M’Cheyne Bible Reading Plan
Absalom får dåliga råd
17 Ahitofel sa till Absalom: Jag skulle vilja välja ut tolv tusen män och ge mig iväg redan i kväll för att förfölja David.
2-3 Jag vill anfalla honom medan han är trött och svag. Då kommer han och hans trupper att gripas av panik och fly. Jag tänker bara döda kungen och låta alla som är med honom leva och föra dem tillbaka till dig.
4 Absalom och alla Israels styresmän godkände planen,
5 men Absalom sa: Fråga arkiten Husai vad han tycker om detta.
6 När Husai kom dit, berättade Absalom för honom vad Ahitofel hade sagt.Vad är din åsikt? frågade Absalom. Ska vi följa Ahitofels råd? Om du inte håller med så säg ifrån!
7 Husai svarade: Den här gången tror jag att Ahitofel har begått ett misstag.
8 Du känner din far och hans män. De är väldiga krigare och kommer att slåss lika vildsint som en björnhona man tagit ungarna från. Som soldat är din far gammal och erfaren, och han tillbringar knappast natten bland trupperna.
9 Han har nog redan gömt sig i en grotta eller klyfta. Om han anfaller först, och några av dina män stupar, blir det panik bland dina trupper, och alla kommer att tro att det är ute med dig.
10 Då kommer till och med de verkliga kämparna att drabbas av tvivel och fruktan, för hela Israel vet vilken mäktig man din far är och hur modiga de män är som följer honom.
11 Jag föreslår att du mobiliserar hela Israels armé och hämtar hit folk ända bortifrån Dan och Beer-Seba, så att du får en stor här. Jag tycker dessutom att du personligen bör leda trupperna.
12 När vi sedan finner David, kan vi övermanna honom och se till att ingen överlever.
13 Och om David skulle fly till en stad, kan du med en enda befallning få dit hela Israels armé. Vi kan med rep släpa stadens murar till närmaste dal så att inte en enda sten blir kvar.
14 Då sa Absalom och Israels män: Husais råd är bättre än Ahitofels. Herren hade nämligen sett till att Ahitofels råd inte skulle antas och att olycka skulle drabba Absalom.
15 Husai rapporterade sedan vad Ahitofel hade sagt för prästerna Sadok och Ebjatar, och vad han själv hade föreslagit i stället.
16 Skynda er! sa han till dem. Leta rätt på David och uppmana honom att inte övernatta vid Jordanflodens vadställe. Han måste genast gå över floden och in i öknen, annars kommer både han och hela hans armé att utplånas!
17 Jonatan och Ahimaas hade stannat vid En-Rogel, en vattenkälla, så att ingen skulle se dem gå in i eller ut ur staden. En tjänsteflicka skulle komma till dem med meddelanden som de i sin tur skulle föra vidare till kung David.
18 Men en pojke såg dem, och han berättade det för Absalom. Under tiden flydde de båda männen till Bahurim, där en man gömde dem i en brunn i sin trädgård.
19 Hans hustru lade ett tygstycke över brunnslocket och strödde ut säd att soltorka över tyget. Ingen annan visste vad hon hade gjort.
20 När Absaloms män kom dit för att fråga om hon hade sett Ahimaas och Jonatan, sa hon att de hade gått över bäcken och försvunnit. De fortsatte att leta efter dem utan framgång och återvände sedan till Jerusalem.
21 Då kravlade de två männen upp ur brunnen och skyndade sig till David. Det är bråttom! sa de till honom. Gå över Jordanfloden i kväll. Och de berättade för David om Ahitofels råd, som gick ut på att David skulle fängslas och dödas.
22 David och allt folket som var med honom tog sig då över floden under natten, och före gryningen var de alla över på andra sidan.
23 När Ahitofel såg att Absalom inte följde hans råd, sadlade han sin åsna och for hem till staden där han bodde. När han hade ordnat upp sina affärer hängde han sig. Man begravde honom sedan bredvid hans far.
24 Samtidigt som David kom till Mahanaim hade Absalom mobiliserat hela Israels armé och ledde nu alla männen över Jordanfloden.
25 Absalom hade utnämnt Amasa till general över armén, som efterträdare till Joab. Amasa var släkt både med David och Joab. Hans far hette Jitra, en israelit som hade gift sig med Abigail, Nahas dotter och syster till Joabs mor Seruja.
26 Absalom slog läger med Israels armé i Gilead.
27 När David kom fram till Mahanaim hälsades han hjärtligt av Sobi, ammoniten Nahas son från Rabba, av Makir, son till Ammiel från Lo-Debar och av Barsillai, en gileadit från Rogelim.
