M’Cheyne Bible Reading Plan
Amnon våldtar Tamar
1-2 Prins Absalom, Davids son, hade en vacker syster som hette Tamar. Prins Amnon, hennes halvbror, blev djupt förälskad i henne och plågades så av sin kärlek att han blev sjuk. Han fick aldrig tillfälle att tala med henne, för ogifta unga kvinnor och män hölls helt skilda åt.
3 Men Amnon hade en mycket listig kusin och nära vän som hette Jonadab och var son till Davids bror Simea.
4 En dag frågade Jonadab Amnon: Vad är det med dig? Varför ser du så bedrövlig ut? Jag är kär i min halvsyster Tamar, avslöjade Amnon.
5 Jonadab sa: Så här ska du göra. Lägg dig och låtsas att du är sjuk. När din far kommer för att hälsa på dig, ska du be honom skicka efter Tamar för att laga till något gott åt dig. Säg till honom att du skulle må bättre om hon fick hjälpa dig.
6 Amnon gjorde så, och när kungen kom för att hälsa på honom, bad Amnon honom att Tamar skulle få tillåtelse att komma till honom.
7 David lovade honom det och meddelade Tamar: Gå till din bror Amnon och laga till något åt honom.
8 Hon gjorde så och gick in i hans sovrum, så att han kunde se henne knåda en deg. Sedan bakade hon ett speciellt slags bröd åt honom.
9 Men när hon satte sig ner för att servera honom, vägrade han att äta!Alla ska gå ut härifrån, sa han till tjänarna, och de lämnade rummet.
10 Sedan sa han till Tamar: Ta nu hit brödet igen till min säng och mata mig.Då hämtade Tamar brödet,
11 och medan hon stod där framför honom, grep han tag i henne och bad: Kom och ligg med mig, min älskade!
12 Amnon! ropade hon. Bär dig inte åt som en dåre! Gör inte så här mot mig! Du vet att det är brottsligt här i Israel.
13 Och vart ska jag i så fall gå med min skam? Man kommer att säga att du är en av de största dårarna i Israel. Nej, tala med kungen om det i stället, för han går nog med på att vi gifter oss.
14 Men han ville inte lyssna, och eftersom han var den starkare lyckades han våldta henne.
15 Plötsligt förvandlades hans kärlek till hat, och nu hatade han henne mer än han förut älskat henne.Ge dig iväg härifrån! vrålade han till henne.
16 Nej, nej! snyftade hon. Om du kör ut mig nu, gör du ett större brott än det som du just har begått mot mig.Men han ville inte lyssna till henne,
17-18 utan ropade på sin tjänare och befallde: Kasta ut den där kvinnan, och lås dörren efter henne! Tjänaren körde ut henne och reglade dörren.Tamar hade på sig en lång och rikt broderad klänning, som det på den tiden var sed att bära för de av kungens döttrar som var ogifta.
19 Hon rev sönder klänningen och hällde aska på huvudet och grät hejdlöst när hon gick sin väg.
Absalom mördar Amnon
20 Hennes bror Absalom kom då och frågade henne: Är det så att Amnon våldtagit dig? Var inte så upprörd. Det är ingenting att oroa sig för, eftersom det i alla fall är inom familjen.Men Tamar levde sedan som en övergiven kvinna i sin bror Absaloms hus.
21-24 När kung David hörde vad som hänt blev han oerhört arg. Absalom sa inte ett ord till Amnon trots att han hatade honom djupt på grund av övergreppet mot Tamar.Två år senare, när Absalom klippte sina får vid Baal-Hasor i Efraim, inbjöd han sin far och alla sina bröder att komma och fira detta tillfälle.
25 Kungen svarade: Nej, min son, om vi kommer allesammans, så skulle det bli för mycket för dig. Absalom bad honom igen, men fick åter ett nekande svar.
26 Om inte du kan komma själv, kan du kanske skicka min bror Amnon i stället? föreslog Absalom.Varför just Amnon? undrade kungen.
27 Men Absalom var ivrig och stod på sig, tills kungen slutligen gav med sig och lät alla sina söner fara dit.
28 Absalom sa till sina män: Vänta tills Amnon blir full och döda honom sedan, när jag ger tecken! Var inte rädda! Jag är den som ger order här, och detta är en befallning. Visa att ni är modiga och gör som jag säger.
29-30 De dödade Amnon som planerat. Alla hans bröder flydde sedan därifrån på sina mulor.Medan de var på väg tillbaka till Jerusalem, fick David höra ett rykte att Absalom skulle ha dödat alla sina bröder, och att ingen längre fanns i livet!
31 Kungen for då upp, slet av sig manteln och kastade sig raklång på marken. Hans rådgivare rev sönder sina kläder i skräck och sorg.
