M’Cheyne Bible Reading Plan
Filisteerna litar inte på David
29 Den filisteiska armén samlade alla sina styrkor i Afek, och israeliterna slog läger vid Jisreels källor.
2 De filisteiska befälhavarna ledde sina trupper i avdelningar om 100 och 1.000 man, och längst bak marscherade David och hans män tillsammans med kung Akis.
3 Men de filisteiska befälhavarna sa: Vad gör israeliterna här? Då svarade kungen: Det här är David som tidigare tjänade kung Saul. Han har varit med mig i över ett år nu, och jag har inte funnit något hos honom som jag kan anmärka på.
4 Men de filisteiska ledarna ilsknade till. Skicka tillbaka honom! krävde de. Han får inte strida med oss. Han kommer att vända sig emot oss. Finns det något bättre sätt för honom att försona sig med sin herre, än genom att låta våra huvuden rulla?
5 Detta är ju den som Israels kvinnor sjöng om i sina danser: 'Saul har slagit sina tusen och David sina tiotusen'!
6 Då sammankallade Akis slutligen David och hans män. Jag svär vid Herren, sa han till dem, att ni är bland de bästa män jag någonsin haft. Jag tycker att ni borde gå med oss, men mina befälhavare säger nej.
7 Jag ber er att inte reta upp dem. Gå nu tillbaka lugnt och stilla.
8 Varför gör du så här mot mig? Vad har jag gjort? frågade David. Varför får jag inte strida mot dina fiender?
9 Men Akis var orubblig. I mina ögon är du gudasänd, men mina befälhavare är rädda för att ha dig med sig i striden.
10 Stig nu upp tidigt i morgon bitti och lämna oss så snart det blir ljust!
11 David lydde och återvände tillbaka in i filisteernas land, medan den filisteiska armén drog mot Jisreel.
David besegrar amalekiterna
30 När David och hans män tre dagar senare kom hem till sin stad Siklag, fann de att amalekiterna hade plundrat staden, bränt ner den till grunden
2 och tagit med sig alla kvinnor och barn.
3 När de såg ruinerna och förstod vad som hade hänt deras familjer,
4 grät de tills de inte kunde gråta längre.
5 Davids båda hustrur Ahinoam och Abigail var också bland dem som hade tagits till fånga.
6 David blev allvarligt oroad, för på grund av den bittra sorgen över sina barn började hans män tala om att döda honom. Men David hämtade sin styrka hos Herren.
7 Han sa till prästen Ebjatar: Hämta prästkläderna! Ebjatar kom då fram med dem.
8 David frågade Herren: Ska jag förfölja dem? Kommer jag att hinna upp dem? Herren svarade: Ja, sätt efter dem! Du och dina män kommer att kunna ta tillbaka allt som de har tagit ifrån er!
9-10 David skyndade därför efter amalekiterna med sina 600 män, men när de kom fram till bäcken Besor var 200 av dem alltför utmattade för att gå vidare. De övriga fortsatte.
11-12 Under vägen fann de en egyptier på ett fält. De förde honom till David. Mannen hade inte ätit eller druckit på tre dygn, så de gav honom en bit av en fikonkaka, två russinkakor och lite vatten. Han åt och drack och kvicknade snart till.
13 Vem är du och var kommer du ifrån? frågade David honom. Jag är egyptier, tjänare åt en amalekit, svarade han. Min herre lämnade mig här för tre dagar sedan när jag blev sjuk.
14 Vi var på väg tillbaka från att ha plundrat kereteerna i Negev. Vi plundrade också Kalebs land, och det var vi som brände ner Siklag.
15 Kan du tala om för mig vart de har tagit vägen? frågade David.Den unge mannen svarade: Om du svär vid Guds namn att du inte ska döda mig eller överlämna mig till min herre, så ska jag föra dig till dem.
16 Han ledde dem till amalekiterna, som hade spritt ut sig över ett stort område. De åt och drack och dansade av glädje över det stora byte de hade tagit från filisteerna och israeliterna.
17 David och hans män rusade in bland dem, och de kämpade hela natten och hela den påföljande dagen. Ingen amalekit kom undan, utom fyra hundra som flydde sin väg på kameler.
18-19 David fick tillbaka allt som amalekiterna hade tagit. Alla män fick tillbaka sina familjer och alla sina tillhörigheter, och David befriade sina två fruar.
20 Hans trupper ringade in alla får och kreatur och drev dem framför sig, och de sa till David: Allt detta ska du ha som en personlig belöning.
21 När de kom fram till bäcken Besor och mötte de 200 som hade varit alltför utmattade för att gå vidare, hälsade David dem.
