M’Cheyne Bible Reading Plan
En kvinna talar för Absaloms sak
14 När general Joab förstod hur mycket kungen längtade efter att få träffa Absalom,
2-3 skickade han efter en kvinna från Tekoa, som hade rykte om sig att vara mycket klok. Han såg till att hon fick träffa kungen och talade om för henne vad han ville att hon skulle framföra.Låtsas att du sörjer, sa han. Sätt på dig sorgkläder och se ut som om du hade sörjt djupt under en längre tid.
4 När kvinnan kom inför kungen, föll hon ner med ansiktet mot golvet och ropade: Ers Majestät, ni måste hjälpa mig!
5-6 Vad kan jag göra för dig? frågade han.Jag är änka, svarade hon. Mina två söner började slåss ute på åkern, och eftersom det inte fanns någon där som kunde skilja dem åt, blev den ene dödad.
7 Nu kräver resten av familjen att jag ska överlämna min andre son till dem, så att de kan ta livet av honom för att han mördade sin bror. Men om jag gör det, har jag ingen son kvar, och min makes namn kommer att utplånas.
8 Låt mig ta hand om detta, svarade kungen. Jag ska se till att ingen rör honom.
9 Tack, Ers Majestät, svarade hon. Jag tar på mig ansvaret, om man kommer att kritisera er för detta.
10 Oroa dig inte över det, svarade kungen. Om någon sätter sig emot det, kan du ta med honom till mig, och jag kan försäkra dig att han aldrig mer ska klaga!
11 Då sa kvinnan: Lova inför Gud att ingen kommer att skada min son! Jag vill inte ha någon mer blodsutgjutelse.Jag lovar inför Gud, svarade han. Inte ett hår på din sons huvud ska krökas!
12 Låt mig då bara få be er om en enda sak till! sa hon.Ja, gärna, sa han. Tala ut!
13 Varför gör ni inte lika mycket för alla bland Guds folk som ni har lovat att göra för mig? frågade hon. Ni har dömt er själv när ni lovat att hjälpa mig, för ni har vägrat att ta hem er egen utstötte son.
14 Vi måste ju alla dö en gång. Våra liv är som vatten som hälls ut på marken - det kan inte samlas upp igen. Gud kommer att välsigna er med ett längre liv, om ni kan fundera ut ett sätt att hämta tillbaka er son från hans landsflykt.
15-16 Men jag har kommit till er för att be er för min son, för jag och min son var hotade till livet, och jag sa för mig själv: 'Kanske kungen kan lyssna till mig och rädda oss undan dem som vill att vår familj ska dö ut.
17 Det är bara kungens ord som kan ge oss frid.' Jag vet att ni är som ett sändebud från Gud och att ni kan skilja mellan gott och ont. Herren ska vara med er!
18 Det är en sak jag vill veta, sa kungen.Vad är det, Ers Majestät? undrade kvinnan.
19 Skickade Joab hit dig? Kvinnan svarade: Hur kan jag neka till det? Ja, Joab skickade hit mig och sa till mig vad jag skulle säga.
20 Han gjorde det för att ni skulle se den här saken på ett nytt sätt. Men ni är lika vis som Guds budbärare och vet allt som händer.
21 Då skickade kungen efter Joab och sa: Jag ska göra som du vill. Gå och hämta tillbaka Absalom.
22 Joab föll ner inför David och välsignade honom och sa: Äntligen vet jag att du tycker om mig, för du har besvarat min bön!
23 Sedan gick Joab till Gesur och hämtade tillbaka Absalom till Jerusalem.
24 Låt honom gå till sin egen bostad, befallde kungen. Han får aldrig komma hit. Jag vill inte se honom i ansiktet.
Absalom ber att få träffa David
25 Nu fanns det ingen i Israel som var så vacker och välväxt som Absalom, och ingen fick så mycket beröm som han.
26 Han klippte sitt hår bara en gång om året när det blivit alltför tungt att gå omkring med. Det vägde då nästan två kilo.
27 Han fick tre söner och en dotter som fick heta Tamar. Hon växte upp till en mycket vacker kvinna.
28 När Absalom hade varit i Jerusalem i två år och ännu inte sett kungen,
29 skickade han bud efter Joab för att be denne tala med kungen, men Joab ville inte komma. Absalom sände då bud efter honom än en gång, men han vägrade på nytt.
