M’Cheyne Bible Reading Plan
Sauls söner avrättas
21 Under Davids regeringstid inträffade en hungersnöd som varade oavbrutet i tre år. David sökte Herren, och han svarade: Hungersnöden beror på att Saul och hans familj mördade gibeoniterna.
2 Då samlade kung David gibeoniterna och talade till dem. De var inte israeliter, utan överlevande från amo reerna. Israel hade svurit att inte döda dem, men Saul hade i sin nationalistiska iver försökt att utplåna dem.
3 David frågade: Vad kan jag göra för er, så att vi kan försonas? Vad kan vi göra för att förmå er att be Gud välsigna oss?
4 Vi har ingen rätt att begära ersättning i silver eller guld från Sauls familj, svarade gibeoniterna. Och inte heller kan vi kräva några israeliters liv.Vad kan jag då göra? frågade David.
5-6 De svarade: Ge oss sju av Sauls söner, manliga ättlingar till den man som gjorde sitt yttersta för att utplåna oss. Vi ska döda dem inför Herren i Gibea, Sauls egen stad.Kungen svarade: Ni ska få vad ni har begärt.
7 På grund av den ed som David och Jonatan hade svurit varandra skonades emellertid Mefiboset, som var Jonatans son och alltså sonson till Saul.
8 Men David gav dem Armoni och Mefiboset, som Ajas dotter Rispa fått med Saul. Han gav dem också Sauls dotter Merabs söner, som hon fått med meholatiten Adriel, Barsillais son.
9 Männen i Gibeon spetsade dem på pålar och lät deras kroppar ligga kvar inför Herren på en kulle. Detta hände på våren, just som man hade börjat med kornskörden.
10 Då lade Rispa, mor till två av dem, ut säcktyg på klippan och stannade där ända tills det efterlängtade regnet kom, för att hindra gamarna att slita sönder kropparna under dagen och de vilda djuren från att äta dem under natten.
11 När David fick reda på detta
12-14 visade han respekt för hennes handling genom att hämta Sauls och Jonatans kvarlevor från Jabes-Gilead. Invånarna där hade rövat bort deras kroppar från torget i Bet-San, där filisteerna hade hängt upp dem på pålar efter det att de fallit på berget Gilboa. David tog också vara på kropparna efter de avrättade sju männen. Sauls och Jonatans ben lades i Sauls far Kis grav i Benjamin. Sedan svarade Gud igen på bön och gjorde slut på hungersnöden.
15 Det blev flera drabbningar med filisteerna. En gång när David och hans män var mitt i stridens hetta, blev David trött och utmattad.
16 En storväxt man som hette Jisbo-Benon närmade sig då David och tänkte döda honom. Spetsen på hans lans vägde flera kilo, och han var klädd i en ny rustning.
17 Men Abisai, Serujas son, kom till Davids hjälp och dödade filisteen. Efter detta sa männen bestämt till David: Du ska inte gå ut i strid igen! Varför ska vi riskera att Israels ljus slocknar?
Davids män dödar jättar
18 Under en annan strid med filisteerna i Gob dödade husatiten Sibbekai en storväxt man från Rafa som hette Saf,
19 och vid en annan strid på samma plats dödade Elhanan brodern till gatiten Goljat, han som hade en lans lika kraftig som en vävbom.
20-21 En annan gång när filisteerna och israeliterna stred vid Gat, kämpade de mot en jätte från Rafa med sex fingrar på varje hand och sex tår på varje fot. När han hånade Israel dödades han av Davids brorson Jonatan, son till Davids bror Simea.
22 Alla dessa fyra kom från jättarnas stam i Gat, och de blev dödade av Davids män.
1-2 Från Paulus och alla de andra kristna här.Till församlingarna i Galatien.Jag har inte blivit utsänd som apostel av någon människa eller grupp av människor. Jag fick min kallelse från Jesus Kristus själv och från Gud, Fadern, som uppväckte honom från de döda.
3 Jag önskar er all frid och välsignelse från honom och från Herren Jesus Kristus.
4 Han dog för våra synder, enligt Guds, vår Fars, plan, och räddade oss från den onda värld vi lever i.
5 All ära tillhör Gud i tid och evighet. Amen.
Galaterna är lurade
6 Jag är förvånad över att ni så snart vänder er bort från Gud, som i sin kärlek och nåd har erbjudit er att dela det eviga liv som han ger genom Kristus. Ni följer redan en annan väg till himlen, en som i själva verket inte alls går dit.