22 Men några bland Davids män var avundsjuka och sa: De gick inte med oss, så de ska inte ha något av bytet. Ge dem bara tillbaka hustrur och barn och låt dem gå.
23 Men David sa: Nej, mina bröder! Herren har bevarat oss och hjälpt oss att besegra fienden. Det är Herren som har gett oss allt tillbaka.
24 Tror ni någon kommer att lyssna till er, när ni talar på det sättet? Vi delar med varandra, och vi delar lika mellan dem som går till striden och dem som stannar kvar för att vakta utrustningen.
25 David stiftade i och med detta en lag för hela Israel, och den lagen gäller än i dag.
26 När David kom fram till Siklag översände han en del av bytet till de styrande i Juda med beskedet: Det här är en gåva till er, som vi har tagit från Herrens fiender.
27-31 Gåvorna sändes till styresmännen på de platser och orter, där David och hans män hade bott under sina vandringar: Betel, södra Ramot, Jattir, Aroer, Sifamot, Estemoa, Rakal, jerameeliternas städer, kaineernas städer, Horma, Bor-Asan, Atak, Hebron och flera andra platser.
Varning för avgudar
10 Kära bröder, vi får aldrig glömma vad som hände med israeliterna i öknen för länge sedan. Gud ledde dem genom att sända ett moln, som gick framför dem, och han förde dem alla tryggt och säkert genom Röda havet.
2 Detta skulle kunna kallas deras dop. De döptes både i havet och i molnet till att vara Moses efterföljare.
3-4 Genom ett dagligt under fick de mat att äta och vatten att dricka där i öknen. De drack vatten ur en klippa som följde dem, och den klippan var Kristus.
5 Trots allt detta lydde de flesta av dem ändå inte Gud, och de dog i öknen.
6 Allt detta är för oss ett varnande exempel. Vi får inte dras och lockas att göra det onda,
7 och inte heller tillbe avgudar som en del av dem gjorde. Skriften säger oss: Människorna slog sig ner för att äta och dricka och reste sig sedan för att dansa omkring guldkalven.
8 Vi kan också lära oss av det som hände när några av dem var otrogna och begick äktenskapsbrott. Då föll tjugotretusen ner döda på en dag.
9 Fresta inte heller Herrens tålamod, det gjorde många av dem och dog av ormbett.
10 Och klaga inte på Gud och på vad han gör med dig som några av dem gjorde. Därför sände Gud sin ängel för att döda dem.
11 Allt detta hände med dem för att tjäna som exempel, och det skrevs ned för att varna oss, som lever i dessa sista dagar när världen närmar sig sitt slut.
12 Därför ska ni vara försiktiga! Om ni tänker: Jag skulle aldrig handla på det sättet, så var ändå försiktiga, för ni kan också falla i synd.
13 Men kom ihåg att de onda begär som ni lockas av inte är nya eller annorlunda. Många andra före er har mött precis samma problem. Och ingen frestelse är för stark. Ni kan lita på att Gud ser till att frestelsen inte blir så stark att ni inte kan stå emot den. Det har han lovat, och han håller sitt ord. Och när frestelsen kommer visar han er samtidigt en utväg att komma igenom den.
14 Håll er alltså borta från avgudadyrkan, mina kära.
15 Ni är förståndiga människor. Tänk nu efter själva om det jag ska säga är sant.
16 När vi ber om Herrens välsignelse över den bägare med vin som vi dricker i nattvarden vid Herrens bord, betyder inte detta att alla som dricker den tillsammans delar välsignelsen av Kristi blod? Och när vi bryter brödet för att äta det tillsammans, visar inte detta att vi tillsammans delar välsignelserna i hans kropp?
17 Det spelar ingen roll hur många vi är, för vi äter alla av samma bröd och visar att vi alla är delar i samma Kristi kropp.
18 Det är likadant med det judiska folket: alla som deltar i offermåltiden, förenas av den handlingen.
19 Vad vill jag säga med detta? Säger jag att avgudarna, som vissa folk offrar till, verkligen lever och är verkliga gudar och att dessa offer har något värde? Nej, inte alls.
20 Vad jag säger är att de som offrar kött till avgudar, genom sina offer förenas med onda andar, och inte med Gud. Jag vill inte att en enda av er ska ha gemenskap med sådana andar.
21 Ni kan inte äta och dricka vid Herrens bord och samtidigt också göra det vid de onda andarnas bord. Ni måste välja vilken gemenskap ni vill ha!
22 Och ni tänker väl inte att göra Herren svartsjuk? Ni inbillar er väl inte att ni är starkare än han är?
23 Ni är visserligen fria att äta av sådant som offrats till avgudar, det är inte emot Guds lagar, men det betyder inte att ni måste äta det. Det är inte alls säkert att det för något gott med sig och vad tjänar det då till?
