M’Cheyne Bible Reading Plan
Absalom konspirerar mot David
15 Så småningom skaffade sig Absalom en vagn och hästar till den och femtio män att springa framför honom.
2 Han gick upp tidigt varje morgon och ställde sig vid vägen som ledde till stadsporten. När någon kom med ett problem till kungen, kallade Absalom på honom, frågade varifrån han kom och uttryckte sitt intresse för hans fall.
3 Han kunde t ex säga: Jag ser att du har rätt i det här fallet. Det är olyckligt att kungen inte har någon som kan ta sig tid att lyssna till detta.
4 Jag skulle själv vilja vara domare. Då kunde den som har en anklagelse mot någon komma till mig, och jag skulle skipa rättvisa!
5 När någon kom fram och bugade sig för Absalom brukade han sträcka honom handen och ge honom en kyss.
6 På så sätt vann han hela folkets hjärta.
7-8 När fyra år hade gått sedan Absalom fann nåd hos kungen, sa Absalom till honom: Låt mig få fara till Hebron, så att jag kan bära fram ett offer till Herren och på så sätt fullfölja ett löfte som jag gav honom när jag var i Gesur. Jag lovade att om han förde mig tillbaka till Jerusalem, skulle jag tillbe honom i Hebron.
9 Kungen svarade honom: Gå i frid och uppfyll ditt löfte! Då for Absalom till Hebron.
10 Han sände i hemlighet bud till varje del av Israel för att hetsa folket till uppror mot kungen och sa: Så snart ni hör trumpetsignalen ska ni veta att Absalom har krönts till kung i Hebron.
11 Absalom inbjöd tvåhundra män från Jerusalem att följa med, men de kände inte alls till hans avsikter.
12 Medan han offrade slaktoffret, skickade han efter Ahitofel, en av Davids rådgivare, som bodde i Gilo. Ahitofel ställde sig på Absaloms sida, tillsammans med många andra. Detta gjorde att sammansvärjningen blev mycket stark.
David flyr för Absalom
13 En budbärare kom så småningom till Jerusalem och sa till David: Hela Israel har förenat sig med Absalom i ett uppror mot dig!
14 Vi måste omedelbart fly, innan det är för sent! konstaterade David. Om vi hinner ut ur staden innan han kommer, kan både vi och Jerusalem räddas.
15 Vi står på din sida, svarade hans rådgivare. Gör det som du tycker är bäst.
16 Kungen och hans familj gav sig genast iväg. Han lämnade bara tio bihustrur kvar att sköta om palatset.
17-18 David stannade en bit utanför staden och lät alla gå före honom, även de sex hundra filisteer som hade kommit med honom från Gat, och dessutom kereteerna och peleteerna.
19-20 Plötsligt vände sig kungen till Ittai, kaptenen för de sex hundra männen från Gat, och sa till honom: Vad gör du här egentligen? Gå tillbaka med dina män till Jerusalem, till din kung, för du är en gäst i Israel, en främling i fångenskap. Du har ju nyss kommit. Varför skulle jag tvinga dig att i dag vandra bort med oss, när jag inte ens vet vart det bär? Gå tillbaka och ta med dig dina trupper. Fortsätt att vara god och trofast!
21 Ittai svarade: Jag svär vid Gud och vid mitt eget liv, att dit du går tänker jag gå, vad som än händer, och även om det gäller liv eller död.
22 Då svarade David: Kom då med oss! Och Ittai och hans män med sina familjer fortsatte att stå på Davids sida.
23 Det blev sorg överallt där kungen och hans följe drog förbi. De tog vägen genom Kidrondalen och ut på landsbygden.
24 Ebjatar, Sadok och leviterna tog hand om Guds förbundsark. De satte ner den vid sidan av vägen och offrade, tills alla hade passerat.
25-26 Sedan tog Sadok arken tillbaka till staden, som David befallt. Och David sa: Om Herren vill kommer han att föra mig tillbaka, så att jag får se arken och Herrens tält igen. Men om han är färdig med mig, får han göra det han tycker blir bäst.
27 Sedan sa kungen till Sadok: Är inte du en profet? Detta är min plan. Gå lugnt tillbaka till staden och ta med dig din son Ahimaas och Ebjatar och hans son Jonatan.
28 Jag tänker stanna vid Jordans vadställe i öknen och vänta tills jag får besked av dig. Jag vill veta vad som händer i Jerusalem, innan jag försvinner in i öknen.