28-29 De försåg David och hans folk med sovmattor, kokkärl och skålar, vete och kornmjöl, rostad säd, bönor, ärtor, honung, får, ost och grädde, och de sa: Ni måste vara mycket hungriga och törstiga och trötta efter er långa marsch genom öknen.
Paulus menar vad han säger
10 Jag, Paulus, vänder mig nu personligen till er i all ödmjukhet precis som Kristus själv skulle göra. Ändå säger en del av er: Paulus är modig när han skriver brev, men när han kommer hit vågar han inte öppna mun!
2 Jag hoppas att jag inte behöver visa er, när jag kommer, hur bestämd och skarp jag kan vara. Låt mig slippa det. Men jag drar mig naturligtvis inte för att gå emot dem som menar att jag styrs av mänskliga motiv.
3 Det är sant att jag är en vanlig svag, mänsklig varelse, men jag använder inte världsliga metoder för att vinna mina strider.
4 Jag använder Guds mäktiga vapen, inte sådana som människor har gjort, för att angripa djävulens befästningar.
5 Dessa vapen kan bryta ner varje högmodigt argument mot Gud och varje mur som byggs för att hindra människor att finna honom. Med dem kan jag ta varje upprorisk tanke hos människor till fånga och leda den tillbaka till Kristus, så att de inget högre önskar än att lyda honom.
6 Jag kommer att använda dessa vapen mot var och en som gör uppror sedan jag först använt dem mot er, och ni har kapitulerat för Kristus.
7 Problemet med er är att ni bara ser mig som en svag och kraftlös person, men ni ser inte under ytan. För om någon kan säga sig äga Kristi kraft och auktoritet så är det jag.
8 Det kan verka som om jag skryter mer än jag borde med min auktoritet över er. Men Herren har givit mig denna auktoritet för att hjälpa er, inte för att skada er, och jag kan stå för allt jag säger.
9 Jag säger detta, för att ni inte ska tro att jag bara vill skrämma er när jag tillrättavisar er i mina brev.
10 Bry er inte om hans brev, säger en del. Han använder sig av stora ord, men det är bara luft. När han kommer hit, ska ni få se att han inte är så märkvärdig. Han är heller ingen vidare talare!
11 Men när jag den här gången kommer till er kommer jag att vara lika sträng som i mina brev.
12 Missförstå mig nu inte. Jag vågar inte påstå att jag är lika framstående som dessa män, som har talat om för er hur bra de är! Problemet är att de bara jämför sig med varandra och har sig själva som måttstock. Vilken dumhet!
13 Vi skryter inte med en auktoritet som vi inte har. Vårt mål är att fullfölja den plan som Gud har för er, och denna plan innefattar samarbete med er.
14 Vi går inte för långt när vi påstår att vi har auktoritet över er, för vi var de första som kom till er med de goda nyheterna om Kristus.
15 Och vi försöker inte få beröm för det arbete som någon annan har gjort bland er. I stället önskar vi att er tro ska växa, och vårt arbete bland er utökas inom de gränser Gud fastställt.
16 Därefter ska vi predika de goda nyheterna för andra städer, som ligger längre bort än Korinth, och där ingen annan arbetar ännu. Då kommer det aldrig att kunna sägas att vi arbetar på någon annans åker.
17 Skriften säger: Den som vill berömma sig, ska bara berömma sig av vad Herren gjort.
18 När någon skryter om sig själv och hur bra han har gjort något, så betyder det inte så värst mycket. Men det är skillnad när Herren rekommenderar honom!
Liknelsen om grytan
24 Den tionde dagen i tionde månaden i det nionde året kom ännu ett budskap till mig från Herren:
2 Du människa, anteckna detta datum, för i dag har kungen i Babylon anfallit Jerusalem.
3 Berätta nu denna liknelse för rebellerna i Israel! Tala om för dem vad Herren säger! Sätt en gryta över elden och koka upp vatten i den!
4 Fyll den med de bästa köttbitar du kan finna, bitar från lår och bog och de bästa märgbenen.
5 Använd bara de bästa fåren i hjorden och lägg rikligt med bränsle på elden under grytan. Koka köttet väl!
6 Herren Gud säger: Ve över Jerusalem, mördarnas stad! Du är en gryta, full av rost och ondska. Ta därför upp köttstyckena bit för bit, i den ordning de kommer, för inget är bättre än ett annat.
7 Stadens ondska är uppenbar för alla. Hon dödar helt fräckt och lämnar kvar blod synligt på klipporna, så alla kan se det, men inte på marken där dammet snart skulle övertäcka det.
8 Jag har låtit det vara kvar för att påminna mig om henne och väcka upp min vrede och min hämnd.
9 Ve över Jerusalem, mördarnas stad! Jag ska lägga mer bränsle under grytan.
10 Lägg på mer ved, så att elden brinner kraftigare och grytan kokar ordentligt. Koka köttet väl, töm sedan grytan och bränn benen!
