M’Cheyne Bible Reading Plan
David blir känd vida omkring
8 Efter detta besegrade David filisteerna, kuvade dem och intog deras största stad, som hette Gat.
2 Han besegrade också moabiterna. Vilka av de överlevande som skulle skonas bestämdes genom att de först fick lägga sig ner i rader, sida vid sida. Med ett måttband mätte han sedan upp två längder i raden, som dödades, men var tredje längd fick leva och bli Davids undersåtar. De tvingades också att betala skatt.
3 Han besegrade också kung Hadadeser, Rehobs son, från Soba i en strid vid floden Eufrat, där Hadadeser hade försökt att återta kontrollen över sitt välde.
4 David tog 1.000 stridsvagnar med 7.000 tillhörande soldater i byte och dessutom tjugo tusen man fotfolk. Han lät skära av hälsenorna på alla hästar utom på ett hundratal.
5 Han dödade också tjugotvå tusen arameer från Damaskus, när de kom för att hjälpa Hadadeser.
6 David förlade flera armégarnisoner till Damaskus, och arameerna blev Davids undersåtar och betalade skatt till honom. Herren gav David framgång vart han än vände sig.
7 Till Jerusalem tog David med sig de guldsköldar som tillhört kung Hadadesers officerare,
8 och han förde också med sig mycket koppar från Hadadesers städer Beta och Berotai.
9 När kung Toi från Hamat hörde om Davids seger över Hadadeser
10 sände han sin son Joram att gratulera honom, för Hadadeser och Toi var fiender. David fick gåvor av silver, guld och koppar.
11-12 David invigde allt detta åt Herren tillsammans med allt det silver och guld som han hade tagit i Edom och Moab och från ammoniter, filisteer och amalekiter.
13 David blev också känd för att ha besegrat och dödat arton tusen edomiter i Saltdalen.
14 Han placerade styrkor i Edom och tvingade folket att betala skatt till Israel. Herren gav David seger var han än drog fram.
15 David regerade över hela Israel, och gjorde mot folket det som var rätt och riktigt.
16 Generalen över Davids armé hette Joab, Serujas son, och hans statssekreterare hette Josafat, Ahiluds son.
17 Sadok, Ahitubs son, och Ahimelek, Ebjatars son, var präster, och Seraja var kungens privatsekreterare.
18 Benaja, Jojadas son, var befälhavare över livvakten, och Davids söner var kungliga rådgivare.
David hedrar Mefiboset
9 En dag undrade David om någon ur Sauls familj fortfarande levde. I så fall ville han göra något gott mot denne, eftersom han hade lovat Jonatan detta.
2 Då fick han höra talas om Siba, som hade tjänat Saul, och han sände genast bud efter honom.Är du Siba? frågade kungen.Till er tjänst, svarade han.
3 Kungen frågade då: Finns det någon ur Sauls familj i livet som jag på något sätt kan glädja och visa Guds godhet? Ja, svarade Siba. Jonatans halte son lever fortfarande.
4 Var finns han? frågade kungen.I Lo-Debar, i Makirs hus, han som är son till Ammiel, svarade Siba.
5-6 Kung David lät hämta Mefiboset, Jonatans son och Sauls sonson från Lo-Debar. När Mefiboset ställdes inför kungen var han rädd, och han hälsade på kungen i stor ödmjukhet och bugade sig djupt inför honom.
7 Men David sa: Var inte rädd! Jag har bett dig komma hit, så att jag kan göra något för dig, eftersom jag gett ett löfte till din far Jonatan. Du ska få tillbaka allt det land som tillhörde din farfar Saul, och du ska bo här med mig i palatset!
8 Mefiboset bugade sig djupt och utropade: Men hur kan det vara möjligt att min kung skulle lägga märke till mig, så obetydlig som jag är?
9 Kungen sände efter Sauls tjänare Siba och sa till honom: Jag har gett din husbondes sonson allt som tillhörde Saul och hans familj.
