M’Cheyne Bible Reading Plan
Mordet på Is-Boset
4 När Sauls son Is-Boset hörde om Abners död i Hebron tappade han alldeles modet, och detsamma gällde hela hans folk, Israel.
2-3 Två bröder, Baana och Rekab, var ledare för kung Is-Bosets plundringsstyrkor. De var söner till Rimmon, som kom från Beerot i Benjamins land. De räknas som benjaminiter men bor nu som främlingar i Gittaim.
4 Jonatan, Sauls son, hade en son som var handikappad i fötterna. Han var fem år gammal när Saul och Jonatan dödades vid slaget i Jisreel. När nyheten om detta nådde huvudstaden hade barnets sköterska flytt med pojken, men hon hade fallit omkull och tappat honom så att han skadade fötterna.
5 Rekab och Baana kom till kung Is-Bosets hus en dag medan han vilade sig.
6-7 De gick in i det inre av huset, som om de kommit för att hämta en säck vete, men i stället smög de sig in i kungens sovrum där de mördade honom och högg av honom huvudet. De tog huvudet med sig och flydde hela natten genom öknen och undkom.
8 I Hebron överlämnade de huvudet till David.Se här! sa de. Detta är Is-Bosets huvud! Han var son till din fiende Saul, som försökte döda dig. I dag har Herren gett dig hämnd över Saul och hela hans familj.
9 Men David blev förtvivlad och svarade: Jag svär vid Herren, som räddade mig från mina fiender,
10 att jag dödade den man som talade om för mig att Saul var död och trodde sig komma med goda nyheter. Så belönade jag honom.
11 Därför är det inte mer än rätt att jag gör på samma sätt med er som har dödat en oskyldig man i hans eget hus och till och med i hans egen säng. Ni ska utrotas från jorden.
12 På Davids befallning dödade sedan hans män Baana och Rekab. Man högg av deras händer och fötter och hängde upp kropparna bredvid dammen i Hebron. Is-Bosets huvud begravdes i Abners grav i Hebron.
David kung över hela Israel
5 Nu kom representanter från alla Israels stammar till David i Hebron och försäkrade honom sin trohet.Vi är dina bröder och av samma kött och blod, sa de.
2 Redan medan Saul var kung var det du som anförde oss mot fienden. Herren har sagt att du ska vara en herde och ledare för hans folk Israel.
3 Då ingick David ett förbund inför Herren med Israels ledare där i Hebron, och de krönte honom till kung över Israel.
4-5 David var trettio år när han blev kung, och han regerade i fyrtio år. I Hebron hade han redan regerat över Juda i sju och ett halvt år. Han ledde Israel och Juda tillsammans under trettiotre år.
David intar Jerusalem
6 David ledde nu sina trupper mot Jerusalem för att strida mot jebuseerna som bodde där.Du kommer aldrig in här, sa jebuseerna till honom. Till och med blinda och lama kan driva bort dig härifrån! De trodde nämligen att de var säkra.
7 Men David och hans trupper besegrade dem och intog Sions fästning, som nu kallas Davids stad.
8 När budskapet från stadens försvarare nådde David sa han till sina män: Smyg er upp genom vattentunneln och in i staden och förgör dessa blinda och lama jebuseer. Detta är ursprunget till ordspråket: Blinda och lama får ej komma in i kungens hus!
9 Sedan gjorde David Sions fästning till sitt högkvarter, och han kallade det Davids stad. Han lät bygga upp staden med utgångspunkt från de omgivande terrasserna och byggde vidare in mot stadens kärna.
10 Och David blev allt mäktigare, för Herren, himlens Gud, var med honom.
11 Kung Hiram i Tyrus skickade cederstockar och snickare och murare för att bygga ett palats åt David.
12 David förstod nu att Herren hade gjort honom till kung och rikt välsignat hans kungarike för att visa sin godhet mot Israel, sitt utvalda folk.
13 Efter det att David flyttat från Hebron till Jerusalem tog han sig ytterligare hustrur och bihustrur och fick många söner och döttrar.
14-16 Dessa söner föddes åt honom i Jerusalem:Sammua, Sobab, Natan, Salomo, Jibhar, Elisua, Nefeg, Jafia, Elisama, Eljada och Elifelet.
