M’Cheyne Bible Reading Plan
Davids synd med Bat-Seba
11 Följande år på våren, som var den tid då krigen brukade bryta ut, skickade David Joab och Israels armé för att förgöra ammoniterna. De slog dem i strid och belägrade staden Rabba, men David stannade i Jerusalem.
2 En kväll när han inte kunde somna, gick han ut på palatsets tak. Därifrån såg han en ovanligt vacker kvinna, som just tog sitt kvällsbad.
3 Han sände en tjänare för att ta reda på vem hon var och fick veta att hon hette Bat-Seba, dotter till Eliam och hustru till Uria.
4 Då sände David bud efter henne. Hon kom, och han låg med henne. Sedan återvände hon hem. (Hon hade vid detta tillfälle just gått igenom reningsceremonierna efter sin menstruation.)
5 När hon senare upptäckte att hon var med barn, meddelade hon David detta.
David försöker komma undan
6 Då sände David bud till Joab: Skicka hem hetiten Uria.
7 När Uria kom, frågade David hur Joab och armén i övrigt klarade sig och hur det gick i kriget.
8 Sedan sa han till honom att gå hem till sin fru och vila sig. David sände mat från sitt eget bord till Urias hus.
9 Men Uria gick inte hem. Han stannade den natten vid palatsets port och sov tillsammans med de andra tjänarna.
10 När David fick reda på detta, skickade han efter Uria och sa till honom: Vad är det med dig? Varför gick du inte hem till din fru i går kväll, när du hade varit borta så länge?
11 Uria svarade: Arken och armén och generalen och hans officerare befinner sig ute på de öppna fälten. När de nu har slagit läger där ute, skulle då jag gå hem för att äta och dricka och ligga med min fru? Jag svär att jag aldrig skulle göra något sådant.
12 Det kanske är riktigt, sa David till honom, men stanna här i kväll. I morgon kan du återvända till armén.Då stannade Uria i palatset,
13 och David bjöd honom till sitt bord och fick honom drucken. Men Uria gick inte hem den kvällen heller utan sov än en gång vid palatsets port.
14 Nästa morgon skrev David ett brev till Joab som han gav till Uria.
15 Brevet innehöll en befallning till Joab att placera Uria längst fram i ledet, där striden stod som hetast och att sedan snabbt dra tillbaka trupperna och lämna honom där för att dödas!
16 Då beordrade Joab Uria till en plats nära den belägrade staden, där han visste att fiendens bästa män stred.
17 Där dödades Uria tillsammans med flera andra israelitiska soldater.
18 När Joab skickade sin rapport till David,
19-21 sa han till sin budbärare: Om kungen blir vred och frågar: 'Varför gick trupperna så nära staden? Och varför utsatte de sig för bågskyttarnas pilar från muren, och risken av att träffas av stenar som vältes ner? Det var ju det som hände med Abimelek vid Tebas när han blev dödad av en kvinna som kastade en kvarnsten på honom.' Då ska ni svara: 'Din tjänare Uria blev också dödad.'
22 Budbäraren kom till Jerusalem och rapporterade till David:
23 Fienden kom ut mot oss. Vi jagade dem tillbaka till stadsportarna,
24 men männen på muren anföll oss, och några av våra män dödades, och hetiten Uria är också död.
25 Säg till Joab att han inte ska tappa modet, svarade David. Svärdet dödar den ene såväl som den andre! Kämpa hårdare nästa gång och besegra staden! Säg till honom att han kommer att lyckas.
26 När Bat-Seba hörde att hennes man hade dött, sörjde hon honom.
27 Men när sorgetiden var över, skickade David efter henne och förde henne till palatset, och hon blev en av hans hustrur och hon födde honom en son, men Herren var mycket missnöjd med David och det han hade gjort.
Vi är anförtrodda en dyrbar skatt
4 Det är Gud själv som i sin omtanke om oss har gett oss den underbara uppgiften att berätta om hans goda nyheter för andra, och därför ger vi aldrig upp.
2 Vi försöker inte lura människor att tro. Vi är inte intresserade av att arbeta på det sättet. Vi försöker aldrig få någon att tro att Guds ord är något annat än det är. Alla sådana skamliga metoder förkastar vi. Vi står inför Gud själv när vi talar, och därför säger vi sanningen, och alla som känner oss vet att det är så.
3 Om de goda nyheter som vi predikar är dolda för någon, så är de dolda för den som är på väg till evig död.
4 Satan, som är gud i denna onda värld, har förblindat en sådan människa, så att hon varken kan se ljuset från det glada budskapet, eller förstå det fantastiska i Kristi, vår Guds, härlighet som vi predikar om.
5 Vi går inte runt och predikar om oss själva, utan vi predikar att Jesus Kristus är Herre. Allt vi säger om oss själva är att vi är era slavar på grund av vad Jesus har gjort för oss.
