M’Cheyne Bible Reading Plan
David sörjer Saul och Jonatan
1-2 När Saul hade dött återvände David till Siklag efter segern över amalekiterna. Han stannade där i två dagar. Den tredje dagen kom en man från Sauls läger med kläderna sönderrivna och jord på huvudet som tecken på sorg. Han föll ner inför David i djup vördnad.
3 Var kommer du ifrån? frågade David.Från Israels armé, svarade mannen.
4 Vad har hänt? frågade David. Berätta!Mannen svarade: Hela vår armé flydde. Tusentals män ligger döda och skadade på fälten, och Saul och hans son Jonatan är döda.
5 Hur kan du vara så säker på det?
6 Jag råkade vara på berget Gilboa. Där såg jag Saul vila sig mot sitt spjut medan fiendens vagnar närmade sig honom.
7 När han såg mig, bad han mig komma fram till honom.
8 'Vem är du?' frågade han mig.'En amalekit
9 'Kom och befria mig från mina plågor
10 Då dödade jag honom, för jag visste att han inte skulle kunna överleva. Sedan tog jag hans krona och hans armband för att överlämna till dig, herre.
11 När David och hans män hörde de dåliga nyheterna slet de sönder sina kläder i sorg.
12 De fastade, grät och sörjde hela dagen över Saul och hans son Jonatan och över Herrens folk och över Israels soldater, som alla hade dött den dagen.
13 Sedan frågade David den unge mannen som hade kommit med nyheterna: Var kommer du ifrån? Han svarade: Jag är en amalekit, och lever här som en främling.
14 Hur vågade du lyfta din hand mot Guds utvalde kung? frågade David.
15 Han kallade på en av sina soldater och sa: Döda honom! Soldaten gjorde som David befallt och amalekiten föll ner död.
16 Du får skylla dig själv, hade David sagt till honom, för du har ju erkänt att du dödade Guds smorde kung.
Davids sång till Saul och Jonatan
17-18 Sedan sjöng David en sorgesång över Saul och Jonatan, och efteråt befallde han att folket i Israel skulle lära sig sången. Den upptecknades i Den redliges bok.
19 O Israel, din stolthet och glädje ligger slagen på höjderna.Mäktiga hjältar har fallit.
20 Låt inte filisteerna veta, avslöja inget i Gat och Askelon,för att inte alla där ska skratta av skadeglädje.
21 Du Gilboa berg, jag önskar dig varken dagg eller regn,eller skördar på dina sluttningar.Där har den mäktige Saul dött, hans sköld är ej längre smord med olja.
22 Varken Jonatans båge eller Sauls svärd återvände otillfredsställda från slagfältets blod och kampen med mäktiga fiender.
23 Saul och Jonatan, så älskade och ärade i livet, tillsammans även i döden.
24 Israels döttrar, gråt över Saul, som klädde er så vackert i scharlakan och guld.
25 Mäktiga hjältar har fallit i striden.Jonatan ligger slagen på stridsfältet.
26 Jag sörjer dig, Jonatan, min bror! Du var mig så kär.Din broderskärlek och vänskap var mer för mig än kvinnors kärlek.
27 De mäktiga har fallit, och vapnen är krossade.
Andliga gåvor
12 Nu kära bröder vill jag gärna lägga till rätta några missförstånd vad gäller de andliga nådegåvorna.
2 Ni minns kanske att ni, innan ni blev kristna, gick från den ena avguden till den andra för att få hjälp, men inte en enda av dem kunde tala ett enda ord.
3 Nu möter ni människor som påstår att de bär fram budskap från Guds Ande. Hur ska ni veta om de talar sanning? Ett är klart, och det är att ingen som talar under Guds Andes inflytande kan förbanna Jesus. Ingen kan heller säga Jesus är Herre och verkligen mena det, om inte den helige Ande inspirerar honom.
4 Nu ger Gud oss många olika slags gåvor, men det är samme helige Ande som är källan till dem allesammans.
5 Det finns olika sätt att tjäna Gud på, men det är samme Herre vi tjänar.
6 Gud kan arbeta på många sätt i våra liv, men det är samme Gud som verkar i och genom alla som tillhör honom.
7 I var och en visar sig den helige Ande så att det blir till nytta för hela församlingen.
8 Till en person ger Anden gåvan att ge visa råd, en annan får förmåga att äga speciell insikt, och detta kommer från samme Ande.