David besegrar filisteerna
17 När filisteerna hörde att David hade krönts till Israels kung, försökte de att ta honom till fånga. Men David fick reda på att de var på väg och gick in i fästningen
18 medan filisteerna närmade sig och spred ut sig i Refaimsdalen.
19 Sedan frågade David Herren: Ska jag gå ut och strida mot dem? Kommer du att låta mig besegra dem? Herren svarade: Ja, anfall dem, för jag ska låta dig segra!
20 Då gick David ut och stred mot dem vid Baal-Perasim och besegrade dem. Herren har gjort det! utropade han. Han gick rakt igenom mina fiender och bröt ner dem som en rasande flod. Därför kallade han platsen 'Nerbruten'.
21 David och hans trupper lade också beslag på många avgudar som hade lämnats kvar av filisteerna.
22 Filisteerna återvände och spred än en gång ut sig i Refaimsdalen.
23 När David frågade Herren vad han skulle göra, svarade han: Anfall inte rakt framifrån. Gå runt dem och kom fram från det håll där mullbärsträden står!
24 Anfall när du hör ett ljud som av marscherande fötter i trädens kronor! Det är tecknet på att Herren har berett väg för dig och att han kommer att förgöra dem.
25 Då gjorde David som Herren hade sagt och dödade filisteer hela vägen från Geba till Geser.
Allt beror på om Kristus har uppstått
15 Bröder, låt mig nu få påminna er om vad de goda nyheterna handlar om. De har verkligen inte förändrats utan är samma goda nyheter som jag tidigare har gett er. Ni var öppna för dem då och det är ni också nu. Er tro är ju ett resultat av dem.
2 Och det är genom dem ni har blivit frälsta, om ni nu fortfarande håller fast vid er tro. Annars har ju allt varit bortkastat.
3 Från första början förmedlade jag till er vad jag själv fått kunskap om, nämligen att Kristus dog för våra synder, precis som Skriften sa att han skulle göra,
4 och att han begravdes, och att han uppstod från graven tre dagar senare, alldeles som profeterna hade förutsagt.
5 Petrus såg honom, och senare såg också resten av de tolv honom.
6 Efter det såg mer än femhundra kristna bröder honom på samma gång, och de flesta av dem lever fortfarande.
7 Sedan såg Jakob honom, och därefter alla apostlarna.
8 Sist av alla såg också jag honom, långt efter de andra, som om jag hade blivit född nästan alltför sent för att uppleva det.
9 Jag är den minst värdige av alla apostlarna, ja, jag borde inte alls kallas apostel, med tanke på hur jag tidigare behandlade Guds församling.
10 Men vad jag nu än är, så är jag det därför att Gud slösade en sådan förlåtelse och nåd på mig - och det inte utan resultat, för jag har arbetat mer intensivt än alla de andra apostlarna. Och ändå är det inte jag som har gjort det, utan Gud som har arbetat i mig för att välsigna mig.
11 Det spelar ingen roll vem som har arbetat mest intensivt, jag eller de, det viktiga är att vi har predikat de goda nyheterna för er, och att ni har trott dem.
Vår uppståndelse
12 Men säg mig nu, eftersom ni tror vad vi predikar, nämligen att Kristus uppstod från de döda, varför säger en del av er att det inte finns någon uppståndelse?
13 För om det inte finns någon uppståndelse från de döda, måste ju Kristus fortfarande vara död.
14 Och om han fortfarande är död, är allt det vi predikat meningslöst och er tro på Gud tom, värdelös och hopplös.
15 Alla vi apostlar är i så fall lögnare, eftersom vi har sagt att Gud väckte upp Kristus från de döda.
16 Om det inte finns någon uppståndelse, då är Kristus alltjämt död,
17 och er tro är meningslös, och ni är fortfarande kvar i era synder.
18 Om det är på det sättet har alla kristna som dött gått förlorade.
19 Och om det bara har sitt värde i att vara kristen under livet här på jorden, så är vi de olyckligaste av alla varelser.
20 Men faktum är att Kristus verkligen uppstod från de döda och har blivit den förste av alla de som en dag ska uppstå.
21 Döden kom in i världen genom vad en människa, nämligen Adam, gjorde. Men genom en annan människa, Kristus, kom uppståndelsen från de döda.
