M’Cheyne Bible Reading Plan
Siba förenar sig med David
16 David hade just hunnit bortom kullens topp, där Siba, den ansvarige tjänaren över Mefibofets hus, stod och väntade på honom. Han ledde ett antal åsnor lastade med tvåhundra brödkakor, hundra russinkakor, hundra fruktkakor och en skinnsäck med vin.
2 Kungen frågade: Vem ska ha allt detta? Siba svarade: Åsnorna är åt ditt folk att rida på, brödet och fruktkakorna åt dina män som proviant, och vinet är till för dem som blir utmattade av ökenvandringen.
3 Men var är Mefiboset? frågade kungen.Han stannade i Jerusalem, svarade Siba. Han tänker nog bli kung och få tillbaka sin far Sauls rike.
4 Då sa kungen: Om det är på det sättet, så får du överta allt han äger.Då ska jag tacka dig av hela mitt hjärta, svarade Siba.
Simei förbannar David
5 När David och hans sällskap gick förbi Bahurim, kom en man ut från byn och förbannade dem. Han hette Simei, son till Gera och släkt med Saul.
6 Han kastade sten på kungen och hans officerare, trots att de på alla sidor var omgivna av soldater.
7-8 Ge dig iväg härifrån, din mördare och skurk! ropade han till David. Herren ska hämnas på dig, för att du mördade kung Saul och hans familj. Du stal hans tron, och nu har Herren gett den till din son Absalom. Äntligen får du smaka lite av din egen medicin, din mördare!
9 Varför ska en sådan få förbanna Ers Majestät? frågade Abisai. Ska jag hugga huvudet av honom?
10 Nej, sa kungen. Lägg dig inte i det här! Om Herren har sagt till honom att förbanna mig, varför ska jag då hindra honom?
11 Min egen son försöker ju döda mig, så varför ska vi bry oss om en benjaminit som bara förbannar mig? Lämna honom ifred, för utan tvivel har Herren sagt till honom att göra detta!
12 Och kanske kommer Herren att se till min situation, och då kommer han att välsigna mig i stället för att förbanna.
13 David och hans män fortsatte framåt medan Simei höll jämna steg med dem vid sidan om vägen. Han förbannade dem och kastade sten och jord på David.
14 När kungen och hans sällskap nådde sitt mål var de mycket trötta och stannade för att vila ut.
Absalom griper makten
15 Under tiden hade Absalom och hans män kommit till Jerusalem tillsammans med Ahitofel.
16 När Davids vän arkiten Husai kom till staden gick han omedelbart för att träffa Absalom. Länge leve kungen! utropade han. Länge leve kungen!
17 Är det så här du behandlar din vän David? frågade Absalom honom. Varför är du inte tillsammans med honom?
18 Därför att jag arbetar för den man som är utvald av Herren och av Israel, svarade Husai.
19 Och varför skulle jag inte göra det? Jag hjälpte din far, och nu vill jag hjälpa dig!
20 Då vände sig Absalom till Ahitofel och frågade honom: Vad ska jag göra härnäst?
21 Ahitofel sa till honom: Gå och ligg med de av din fars bihustrur, som han har lämnat kvar här att sköta palatset. Låt hela Israel se hur du förolämpar honom. Det kommer att stärka din ställning.
22 Då satte man upp ett tält på palatsets tak som alla kunde se, och där låg Absalom med sin fars bihustrur.
23 Absalom gjorde allt vad Ahitofel sa, precis som David hade gjort. Hans råd ansågs nämligen komma direkt från Herren.
Ge i glädje
9 Jag inser att jag egentligen inte alls skulle ha behövt nämna detta om att hjälpa Guds folk.
2 Jag vet hur ivriga ni är att göra det, och jag har berömt er inför vännerna i Makedonien och sagt att ni var beredda att skicka en gåva för ett år sedan. Faktum är att det var er entusiasm som fick många av dem att börja hjälpa till.
3 Men jag skickar ändå de här männen för att vara säker på att ni verkligen är beredda som jag sa, och att insamlingen har ägt rum. Jag hoppas att det inte ska visa sig att jag hade fel när jag berömde er.