7 För det finns ingen annan väg än den som vi har visat er. Ni håller på att bli lurade av några som förvränger sanningen om Kristus.
8 Jag önskar att Guds förbannelse skulle drabba var och en, mig själv inberäknad, som predikar någon annan väg till frälsning än den som vi har förkunnat för er. Ja, även om en ängel kommer från himlen och förkunnar ett annat budskap, så må han vara förbannad i evighet.
9 Ja, jag upprepar att om någon predikar något annat evangelium än det ni redan har tagit emot, så ska Guds förbannelse vila över honom.
10 Ni måste förstå att jag inte försöker ställa mig in hos er genom vackert tal och smicker. Nej, jag försöker att lyda Gud. Om jag bara ville hålla mig väl med människor skulle jag inte kunna vara Kristi tjänare.
Paulus får en speciell uppgift
11 Kära vänner, jag försäkrar er att den väg till himlen som jag predikar om inte är byggd på människors idéer eller drömmar.
12 Mitt budskap kommer nämligen från ingen mindre än Jesus Kristus, som själv har talat om för mig vad jag ska säga. Ingen annan har undervisat mig.
13 Ni vet ju hur skoningslöst jag när jag levde enligt den judiska lagen förföljde de kristna och gjorde allt vad jag kunde för att utrota dem.
14 Jag var en av de mest fanatiska judar i min egen ålder som fanns i landet när det gällde den judiska tron. Jag försökte så långt det var möjligt att följa alla de gamla buden och föreskrifterna i min religion.
15 Men så hände något! Redan innan jag var född hade nämligen Gud utvalt mig att bli hans egendom, och i sin godhet och nåd gav han mig uppgiften
16 att gå till främmande folk och berätta den goda nyheten om Jesus, Guds Son.När detta hände gav jag mig inte genast iväg för att diskutera det med andra.
17 Jag reste inte till Jerusalem för att rådgöra med dem som blivit apostlar före mig. Nej, jag gav mig ut i Arabiens öknar och återvände så småningom direkt tillbaka till staden Damaskus.
18 Sedan dröjde det tre år innan jag slutligen reste till Jerusalem för att besöka Petrus, som jag stannade hos i femton dagar.
19 Den ende av de övriga apostlarna som jag träffade den gången var Jakob, vår Herres bror.
20 Detta är exakt vad som hände, och Gud vet att jag inte ljuger för er.
21 Efter besöket i Jerusalem fortsatte jag till Syrien och Kilikien.
22 De kristna i Judeen visste fortfarande inte ens hur jag såg ut.
23 Allt de visste var att man sa att han som förut var deras fiende nu predikade den tro som han tidigare försökt utrota.
24 Och de prisade Gud för min skull.
Dom över fursten i Tyrus
28 Detta budskap kom från Herren:
2-3 Du människa, säg till fursten i Tyrus: Herren Gud säger: Du är stolt och tror att du är en gud på din gudatron ute i havet. Men du är bara en människa, även om du skryter med att du är vis som en gud. Skulle du vara visare än Daniel? Skulle ingen hemlighet vara dold för dig?
4 Du har använt din vishet och ditt förstånd till att skaffa dig stora rikedomar av guld, silver och dyrbara skatter.
5 Ja, din vishet har gjort dig mycket rik och mycket stolt.
6 Men Herren Gud säger: Därför att du påstår dig vara lika vis som Gud
7 ska en fiendearmé, en grym nation, dra sina svärd mot dig i din inbillade visdom och ta glansen från dig!
8 De ska störta ner dig i dödsriket, och du ska dö en våldsam död där ute i havet.
9 Ska du fortfarande skryta och påstå att du är en gud? Inför dem som angriper dig kommer du åtminstone inte att framstå som annat än en vanlig människa!
10 Du kommer att dö som en utstött för en främlings hand. Jag har sagt detta, säger Herren Gud.
11 Sedan kom ytterligare ett budskap till mig från Herren:
12 Du människa, gråt över kungen i Tyrus! Tala om för honom vad Herren Gud säger: Du var fullkomlig i vishet och härlighet.
13 Du var i Eden, Guds trädgård. Du var smyckad med de dyrbaraste juveler och stenar: rubiner, topaser, diamanter, krysoliter, onyx, jaspis, safirer, karbunkel och smaragder, allt infattat i finaste guld. Du fick dem den dag du skapades.