22 Vi är alla släkt med Adam, och därför kommer vi att dö, för överallt där det finns synd, där blir döden följden. Men alla som är släkt med Kristus kommer att få nytt liv,
23 men i tur och ordning. Kristus uppstod först, och när sedan Kristus kommer tillbaka ska allt hans folk uppstå.
24 Efter detta ska slutet komma, då Kristus överlämnar riket till Gud, Fadern, sedan han krossat alla sina fiender.
25 För Kristus ska vara kung tills han har besegrat alla sina fiender,
26 också den siste fienden - döden. Denne måste också övervinnas och förintas.
27 Kristus har av Fadern fått välde och makt över allting, men härskar naturligtvis inte över Fadern själv, som gav honom denna makt att regera.
28 När Kristus slutligen har vunnit striden mot alla sina fiender, då kommer han, Guds Son, att också ställa sig under sin Fars överhöghet, så att Gud, som har gett honom seger över allt annat, blir den ende härskaren.
29 Vad är det för mening med att låta döpa sig för de döda, om de döda inte kommer tillbaka till livet? Varför ska man göra det, om man inte tror att de döda ska uppstå en dag?
30 Varför skulle vi själva ständigt riskera våra liv och se döden i vitögat gång på gång?
31 Det är ett faktum att jag utsätts för dödsfara dagligen, det är lika sant som att jag är stolt över att ni växer till i Herren.
32 Och vad låg det för värde i att slåss med vilddjuren i Efesos, om det bara gäller något för livet här nere? Om vi inte ska leva efter det att vi har dött, så kan vi lika gärna ägna oss åt att ha roligt, äta och dricka och vara glada! Vad spelar då allt annat för roll? I morgon ska vi ju dö, och då är det slut på allt!
33 Men låt er inte luras av dem som säger så. Om ni lyssnar på dem, så börjar ni snart också handla som de.
34 Var förnuftiga och sluta synda. För till er skam måste jag säga att några av er inte alls är kristna och aldrig har känt Gud.
Jordiska och himmelska kroppar
35 Men någon kanske frågar: Hur kommer de döda att uppstå? Vilket slags kroppar kommer de att få?
36 Vilken dum fråga! Du kan finna svaret i din egen trädgård. När du sår ett sädeskorn i marken, växer det inte upp och blir till en planta om det inte dör först.
37 När det gröna skottet kommer upp ur jorden är det mycket olikt säden som du först sådde, för det enda du lägger i jorden är ett obetydligt litet vetekorn, eller vad det nu är, som du sår.
38 Sedan ger Gud det en ny, vacker kropp av precis det slag som han vill att det ska ha, och olika slags plantor kommer från olika slags frön.
39 Och alldeles som det finns olika slags säd och plantor, så finns det också olika slags kroppar. Mänskliga varelser, djur, fiskar och fåglar är alla olika.
40 Änglarna i himlen har kroppar som är mycket olika våra, och deras skönhet är en annan än vår.
41 Solen har en skönhet och månen och stjärnorna en annan. Och stjärnorna skiljer sig från varandra i skönhet och klarhet.
42 På samma sätt är våra jordiska kroppar, som dör och förmultnar, annorlunda än de kroppar vi ska få när vi kommer tillbaka till livet, för de ska aldrig dö.
43 De kroppar som vi har nu är dödliga och begravs därför, men de uppstår till odödlighet.
44 Nu är de svaga, döende kroppar, men när vi får liv igen kommer de att vara fyllda av skönhet och styrka. När döden rör vid dem nu är de bara mänskliga kroppar, men när de uppstår ska de vara övernaturliga kroppar. För alldeles som det finns naturliga, mänskliga kroppar, så finns det också övernaturliga, andliga kroppar.
45 Skriften säger oss att den förste mannen, Adam, blev en levande varelse, men Kristus blev en livgivande ande, och är därför större.
46 Först har vi alltså dessa mänskliga kroppar, och senare ger Gud oss andliga, himmelska kroppar.
47 Adam skapades av jordens mull, men Kristus kom från himlen.
48 Varje mänsklig varelse har en kropp precis som Adam hade, skapad av jord, men alla som blir Kristi tillhörigheter kommer att få samma slags kropp som han ä en kropp fr¦n himlen.