29 Sadok och Ebjatar bar då tillbaka Guds ark till staden och stannade där.
30 David gick upp på vägen som ledde till Oljeberget, och han grät medan han gick. Han hade en slöja över huvudet och gick barfota som ett tecken på sin sorg. Och folket som var med honom täckte sina huvuden och grät medan de gick uppför berget.
31 Och när någon berättade för honom att hans rådgivare Ahitofel stod på Absaloms sida, bad David: Herre, låt Ahitofel ge Absalom dåraktiga råd!
32 När de nådde toppen av Oljeberget, där man brukade tillbe Herren, såg David att arkiten Husai väntade på honom med sönderrivna kläder och jord på huvudet.
33-34 David sa till honom: Om du följer med mig, kommer du bara att bli till besvär för mig. Återvänd till Jerusalem och säg till Absalom: 'Jag kan bli din rådgivare precis som jag var det åt din far.' Sedan kan du hjälpa mig genom att motarbeta Ahitofel.
35-36 Prästerna Sadok och Ebjatar är där, och de står på vår sida. Berätta för dem vad du hör i palatset, så kommer de att skicka sina söner Ahimaas och Jonatan för att leta rätt på mig, och berätta för mig vad som står på.
37 Davids vän Husai återvände då till Jerusalem och kom dit samtidigt som Absalom anlände.
Den som ger generöst ärar Gud
8 Nu vill jag berätta för er vad Gud i sin nåd har gjort för församlingarna i Makedonien.
2 Även om de har gått igenom många prövningar och svårigheter, har de fått uppleva en underbar glädje mitt i sin djupa fattigdom som inspirerat dem till en överflödande omsorg om andra.
3 De gav inte bara vad de hade råd med, utan mycket mer. Jag kan vittna om att de gjorde det därför att de ville det, och inte därför att jag tjatade på dem.
4 De bad oss att ta med det de samlat in, så att de också skulle få vara med och dela glädjen i att hjälpa de kristna i Jerusalem.
5 Det allra bästa var att de överträffade alla våra förväntningar, för det första de gjorde var att överlåta sig själva åt Gud och sedan åt oss, vad det än kunde innebära.
6 De ville också att vi skulle be Titus att besöka er och inspirera er till att utföra er del av denna kärlekstjänst. Det var ju han som uppmuntrade er att ge första gången.
7 Ni är, kära vänner, föregångare på så många sätt. Ni har så mycket tro, så många goda förkunnare, så mycket kunskap, så stor entusiasm och så mycket kärlek till oss. Nu vill jag också att ni ska vara föregångare i att dela med er.
8 Det är ingen order jag ger er. Jag säger inte att ni måste göra det, men andra är angelägna att göra det. Det här är ett sätt att bevisa att er kärlek är verklig och att den är mer än bara ord.
9 Ni vet hur fylld av kärlek och godhet vår Herre Jesus var. Trots sina oerhörda möjligheter lämnade han allt för att hjälpa er. Han lämnade allt för att ge er allt.
10 Jag skulle vilja föreslå att ni avslutar vad ni började att göra för ett år sedan, för ni var inte bara de första att ta detta initiativ, utan också de första att förverkliga det.
11 Eftersom ni har börjat så entusiastiskt, bör ni fortsätta det tills det blir avslutat, och ge vad ni kan av det ni har. Låt orden bli handling!
12 Om ni verkligen är ivriga att ge, så är det inte så viktigt hur mycket ni har att ge. Gud vill att ni ska ge av vad ni har, inte av vad ni inte har.
13 Naturligtvis menar jag inte att de som tar emot era gåvor ska få det bekvämt på er bekostnad,
14 utan bara att ni bör dela med er av vad ni har till dem. För närvarande har ni det gott ställt och kan hjälpa dem. En annan gång kan de kanske dela med sig till er, när ni behöver något. På det sättet kommer alla att ha vad de behöver.
15 Kommer ni ihåg vad Skriften säger om detta? Den som samlade mycket hade inget kvar, och den som samlade lite hade tillräckligt. Därför bör ni också dela med er till dem som behöver.
16 Jag tackar Gud för att han har gett Titus samma ivriga omsorg om er som jag själv har.
17 Det är med glädje som han följer mitt förslag att besöka er igen, men jag tror att han hade kommit i alla fall, för han är mycket angelägen om att få träffa er!
18 Jag ska också skicka en annan välkänd broder med honom, en som i alla församlingarna är en mycket uppskattad förkunnare av de goda nyheterna.