6 För Gud som sa: Låt ljuset lysa i mörkret, har fått oss att förstå att det är hans härlighets ljus som lyser mot oss i Jesu Kristi ansikte.
7 Men denna dyrbara skatt ? den kraft och det ljus som nu finns inom oss ? b¤r vi i ett tillf¤lligt skal, det vill s¤ga i v¦ra svaga kroppar. Alla kan se att denna underbara kraft inom oss m¦ste komma fr¦n Gud, och inte kan vara v¦r egen.
8 Vi är på alla sidor omgivna av svårigheter, men inte nerbrutna eller utslagna. Vi ser ofta ingen utväg, men vi ger för den skull inte upp.
9 Vi är förföljda till det yttersta, men Gud överger oss aldrig. Vi blir nedslagna, men vi reser oss och fortsätter.
10 Våra kroppar hotas ständigt av döden, på samma sätt som Jesus hotades av döden. Därför kan alla se att det bara är den levande Kristus inom oss som skyddar oss.
11 Ja, vi lever i ständig fara för våra liv, därför att vi tjänar Herren, men det ger oss gång på gång tillfälle att låta Jesu Kristi kraft bli synlig i våra döende kroppar.
12 På grund av det vi predikar står vi ansikte mot ansikte med döden, men för er har det resulterat i evigt liv.
13 Utan att vara rädda säger vi vad vi tror, och litar på att Gud tar hand om oss, precis som psalmisten gjorde när han sa: Jag tror, och därför talar jag.
14 Vi vet att samme Gud, som förde Herren Jesus Kristus tillbaka från de döda, också kommer att föra oss till liv igen tillsammans med Jesus och ställa oss tillsammans med er inför honom.
15 Våra lidanden tjänar ert bästa. Ju fler av er som vinns för Kristus, desto fler kan tacka för hans stora godhet och desto mer kommer Herren att förhärligas.
16 Det är därför som vi aldrig ger upp. Även om våra kroppar bryts ner av döden, så växer vår inre styrka i Herren för varje dag.
17 Våra svagheter och lidanden är egentligen ganska små och ska inte vara så länge. Ändå kommer denna korta tid av svårigheter att leda till Guds rikaste välsignelser för oss under hela evigheten.
18 Vi tänker inte på det vi upplever just nu, till exempel svårigheterna runt omkring oss, utan vi ser fram emot himlens glädje, som vi ännu inte har upplevt. Svårigheterna ska snart vara förbi. Men glädjen som väntar kommer att räcka i evighet.
Var och en ska dömas för sin egen synd
18 Sedan kom Herrens budskap till mig igen:
2 Varför använder folk det här ordspråket om Israels land: 'Barnen straffas för föräldrarnas synder'?
3 Så sant jag lever, säger Herren Gud, ska ni inte längre använda det ordspråket i Israel,
4 för det är jag som ska döma alla, både föräldrar och barn. Min regel är att var och en ska dö för sin egen synd.
5 Men om någon gör vad som är rätt och riktigt,
6 inte går upp i bergen för att delta i festerna som hålls för Israels avgudar och tillber dem, inte begår äktenskapsbrott och inte ligger med en kvinna under hennes menstruation,
7 utan är en barmhärtig långivare som inte håller kvar den pant som fattiga låntagare har gett honom och inte heller rövar från andra, utan ger den hungrige mat och kläder åt den som behöver sådana, då ska han få leva. Om han ger lån utan ränta,
8 avhåller sig från synd, är ärlig och rättvis när han ska döma andra
9 och lyder mina lagar, då är han rättfärdig, säger Herren, och han ska få leva.
10 Men om någon har en son som är en rövare eller mördare eller på annat sätt handlar orätt,
11 som vägrar att följa Guds lagar och tillber avgudar på bergen och begår äktenskapsbrott, då ska han dö.
12 Och om en sådan förtrycker den fattige och behövande och rövar från sina gäldenärer genom att vägra låta dem inlösa det som de har gett honom i pant, då ska han också dö. Om han älskar avgudar och tillber dem,
13 om han lånar ut sina pengar mot ränta, ska han då få leva? Nej! Han måste dö, och han är själv skuld till det.
14 Men om denne ogudaktige man i sin tur har en son som ser all sin fars ondska men fruktar Gud och vänder sig bort från ett sådant liv, så ska han få leva.
15 Om han inte går upp till bergen och firar avgudarna eller tillber dem och inte heller begår äktenskapsbrott,
16 om han är rättvis mot dem han lånar ut pengar till och inte rövar från dem, om han ger den hungrige mat och den behövande kläder,
17 hjälper de fattiga och inte lånar ut pengar mot ränta, och lyder mina lagar, då ska han inte dö på grund av sin fars synder. Nej, han ska få leva.
18 Men hans far ska dö för sina egna synder, eftersom han är ogudaktig och gör det som är ont.
19 'Varför då?' frågar ni. 'Ska inte sonen få betala sin fars synder?' Nej! Om sonen gör det som är rätt och håller mina lagar, ska han få leva.
