kommer att orsaka panik bland dess invånare. Stor förskräckelse ska komma över dem vid tiden för Egyptens dom. Allt detta kommer att slå in.
10 Herren Gud säger: Nebukadnessar, kungen i Babylon, kommer att förgöra alla de många egyptierna.
11 Han och hans arméer, folkens skräck, har blivit utsända för att förgöra landet. Marken ska täckas av de stupade.
12 Jag kommer att låta Nilen torka upp och sälja hela landet till onda människor. Jag ska använda mig av främlingar för att förgöra Egypten och allt som finns där. Jag, Herren, har talat detta.
13 Jag kommer att krossa Egyptens avgudar och stoderna vid Memfis, och Egypten kommer att bli utan kung. Fruktan ska i stället råda i landet.
14 Städerna Patros, vid övre Nilen, och Soan och Tebe ska läggas i ruiner av min hand.
15 Jag ska ösa ut min vrede över Sin, Egyptens starkaste fäste, och utrota folket i Tebe.
16 Ja, jag ska sätta eld på Egypten. Sin ska gripas av ångest, Tebe ska intas och Memfis överfallas mitt på ljusa dagen.
17 De unga männen i Heliopolis och Bubastis ska dö i kriget och kvinnorna föras bort som slavar.
18 När jag kommer för att bryta Egyptens makt blir det en dyster dag också för Tehafnehes. Mörker kommer att övertäcka det, och dess döttrar kommer att bli bortförda som slavar.
19 På så sätt ska jag straffa Egypten, och de som bor där ska förstå att jag är Herren.
20 Ett år senare, i det elfte året, på sjunde dagen i första månaden, kom detta budskap till mig:
21 Du människa, jag har brutit armen på Farao, den egyptiske kungen, och ingen har bundit upp och spjälat den så att den ska kunna lyfta ett svärd igen.
22 Herren Gud säger: Jag är emot Farao, kungen i Egypten, och jag ska bryta båda hans armar, både den starka och den som tidigare varit bruten, och jag ska låta svärdet falla ur hans hand.
23 Jag ska förvisa egyptierna till många länder.
24 Men den babyloniske kungens armar ska jag styrka och sätta mitt svärd i hans hand. Farao i Egypten ska jämra sig av smärta inför kungen i Babylon som en dödligt sårad.
25 Ja, jag ska styrka den babyloniske kungens händer, men Faraos armar ska vara obrukbara. När jag sätter mitt svärd i den babyloniske kungens hand och han svingar det över Egypten, ska Egypten förstå att jag är Herren.
26 Jag ska sprida ut egyptierna bland alla folk. Då ska de förstå att jag är Herren.
38 Ändå var han barmhärtig och förlät dem deras synder och utplånade dem inte. Många gånger höll han tillbaka sin vrede,
39 för han kom ihåg att de bara var mänskliga varelser som försvinner lika snabbt som en vindpust.
40 Tänk så många gånger de gjorde uppror mot honom i öknen!
41 Gång på gång gjorde de Israels helige Gud bedrövad.
42 De glömde hans stora makt och kärlek och att han befriat dem från deras fiender.
43 De glömde de plågor han skickade över egyptierna på Soans slätter.
44 Det var då han förvandlade floderna till blod så att egyptierna inte hade något vatten att dricka.
45 Han lät också stora svärmar med flugor fylla landet, och han lät grodor översvämma hela Egypten!
46 Han sände larver och gräshoppor som åt upp deras skördar.
47 Han förstörde vinrankorna och mullbärsfikonträden med frost och hagel.
48 Boskapen dog på åkrarna när de träffades av de hårda iskristallerna från himlen och deras får dödades av blixten.
49 Det fanns inga gränser när han släppte loss sin vrede över egyptierna. För att plåga dem sände han en armé av änglar som förde olycka med sig.
50 Han gav sin vrede fritt utlopp och skonade inte egyptiernas liv, utan lät dem dö av pest.
51 Därefter dödade han den äldste sonen i varje egyptisk familj.
52 Sedan lät han sitt eget folk bryta upp och som en herde ledde han det tryggt genom öknen.
53 Han skyddade dem från faror, så att de inte behövde frukta någonting, och deras fiender dränkte han i havet.
54 Han ledde dem till gränsen av sina välsignelsers land, landet med de sköna bergen, som han hade erövrat för deras skull.
55 Han drev bort folken som bodde i landet och gav var och en av Israels stammar en del av landet och i de bortdrivna folkens hus fick de bo.
56 Trots att Gud gjorde allt detta för dem, var de fortfarande upproriska mot honom, som är över alla gudar, och de vägrade att lyda hans befallningar.
57 De vände sig bort från honom och gick inte in i det utlovade landet. De var lika olydiga och opålitliga som deras förfäder hade varit. Som en krokig pil missade de målet för Guds vilja.
58 De retade upp honom med sina hedniska offerplatser och sina avgudabilder.
59 När Gud såg vad de gjorde blev han vred, och han föraktade sitt folk Israel.
60 Han övergav sitt heliga tält i Silo, där han hade bott bland människorna,
61 och tillät att hans ark fördes bort. Han överlämnade sin härlighet i fiendehänder.
62 Hans vrede var fruktansvärd och han lät sitt folk falla för fiendernas svärd.
63 Ja, deras unga män dödades i kriget, och för deras unga flickor fick man aldrig sjunga någon bröllopssång.
64 Prästerna dödades med svärd och deras änkor dog innan de ens hade börjat sin sorgeklagan.
65 Sedan reste sig Herren, ja, han steg upp som från sömnen. Som en mäktig man, upprymd av vin,
66 jagade han sina fiender på flykten. Han drev dem tillbaka och skickade bort dem till evig skam.
67 Men han förkastade Josefs familj, Efraims stam kom ej mer på fråga.
68 I stället utvalde han Juda stam och berget Sion som han älskade.
69 Där byggde han sitt tempel, lika fast och orubbligt som jorden själv.
70 Han utsåg David till sin tjänare. Han hämtade honom från de gröna ängarna där han vaktade fåren
71-72 och gjorde honom till Israels kung. Ja, David blev herde för Guds utvalda folk, och han tog hand om dem och regerade över dem med ett uppriktigt hjärta, osjälviskt och skickligt.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®