4 Jag skulle få skämmas mycket ? och det skulle ni ocks¦ ? om n¦gra makedonier h¤r f´ljde med mig och fann att ni ¤nnu inte var klara, efter allt som jag ber¤ttat f´r dem!
5 Därför har jag bett de andra bröderna att resa före mig. De ska se till att den gåva, som ni lovade att samla in, är klar och väntar på mig. Jag vill att det ska vara en verklig gåva och inte se ut som om den gavs under påtryckningar.
6 Men kom ihåg att om ni ger lite, så kommer ni att få lite. En bonde som bara sår några få korn får bara en liten skörd, men om han sår mycket, så får han skörda mycket.
7 Var och en måste bestämma sig för hur mycket han ska ge. Tvinga inte någon att ge mer än han verkligen vill. Det är de glada givarna som Gud värdesätter.
8 Gud kan slösa sina gåvor över er och ge er allt ni behöver och mer därtill, och det kommer inte bara att räcka till för era egna behov, utan det kommer att bli så att ni med glädje kan ge till andra.
9 Skriften säger: Den gudfruktige är generös och ger frikostigt till sådana som har det svårt, och man kan alltid räkna med hans barmhärtighet och kärlek.
10 Samme Gud, som ger bonden säd att så och bröd att äta, ska ge er mer och mer säd att så. Sedan ska han låta den växa så att ni får igen rikligt. På samma sätt ska er kristna tro bära rik frukt.
11 Ja, Gud ska ge er mycket så att ni kan ge bort mycket, och när vi lämnar era gåvor till dem som behöver dem, så kommer de att tacka och lovprisa Gud för er hjälp.
12 Resultatet av er insats får alltså dubbel effekt. De människor som lider nöd blir inte bara hjälpta, utan de kommer dessutom att flöda över av tacksamhet till Gud.
13 De kommer inte bara att glädja sig över er generositet. De kommer också att förstå att er tro är äkta när den visar sig i det goda ni gör.
14 Och de kommer att längta efter er och be innerligt för er på grund av denna underbara Guds nåd som har blivit synlig genom er.
15 Tacka Gud för hans Son. Han är en gåva som är alltför underbar för att kunna uttryckas i ord.
En liknelse om otrohet
23 Herrens budskap kom till mig igen. Han sa:
2-3 Du människa, det var två systrar som blev prostituerade i Egypten medan de var unga flickor.
4-5 Den äldsta flickan hette Ohola och hennes syster Oholiba. Jag talar om Samaria och Jerusalem. De tillhörde mig och födde söner och döttrar åt mig. Men Ohola vände sig till andra gudar i stället för till mig och gav sitt grannfolk, assyrierna, sin kärlek.
6 De var alla mycket tilldragande män, landshövdingar och generaler klädda i mörkblått och ridande på hästar.
7 Hon gav sig till dem, till Assyriens elit, genom att tillbe deras avgudar och på så sätt orena sig själv.
8 Hon lämnade Egypten, men inte sin prostitution. Hon var fortfarande lika upptänd av dessa begär som i sin ungdom då egyptierna förlustade sig med henne.
9 Därför överlämnade jag henne till assyrierna, vilkas gudar hon älskade så högt.
10 De klädde av henne, dödade henne och förde bort hennes barn som slavar. Bland kvinnorna blev hon känd som en synderska, som hade fått vad hon förtjänat.
11 Men fastän Oholiba, Jerusalem, hade sett vad som hade hänt hennes syster Samaria, gick hon ändå likväl samma väg och syndade till och med ännu mer.
12 Hon gjorde sig till för sin assyriske granne med sina trevliga unga män på fina hästar och arméofficerare i lysande uniformer. Alla var de ju så tilldragande.
13 Jag såg vilken väg hon valde, när hon följde i sin äldre systers fotspår.
14-15 Hon var egentligen djupare sjunken än Samaria, för hon blev till och med upptänd av de målade bilder hon fick se. Det var bilder på babyloniska officerare klädda i röda uniformer med vackra bälten och med ståtliga turbaner på sina huvuden.