20 Den som syndar är den som ska dö. Sonen ska inte bli straffad för sin fars synder, och inte heller fadern för sin sons. Den rättfärdige ska bli belönad för sin godhet och den ogudaktige för sin ondska.
21 Men om en ogudaktig person vänder om från alla sina synder och lyder mina lagar och gör det som är rätt och rättfärdigt, så ska han också få leva.
22 Alla hans gamla synder ska bli förlåtna, och han ska få leva eftersom han har omvänt sig.
23 Tro inte att jag tycker om att se den ogudaktige dö! säger Herren. Nej, det enda jag vill är att han ska vända om från sina onda vägar och så få leva.
24 Men om en rättfärdig vänder om från sin väg och börjar synda, ska han då tillåtas leva? Nej, naturligtvis inte. All hans tidigare rättfärdighet kommer att bli bortglömd, och han kommer att dö för sina synders skull.
25 Ändå säger ni: 'Herren är inte rättvis!' Lyssna nu, ni Israels folk! Är det jag som är orättvis eller är det ni?
26 När en rättfärdig människa upphör att vara rättfärdig och i stället börjar synda och dör i sin synd, så är det på grund av det onda hon har gjort.
27 Och om en ogudaktig människa vänder om från sin ondska och lyder lagen och gör det som är rätt, så blir hon räddad.
28 Därför att hon har tänkt över situationen och bestämt sig för att vända om från sina synder och leva ett gudfruktigt liv ska hon verkligen få leva.
29 Och ändå fortsätter ni, Israels folk, att säga: 'Herren är orättvis!' Men det är ni som är orättvisa och inte jag.
30 Jag kommer att döma var och en av er i Israel och straffa eller belöna var och en efter hans gärningar.
31 Vänd därför om från era synder medan det ännu är tid. Kasta dem bakom er och ta emot ett nytt hjärta och en ny ande. Varför ska ni dö, ni Israels folk?
32 Jag vill inte se er dö, säger Herren Gud. Vänd om, vänd om, så ska ni få leva!
Hos Gud finner jag ro
1-2 I stillhet väntar jag på att Herren ska befria mig. Bara från honom kommer min frälsning.
3 Ja, han, endast han är min klippa, min räddare och mitt försvar. Varför skulle jag då vara rädd?
4-5 Men vad är detta? De anfaller mig nu när jag inte kan försvara mig! Jag är som en lutande vägg, eller en mur som snart störtar samman. De tänker döda mig och använder lögner och bedrägerier för att försöka tvinga mig från tronen. De är så vänliga mot mig när vi träffas, men de förbannar mig i sitt inre!
6 Jag står emellertid tyst och stilla inför Herren och väntar på att han ska befria mig. Frälsningen kommer bara från honom.
7 Ja, han själv är min klippa, min räddare och mitt försvar. Varför skulle jag då vara rädd?
8 Mitt skydd och min ära kommer enbart från Gud. Han är min tillflykt, en klippa där ingen fiende kan nå mig.
9 Mitt folk, lita hela tiden på honom! Säg till honom vad ni har på hjärtat. Han kan hjälpa er!
10 Alla människor, både kända och okända, är som en vindpust inför honom. De är alla lika i hans ögon. I vågskålen väger de mindre än luft.
11-12 Tvinga inte till er rikedom genom utpressning eller stöld, men om er rikedom ändå växer så gör er inte beroende av den.
13 Mer än en gång har jag hört Gud säga att makten tillhör honom. Men han är också kärleksfull och belönar var och en av oss efter det arbete vi utför.
Herre, jag behöver dig!
En psalm av David, då han gömde sig i Judeens öken.1-2 Gud, min Gud! Vad jag längtar efter dig! Jag behöver dig! Jag törstar efter dig i detta förtorkade och plågade land, där det inte finns en droppe vatten. Vad jag längtar efter att finna dig!
3 Jag önskar att jag kunde gå in i din helgedom för att se din makt och härlighet.
4 Din kärlek och nåd betyder mer för mig än mitt eget liv. Därför vill jag prisa dig!
5 Så länge jag lever tackar jag dig. Och jag lyfter mina händer i bön.
6 Jag är mätt och tillfredsställd som efter en festmåltid. Därför prisar jag dig med stor glädje.
7 När jag ligger vaken om natten tänker jag på dig.
8 Du har alltid hjälpt mig, och under dina skyddande vingars skugga kan jag vara glad!
9 Jag klamrar mig fast vid dig, och din starka högra arm skyddar mig.
10 Alla de som tänker döda mig kommer att fara ner i jordens djup.
11 De kommer att dödas i striden och bli uppätna av vargar.
12 Men kungen kan vara glad över segern, och alla som tror på honom får också vara glada, medan lögnarna tystas ned.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®