49 Alldeles som var och en av oss har en likadan kropp som Adam hade, så kommer vi en dag att få en likadan kropp som Kristus har.
50 En jordisk kropp av kött och blod kan alltså inte komma in i Guds rike. Våra kroppar, som ju alla ska dö, är inte av det rätta slaget för att leva i evighet.
51 Ni ska få del av en hemlighet. Alla av oss kommer inte att dö, men vi ska alla få nya kroppar!
52 Det kommer att hända på ett ögonblick, när den sista basunen ljuder. För det ska höras en basunstöt från himlen, och alla de kristna som har dött kommer plötsligt att bli levande med nya kroppar som aldrig kommer att dö. Sedan ska vi som fortfarande lever, också i ett ögonblick få nya kroppar.
53 Våra jordiska kroppar, de som vi nu har och som en gång dör, måste förvandlas till himmelska kroppar, som inte kan förstöras utan ska leva i evighet.
54 När detta händer kommer det ord i Skriften att uppfyllas som säger: Döden är besegrad och finns inte mer.
55-56 Död, var är då din seger och var är då din makt? För dödens makt kommer av synden, och syndens makt kommer av lagen.
57 Vi prisar Gud för segern över döden! Det är han som ger seger genom Jesus Kristus, vår Herre!
58 Mina kära bröder, eftersom den framtida segern är viss, ska ni därför vara starka och stå fasta och hängivet arbeta för Herren, för ni vet att inget som ni gör för Herren är bortkastat.
Dom över falska profeter
13 Sedan kom detta budskap till mig:
2-3 Du människa, profetera mot de falska profeterna i Israel, som hittar på sina egna syner och påstår sig komma med budskap från mig, fast jag aldrig någonsin har talat till dem. Ve dem!
4 Lyssna Israel! Dessa dina 'profeter' är som schakaler bland ruiner. Allt omkring dem är död!
5 Vad har ni egentligen åstadkommit för att bygga upp Israels försvar så att det kan stå emot på Herrens dag? Har ni styrkt Israel i Herren?
6 Dina profeter ljuger och säger: 'Våra budskap är från Gud!' Men Gud har inte sagt dem något, och ändå räknar de med att han ska uppfylla deras egna 'profetior'.
7 Visst är det fråga om falska budskap när man påstår att de kommer från Herren, fast han aldrig har sagt något!
8 Därför säger Herren Gud: Jag ska förgöra er på grund av era falska syner och alla era lögner.
9 Jag ska motarbeta er, och ni ska inte längre tillhöra ledarna i Israel. Jag ska utplåna era namn, och ni ska aldrig mer få se ert eget land igen. Då ska ni förstå att jag är Herren.
10 Dessa onda män bedrar ju mitt folk genom att säga: 'Gud kommer att sända fred
11 Säg till dessa ogudaktiga byggnadsarbetare att deras mur kommer att rasa samman. En väldig regnstorm kommer att underminera den, och stora hagel och väldiga stormar ska bryta ner den.
12 Och när muren faller kommer folket att ropa: 'Varför talade ni inte om för oss att den inte var stark nog? Varför kalkade ni den och dolde bristerna?'
13 Ja, den kommer verkligen att falla. Herren Gud säger: Jag kommer att sopa bort den med min vredes hagel och min ilskas regnstorm.
14 Jag kommer att bryta ner er kalkade mur, och den kommer att falla över er och krossa er. Då ska ni förstå att jag är Herren.
15 Så ska äntligen min vrede mot muren vara uttömd. Om dem som prisade den ska jag säga: Både muren och dess byggare är borta.
16 De var falska profeter och påstod att Jerusalem skulle få leva i fred när det inte finns någon fred, säger Herren Gud.
17 Du människa, tala också till de kvinnliga profeter, som inbillar sig att Gud har gett dem budskap.
18 Herren säger: Stackars dessa kvinnor, som drar förbannelse över mitt folk, över både gammal och ung, genom att binda amuletter kring deras handleder och förse dem med magiska slöjor, så att de kan få makt över andra människor. De vägrar till och med att ge hjälp, om de inte själva vinner något på det.