30 Då sa Absalom till sina tjänare: Joabs kornåker ligger bredvid min. Gå och sätt eld på den! Då gjorde tjänarna som Absalom hade sagt,
31 och snart kom Joab till Absalom och frågade: Varför har du förstört min åker?
32 Absalom svarade: Därför att jag ville be dig fråga kungen varför han förde mig tillbaka från Gesur, när han ändå inte tänker träffa mig. Jag kunde ju lika gärna ha bott kvar där. Nu vill jag träffa kungen, och om han anser mig skyldig till något, så får han väl avrätta mig.
33 Joab berättade då för kungen vad Absalom hade sagt. Slutligen kallade David på Absalom. När han kom bugade han sig djupt inför kungen, och David kysste honom.
7 Kära vänner, eftersom vi har dessa stora löften, så låt oss vända oss bort från allt som är fel, vare sig det har att göra med kroppen eller anden. Låt oss leva i sund gudsfruktan, och ge oss själva åt honom och ingen annan.
Nytt förtroende
2 Jag ber er att öppna era hjärtan för oss igen, för inte en enda av er har blivit orättvist behandlad av oss. Inte en enda av er har letts vilse. Vi har inte lurat någon eller utnyttjat någon.
3 Jag säger inte detta för att gräla på er, eller för att lägga någon skuld på er. Som jag har sagt tidigare är ni för alltid i mitt hjärta, och jag lever och dör med er.
4 Jag har det största förtroende för er, och jag är stolt över er. Ni har verkligen uppmuntrat mig, ni har gjort mig lycklig trots allt mitt lidande.
5 När vi kom fram till Makedonien, fann vi ingen vila där. Runt omkring oss hade vi svårigheter av alla slag, och inom oss var vi fyllda av rädsla och oro.
6 Gud, som ger nytt mod åt de modlösa, uppmuntrade oss då Titus kom till oss.
7 Det var inte bara hans närvaro som gladde oss, utan också nyheterna som han förde med sig från den underbara tid han hade haft hos er. När han berättade för mig hur mycket ni såg fram emot mitt besök, och hur ledsna ni var över vad som hänt, så blev jag överlycklig. Nu förstår jag hur stor er lojalitet och kärlek till mig är.
8 Jag är inte längre ledsen över att jag skickade mitt förra brev till er, även om jag ett tag var bekymrad när jag förstod hur smärtsamt det skulle bli för er att ta del av det. Men det plågade er bara en kort tid.
9 Nu är jag glad att jag skickade det, inte därför att det gjorde er ont, utan därför att det fick er att vända er till Gud. Det var en rätt slags sorg ni upplevde, en sorg enligt Guds vilja, och den vållade er ingen skada.
10 Gud använder ibland sorgen i våra liv för att hjälpa oss att vända oss bort från synden och söka det eviga livet. Vi ska därför aldrig klaga över att han sänder den. Men den sorg som en människa som inte är en kristen upplever är av mänskligt slag och den leder till död.
11 Se bara hur mycket gott denna sorg från Herren gjorde er. Ni ryckte inte längre bara på axlarna, utan blev allvarliga och uppriktiga och var ivriga att göra er kvitt den synd som jag skrev till er om. Ni blev skrämda av vad som hade hänt och längtade efter att jag skulle komma och hjälpa er. Ni tog genast itu med problemet och redde upp det genom att straffa den man som hade syndat. Ni har gjort allt ni kan för att rätta till det.
12 Om jag skrev till er var det alltså inte med tanke på den man som gjort orätt, inte heller med tanke på den som lidit orätt, utan för att ni själva inför Gud skulle bevisa på vilken sida ni står. Det var mitt syfte, i långt högre grad än att hjälpa den man som hade syndat och hans far, som han hade syndat mot.
13 Förutom den uppmuntran ni gav oss genom er kärlek, blev vi ännu lyckligare över att se Titus så glad efter besöket hos er. Ni uppmuntrade honom och fick honom att känna sig lugn.
14 Jag hade talat om för honom hur det skulle bli och berättat för honom om min stolthet över er innan han lämnade mig. Ni gjorde mig inte besviken. Jag har alltid sagt er sanningen, och nu har mitt beröm inför Titus också visat sig vara sant.
15 Han älskar er mer än någonsin, och han kommer ihåg hur villigt och med vilket förtroende ni lyssnade till honom.
16 Detta gör mig glad och nu vet jag att allt är väl mellan oss igen. Än en gång kan jag ha fullständigt förtroende för er.