19 Församlingarna har utsett honom att resa med mig och överlämna gåvan till Jerusalem. Herren blir ärad genom detta, och det kommer också att visa vår iver att hjälpa varandra.
20 Genom att resa tillsammans kan vi skydda oss mot misstankar, för vi är angelägna om att ingen ska kunna anmärka på vårt sätt att ta hand om denna stora gåva.
21 Gud vet att vi är ärliga, men jag vill att alla andra ska tro det också. Det är därför som vi gör på detta sätt.
22 Jag skickar ännu en broder till er, som vi av erfarenhet känner som en ärlig och uppriktig kristen. Han är speciellt intresserad av denna resa och ser fram mot att träffa er, eftersom jag har berättat för honom om er iver att hjälpa till.
23 Om någon undrar vem Titus är så säg att han är min medarbetare i allt som också vill hjälpa er. Säg också att de andra båda bröderna representerar församlingarna här och att de med sina liv ärar Kristus.
24 Ta emot dessa män med kärlek och låt församlingarna se hur rätt jag har haft när jag har berömt dem.
Gud räknar upp Jerusalems synder
22 Nu kom ett annat budskap från Herren. Han sa:
2 Du människa, döm Jerusalem för all hennes blodsutgjutelse. Tala öppet om alla hennes fruktansvärda handlingar.
3 Mördarnas stad, dömd och fördömd, avgudarnas stad, oren och stinkande,
4 ja, du är skyldig till både mord och avguderi. Nu kommer domens dag för dig. Din tid är ute. Jag ska göra dig till åtlöje inför alla folk i världen.
5 Från både när och fjärran ska man håna dig, du ökända och våldsamma stad.
6 Varje ledare i Israel som bor inom dina murar är beredd att mörda.
7 Fäder och mödrar har man inte visat respekt. Invandrare och besökare tvingas betala dig för ditt 'beskydd'. Föräldralösa och änkor behandlas illa och förtrycks.
8 Guds verk föraktas, och min sabbat håller du inte.
9 Man slänger ur sig falska anklagelser med avsikt att skada och döda. Varje bergstopp är full med avgudar. Man försöker på allt sätt tillfredsställa sina begär.
10 Det finns män som begår äktenskapsbrott med sina fäders hustrur och ligger med kvinnor när de har sin menstruation.
11 Äktenskapsbrott med grannens hustru, sonhustru eller halvsyster hör till det vanliga.
12 Lejda mördare, ockrare och utpressare finns överallt. Du tänker aldrig på mig och mina bud, säger Herren Gud.
13 Men nu tänker jag slå till och göra slut på din orättfärdiga handel och alla dina mord.
14 Kommer du att ha mod och styrka kvar, när det är dags för mig att göra upp med dig? Jag, Herren, har talat och jag kommer att göra allt jag har sagt.
15 Jag ska sprida ut dina invånare över hela världen och sända dem till många nationer.
16 Du ska bli en skamfläck bland folken och veta att jag är Herren.
17 Sedan sa Herren:
18-20 Du människa, Israels folk är det värdelösa slagg som blivit kvar när man har avskilt silvret. De är slaggen efter koppar, tenn, järn och bly. Därför säger Herren Gud: Eftersom du är så fullständigt värdelös ska jag leda dig till min smältdegel i Jerusalem för att smälta dig i min vredes hetta.
21-22 I min vredes eld kommer du att smälta som silver, och du ska veta att jag, Herren, har öst ut min vrede över dig.
23 På nytt kom ett budskap från Herren till mig:
24 Du människa, säg till Israels folk: På min vredes dag ska du bli som åkermark i torka.
25 Dina profeter har sammansvurit sig mot dig, som lejon som smyger sig på sitt byte. De sliter sönder och äter sitt byte, de lägger beslag på skatter och pressar ut pengar. De förökar änkornas antal i landet.
26 Dina präster har föraktat mina lagar och orenat mitt tempel och min helighet. För dem är Guds verk inte heligt. De har inte lärt mitt folk skillnaden mellan rätt och orätt, och de missbrukar mina sabbater, så att mitt heliga namn har blivit vanärat bland dem.
27 Dina ledare är som vargar som sliter sönder sina offer, och de dödar för pengar.
28 Dina profeter beskriver falska syner och kommer med falska budskap som de påstår sig ha fått från Gud, fast han inte har talat ett enda ord till dem. Den styrka de talar om är bedräglig!
