M’Cheyne Bible Reading Plan
Joab dödar Absalom
18 David tillsatte nu befälhavare över sina trupper, somliga över tusen, andra över hundra man.
2 Joab sattes över en tredjedel av styrkan, hans bror Abisai över en tredjedel och gatiten Ittai över en tredjedel. Kungen planerade att personligen leda armén, men hans män protesterade kraftigt.
3 Du får inte göra det, sa de. För om vi flyr för dem eller hälften av oss faller, så spelar det mindre roll för dem. De är bara ute efter dig. Du är värd mer än tio tusen av oss andra, och det är bättre att du stannar här i staden och leder oss härifrån.
4 Vi gör väl vad ni tycker blir bäst, svarade kungen och gav med sig. När trupperna drog ut i enheter om hundra och tusen man, stod han vid stadens port.
5 Kungen vädjade till Joab, Abisai och Ittai: Handskas varsamt med den unge Absalom för min skull! Och alla trupperna uppfattade tydligt kungens uppmaning.
6 Striden började i Efraims skog,
7-8 och de israelitiska trupperna slogs tillbaka av Davids män. Den hårda striden spreds över ett stort område och den dagen miste tjugo tusen man livet. Det var fler som gick vilse i skogen än de som dog på slagfältet.
9 Under striden kom Absalom i vägen för några av Davids män, och när han flydde på sin mula sprang den under de tjocka grenarna på en stor ek, så att hans hår och huvud fastnade i grenarna. Men mulan fortsatte, och Absalom blev hängande kvar.
10 En av Davids män fick se det och berättade det för Joab.
11 Vad menar du? Du såg honom hänga där och ändå dödade honom inte? sa Joab förvånad. Om du dödat honom skulle jag ha gett dig tio siklar silver och ett bälte, fortsatte han.
12 Jag skulle inte göra det ens för tusen siklar, svarade mannen. Vi hörde alla kungen säga till dig och Abisai och Ittai: 'Låt den unge Absalom leva för min skull!'
13 Och om jag hade svikit kungen genom att döda hans son skulle du inte ställa upp till mitt försvar när kungen så småningom fick reda på det.
14 Nu räcker det! Jag har inte tid med ditt struntprat, sa Joab. Sedan tog han tre spjut, gick till eken och stötte dem i Absaloms bröst medan han fortfarande levde.
15 Tio av hans vapendragare drog sedan sina svärd och dödade Absalom slutgiltigt.
16 Joabs män lät nu trumpeterna ljuda, och man slutade att förfölja Israels armé.
17 Absaloms kropp slängdes i en djup grop i skogen och man kastade upp ett stort stenröse över den. Samtidigt flydde männen i Israels armé och återvände till sina hem.
18 Absalom hade byggt ett monument åt sig själv i Kungens dal. Han tänkte nämligen: Jag har inga söner som kan föra mitt namn vidare. Han kallade det Absaloms monument, och det heter så än i dag.
David sörjer sin son Absalom
19 Sedan sa Ahimaas, Sadoks son: Jag vill genast meddela kung David de goda nyheterna att Herren har räddat oss från vår fiende.
20 Nej, sa Joab till honom. Det är inga goda nyheter för kungen att få höra att hans son är död. Du kan få bli min budbärare en annan gång.
21 Sedan sa Joab till en man från Etiopien: Gå och berätta för kungen vad du har sett! Mannen bugade sig då för Joab och skyndade iväg.
22 Men Ahimaas sa till Joab: Jag vill också gå!Nej, det behöver du inte, min vän, svarade Joab. Vi har inga fler nyheter att förmedla, och särskilt inga som budbäraren kommer att belönas för.
23 Ja, men låt mig få gå ändå, tiggde han.Slutligen sa Joab: Ge dig iväg då! Då tog Ahimaas en genväg över fälten och kom fram före etiopiern.
24 David satt just då vid stadsporten. När vaktposten gick upp till sin utkiksplats uppe på murens krön, fick han se en ensam man komma springande.