32-33 Men Jonadab, son till Davids bror Simea, sa: Nej, alla har inte dödats! Det är bara Amnon! Absalom har planerat detta allt sedan Amnon förgrep sig på Tamar. Tro därför inte att alla dina söner är döda. Bara Amnon är död.
34 Men Absalom flydde för att komma undan.Plötsligt fick en av vaktposterna på Jerusalems mur se en massa folk på vägen västerut komma nerför bergssluttningen.
35 Titta där! sa Jonadab till kungen.Där kommer dina söner, precis som jag sa.
36 Innan han slutat tala var de framme, och de grät och snyftade, och detsamma gjorde också kungen och hans tjänare.
37-39 Absalom flydde till kung Talmai, Ammihurs son i Gesur, och stannade där i tre år. Men David, som under tiden kom över sin sorg, längtade efter Absalom och avstod från alla planer på att strida mot honom.
6 Som Guds medarbetare ber vi er att inte låta detta underbara budskap om Guds stora godhet gå er ur händerna.
2 Gud säger: Er bön nådde mig när frälsningens port stod vidöppen, och på frälsningens dag kom jag till er hjälp. Just nu är Gud beredd att välkomna er. I dag är han beredd att frälsa er.
Lidande i tysthet
3 Vi försöker att leva på ett sådant sätt att ingen någonsin ska bli sårad eller hindras från att finna Herren på grund av vårt handlingssätt. Vi vill att ingen ska finna något fel hos oss och sedan skylla det på Herren.
4 Faktum är att vi i allt vi gör försöker visa att vi är Guds medarbetare. Vi står tålmodigt ut med lidande, svårigheter och besvär av alla slag.
5 Vi har blivit slagna, satta i fängelse, mött uppretade folkmassor, arbetat och slitit, vakat hela nätter utan någon sömn och gått utan mat.
6 Genom vårt sätt att leva, genom vår kunskap om Kristus och genom vårt tålamod har vi bevisat att vi är det vi påstår oss vara. Vi har varit vänliga och i verklig mening kärleksfulla och fyllda med den helige Ande.
7 Vi har varit uppriktiga, och Guds kraft har hjälpt oss i allt vi har gjort. Vi har haft allt som hör till en gudfruktig människas utrustning.
8 Vi är trogna Herren, vare sig andra hedrar oss eller föraktar oss, vare sig de kritiserar oss eller rekommenderar oss. Vi är ärliga, men blir kallade lögnare.
9 Världen struntar i oss, men Gud känner oss. Vi lever i dödens närhet men är fortfarande vid liv. Vi har blivit skadade, men har räddats från döden.
10 Vi är bedrövade, men samtidigt har vi vår glädje i Herren. Vi är fattiga, men vi ger rika andliga gåvor till andra. Vi äger ingenting, och ändå njuter vi av allt.
11 O, mina kära vänner i Korinth! Jag har visat alla mina känslor för er. Jag älskar er av hela mitt hjärta.
12 Om förhållandet fortfarande är kyligt mellan oss, så beror det inte på bristande kärlek från min sida, utan på att er kärlek är alltför liten och inte räcker till för mig.
13 Nu talar jag till er som om ni verkligen var mina egna barn. Öppna era hjärtan för oss! Ge oss kärlek tillbaka.
Kompromissa inte med otroende
14 Börja inte samarbeta med dem som inte älskar Herren, för vad har Guds folk gemensamt med syndens människor? Hur kan ljuset ha samband med mörkret?
15 Och vad har Kristus och djävulen gemensamt? Och hur kan en kristen ha gemenskap med någon som inte tror?
16 Och vad har Guds tempel med avgudarna att göra? Ni är Guds tempel, den levande Gudens hus, och Gud har sagt om er: Jag ska bo i dem och vandra bland dem, och jag ska vara deras Gud, och de ska vara mitt folk.
17 Det är därför som Herren har sagt: Lämna dem, skilj er ifrån dem. Rör inte det som är orent. Då ska jag ta emot er
18 och vara en Far för er, och ni ska vara mina söner och döttrar.
Herren påminner om Israels upproriskhet
20 På den tionde dagen i femte månaden av det sjunde året kom några av de äldste i Israel för att be om ett besked från Herren, och de satte sig ner bredvid mig för att vänta på hans svar.
2 Då gav Herren mig detta budskap:
3 Du människa, säg till de äldste i Israel: Herren Gud säger: Hur vågar ni komma och be mig om hjälp? Jag försäkrar att jag inte kommer att tala om någonting för er.
4 Döm dem, du människa! Fördöm dem och berätta för dem om alla synder detta folk har begått ända från sina förfäders tid fram till i dag.