16 När hon såg dessa målningar, längtade hon efter att få ge sig åt de män som var avbildade där. Hon sände budbärare till Kaldeen och bjöd dem till sig.
17 Sedan kom män från Babylon och låg med henne. De utnyttjade henne, och efteråt hatade hon dem och bröt alla förbindelser med dem.
18 Jag avskydde henne, precis som jag avskytt hennes syster, därför att hon så öppet visade att hon var en hora.
19-20 Men detta bekymrade inte henne. Hon fortsatte att synda och tänkte i sitt begär på sin ungdom, då hon levde som prostituerad i Egypten.
21 Hon längtade tillbaka till den tid i sin ungdom då hon gett sin oskuld till egyptiska män.
22 Därför säger Gud, den Allsmäktige, till dig, Oholiba, Jerusalem: Jag ska få dina gamla älskare att vända sig mot dig. Dem som du själv vänt dig mot i avsky ska komma emot dig från alla håll.
23 Babylonier, alla kaldeer från Pekod, Soa och Koa och alla assyrier ska komma emot dig, vackra, unga, framstående män, ridande på sina hästar.
24 De ska komma med vagnar och vapen, en väldig armé beredd till strid. De ska komma från alla håll och omringa dig, och jag ska låta dem göra med dig precis vad de vill.
25 Jag ska låta dig drabbas av min svartsjuka, så att de skär av dig både näsa och öron. De som överlever behandlingen ska dödas med svärd. Dina barn ska föras bort som slavar och allt som finns kvar ska brännas upp.
26 De ska klä av dig alla dina vackra kläder och dyrbara juveler.
27 Jag ska sätta stopp för ditt begär och för den prostitution du tog med dig från Egypten. Du ska inte längre längta tillbaka till Egypten och hennes gudar.
28 Herren Gud säger: Jag ska minsann överlämna dig till dina fiender, till dem du avskyr.
29 De ska i sitt hat beröva dig allt du äger och lämna dig naken och övergiven. Ditt lösaktiga liv ska bli uppenbart för alla.
30 Du har själv dragit över dig allt detta genom att tillbe andra folks gudar och orena dig med deras avgudabilder.
31 Du har följt i din systers fotspår, och därför ska jag låta dig drabbas av samma straff som utplånade henne.
32 Ja, den skräck som kom över henne ska också komma över dig. Hennes bägare var djup och fylld till brädden. Hela världen ska håna dig i din olycka.
33 Du kommer att ragla som en drucken under de bedrövelser som drabbar dig, precis som din syster Samaria gjorde.
34 Under djup ångest ska du tvingas tömma denna förödelsens bägare till sista droppen. Jag har talat, säger Herren.
35 Därför att du har glömt mig och vänt mig ryggen, måste du ta konsekvenserna av all din synd.
36 Du människa, du måste anklaga Ohola och Oholiba för alla deras fasansfulla gärningar.
37 De har begått både äktenskapsbrott och mord. De har tillbett avgudar och dödat mina barn genom att bränna dem som offer på sina altaren.
38 På samma dag har de både smutsat ner mitt tempel och missbrukat min sabbat.
39 När de hade dödat sina barn framför avgudabilderna, gick de till och med samma dag in i mitt tempel för att tillbe. Större aktning hade de inte för mig!
40 Ni skickade också efter präster från främmande länder. De kom med andra gudar som ni kunde tjäna och de blev väl mottagna. Ni badade, sminkade er och satte på er era finaste smycken.
41 Ni satt tillsammans på en vackert broderad bädd med min rökelse och min olja på ett bord framför er.
42 Omkring er hördes skrålet från bekymmerslösa människor. Drinkare från ökentrakterna satte armband på era handleder och vackra kronor på era huvuden.
43 Ska de utnyttja dessa gamla och slitna kvinnor?
44 Det var just vad de gjorde. De gick in till Ohola och Oholiba, till Samaria och Jerusalem, dessa fräcka horor.
45 Men rättfärdiga människor överallt ska döma dem för vad de verkligen är: otrogna och mördare. De ska döma dem efter vad lagen kräver.