25 Han ropade då ner till David, och kungen konstaterade: Om han är ensam, har han goda nyheter med sig.Efter en stund
26 såg vakten en annan man som sprang emot dem, och han ropade ner till de andra: Här kommer ytterligare en. Och kungen svarade: Han har säkert också goda nyheter.
27 Den förste springer som Sadoks son Ahimaas, ropade vakten.Han är en god man, och han kommer med goda nyheter, svarade kungen.
28 Då ropade Ahimaas till kungen: Allt är väl! Och han bugade sig och föll med ansiktet mot marken och sa: Välsignad vare Herren, din Gud, som har förgjort dina fiender som vågade stå emot dig.
29 Vad hände med den unge Absalom? frågade kungen. Är allt väl med honom? När Joab bad mig springa hit hördes en massa rop och skrik, men jag vet inte vad som hände, svarade Ahimaas.
30 Vänta här, sa kungen till honom, och Ahimaas steg då åt sidan.
31 Sedan kom etiopiern fram och sa: Jag har goda nyheter åt Ers Majestät. I dag har Herren räddat dig från alla dem som gjorde uppror mot dig.
32 Vad har hänt med den unge Absalom? Är allt väl med honom? frågade kungen.Budbäraren svarade: Jag hoppas det går för alla dina fiender som det har gått för honom!
33 Då blev kungen bedrövad och gick upp till rummet ovanför porten för att gråta ut sin sorg. Medan han gick ropade han förtvivlat: O min son Absalom, min son, min son Absalom! Om jag ändå hade fått dö i stället för dig! O Absalom, min son, min son!
Paulus och de falska apostlarna
11 Jag hoppas att ni har tålamod med mig, när jag fortsätter att tala som en dåre. Låt mig i alla fall få säga vad som ligger på mitt hjärta.
2 Jag oroar mig för er med Guds egen djupa omsorg. Jag är angelägen att er kärlek bara ska gälla Kristus. Tänk på hur en ung flicka spar sin kärlek för en enda man, den man som ska bli hennes make.
3 Men jag är orolig och rädd för att ni på något sätt ska bli vilseledda, och överge er rena och enkla hängivenhet till Herren, precis som Eva blev bedragen av Satan i Edens lustgård.
4 Ni är så lättpåverkade. Ni tror vad man än berättar för er. Predikar man om en annan Jesus än den som vi predikar om, eller om en annan ande än den helige Ande, så spelar det ingen roll för er. Till och med om man predikar en annan frälsningsväg så godtar ni det. Ni accepterar allt utan vidare.
5 Ändå tycker jag inte att dessa fantastiska Guds budbärare, som de kallar sig, är bättre än vad jag är.
6 Även om jag är en dålig talare så vet jag åtminstone vad jag talar om, och jag tror att ni har lagt märke till det vid det här laget, för vi har bevisat det gång på gång.
7 Handlade jag oklokt och fick er att se ner på mig, därför att jag predikade Guds goda nyheter för er utan att ta betalt?
8-9 I stället plundrade jag andra församlingar genom att ta vad de skickade till mig och använde det medan jag var hos er, så att jag kunde tjäna er utan kostnad. Och när pengarna var slut och jag blev hungrig, bad jag fortfarande inte om någonting, för de kristna i Makedonien sände mig ytterligare en gåva. Jag har aldrig bett er om ett enda öre, och jag tänker inte göra det heller.
10 Det lovar jag er på fullaste allvar, och jag ska tala om detta för alla i Grekland!
11 Varför det? Därför att jag inte älskar er? Gud vet att jag gör det.
12 Men jag tänker göra det för att sätta stopp för de män som skryter med att de arbetar för Gud på precis samma sätt som vi gör.
13 Gud har aldrig sänt dessa män. De är bedragare, som har lurat er att tro att de är Kristi apostlar.
14 Ändå är jag inte förvånad! Satan kan förvandla sig till en ljusets ängel,
15 så det är inte att undra på att hans tjänare också kan göra det. Till slut kommer de ändå att få det straff som deras onda handlingar förtjänar.