29 De förtrycker till och med vanliga människor, utsuger fattiga och nödlidande och utövar våld mot främlingar.
30 Jag letade förgäves efter någon som på nytt skulle kunna bygga upp den mur av rättfärdighet som skyddar landet, som kunde stå där muren rasat och försvara dig mot mina anfall, men jag hittade inte en enda.
31 Därför säger Herren Gud: Jag ska ösa min vrede över dig. Jag ska förtära dig med min vredes eld. Jag ska straffa dig obarmhärtigt för alla dina synder.
En väg till Gud genom prövningar och lidande
1-2 Rädda mig, Gud, för vattnet står mig upp till halsen!
3 Djupare och djupare sjunker jag i dyn, och vattnet bara stiger.
4 Jag har skrikit mig hes och är alldeles utmattad. Mina ögon är svullna av gråt, och förgäves har jag sett efter dig, min Gud.
5 De som hatar mig utan orsak är flera än hårstråna på mitt huvud. Det är inflytelserika män, som går samman för att döda mig trots att jag är oskyldig. De kräver att jag ska straffas för sådant som jag inte har gjort.
6 Gud, du vet så väl hur dåraktig jag har varit, och du känner till alla mina synder.
7 Herre, du som härskar över alla himmelska härar och är Israels Gud, låt mig inte vara en stötesten för dem som tror på dig. Om de ser att du lämnar mig i sticket blir de förvirrade.
8 Det är för din skull som de hånar och förbannar mig.
9 Till och med mina egna bröder skäms för mig och låtsas som om de inte känner mig!
10 Min iver för ditt tempel brinner som en eld inom mig. Alla förolämpningar mina fiender riktar mot dig, träffar också mig.
11 När jag sörjer och fastar inför dig, Herre, hånar de mig!
12 Alla talar om mig när jag går omkring sorgklädd! De småskrattar åt mig!
13 Jag är hela stadens samtalsämne, och i dryckesvisorna sjunger man om mig.
14 Men jag fortsätter att be till dig, Herre! Nu är tiden inne då du kommer att lyssna till mig. Du är beredd att ge mig din kärlek och godhet. Svara på min bön och rädda mig, eftersom du har lovat det.
15 Dra upp mig ur detta träsk! Låt mig inte sjunka! Rädda mig från dem som hatar mig och låt mig inte drunkna.
16 Låt inte vattenmassorna begrava mig eller strömmarna dra ner mig i djupet. Rädda mig från avgrunden!
17 Herre, svara på min bön, för din kärlek och godhet tröstar mig! Din nåd är så stor och så god.
18 Herre, du vet att jag inte ser någon utväg längre. Göm dig inte för mig. Skynda dig, och kom och rädda mig!
19 Kom, Herre, och befria mig från alla mina fiender!
20 Du vet hur skamligt alla talar om mig och hur de förolämpar mig. Du ser dem allesammans och vet vad var och en har sagt.
21 Deras förakt för mig har krossat mitt hjärta, och jag är förtvivlad. Om ändå någon kunde visa medlidande! Det finns ingen som kan trösta mig!
22 De blandade gift i min mat och i stället för vatten gav de mig ättika blandat med galla.
23 Låt deras festmåltider ruinera dem och deras frid försvinna.
24 Låt dem drabbas av mörker och blindhet och vrid deras höfter ur led.
25 Häll ut din vrede över dem! Låt dem känna din vredes glöd och
26 låt deras hem stå öde och övergivna!
27 Utan förbarmande förföljer de den som du redan har straffat och hånskrattar åt den du har sårat.
28 Låt dem stå till svars för varenda synd de gjort och ha inte överseende med dem.
29 Utplåna dessa människors namn från de levandes bok! Låt dem inte finnas där tillsammans med dem som lever efter din vilja.
30 Men, Herre, befria mig från mitt elände och mitt lidande.
31 Då ska jag prisa dig med min sång! I tacksamhet kommer jag att sjunga en lovsång till dig.
32 Du gläder dig mer över det än om jag offrar en tjur eller en oxe.
33 De förtryckta ska få se vad Gud gör för dem. Inte undra på att de kommer att bli glada! Alla som söker Gud ska få nytt mod,
34 för Herren hör hur de fattiga och behövande ropar. Och inte heller glömmer han dem som är fångar för hans skull.
35 Prisa honom, både himmel och jord! Prisa honom, alla hav och allt som finns i dem!
36 Gud ska nämligen rädda Jerusalem. Han ska bygga upp Juda städer igen, och hans folk ska bo i dem och inte drivas bort.
37 Deras barn ska ärva landet, och alla som älskar honom ska tryggt kunna bo där.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®