10-11 Du och dina söner och tjänare ska bruka landet åt honom, så att han får mat till sin familj, men själv ska han bo här hos mig.Siba, som hade femton söner och tjugo tjänare, svarade: Jag ska i allt göra som du har sagt.Från den dagen åt Mefiboset vid kung Davids bord, som en av hans söner.
12 Mefiboset hade en liten son, som hette Mika. Hela Sibas familj blev Mefibosets tjänare.
13 Själv flyttade han till Jerusalem för att bo i palatset. Detta var den man som var handikappad i båda sina fötter.
2 Nej, sa jag till mig själv, jag ska inte göra det. Jag ska inte plåga dem med ännu ett smärtsamt besök.
2 För om jag gör er ledsna, vem ska då göra mig glad? Det är ni som ska göra det, och hur skulle ni kunna det om jag gör er sorgsna?
3 Därför skrev jag till er som jag gjorde i mitt sista brev, för att ni skulle kunna reda upp problemen innan jag kommer. När jag sedan äntligen kommer, så behöver jag inte bli ledsen för deras skull som egentligen borde ge mig den största glädjen. Jag var övertygad om att er lycka var så sammankopplad med min, att inte heller ni skulle vara lyckliga, om jag inte kom med glädje.
4 Ni kan inte ana hur svårt det var för mig att skriva det förra brevet! Det krossade nästan mitt hjärta, och jag säger er uppriktigt att jag grät över det. Jag ville inte göra er illa, men jag var tvungen att visa hur mycket jag älskar er och bryr mig om vad som händer med er.
Förlåt den som har felat
5-6 Kom ihåg att den man som jag skrev om, han som orsakade alla svårigheterna, inte har bedrövat mig i samma utsträckning som han har vållat alla er smärta, även om jag upplevt min del i det också. Jag vill inte vara hårdare mot honom än jag behöver vara. Han har blivit tillräckligt straffad genom ert gemensamma avståndstagande.
7 Nu är det dags att förlåta honom och trösta honom, annars blir han kanske så bitter och modlös att han inte kan repa sig.
8 Var nu snälla och visa honom att ni fortfarande älskar honom varmt.
9 Jag skrev till er som jag gjorde, också för att få reda på hur långt ni var villiga att lyda.
10 När ni förlåter någon, så gör jag det också, och vad jag har förlåtit (i den utsträckning det har berört också mig) har jag förlåtit med Kristi auktoritet och för ert eget bästa.
11 Ännu ett skäl att förlåta är att ni därigenom undviker att bli överlistade av Satan, för vi vet vad han är ute efter.
12 När jag kom till staden Troas, gav Herren mig fantastiska möjligheter att predika evangeliet.
13 Men Titus, min käre broder, var inte där för att möta mig, och jag kunde inte känna mig riktigt lugn, för jag undrade var han var och vad som hade hänt honom. Därför tog jag farväl av vännerna och åkte genom hela Makedonien för att försöka hitta honom.
Seger på grund av Kristus
14 Men Gud vare tack som har vunnit seger genom vad Kristus gjorde. Vi får gå med i hans triumftåg och berätta för andra om Herren och sprida det glada budskapet som en välluktande doft.
15 Våra liv har nämligen en ljuvlig och livgivande doft på grund av vår gemenskap med Gud. Det är kristuslivets blomdoft inom oss, som både de kristna och de som inte är kristna runt omkring oss känner.
16 För dem som inte tror tycks detta vara en skrämmande påminnelse om död och dom, men för dem som känner Kristus är vi en livets doft. Men vilka är vuxna en sådan uppgift som denna?
17 Bara de som likt oss själva är helhjärtade människor och som är sända av Gud och inför honom talar i Kristi kraft. Vi är inte som dessa många brödpredikanter, som gör affär av Guds ord och bara predikar för att få sitt levebröd.