Babylon kommer att anfalla Juda
21 Sedan kom detta budskap till mig från Herren:
2 Du människa, vänd dig mot Jerusalem och profetera mot Israel och mot mitt tempel!
3 Herren säger: Jag är emot dig, Israel. Jag ska dra mitt svärd och förgöra ditt folk, både onda och goda.
4 Inte ens de rättfärdiga ska jag skona! Jag ska sopa hela landet rent från söder till norr.
5 Hela världen ska förstå att det är jag, Herren. Mitt svärd är i min hand, och jag ska inte sticka det tillbaka i skidan förrän allt är utfört.
6 Sucka och klaga inför folket, du människa, i din sorg och smärta! Sucka av förtvivlan!
7 När de frågar dig varför, ska du svara dem: Det är på grund av de dåliga nyheter som Herren har gett mig. De kommer att få de modigaste att bäva och alla kommer att stå där handfallna, förvirrade och kraftlösa. Herren Gud säger: Din dom kommer. Mina domslut ska verkställas!
8 Sedan kom på nytt ett budskap till mig från Gud:
9-11 Du människa, säg så här till dem: Ett svärd har slipats och vässats för en fruktansvärd slakt. Skrattar ni? De som är mycket starkare än ni har ju dött för mitt svärd. Nu är det dags att verkställa alla avrättningar.
12 Du människa, ropa och jämra dig, för svärdet ska döda mitt folk och alla dess ledare. Allesammans ska de dö.
13 De ska alla prövas, och vad har de då för chans? frågar Herren Gud.
14 Profetera för dem! Se till att du får deras uppmärksamhet! Ta sedan ett svärd och svinga det två, tre gånger för att symbolisera den hemska massaker de står inför!
15 Låt deras hjärtan smälta av ångest, för svärdet blixtrar i varje gathörn, och det är slipat för slakt.
16 Du svärd, slå åt höger och slå åt vänster, ja, åt alla håll!
17 Du har profeterat och sagt att jag, Herren, ska slå Jerusalem och äntligen stilla min vrede.
18 Sedan kom detta budskap till mig. Herren sa:
19-20 Du människa, gör en karta och rita upp två vägar som kungen från Babylon kan följa, en till Jerusalem och en till Rabba i ammoniternas land. Sätt upp en vägvisare vid vägskälet,
21 för kungen i Babylon står där, osäker om han ska anfalla Jerusalem eller Rabba. Han tänker kalla till sig sina trollkarlar för att använda sig av deras spådomar. De kommer att kasta lott genom att dra pilar ur kogret. De ska offra till avgudar och spå i offerdjurens lever.
22 De ska bestämma sig för att dra mot Jerusalem. Med murbräckor ska de storma fram mot portarna och höja krigsrop. De ska bygga torn och en belägringsramp för att kunna nå stadens murkrön.
23 Jerusalem vill inte förstå detta förräderi. Hur kunde spåmännen göra detta misstag? Babylon är ju Judas allierade och har lovat att försvara Jerusalem. Men kungen i Babylon minns folkets uppror. Han kommer att anfalla och besegra dem.
24 Herren Gud säger: Gång på gång påminns jag om er skuld, för era synder är så uppenbara och skamlösa. Vart ni än går och vad ni än gör, lämnar ni spår av synd efter er. Nu är tiden inne för ert straff.
25 Kung Sidkia, Israels onde furste, din tid är nu ute!
26 Ta av dig din krona, säger Herren Gud. Nu ska det bli ändring! Nu ska de fattiga upphöjas och de rika tryckas ner.
27 Jag ska omstörta kungariket och lägga det i ruiner, så att till och med den nya makt som uppstår inte ska ha framgång, förrän han kommer som har rätt till alltsammans, och jag överlämnar allt till honom.
28 Du människa, profetera också för ammoniterna, för de har smädat mitt folk i deras olycka. Säg till dem:Mitt blänkande svärd är draget ur skidan också mot er. Det är vässat och slipat och flammar som blixten.
29 Era trollkarlar och falska profeter har ljugit för er om trygghet och framgång och sagt att era gudar ska rädda er från kungen i Babylon. På så sätt har de förorsakat er och många andra ogudaktigas död. Den dag då ondskan har nått sin gräns kommer ni att såras till döds.
30 Ska jag sticka tillbaka svärdet i skidan, innan jag har gjort upp med er? Nej, jag kommer att döda er i det land där ni är födda.
