M’Cheyne Bible Reading Plan
Natan anklagar David
1-2 Herren sände profeten Natan till David, och Natan berättade:Två män bodde i samma stad. En var mycket rik och ägde många fårhjordar och mycket getter.
3 Den andre var mycket fattig och ägde inget annat än ett litet lamm, som han hade lyckats köpa. Lammet växte upp bland barnen i familjen. Han matade det från sin egen tallrik, lät det dricka ur sin egen mugg och bar det i sina armar som om det varit hans egen lilla dotter.
4 Nu kom det en gäst till den rike mannens hem, men i stället för att slakta ett lamm från sina egna hjordar till middag åt gästen, tog han den fattige mannens lamm och lagade till det.
5 David blev rasande och skrek: Jag svär vid den levande Guden, att en man som gör något sådant borde dödas.
6 Han borde få betala tillbaka fyra lamm till den fattige mannen i stället för det han stal och för sin brist på barmhärtighet.
7 Då sa Natan till David: Du är den rike mannen! Herren, Israels Gud, säger: 'Jag gjorde dig till kung över Israel och räddade dig från Sauls makt .
8 Jag gav dig hans palats och hans hustrur, och jag gav dig hela Israel och Juda. Om det inte hade varit tillräckligt, så skulle jag ha gett dig ännu mycket mer.
9 Varför har du då föraktat Guds lagar och gjort något så ont? Du har mördat Uria och tagit hans hustru! Du lät ammoniterna döda honom!
10 Från och med nu ska ett hotande svärd alltid hänga över din familj. Genom att ta Urias hustru har du visat brist på respekt för mig.
11 För den här sakens skull ska jag se till att din egen familj blir din olycka. Ja, jag ska överlämna dina hustrur åt en annan man, en som står dig nära, och han kommer att ligga med dem mitt på ljusa dagen.
12 Du gjorde det i hemlighet, men jag ska göra det öppet mot dig, och inför hela Israel.'
13 Jag har syndat mot Herren, bekände då David för Natan.Natan svarade: Ja, men Herren har förlåtit dig, och du behöver inte dö för denna synd.
14 Men du har gett Herrens fiender många tillfällen att förakta och häda honom, och därför kommer ditt barn att dö.
Davids och Bat-Sebas barn dör
15 Efter det att Natan återvänt hem såg Herren till att Bat-Sebas barn blev sjukt.
16 David tiggde då Herren om att han skulle skona barnet, och själv åt han inte utan låg om nätterna inför Herren på bara marken.
17 Tjänarna i hans hushåll bad honom att stiga upp och äta tillsammans med dem, men han vägrade.
18 Den sjunde dagen dog barnet, men Davids rådgivare var rädda för att tala om det för honom.Han var alldeles utom sig när pojken var sjuk, sa de. Vad ska han nu ta sig till, när vi berättar att han har dött?
19 Men när David såg att de viskade till varandra, förstod han vad som hänt.Har barnet dött? frågade han. Ja, svarade de.
20 Då reste sig David från marken, tvättade sig och bytte kläder och gick in i Herrens tält och tillbad. Sedan återvände han till palatset för att äta,
21 och hans rådgivare blev förvånade:Vi förstår oss inte på dig, sa de till honom. Medan barnet fortfarande levde, grät du och vägrade att äta, men nu när barnet har dött, slutar du att sörja och äter som vanligt.
22 David svarade: Jag fastade och grät medan barnet levde, för jag tänkte: 'Vem vet, kanske kommer Herren att vara barmhärtig mot mig och låter pojken leva.'
23 Men varför ska jag fasta nu när han är död? Kan jag någonsin få honom tillbaka? En dag ska jag gå till honom, men han kommer aldrig tillbaka till mig.
24 David tröstade Bat-Seba. När han sedan låg med henne blev hon med barn igen, och hon födde en son som de kallade Salomo. Herren älskade det barnet
25 och lät hälsa genom profeten Natan att han skulle kallas Jedidja, Herrens älskling.
David besegrar ammoniterna
26-27 Under tiden hade Joab och den israelitiska armén lyckats inta Rabba, Ammons huvudstad, och Joab skickade detta meddelande till David: Jag har intagit Rabbas vattenreservoar!