11 Sätt sedan den tomma grytan på elden, så att kopparen glöder och rost och orenhet bränns bort!
12 Men inget händer! Alltsammans blir kvar, trots att elden är så het.
13 Rosten är ditt orena begär att tillbe avgudar. Därför att jag nu ville rena dig och du vägrade, får du förbli oren, tills min vrede har fullbordat all olycka som ska komma över dig.
14 Jag, Herren, har sagt detta. Det kommer att ske. Jag ska göra det.
15 Än en gång kom ett budskap från Herren till mig. Han sa:
16 Du människa, jag kommer att ta ifrån dig din älskade hustru. Plötsligt kommer hon att dö. Men du får inte visa någon sorg. Gråt inte! Du får inte fälla en enda tår.
17 Sörj bara tyst för dig själv. Låt det inte bli någon dödsklagan över henne. Behåll både huvudbonad och skor på, dölj inte ditt ansikte och ät inte den särskilda mat som sörjande brukar äta.
18 Jag sa detta till folket på morgonen, och på kvällen var min hustru död. Följande morgon gjorde jag allt som Herren hade sagt till mig.
19 Då sa folket: Vad betyder allt det här? Vad är det du försöker säga oss?
20-21 Jag svarade: Herren har bett mig säga detta till er: Jag kommer att förstöra mitt sköna och vackra tempel, er stolthet. Era söner och döttrar i Judeen kommer att dödas av svärd.
22 Ni kommer då att göra som jag har gjort. Ni kommer inte att sörja så någon ser det, och inte heller trösta er med att äta den mat som goda vänner bär till er.
23 Ni ska behålla huvudbonaderna på era huvuden och skorna på era fötter, och ni kommer inte att sörja eller gråta. Men inför varandra ska ni sörja över era synder och över allt ont ni gjort.
24 Hesekiel är ett exempel för er, säger Herren Gud. Ni ska göra som han har gjort. Och när den stunden kommer, då ska ni förstå att jag är Herren.
25 Du människa, den dag jag slutligen tagit ifrån dem som bor i Jerusalem deras hjärtans glädje och deras ära och härlighet - deras hustrur, söner och döttrar -
26 då ska en flykting från Jerusalem börja sin färd till Babylon för att tala om för dig vad som har hänt.
27 Den dag han kommer fram ska din röst plötsligt komma tillbaka till dig, så att du kan tala med honom, och du ska bli ett tecken för dessa människor så att de förstår att jag är Herren.
Länge leve fredskungen
72 Gud, hjälp kungen att i ditt ställe döma med rättvisa. Låt din rättfärdighet också bli hans.
2 Hjälp honom att regera opartiskt över ditt folk, och ge de rättslösa sin rätt.
3 När han regerar ska fred och välstånd råda i landet.
4 Han ska försvara de fattiga och behövande och krossa deras förtryckare.
5 Han ska regera så länge jorden består, och så länge som människan finns.
6 Hans sätt att styra landet ska vara som ett uppfriskande vårregn, som med sina skurar vattnar jorden!
7 Godhet och rättvisa ska blomstra under hans regering och fred och välstånd ska råda till tidens slut.
8 Hans välde ska sträcka sig från hav till hav, från floden Eufrat till jordens ändar.
9 Folken som bor i öknen ska böja sig för honom och hans fiender ska kasta sig ner med ansiktet mot marken.
10 Kungarna runt Medelhavet, de som kommer från Tarsis och öarna, och kungarna från Arabien och Etiopien, ska alla komma med sina gåvor.
11 Ja, kungar ska komma från alla håll och alla ska de buga sig för honom! Ja, alla folk ska tjäna honom!
12 Han tar hand om hjälplösa och fattiga när de ropar till honom.
13 Han känner medlidande med svaga och behövande, och bevarar dem från en säker död.
14 Han räddar dem undan våld och förtryck, för deras liv är dyrbara för honom.
15 Länge leve kungen! Han ska få guld från Arabien, och man ska alltid be för honom. Hans folk ska alltid välsigna honom.
16 Låt det bli rika skördar i hela landet. Låt skördarna på bergssluttningarna bli lika frodiga som Libanons skogar. Låt våra städer bli lika fyllda av människor som ängarna är fyllda med gräs.
17 Kungens namn ska man aldrig glömma. Så länge solen finns till ska människor tala om honom, och alla ska bli välsignade av honom, ja, alla folk kommer att prisa honom.
18 Välsignad vare Herren Gud, Israels Gud, han som själv gör allt detta underbara!
19 Välsignat vare hans namn i evighet! Hela jorden ska fyllas av hans härlighet! Amen, ja, amen!
20 (Här slutar bönerna av David, Isais son.)
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®