Paulus berättar om hur han fått lida för sin tro
16 Jag ber er att inte än en gång tro att jag har förlorat förståndet när jag talar på det här sättet. Men även om det skulle vara så, så lyssna på denne galning så att han också kan skryta lite på samma sätt som de gör.
17 Att ge mig själv beröm är verkligen inte något som Herren har bett mig att göra, det är att handla som en dåre.
18 Ändå fortsätter dessa män att skryta, och därför gör jag det också.
19-20 Ni tror att ni är visa, och ändå lyssnar ni med glädje till dessa dårar. Ni bryr er inte ens om att de gör er till slavar och tar allt ni har. De utnyttjar er och slår er i ansiktet.
21 Jag skäms över att behöva medge att jag inte är stark och modig som de! Men vad de än kan skryta med ? nu talar jag som en d¦re igen ? s¦ kan jag ocks¦ skryta med det.
22 De skryter med att de är hebreer, eller hur? Det är jag med. Och de säger att de är israeliter, och Guds utvalda folk. Dit hör jag också. Och att de är ättlingar till Abraham. Det är jag med.
23 De säger att de tjänar Kristus. Det gör jag med, men mycket mer! Har jag blivit galen när jag skryter så här? Jag har arbetat hårdare än någon annan, suttit i fängelse mer än de flesta, blivit slagen otaliga gånger och stått ansikte mot ansikte med döden gång på gång.
24 Fem gånger har judarna gett mig trettionio fruktansvärda prygelslag.
25 Tre gånger har jag piskats med spö. En gång har jag stenats. Tre gånger har jag lidit skeppsbrott.
26 Jag har rest många tröttsamma mil. Jag har varit utsatt för översvämmade floder, för rövare, för mitt eget folk och för andra folk. Jag har jagats av folkhopar i städerna och varit nära att dö i öknen, på havet och bland män, som påstår sig vara bröder i Kristus men inte är det.
27 Jag har varit trött och upplevt smärta, och jag har haft sömnlösa nätter. Ofta har jag varit hungrig och törstig och fått gå utan mat. Många gånger har jag frusit och inte haft nog med kläder för att hålla mig varm.
28 Vid sidan av allt detta har jag haft det ständiga bekymret för hur församlingarna skulle klara sig.
29 Vem begår ett misstag, utan att jag sörjer? Vem faller, utan att jag längtar efter att få hjälpa honom? Vem blir andligen skadad, utan att min vrede väller upp mot den som skadade honom?
30 Men om jag ska skryta, så skryter jag hellre med det som visar hur svag jag är.
31 Gud, Herrens Jesu Kristi Far, som är värd all ära i evighet, vet att jag säger er sanningen.
32 I Damaskus satte till exempel landshövdingen under kung Aretas ut vakter vid stadsportarna för att arrestera mig,
33 men genom en öppning i stadsmuren blev jag med hjälp av ett rep nerfirad i en korg och kom på så sätt undan. Och det är knappast något att vara stolt över!
Profetia över Ammon
25 Sedan kom Herrens budskap till mig igen. Han sa:
2 Du människa, vänd dig mot Ammons land och profetera mot folket där!
3 Säg så här till dem: Hör vad Herren Gud säger. Eftersom ni hånskrattade när mitt tempel förstördes, åt Israel i dess olycka och åt Juda när det fördes bort i fångenskap,
4 ska jag låta folk från öster komma över ert land. De ska slå upp sina läger bland er. De ska skörda er frukt och dricka mjölken från er boskap.
5 Jag ska förvandla staden Rabba till betesmark för kameler och ammoniternas land till öde trakter där fåren betar. Då ska ni veta att jag är Herren.
6 Herren Gud säger: Därför att ni har applåderat av glädje och med förtjusning sett på hur mitt folk drabbats av olycka
7 ska jag låta min hand komma över er och utlämna er till många olika folk, så att de kan utplåna er. Jag kommer att göra slut på er som nation. Jag ska utrota er, och då ska ni äntligen förstå att jag är Herren.