5-6 Tala om för dem vad Herren Gud säger: När jag utvalde Israel och uppenbarade mig för folket i Egypten, lovade jag det och dess ättlingar att jag skulle leda dem ut ur Egypten till ett land som jag hade upptäckt och utforskat åt dem. Det var ett gott land, som flöt av mjölk och honung, det bästa av alla länder på jorden.
7 Sedan sa jag till dem: Gör er av med alla avgudar. Orena er inte med de egyptiska gudarna, för jag är Herren, er Gud.
8 Men de gjorde uppror mot mig och ville inte lyssna. De gjorde sig inte av med avgudarna och övergav inte gudarna i Egypten. Då tänkte jag att jag skulle tömma min vrede över dem, medan de ännu var kvar i Egypten.
9-10 Men jag gjorde inte det, för jag var angelägen om att skydda mitt namn och rykte, så att inte egyptierna skulle skratta åt Israels Gud, som lämnade sitt folk utan beskydd. Därför ledde jag mitt folk ut ur Egypten och ut i öknen, mitt framför ögonen på egyptierna.
11 Där i öknen gav jag dem mina lagar och förklarade att de skulle kunna leva genom att följa dem. Den som håller mina bud ska få leva.
12 Och jag gav dem sabbaten, vilodagen, som ett tecken mellan dem och mig och en påminnelse att jag, Herren, renar dem och att de i sanning är mitt folk.
13 Ändå gjorde Israel uppror mot mig. Där i öknen förkastade folket mina lagar. De ville inte följa mina föreskrifter, fastän det betydde liv att följa dem. De missbrukade sabbaten. Då tänkte jag ösa ut min ilska över dem och utplåna dem där i öknen.
14 Men också den gången lät jag bli, för att skydda mitt namns ära, så att inte folken som såg mig leda dem ut ur Egypten skulle påstå att jag gjorde slut på dem därför att jag inte kunde ta hand om dem.
15 Också i öknen tröttnade jag på dem och hotade med att inte leda dem in i landet som jag hade gett dem, ett land fullt av mjölk och honung, den bästa platsen på jorden,
16 därför att de hade skrattat åt mina lagar och missbrukat sabbaten. Deras hjärtan var hos avgudarna!
17 Men ändå räddade jag dem. Jag gjorde inte slut på dem i öknen.
18 Sedan sa jag till deras barn: Följ inte i era förfäders fotspår. Orena er inte med deras avgudar,
19 för jag är Herren, och jag är er Gud. Följ mina lagar och håll mina stadgar!
20 Bruka mina sabbater rätt. De är ett tecken på förbundet mellan oss, och de ska hjälpa er att komma ihåg att jag är Herren, er Gud.
21 Men också barnen gjorde uppror mot mig. De förkastade mina lagar, de lagar som ger liv åt dem som håller dem. De missbrukade också mina sabbater. Då sa jag: Nu ska jag tömma ut min vrede över er i öknen.
22 Men än en gång tog jag tillbaka min dom över dem, för att skydda mitt namn bland folken, de folk som sett min makt när jag ledde dem ut ur Egypten.
23-24 Men medan de var i öknen lovade jag högtidligt att jag skulle skingra dem till jordens alla hörn, därför att de inte följde mina lagar utan föraktade dem. De missbrukade mina sabbater och längtade efter sina förfäders avgudar.
25 Jag lät dem införa seder och lagar som var värdelösa och som inte kunde ge dem något liv.
26 I hopp om att de skulle dra sig tillbaka i förfäran och förstå att jag ensam är Gud, lät jag dem orena sig med de gåvor som jag gav dem. De offrade sina förstfödda barn i eld till sina gudar!
27-28 Du människa, tala om för dem vad Herren Gud säger: Era förfäder fortsatte att häda och förråda mig, när jag ledde dem in i det land som jag hade lovat dem. De bar fram offer och tände rökelse på alla höjder och under alla träd. De uppväckte min vrede, när de bar fram offer till dessa gudar. De kom med sina parfymer och sin rökelse och hällde ut sina drickoffer till dem!
29 Jag sa till dem: 'Vad är det för offerplats ni går till?' Det är därför den fortfarande kallas 'Offerplatsen'.
30 Herren Gud vill veta om ni tänker orena er som era förfäder gjorde, och fortsätta att tillbe avgudar.
31 Ska jag lyssna till er och hjälpa er, trots att ni offrar till dessa avgudar och låter era söner brännas till aska, den dag som idag är? Så sant jag lever, säger Herren Gud, jag kommer inte att svara er.
32 Det som ni har tänkt ut kommer inte att ske, ni kommer inte att bli som de folk som bor runt omkring er och som tjänar gudar av trä och sten.
33 Jag ska regera över er med järnhand, i vrede och med makt.
34 Med styrka och i vrede ska jag leda er bort från de länder ni har blivit utspridda till
35-36 och föra er till min domstol i öknen. Där ska jag döma er och göra mig av med alla rebeller, precis som jag gjorde den gången i öknen när jag hade lett er ut ur Egypten.