14 Jag avskilde dig till att vara den utvalde vakthavande keruben. Du hade tillträde till Guds heliga berg där du vandrade omkring bland dyrbara stenar.
15 Du var fullkomlig i allt du gjorde från den dag du skapades till den dag då jag upptäckte att något inte stämde hos dig.
16 Din omfattande handel fick dig i en inre obalans, och du syndade. Därför drev jag bort dig från Guds berg. Som kerub hade du din givna plats i Guds närhet, men jag måste kasta ut dig från din praktfulla miljö.
17 Ditt hjärta var högfärdigt över all din skönhet. Du förlorade din vishet, bländad av all skönhet omkring dig. Därför har jag kastat dig till marken och avslöjat din hjälplöshet inför andra nationer.
18 Genom dina många synder och ohederliga handel har du förorenat dig själv och allt i din närhet. Därför har jag bränt upp dina gärningar och låtit dem bli till aska på jorden inför allas ögon.
19 De som kände dig blev förfärade över ditt öde. Du har blivit ett avskräckande exempel och är utplånad för evigt.
20 Sedan kom ett annat budskap från Herren till mig:
21 Du människa, vänd dig mot staden Sidon och profetera detta:
22 Herren Gud säger: Jag är din fiende, Sidon, och jag kommer att uppenbara min makt för dig. När jag förgör dig och visar min härlighet ska alla som ser det veta att jag är Herren.
23 Jag kommer att sända sjukdom mot dig och en väldig armé som ska utplåna dig. Dina invånare ska falla, dödade av svärd. Fienden kommer från alla håll. Då ska du veta att jag är Herren.
24 Du och andra av Israels grannfolk ska då inte längre sticka och riva Israel som tistlar och törnen, även om ni tidigare behandlat det med förakt och övergett det.
25 Israels folk ska än en gång få bo i sitt eget land, det land jag gav deras fader Jakob. Jag ska samla hem dem igen från de främmande länder dit jag spritt ut dem, och jag ska visa alla nationer att jag är helig.
26 De ska tryggt få bo i Israel och kunna bygga sina hus och plantera sina vingårdar. När jag straffar grannfolken som har behandlat Israel med sådant förakt, ska de veta att jag är Herren, deras Gud.
Gud, du har väl inte övergett mig
1-2 Jag ropar till Herren. Jag ropar till honom så högt jag kan, för att han ska lyssna!
3 Jag har ångest och ser ingen utväg mer. Till och med om nätterna ber jag och sträcker mina händer mot himlen. Det finns ingen tröst för mig.
4 När jag tänker på Gud suckar jag, och när jag ser hur jag har det så förlorar jag allt mod.
5 Han håller mig vaken, och i min oro kan jag inte få fram ett ord mer.
6 Jag kan inte låta bli att tänka på hur det var förr,
7 på den tiden då vi spelade och sjöng glada sånger till långt in på nätterna. Jag tänker på detta och funderar över skillnaden mellan då och nu.
8 Har Herren övergett mig? Ska han aldrig mer hjälpa mig?
9 Är hans kärlek borta för alltid? Har han svikit sitt löfte?
10 Har han glömt bort att visa mig sin nåd? Har han i vrede slagit igen dörren framför den han älskar?
11 Jag sa: Det som gör mig mest ont är att Guds kärlek och välsignelse inte är som förr.
12 Jag kommer ihåg alla hans stora under.
13 Dessa underbara gärningar är jämt och ständigt i mina tankar. Jag kan inte låta bli att tänka på dem.
14 Gud, allt vad du gör är heligt. Var finns det någon annan gud så mäktig som du?
15 Du är en Gud som gör under! Du visar fortfarande din stora makt.
16 Med din styrka räddade du ditt folk och du ledde Jakobs och Josefs söner ut ur Egypten.
17 När Röda havet såg dig, fylldes det av skräck! Det bävade ända ner i djupet!
18 Från molnen öste regnet ner och åskan mullrade i skyn och blixtarna flammade.
19 Ja, din stämma hördes i stormen. Bländande blixtar lyste upp världen! Jorden skakade och bävade.
20 Du banade en väg rakt genom havet. Vi kunde inte se dina fotsteg, och vi visste inte att vägen fanns där!
21 Men du ledde ditt folk som en fårhjord, med Mose och Aron som herdar.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®