31 Jag ska tömma ut min vrede över er och blåsa på min vredes glöd, tills den blir en fruktansvärd brand, och jag ska överlämna er åt sådana som är mästare i att fördärva.
32 Ni är veden till elden. Ert blod ska utgjutas i ert eget land, och ni kommer att utplånas helt och hållet. Historien kommer inte att veta av er. Det är jag, Herren, som har talat detta.
Gud triumferar
1-2 Res dig, Gud, och skingra alla dina fiender! Jaga bort dem!
3 Driv bort dem, liksom rök förs bort av vinden! Smält dem som vax i eld! Låt de ogudaktiga utplånas inför dina ögon.
4 Men den gudfruktige kan glädja sig! Hans glädje känner inga gränser!
5 Sjung en lovsång till Herren! Stäm upp en sång till honom som rider på molnen! Herren är hans namn! Gläd dig inför honom!
6 Han är en far för de föräldralösa, och han försvarar änkor, för han är helig.
7 De ensamma ger han ett hem, och fångarna för han ut i frihet. Därför sjunger de av glädje! Men för dem som gör uppror väntar bara hungersnöd och svåra tider.
8 Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk och marscherade med det genom öknen
9 då darrade jorden, och från himlen strömmade regnet ner. Berget Sinai bävade inför dig, Israels Gud.
10-11 Du sände regn i överflöd, Gud, för att det uttorkade landet skulle blomstra igen! Ditt folk, som inte hade någonstans att bo, bor nu där. Av godhet gav du dem detta hem när de var utfattiga.
12-14 Herren ger sina befallningar och fienderna flyr. Kvinnorna där hemma ropar ut de glada nyheterna: Arméerna som kom för att förgöra oss har flytt! Och nu delar alla Israels kvinnor på bytet. Se hur de glittrar och glänser i sina juveler av guld och silver! De är alldeles övertäckta, precis som duvorna täcks av sina vingar!
15 När Gud, den Allsmäktige skingrade sina fiender, då var marken täckt av krigsbyte, precis som när snön täcker Salomos berg.
16-17 Mäktigt reser sig bergen i Basan! Ståtliga bergskedjor med många toppar! Varför ser ni ner på Sions berg med avundsjuka, det berg där Gud har valt att bo i evighet.
18 Med så många vagnar att man inte kan räkna dem, kommer Herren från Sinai och drar in i sitt heliga tempel på Sions berg.
19 Han går upp för höjderna och tar fångar med sig i triumftåg. Han får gåvor av människor, till och med av dem som gjort uppror mot honom. För alltid ska han bo där.
20 Vilken underbar Herre han är! Dag efter dag bär han våra bördor och han ger oss vår frälsning.
21 Om vi är i nöd griper han in. Han räddar oss från döden.
22 Men sina fiender kommer han att krossa, för de är envisa och vägrar att sluta med sina illdåd.
23 Herren säger till sitt folks fiender: Kom hit, även ni som gömmer er på berget Hermons branta sluttningar eller djupt nere i havet!
24 Herrens folk ska förgöra dem och vada i deras blod, och hundarna kommer att få slicka i sig så mycket de orkar.
25 O Gud, min kung, alla ser när ditt triumftåg drar fram mot helgedomen.
26 Sångarna går först, och framför musikanterna går flickor som spelar på tamburiner.
27 Prisa Herren hela Israels folk, han som ger er liv!
28 Först går Benjamins lilla stam, följd av ledarna och de äldste i Juda, och därefter kommer ledarna för Sebulon och Naftali.
29 Visa din makt, Gud! Visa din styrka som du gjort förut för oss!
30 Ditt tempel reser sig över Jerusalem, och dit kommer kungarna med sina gåvor.
31 Sätt skräck i Egypten, odjuret vid Nilen. Ta itu med makthavarna och deras folk. Slå dem till marken, alla dem som tar krigsbyte och älskar kriget.
32 Från Egypten ska sändebud komma, och Etiopien ska skynda sig att sträcka ut sina händer till Gud i tillbedjan.
33 Sjung till Herren, alla riken på jorden! Sjung lovsånger till Herren,
34 till honom som rider på de uråldriga himlarna, och vars mäktiga stämma dundrar från skyn.
35 Makten tillhör Gud! Hans härlighet vilar över Israel, och hans styrka är väldig i himlen.
36 Vilken vördnad vi känner när vi böjer oss inför honom i helgedomen! Israels Gud ger styrka och makt åt sitt folk. Lovad vare Gud!
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®