9 Han ger tro till en, och gåvan att bota sjuka till en annan.
10 Han ger kraft att göra under till några, och till andra kraft att profetera. Han ger någon förmågan att skilja mellan andar. Ytterligare någon kan tala på språk som han aldrig har lärt sig, medan andra som inte heller kan språket får förmågan att förstå vad som sägs.
11 Det är samme ende, helige Ande, som ger alla dessa gåvor till var och en, som han vill.
Många lemmar, men bara en kropp
12 Våra kroppar har många delar, men tillsammans utgör de bara en kropp. På samma sätt är det med Kristi kropp.
13 Var och en av oss är en del av samma kropp. Några av oss är judar, andra är det inte, några är slavar och andra är fria. Men den helige Ande har fört oss samman till en kropp. Vi har döpts till att höra till en och samma kropp genom en och samme Ande, och vi får alla vår näring från honom.
14 Ja, kroppen består av många delar, inte bara en del.
15 Om foten säger: Jag tillhör inte kroppen, för jag är inte en hand, betyder inte det att den inte är en del av kroppen.
16 Och vad skulle ni tänka om ni hörde ett öra säga: Jag tillhör inte kroppen, för jag är bara ett öra och inte ett öga? Skulle det innebära att det inte är en del av kroppen?
17 Anta att hela kroppen var ett öga, hur skulle du då kunna höra? Om din kropp bara var ett enda öra, hur skulle du då kunna känna någon lukt?
18 Men Gud har inte skapat oss på det sättet. Han har skapat många delar i våra kroppar och satt varje del precis där han vill ha den.
19 Hur skulle en kropp kunna klara alla sina funktioner om den bara bestod av en del?
20 Därför består kroppen av många delar, men det är ändå bara en enda kropp.
21 Ögat kan aldrig säga till handen: Jag behöver dig inte. Huvudet kan inte säga till fötterna: Jag behöver er inte.
22 Och några av de delar som verkar vara svagast och minst viktiga, är i själva verket de mest nödvändiga.
23 Vissa kroppsdelar skyddar vi noggrant från andras blickar, och vi visar dem särskild omtanke när vi klär oss,
24 medan andra delar inte behöver denna omtanke. Gud har alltså fogat samman kroppen på ett sådant sätt att särskild uppskattning och omsorg ges till delar som annars kunde tyckas vara mindre viktiga.
25 Detta skapar harmoni mellan kroppens olika delar, så att de har samma omtanke om varandra som om sig själva.
26 Om en kroppsdel lider, så lider alla de andra med den, och om en kroppsdel visas uppskattning, gläder sig också alla de andra.
27 Detta är vad jag försöker säga: Ni utgör alla tillsammans Kristi kropp, och var och en av er är en särskild och nödvändig del av den.
28 I sin församling har Gud insatt några till apostlar, andra till profeter och lärare. Det finns också de som har gåvan att göra under, de som har gåvan att bota sjuka, de som har gåvan att hjälpa människor i nöd, de som har gåvan att organisera och samordna olika uppgifter och de som talar språk som de aldrig har lärt sig.
29 Kan alla vara apostlar? Naturligtvis inte. Kan alla vara profeter? Nej. Kan alla vara lärare? Kan alla göra under?
30 Kan alla bota sjuka? Naturligtvis inte. Ger Gud oss alla förmåga att tala på språk som vi aldrig har lärt oss? Kan vem som helst förstå och översätta det som sägs på ett sådant språk?
31 Absolut inte. Men sträva efter att få de gåvor som är de mest betydelsefulla.Och nu ska jag visa er något som är överlägset allt annat!
Brinnande kol över Jerusalem
10 Över kerubernas huvuden visade sig plötsligt en tron av vacker blå safir.
2 Herren sa till mannen i linnekläderna: Gå in mellan de snurrande hjulen under keruberna, ta en handfull brinnande kol och sprid ut dem över staden.Han gjorde det medan jag såg på.
3 Keruberna stod vid södra delen av templet när mannen gick in, och härlighetens moln uppfyllde den inre förgården.
4 Sedan höjde sig Herrens härlighet från keruberna och flyttade sig till tempelingången. Templet fylldes av molnet, och hela förgården var full av glansen från Guds härlighet.