Profetia över Moab
8 Herren Gud säger: Därför att moabiterna har sagt att Juda har blivit som alla andra folk
9-10 ska jag öppna östra delen av Moab och utplåna nationens stolthet, gränsstäderna Bet-Hajesimot, Baal-Meon och Kirjatama. Folk från öknen i öster ska välla in över landet på samma sätt som de kom över Ammons barns land, och Moab kommer inte längre att räknas bland folken.
11 På så sätt ska jag låta min dom gå över moabiterna, och de ska veta att jag är Herren.
Profetia över Edom
12 Herren Gud säger: Därför att folket i Edom har syndat så oerhört genom att hämnas på Juda
13 ska jag slå Edom och utplåna dem och deras boskapshjordar. Mitt svärd ska förgöra allt från Teman till Dedan.
14 Genom mitt folk Israel ska jag göra detta. Israel ska hämnas på Edom åt mig.
Profetia över filisteerna
15 Herren Gud säger: Därför att filisteerna har handlat hämndgirigt mot Juda
16 ska jag lyfta min hand mot filisteernas land och utplåna kereteerna och dem som bor utmed kusten.
17 Jag ska verkligen hämnas och straffa dem för vad de har gjort. När allt detta händer, då ska de veta att jag är Herren.
Gud är rättvis
73 Gud är verkligen god mot Israel! Han är god mot dem som har rena hjärtan.
2 Men jag nästan tvivlade på honom och kom för nära klippbranten! Jag snubblade och var nära att falla ner.
3 Jag var avundsjuk på dem som det gick bra för, de stolta och högfärdiga som hade framgång.
4 Hela livet tycks le emot dem. De är friska och välmående.
5 De råkar inte in i svårigheter och brottas inte med problem som många andra.
6 Deras högfärd glänser som ett juvelhalsband, och deras kläder är vävda av grymhet!
7 Deras feta uppsyn talar om de onda planerna i deras hjärtan.
8 Föraktfullt skrattar de åt andra människor och förtalar dem. De är högfärdiga och förtrycker andra.
9 De skryter som om de ägde både himmel och jord.
10 De har lyckats göra Guds folk förskräckt och förvirrat, så att de lyssnar till dem och tror vad de säger.
11 Förstår Gud vad som händer? frågar de.
12 Se på dessa självsäkra människor. De behöver aldrig lyfta ett finger. Eller också lyfter de ett finger och får det de pekar på. De lever ett lättvindigt liv och blir bara rikare och rikare.
13 Har jag slösat bort min tid? Vad har jag för glädje av att leva ett rent liv och inte synda?
14 Allt jag fått ut av det är lidande och problem, ingenting annat.
15 Nej, om jag verkligen hade sagt så, skulle jag ha varit en förrädare mot ditt folk.
16 Ändå är det alltför svårt att förstå varför de som hatar Herren kan ha sådan framgång.
17 Jag funderade mycket över detta, men en dag då jag satt i Guds helgedom fick jag ett annat perspektiv på alltsammans.
18 Jag tänkte på hur framtiden ska bli för dessa ogudaktiga människor och på vilken slipprig väg de går. Plötsligt kommer Gud att störta dem i fördärvet.
19 I ett ögonblick tar deras lycka slut. Den tar en ände med förskräckelse.
20 Nu lever de som i en drömvärld, men en dag kommer de att vakna upp inför sanningen, och stå där yrvakna inför dig.
21 När jag ännu kände bitterhet och mina känslor var sårade,
22 då var jag lika dum och ovetande som ett djur, och jag förstod dig inte.
23 Trots detta älskar du mig! Du håller min högra hand!
24 Du ska fortsätta att leda mig hela livet med din vishet och dina råd, och slutligen ska du ta emot mig med ära i din himmel.
25 Vem känner jag i himlen utom dig? Och när jag känner dig, vad behöver jag då på jorden?
26 Om jag blir sjuk till kropp och själ, så är ändå Gud min styrka! Han ger mig kraft att leva.
27 Men ett är säkert. De som vägrar att tillbe Gud kommer att förgås. Han förgör dem som inte är trogna honom.
28 Men jag försöker komma honom så nära jag kan! Jag har utvalt honom, och jag kommer att berätta för alla om hur underbart han räddar mig.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®