28 Mönstra nu resten av armén och belägra och inta staden. Annars gör jag det och då får den bära mitt namn.
29-30 Då mönstrade David hela sin armé och tågade mot Rabba. Han anföll och intog staden. Stora mängder byte fördes tillbaka till Jerusalem. David tog kronan från kungens huvud och satte den på sitt eget. Den var gjord i rent guld med infattade stenar och vägde trettiofem kilo.
31 Han gjorde folket i staden till slavar och satte dem i arbete med sågar, yxor och tröskverk och att tillverka tegelsten. På samma sätt behandlade han invånarna i alla ammoniternas städer, innan han återvände med armén till Jerusalem.
Vår jordiska kropp har begränsningar
5 Vi vet att när vi dör och lämnar kroppen, blir det som att byta ut ett väl använt tält mot ett nytt hus. Det ska bli vårt hem för evigheten och det är byggt av Gud själv och inte av människohänder.
2 Vi blir ofta trötta på vår jordiska kropp. Det är därför som vi längtar efter den dag när vi ska få himmelska kroppar. Det blir som att ta på sig nya kläder.
3 För vi ska inte bli som andar som saknar kropp.
4 Vår nuvarande kropp får oss att sucka och stöna, men trots det så kan vi inte tänka oss att dö och bli utan kropp. Nej, vi vill bli överklädda med den nya kroppen så att vår dödliga kropp blir uppslukad av det eviga livet.
5 Och det är också vad Gud förberett för oss, och som en garanti och ett förskott på det som ska komma har han gett oss den helige Ande.
6 Nu kan vi lugnt se fram emot att få nya kroppar. Vi förstår också att vårt tält här på jorden inte är vårt riktiga hem.
7 Det är genom att tro och inte genom att se som vi vet att detta är sant.
8 Och vi är inte rädda för att lämna denna kropp och dö, för då kommer vi hem till Herren.
9 Vi vill leva så att vi gläder honom, vare sig vi redan är hos honom eller på väg hem till honom.
10 För vi måste alla ställas inför Kristus för att dömas, och våra liv kommer att granskas av honom. Var och en kommer att få vad han har gjort sig förtjänt av under sitt jordiska liv, gott eller ont.
Ambassadörer för Kristus
11 På grund av den djupa respekt för Herren som vi alltid känner inom oss, arbetar vi intensivt för att vinna andra. Gud känner oss och vet att vi är uppriktiga i detta, och jag hoppas att ni också verkligen är medvetna om det.
12 Försöker vi klappa oss själva på axeln igen? Nej, jag vill bara att ni ska ha skäl nog att känna er stolta över oss, så att ni kan svara de predikanter som gör sig till och skryter med hur bra de ser ut och hur bra de predikar, men som inte är ärliga och uppriktiga.
13-14 Är vi galna när vi säger sådant om oss själva? Om så är fallet, så är det för att ge äran åt Gud. Och om vi är vid sunda vätskor så är det till er nytta. Vad vi än gör så gör vi det inte för vår egen skull, utan därför att vi styrs av Kristi kärlek. Eftersom vi är övertygade om att Kristus har dött för oss alla, tror vi också att vi har dött bort från det gamla liv som vi levde förr.
15 Han har dött för alla, så att alla som lever ? det vill s¤ga har f¦tt evigt liv fr¦n honom ? inte l¤ngre ska leva f´r sig sj¤lva, utan f´r Kristus som har d´tt och uppst¦tt f´r dem.
16 Sluta därför att värdera andra kristna efter vad världen tycker om dem eller efter deras yttre. En gång i tiden gjorde jag fel och bedömde Kristus på det sättet. Jag såg honom bara som en vanlig människa som jag själv. Nu ser jag det på ett helt annat sätt.
17 När någon blir kristen, blir han en fullständigt ny människa invärtes. Han är inte densamme längre. Ett nytt liv har börjat!
18 Allt detta nya kommer från Gud som har fört oss tillbaka till gemenskap med honom genom det som Kristus Jesus har gjort. Och Gud har gett oss den förmånen att vi ska uppmana alla människor att komma in i ett rätt förhållande till honom.
19 Det var Gud som genom Kristus återförenade världen med sig själv, och han anklagar inte längre människan för hennes synder utan utplånar dem. Detta är det underbara budskap som han har gett oss för att vi ska berätta det för andra.
20 Vi är Kristi ambassadörer. Gud använder oss för att tala till er. Vi ber er, som om Kristus själv var här och bad er att ta emot den kärlek han erbjuder er, och låta er försonas med Gud.