5 Ljudet av kerubernas vingar var som den Allsmäktiges röst när han talar, och det hördes tydligt ut till yttre förgården.
6 När Herren bad mannen i linnekläderna att gå in mellan keruberna och ta en handfull brinnande kol, som fanns mellan hjulen, gick han in och ställde sig bredvid ett av hjulen.
7-8 En av keruberna sträckte ut sin hand (varje kerub hade något som liknade människohänder under sina vingar) och tog några glödande kol från den flammande elden mellan keruberna och lade dem i händerna på mannen med linnekläderna. Han tog emot kolen och gick ut därifrån.
9-13 Var och en av de fyra keruberna hade ett hjul bredvid sig. Jag hörde att man kallade dem 'de vinande hjulen'. Vart och ett av dem hade ett annat hjul insatt i sig. De gnistrade som krysolit. På grund av hjulens konstruktion kunde keruberna gå rakt fram åt alla fyra hållen. De behövde inte vända sig när de ändrade riktning, utan kunde gå åt de fyra håll som deras ansikten var vända mot. Vart och ett av de fyra hjulen var täckt med ögon, både på hjulringarna och ekrarna.
14 Var och en av keruberna hade fyra ansikten, det första liknade en tjur, det andra en människa, det tredje ett lejon och det fjärde en örn.
15-16 Detta var samma varelser som jag hade sett vid kanalen Kebar, och när de flög upp i luften följde också hjulen med dem.
17 När keruberna stod stilla var hjulen också stilla, för kerubernas ande fanns i hjulen.
18 Sedan flyttade sig Herrens härlighet från tempeldörren och kom över keruberna.
19 Medan jag stod där och såg på, flög keruberna med hjulen bredvid sig till templets östra port. Och Israels Guds härlighet var över dem.
20 Det var samma levande varelser som jag hade sett under Israels Gud vid kanalen Kebar. Jag visste att det var desamma,
21 för var och en hade fyra ansikten och fyra vingar med något som liknade människohänder under vingarna.
22 Deras ansikten var också likadana som dem jag hade sett vid kanalen, och de färdades rakt fram, precis som de andra hade gjort.
Livet kan inte köpas med pengar
1-2 Lyssna allesammans!
3 Både stora och små, rika och fattiga, alla innevånare på jorden. Jag har något viktigt att säga er.
4 Mina ord är visa och tänkvärda,
5 för från Gud tar jag emot vishet. Genom att spela på min harpa ska jag förklara dem.
6 Varför ska jag vara rädd när svårigheter kommer och fiender omger mig?
7 De litar helt på sin rikedom och skryter om hur mycket de äger.
8 Men ingen kan någonsin betala för någon annans liv, och ingen kan köpa någon fri från döden.
9-10 Ett människoliv kan inte betalas med pengar. Inte ens världens alla rikedomar skulle räcka till för det. Ingen lever här för evigt och ingen kan komma undan graven.
11 Du rike! Du stolte! Du vise! Du måste dö, som alla de andra! Du lever inte längre än dumma och oförståndiga människor. Du måste lämna din rikedom till andra.
12 Du uppkallar dina gods och gårdar efter dig själv, precis som om de skulle vara dina för alltid, och som om du skulle kunna leva där i evighet.
13 Men rikedom och anseende håller ingen människa vid liv. Hon måste dö, precis som djuren.
14 Så går det för dessa som bara tänker på sitt eget, och låter höra talas om sig.
15 Som en fårhjord förs de aningslösa till dödsriket, och döden är deras herde. Deras kroppar förmultnar i graven och deras boningar har tjänat ut. Redan nästa dag träder rättfärdiga människor in i deras ställe.
16 Men jag för min del vet att Gud ska befria min själ från dödens makt.
17 Låt dig inte imponeras när du ser en stenrik man göra sitt hus ännu praktfullare,
18 för när han dör kan han inte ta någonting med sig! Inget han samlat ihop följer honom i graven.
19 Även om en människa säger sig ha levt lyckligt hela livet, och världen högljutt applåderar hennes framgång,
20 så dör hon ändå till slut som alla andra och går in i ett evigt mörker.
21 Rikedom och anseende håller ingen människa vid liv. Hon måste dö, precis som djuren.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®