19 För några få nävar korn eller ett stycke bröd är de beredda att vända mitt folk ifrån mig! De som annars inte behövde dö har blivit ledda till död! Och de har ljugit och lovat liv åt sådana som inte skulle leva.
20 Därför säger Herren: Jag kommer att krossa er, därför att ni jagar mitt folks själar med alla era magiska amuletter. Jag ska slita bort amuletterna och befria mitt folk. De ska flyga ut i frihet som burfåglar som kommit ut ur sina burar.
21 Jag ska dra av dem de magiska slöjorna och rädda dem undan er. De ska inte längre vara era offer, och ni ska förstå att jag är Herren.
22 Era lögner har slagit ner modet på de rättfärdiga, trots att jag inte ville det. Ni har uppmuntrat de ogudaktiga genom att lova dem liv, fastän de fortsätter i sin synd.
23 Men nu ska ni inte längre tillåtas att ljuga. Nu ska ni inte längre kunna bedra någon med syner som ni aldrig sett eller utöva er magi. Jag ska befria mitt folk ur era händer och förgöra er, och ni ska veta att jag är Herren.
Tröst mot våld och förtal
David skrev denna psalm som en protest mot att hans fiende Doeg dödade 85 präster och deras familjer.1-3 Du kallar dig hjälte, eller hur? Du skryter om dina ogudaktiga handlingar mot Guds folk.
4 Din tunga är vass som en rakkniv, och det onda du gör har du planerat väl.
5 Du älskar det onda mer än det goda!
6 Du älskar lögn mer än sanning! Du älskar att skvallra, och du kan säga vad som helst bara för att skada andra. Å, vilken lögnhals du är!
7 Men Gud kommer att slå ner dig för gott. Han kommer att dra iväg med dig från ditt hem och släpa dig bort från de levandes land.
8 De som älskar Gud kommer att se det och bli förskräckta. Men sedan kommer de att skratta och säga:
9 Titta, så går det för den som inte hoppas på Gud, utan i stället litar på sin rikedom och går allt längre i sin ondska.
10 Men jag är som ett olivträd, som vårdas av Herren. För all framtid litar jag på Guds barmhärtighet.
11 Herre, jag vill alltid tacka dig för vad du gjort. Inför alla dem som älskar dig vill jag tala om hur god du är!
Människornas dårskap
1-2 Bara en dåre säger för sig själv: Det finns ingen Gud. Hur kan han säga det? Därför att han lever ett ogudaktigt liv och aldrig gör något som är rätt.
3 Gud ser ner från himlen på människorna, för han vill se om det finns någon enda som är förståndig och frågar efter hans vilja.
4 Men alla har vänt honom ryggen. De är fördärvade rakt igenom. Ingen är god, inte en enda.
5 Hur kan det vara på det sättet? Förstår de ingenting dessa män, som är fyllda av ondska? De slukar mitt folk som om de åt bröd, och de räknar inte längre med mig.
6 Men snart kommer ångesten och skräcken att lysa ur deras ögon som aldrig förr. Gud ska krossa benen på sitt folks fiender. De är dömda, för Gud har förkastat dem.
7 O, tänk om Gud ville komma från berget Sion och befria sitt folk! Då skulle Israel jubla av fröjd när Herren själv låter det blomstra på nytt.
Bara du kan hjälpa
David skrev denna psalm vid det tillfälle då Sifs män försökte förråda honom och överlämna honom till Saul.1-3 Gud, du är en mäktig Gud. Fräls mig genom din stora kraft! Befria mig genom din makt!
4 Lyssna till min bön,
5 för våldsamma män, som inte bryr sig om dig, anfaller mig, och dessa grymma män försöker ta mitt liv.
6 Men jag vet att Gud är min hjälpare. Han är en av mina vänner.
7 Han ser till att allt det onda som mina fiender gör kommer över dem själva. Ja, Herre, gör slut på dessa ogudaktiga män för du håller alltid vad du lovat!
8 Med glädje kommer jag med mina offer till dig. Jag vill prisa dig, Herre, för du är god.
9 Gud har befriat mig ur alla mina svårigheter och jag har fått se mina fiender besegrade.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®