Israels avskyvärda synd
16 Då kom än en gång ett budskap från Herren till mig:
2 Du människa, tala till Jerusalem om dess avskyvärda synder!
3 Tala om för staden vad Herren Gud säger: Du är inte bättre än Kanaans folk. Din far var en amoré och din mor en hetit!
4 När du föddes var det ingen som tog hand om dig. När jag såg dig första gången var din navelsträng inte avskuren, och du hade inte blivit tvättad och ingniden med salt. Du hade inte heller fått några kläder på dig.
5 Ingen visade det minsta intresse för dig, och ingen hade förbarmande med dig eller tog hand om dig. Den dag du föddes var du ovälkommen och blev lämnad ute på marken för att dö.
6-7 Men jag kom förbi och fick se dig där, liggande i ditt eget blod, och jag sa: 'Lev! Väx upp som en planta på fältet!' Och det gjorde du! Du blev lång, smärt och smidig, en juvel bland juveler. Du mognade till ung kvinna, välväxt och välformad, men fortfarande naken och oskyddad.
8 När jag såg dig nästa gång var du giftasvuxen, och jag svepte min mantel omkring dig för att därmed bekräfta vår förlovning. Jag ingick ett förbund med dig, och så blev du min.
9-10 Efter bröllopet gav jag dig vackra, fint broderade kläder av linne och siden och skor av läder.
11 Jag gav dig vackra smycken, armband och halskedjor,
12 näsring, örhängen och en vacker krona.
13 Så blev du smyckad med guld och silver och kläder av linne och siden med fina broderier. Du åt den finaste mat och blev allt skönare. Du blev en drottning!
14 Du var känd bland folken för din skönhet, som var fullkomlig på grund av alla de gåvor jag gav dig, säger Herren Gud.
15 Men du menade att du kunde klara dig utan mig och förlitade dig på din skönhet. Så gav du dig åt varenda man som kom i din väg. Alla som ville kunde sola sig i din glans.
16 Alla de gåvor jag hade gett dig använde du för att göra avgudaskrin och smycka din säng till en prostituerads bädd. Något liknande har aldrig hänt tidigare.
17 Du tog de juveler och smycken av guld och silver, som jag hade gett dig, och tillverkade bilder av män, som du sedan var otrogen med.
18 Du använde de vackert broderade kläderna, som jag hade gett dig, till att täcka över dina avgudar! Min olja och min rökelse använde du för att tillbe dem!
19 Kommer du ihåg att det var åt dem du satte fram det fina mjölet, oljan och honungen, som jag hade gett dig? Allt detta använde du som ett kärleksoffer åt dem!
20 Du tog mina söner och döttrar, dem som du hade fött åt mig, och offrade dem till dina gudar. Var det inte nog att du lät prostituera dig?
21 Måste du också bränna upp mina barn i elden på dessa främmande altaren?
22 Och under alla dessa år av äktenskapsbrott och synd har du inte en enda gång tänkt på den tiden för länge sedan, när du var naken och låg i ditt eget blod.
23 Olycka ska komma över dig, säger Herren Gud. I din ondska
24 byggde du kärleksaltaren för dina älskare och avgudaaltaren på varje gata.
25 Där bjöd du ut dig åt varenda man som kom vägen fram.
26 Ja, du gick så långt i din prostitution, att du allierade dig med det vällustiga Egypten. Därför är min vrede stor.
27 Det är därför jag har krossat dig. Jag har minskat ditt område och överlämnat dig åt dina fiender filisteerna, men till och med de är skakade över ditt handlande.
28 Du har begått äktenskapsbrott med assyrierna också genom att alliera dig med dem och tillbe deras gudar. Det verkar som om du aldrig kunde få nog. Du var ändå inte tillfredsställd,
29 utan du tillbad också gudar från den stora handelsnationen Babylon.
30 Vilken dålig karaktär du har, säger Herren Gud, när du kan handla så! Du är en skamlös prostituerad,
31 som bygger dina avgudaaltaren och dina glädjehus på varenda gata. Du är egentligen värre än en prostituerad, för du har varit så angelägen att synda att du inte ens har tagit betalt för din kärlek!