37 Jag ska räkna er mycket noga och låta bara en liten del få vända tillbaka.
38 Alla de andra, alla upproriska och de som syndar mot mig, ska jag rensa bort från er. De ska inte komma in i Israel, men jag ska leda bort dem från de länder där de bor under sin landsflykt. När detta sker ska ni förstå att jag är Herren.
39 O, Israel, Herren Gud säger: Om ni kräver att få fortsätta med er avgudadyrkan, så fortsätt, men kom inte samtidigt med gåvor till mig! Ni måste sluta upp att vanära mig på det sättet!
40 I Jerusalem, på mitt heliga berg, säger Herren, ska ju hela Israel tillbe mig. Där ska jag ta emot er och vänta av er att ni ger mig era offer och era finaste gåvor.
41 För mig kommer ni att vara som ett välluktande rökelseoffer, när jag leder er tillbaka från er landsflykt, och folken ska se den stora förvandlingen i era hjärtan.
42 När jag sedan har lett er hem till landet jag lovade era förfäder, ska ni förstå att jag är Herren.
43 Då ska ni se tillbaka på alla era synder och avsky er själva på grund av allt det onda ni gjort.
44 När jag har förhärligat mitt namn genom att välsigna er trots er ondska, då, Israel, ska du förstå att jag är Herren.
45 Sedan kom detta budskap till mig från Herren:
46 Du människa, se mot Jerusalem och predika för staden och för skogslandet i söder.
47 Profetera för dem och säg: Hör Herrens ord! Jag ska sätta dig, du skog, i brand och alla träd, både grönskande och torra, kommer att dö. De fruktansvärda lågorna ska inte utsläckas! De ska bränna världen.
48 Hela världen ska då se att jag, Herren, har tänt elden. Den ska inte släckas.
49 Då sa jag: Herre, min Gud, de säger om mig: 'Han talar bara i gåtor!'
Kom och se vad Gud har gjort
66 Sjung till Herrens ära, ni människor på jorden!
2 Sjung om hans härliga namn! Berätta för alla hur underbar han är!
3 Vi är stumma av beundran inför vad du gör, Gud! Vilken makt du har! Inte att undra på att dina fiender kapitulerar!
4 Alla människor på jorden kommer att be till dig och sjunga om din härlighet.
5 Kom och se vad Gud har gjort! Vilka fantastiska under som händer bland hans folk!
6 Han gjorde en torr väg genom havet, och våra förfäder kunde ta sig över Jordanfloden till fots. Vilken glädje det var den dagen!
7 Gud har all makt, och därför regerar han i evighet. Han vakar över folken och ingenting undgår honom. Ingen ska heller kunna göra uppror mot honom.
8 Prisa Herren, alla folk, och sjung hans lov,
9 för han håller våra liv i sin hand och ser till att vi inte faller.
10 Herre, du har satt oss på prov och renat oss med eld på samma sätt som man smälter och renar silvret i degeln.
11 Vi blev tillfångatagna och jämrade oss under de tunga bördor vi var tvungna att bära.
12 Du lät fiendetrupper marschera över våra slagna kroppar. Vi gick genom eld och vatten, men till slut förde du oss in i överflöd och rikedom.
13 Nu kommer jag med brännoffer till ditt tempel, för att offra det jag lovat.
14 Jag vill ge dig det jag lovade när jag hade det svårt.
15 Nu kommer jag till dig med feta getter och bockar och tjurar. Röken från dessa offer ska nå upp till dig i skyn.
16 Kom och lyssna, alla ni som tror på Herren, så ska jag berätta för er vad han har gjort för mig.
17 Jag ropade till honom om hjälp, och jag sjöng en lovsång till honom.
18 Om jag haft något orätt i sinnet skulle han inte ha lyssnat till mig.
19 Men nu lyssnade han på mig och hörde min bön och brydde sig om den!
20 Välsignad är Gud, som inte vände sig bort när jag bad och inte höll tillbaka sin godhet och kärlek.
Tacksamhet för rika skördar
1-2 Gud, välsigna oss med din nåd. Låt ditt ansikte lysa av glädje då du ser ner till oss!
3 Sänd oss ut över världen med nyheten om din frälsande kraft och din eviga plan för mänskligheten!
4 Alla folk på jorden kommer då att tacka och prisa Herren!
5 Alla människor kommer då att bli glada. De ska jubla av glädje för att du är deras kung och för att du låter rättvisan segra.
6 Prisa Gud, hela världen! Ja, alla jordens folk tackar dig, för
7-8 jorden har gett stora och rika skördar. Gud, ja, vår egen Gud, kommer att välsigna oss. Till och med folk från de mest avlägsna länder ska tillbe honom.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®