46 Herren Gud säger: Kalla samman en armé mot dem och utlämna dem till terror och plundring.
47 Deras fiender ska stena dem och döda dem med svärd. De ska döda deras söner och döttrar och bränna ner deras hus.
48 På så sätt ska jag befria landet från begär och avgudadyrkan. Min dom över er avgudadyrkan ska bli en läxa för många.
49 Ni ska verkligen få betala för er omoral och avgudadyrkan. Ni ska få fullt straff, och ni ska förstå att jag ensam är Gud.
Herre, hjälp mig!
70 Herre, befria mig! Skynda dig och kom till min hjälp!
2-4 Låt förvirring drabba dem som försöker döda mig. Avslöja dem och låt dessa skadeglada människor stå där med skammen. Låt dem inte lyckas!
5 Men alla som vänder sig till Herren ska jubla över hans frälsning. De ska ständigt säga: Herren är stor!
6 Jag är fattig och svag, men ändå tänker Herren på mig just nu! Min Gud, du är min hjälpare. Du är min Frälsare! Skynda till min hjälp! Vänta inte längre!
Gammal och orkeslös, men Gud hjälper
1-2 Herre, hos dig söker jag skydd. Låt mig inte gå under! Rädda mig från mina fiender, för du är rättfärdig! Kom till min hjälp! Lyssna till min bön och rädda mig.
3 Var mitt skydd, en stark klippa, dit jag alltid får komma och där jag är skyddad för alla anfall. Du har ju bestämt dig för att rädda mig.
4 Befria mig, Gud, från dessa orättfärdiga och grymma människor som håller mig i sina klor.
5 Herre, du är mitt enda hopp. Jag har trott på dig sedan jag var ung.
6 Ja, du har varit med mig sedan jag föddes och du har alltid hjälpt mig. Därför vill jag prisa dig så länge jag lever.
7 Många som såg min nöd och mitt lidande måste ha tänkt: Gud har förkastat honom. Men du har bevisat din stora makt att beskydda.
8 Dag för dag vill jag prisa och ära dig, Gud, för allt vad du gjort.
9 Ställ mig inte åt sidan nu på ålderns höst. Överge mig inte nu när mina krafter avtar.
10 Mina fiender kommer tillsammans och viskar:
11 Gud har övergett honom! Nu kan vi verkligen komma åt honom. Det finns ingen som kan hjälpa honom längre!
12 Gud, varför är du så långt borta? Kom snart till min hjälp och förgör dem!
13 Med alla medel kämpar de mot mig. Men låt dem bli besegrade, och stå där med skam och vanära.
14 Jag hoppas fortfarande att du ska hjälpa mig. Då ska jag prisa dig ännu mer.
15 Jag kan inte räkna alla de gånger du räddat mig från faror. Varje dag ska jag berätta för alla om hur god du är.
16 För alla ska jag berätta om Herrens, min Guds, kraft. Bara han är rättfärdig och god.
17 Gud, du har varit min lärare från min tidigaste barndom. Jag har alltid vittnat för andra om allt underbart du gör.
18 Överge mig inte nu när jag är gammal och gråhårig. Ge mig tid att berätta för kommande generationer om alla dina fantastiska under.
19 Herre, din kraft och godhet når upp till himlen. Du har visat din storhet. Var finns det en sådan Gud som du?
20 Du har ställt mig inför prövningar och lidande, men du har ändå hållit mig vid liv och bevarat mig från en säker död.
21 Du ska ge mig större ära och anseende än någonsin tidigare. Det är min tröst.
22 Jag vill upphöja dig med musik och berätta om alla dina löften, du Israels helige.
23 Jag vill ropa och jubla av glädje, för du har räddat mig.
24 Dag för dag vill jag berätta för andra om din rättfärdighet och godhet. Alla som har försökt dra olycka över mig har blivit besegrade och kommit på skam.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®