32 Ja, du är en otrogen hustru, som lever tillsammans med andra män i stället för med din egen man.
33-34 De prostituerade tar betalt för sina tjänster och får många gåvor. Men du ger gåvor i stället för att bli uppmärksammad. Du är inte som andra prostituerade. Du har varit tvungen att betala, men ingen betalar dig.
35 Hör Herrens ord, du otrogna kvinna:
36 Herren Gud säger: Jag ser dina hemska synder, din otrohet och dina älskare, din avgudadyrkan och blodet från dina barn som du har offrat till andra gudar.
37 Därför kommer jag att samla alla dina allierade, dina älskare som du har syndat med, både dem du älskade och dem du hatade, och ställa fram dig naken inför dem.
38 Jag kommer att straffa dig som man straffar en mörderska och en otrogen kvinna som bryter sitt äktenskap genom att leva med andra män.
39 Jag ska överlämna dig till dina älskare, alla dessa folk, så att de kan förgöra dig. De kommer att riva ner dina bordeller och avgudaaltaren, klä av dig naken, ta ifrån dig dina dyrbara juveler och lämna dig där utskämd och fattig.
40-41 De kommer att bränna ner dina hus inför ögonen på många andra kvinnor. Jag ska se till att du slutar upp med att gå till andra gudar och att du slutar betala dina allierade för deras kärlek.
42 Sedan ska äntligen min vrede mot dig upphöra. Min svartsjuka ska ta slut. Jag ska vara tyst och inte längre låta min ilska gå ut över dig.
43 Men först ska jag ge dig betalt för alla dina synder, säger Herren, därför att du inte har kommit ihåg vad jag gjorde för dig i din ungdom. Du har uppväckt min vrede genom allt du har gjort, och till alla dina andra fel kan läggas att du också är otacksam.
44 'Sådan mor, sådan dotter!' Det är vad alla kommer att säga om dig.
45 Din mor avskydde ju sin man och sina barn, och det gör du också. Du är precis lik dina systrar, för de övergav också sina män och sina barn. Ja, din mor måste ha varit en hetit och din far en amoré.
46 Din äldre syster är Samaria, som bor tillsammans med sina döttrar norr om dig. Din yngre syster är Sodom, och hon och hennes döttrar bor i söder.
47 Du har inte nöjt dig med att synda som de. På en mycket kort tid har du överträffat dem.
48 Så sant jag lever, säger Herren Gud, Sodom och hennes döttrar har aldrig gjort vad du och dina döttrar gjort.
49 Din syster Sodoms synder var högfärd, lättja och frosseri, och de fattiga fick svälta utanför hennes dörr.
50 I sin fräckhet tillbad hon avgudar medan jag såg på, och därför krossade jag henne.
51 Inte heller Samaria har begått ens hälften av dina synder. Du har tillbett avgudar i mycket större utsträckning än dina systrar. Därför verkar de närmast rättfärdiga i jämförelse med dig!
52 Bli inte förvånad över att de får ett lindrigare straff! Dina synder är så fruktansvärda att dina systrar i jämförelse med dem verkar oskyldiga!
53 Men ändå kommer jag en dag att ge både Sodom och Samaria och Juda en framtid.
54 Ditt fruktansvärda straff kommer att bli en tröst för dem, för det kommer att bli mycket värre än deras.
55 Ja, dina systrar Sodom och Samaria och alla deras invånare kommer att upprättas igen, och Juda kommer också att få bli vad det en gång var.
56 Under din högfärds dagar satte du dig över Sodom.
57 Men nu har din stora synd blivit uppenbar för hela världen, så nu är det du som får skämmas och vara föraktad, både av Edom och alla dess grannar och av filisteerna.
58 Detta är en del av straffet för dina synder, säger Herren.
59-60 Herren Gud säger: Jag ska ge dig vad du förtjänar för alla dina brutna löften. Utan vidare bröt du alla högtidliga löften till mig, men ändå håller jag det förbund som jag slöt med dig när du var ung. Jag ska ingå ett evigt förbund med dig.