21 För Gud lade våra synder på den syndfrie Kristus. I utbyte lät han sedan sin godhet flöda över oss!
Klagosång över Israels ledare
19 Sjung denna klagosång för ledarna i Israel:
2 Din mor var som en lejoninna bland sina lejonungar!
3 En av hennes ungar, kung Joahas, växte upp till ett starkt, ungt lejon. Han lärde sig att slita sönder sitt byte och blev en människoätare.
4 Då sände folken ut sina jägare och fångade honom i en grop och förde honom i bojor till Egypten.
5 När Israel, moderlejonet, såg att allt hopp var ute för honom, tog hon en annan av sina ungar, kung Jojakin, och uppfostrade honom till ett starkt lejon.
6 Han blev en ledare bland lejonen, slet sitt byte i stycken och blev också en människoätare.
7 Han förstörde de kringliggande folkens palats och lade deras städer i ruiner. Alla i landet darrade av förskräckelse när de hörde honom ryta.
8 Men då omringade folkens arméer honom. De anföll från alla håll och fångade honom i en grop.
9 De satte honom i en bur och tog med honom till kungen i Babylon. Han hölls i fångenskap, så att hans rytande aldrig mer kunde höras på Israels berg.
10 Din mor var som en vinstock i vingården, planterad nära vatten, och med många grenar och mycket frukt på grund av överflödet på vatten.
11 Den starkaste grenen blev en härskares spira, och den var stor, höjde sig över de andra och syntes på långt håll.
12 Men man ryckte upp vinstocken i ilska och kastade den på marken. Dess grenar bröts av och torkade bort i östanvinden. Frukten förstördes av eld.
13 Nu är vinstocken planterad i öknen, där jorden är hård och torr.
14 Den försvagas inifrån, och inga starka grenar finns längre kvar. Uppfyllelsen av denna sorgliga profetia har redan börjat, och mer kommer.
Ondska lönar sig inte
1-3 Jag har råkat i svårigheter, Herre. Lyssna därför till min bön. Rädda mig från dessa ligor av brottslingar som har gått samman för att ta livet av mig.
4 Deras tungor är vassa som svärd. De avlossar sina grymma ord som pilar riktade mot mitt hjärta.
5 Från sina bakhåll skjuter de på den oskyldige. Plötsligt och utan förvarning utför de sina illdåd.
6 De eggar varandra till att göra allt ont. De träffas i hemlighet för att sätta ut sina fällor. Ingen kommer att se dem, säger de.
7 De väntar på lämpligt tillfälle att sätta in sina stötar och säger till varandra: Vi har planerat det perfekta brottet.
8 Men Gud själv skjuter ner dem.
9 Plötsligt ska hans pil genomborra dem. Deras egna ord bringar dem på fall, och alla som ser dem ligga på marken ska skaka på huvudet.
10 Alla kommer att bli rädda och man kommer att säga till varandra: Så gör Gud! Med sådan makt griper han in!
11 De gudfruktiga kommer då att vara glada i Herren och lita på honom och prisa honom.
Gud låter sin godhet flöda över
1-2 Gud, vi kommer inför dig i stilla tillbedjan på berget Sion för att uppfylla vårt löfte.
3 Eftersom du svarar på bön, kommer alla människor till dig.
4 Du förlåter oss de synder som ständigt plågar oss.
5 Lyckliga är de som du har utvalt till att bo nära dig i ditt heliga tempel. Där ska du välsigna oss med allt det goda från ditt hus.
6 Med väldiga gärningar och med stor makt kommer du att försvara oss mot våra fiender. Gud, du som frälser oss, du är en tillflykt för jordens alla folk, även för dem som bor i avlägsna länder.
7 Med din oerhörda styrka har du format bergen.
8 Du stillar det stormande havet och låter dess vågor lägga sig. Också de upproriska folken får du att tiga.
9 Det du gör förvånar alla jordens innevånare. Från öster till väster jublar man inför dig.
10 Du vattnar jorden för att göra den bördig. Guds floder torkar aldrig ut! Därför får ditt folk stora och rika skördar.
11 Du vattnar de upplöjda fälten och regnskurar mjukar upp den torra jorden så att säden kan gro.
12-13 På grund av din godhet skänker du oss rika skördar. Till och med i vildmarken finns gröna, saftiga ängar, och från höjderna hörs glädjerop.
14 På ängarna trängs fårhjordar, och i dalarna växer säden. Hela världen sjunger och ropar av glädje!
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®