61 Du ska med skam tänka på allt ont du har gjort. Jag ska ge dig dina systrar Samaria och Sodom och göra dem till dina döttrar. Du ska regera över dem. Du kommer att förstå att du inte förtjänar detta, då du inte höll mitt förbund.
62 Men jag kommer att förnya förbundet med dig, och du ska förstå att jag är Herren.
63 Trots allt du har gjort kommer jag att ge dig nåd. Du kommer att sitta tyst och skämmas, när jag förlåter dig allt du har gjort, säger Herren.
Rättvisan segrar
1-3 Rättvisa, skriker ni, högt uppsatta och mäktiga politiker, ni som inte ens vet vad ordet betyder! Och när ni dömer, gäller då allas lika rätt inför lagen? Nej, inte alls. Med våld gör ni folk till slavar.
4 Dessa onda män är födda till syndare, de har ljugit från det de var barn!
5-6 De är fulla av ormgift. De är som döva kobror, som inte lyssnar till ormtjusare eller trollkarlar.
7 Dra ut tänderna på dessa unga lejon, Herre!
8 Låt dessa mäktiga män försvinna, lika fort som vatten rinner ner i marken! Och när de griper till vapen så gör dem odugliga i deras händer!
9 Låt dem bli som sniglar som förgås i brännande hetta, eller som dödfödda barn som aldrig får se dagens ljus.
10 Innan de vet ordet av kommer Gud i sin vrede att utrota dem.
11 Den gudfruktige ska glädja sig när rättvisan segrar. Han ska vada fram i blod, när han går över fälten där de ogudaktiga ligger slagna.
12 Då ska alla slutligen förstå att de rättfärdiga fått sin belöning, och att det finns en Gud som dömer rättfärdigt här på jorden.
Gud rår på mina fiender
Skriven av David när kung Saul hade satt vakter vid hans hus för att fånga och döda honom.1-2 Min Gud, rädda mig från mina fiender, skydda mig från dem som har kommit för att förgöra mig!
3 Rädda mig från dessa blodtörstiga män! Rädda mig från dessa mördare!
4 Ser du inte att de lurar på mig för att ta mitt liv. De gör allt vad de kan för att döda mig,
5 men, Herre, jag har inte gjort något som förtjänar döden. Herre, vakna! Se vad som händer!
6 Herre, du är Gud. Du är Herre över himmel och jord, och du är Israels Gud! Grip in och straffa alla främmande folk som omger oss! Skona inte dessa ogudaktiga, opålitliga män.
7 På kvällen smyger de fram och spionerar. De liknar hundar som ylande stryker omkring i staden.
8 Jag hör hur de förolämpar och förbannar dig, Gud, för de tror att ingen hör dem.
9 Men du skrattar åt dem, Herre! Du hånler åt dessa hedningar!
10 Gud, du är min styrka! Jag vill sjunga en lovsång till dig, för du ger mig den trygghet jag behöver.
11 Min Gud, du älskar mig, och du ska komma till min hjälp. Du ska låta mig få se hur mina fiender besegras.
12 Döda dem inte för då faller de lätt i glömska. Låt dem i stället irra omkring rastlösa, Herre, innan du slutligen låter dem gå under.
13-14 Dessa stolta lögnare som svär och förbannar, förgör dem i din vrede! Utplåna dem! Låt alla få reda på att Gud regerar i Israel och kommer att regera i hela världen.
15-16 Mina fiender stryker omkring i staden hela natten. De skäller och ylar som hundar som letar efter mat utan att hitta något.
17 Men varje dag vill jag sjunga högt om din makt och din barmhärtighet, för du har varit min borg, en trygg plats mitt i mina svårigheter.
18 Gud, du är min styrka. Till dig sjunger jag min lovsång. Du älskar mig, och du är för mig en säker borg.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®