24 Tänk inte bara på er själva. Försök att tänka på era medmänniskor också, och vad som är bäst för dem.
25 Så här ska ni göra. Köp vilket slags kött som helst som säljs på marknaden. Och bry er inte om att fråga om det har offrats till avgudar eller inte, så behöver svaret inte skada ert samvete.
26 Jorden och allt gott den ger tillhör Herren, och ni har fått alltsammans för att njuta av det.
27 Om någon, som inte är kristen, ber att ni ska komma och äta middag hos honom, så låt inget hindra er från att tacka ja om ni vill gå. Ät vad som finns på bordet utan att ställa några frågor. Då slipper ni få reda på om det har använts som offer till avgudar, och ni riskerar inte att få dåligt samvete av att äta det.
28 Men om någon varnar er för att köttet har offrats till avgudar, ät det då inte för den människas skull som talade om det för er och för hennes samvetes skull.
29 I det fallet är det hennes samvete och inte ert som är det viktiga.Varför då? Ska jag låta min frihet bestämmas av någon annans samvete?
30 Om jag kan tacka Gud för maten och njuta av den, varför ska någon annan få förstöra allt bara för att han tycker att det är fel?
31 Jo, det finns ett starkt skäl. Vad vi än gör ska vi göra det till Guds ära. Det gäller även när vi äter och dricker.
32 Ge inte någon människa anledning att reta sig på dig vem hon än är, jude, grek eller medlem av Guds församling.
33 Detta är det mönster som jag följer. Jag försöker rätta mig efter alla och inte bara göra vad jag tycker är bäst för mig själv, utan jag tänker på vad som är bäst för dem, så att de också kan bli frälsta. Ni bör följa mitt exempel, precis som jag följer Kristi exempel.
Folkets synder
8 På femte dagen i sjätte månaden av kung Jojakins sjätte år i fångenskap, kom Guds kraft över mig, där jag satt i mitt hem och samtalade med de äldste i Juda.
2 Jag såg något som verkade vara en människa. Från midjan och nedåt var han som gjord av eld, och från midjan och uppåt var han som av glödande metall.
3 Han sträckte fram något som liknade en hand och tog tag i mitt hår. Och anden lyfte upp mig i skyn, och jag förflyttades till Jerusalem, till den norra porten, där den stora avgudabild fanns som hade upprört Herren.
4 Plötsligt var Israels Guds härlighet där, precis som jag tidigare hade sett den nere i dalen.
5 Han sa till mig: Du människa, titta åt norr! Jag gjorde som jag blivit tillsagd, och där, på norra sidan om altaret, stod verkligen avgudabilden.
6 Och han sa: Du människa, ser du vad det är de gör? Ser du vilka fruktansvärda synder Israels folk begår här, när de driver ut mig ur templet? Men följ med, så ska jag visa dig det som är ännu värre!
7 Han ledde mig bort mot ingången till templets förgård, där jag fick se ett hål i väggen.
8 Bryt dig igenom väggen sa han. Jag gjorde det och upptäckte en dörr in till ett hemligt rum.
9 Fortsätt in och se den ondska som förekommer där!
10 Jag gick in. Väggarna var täckta av bilder på ormar, ödlor och andra orena varelser, förutom alla de olika avgudabilder som Israels folk tillbad.
11 Sjuttio av de äldste i Israel stod där tillsammans med Jaasanja, Safans son, och tillbad bilderna. Var och en av dem hade ett rökelsekar i handen, och ett tjockt moln av rökelse svävade över deras huvuden.
12 Då sa Herren till mig: Du människa, har du sett vad de äldste i Israel sysslar med? Så här säger de: 'Herren ser oss inte, för han har glömt oss!'
13 Sedan tillade han: Kom, så ska jag visa dig ännu värre synder än dessa!
14 Han ledde mig till templets norra port, och där satt kvinnor och grät inför sin gud Tammus.
15 Nu har du också sett det? sa han. Men jag ska visa dig ännu värre synder än dessa!
16 Så ledde han mig till templets inre förgård och där, vid dörren mellan förhuset och kopparaltaret, stod omkring femtio män med ryggarna mot Herrens tempel, vända mot öster, och tillbad solen!
17 Vad säger du om detta? frågade han. Betyder det inget för Juda folk att de syndar så fruktansvärt och leder hela nationen in i avgudadyrkan och på detta sätt uppväcker min vrede?
18 Jag ska behandla dem därefter. Jag ska varken tycka synd om dem eller skona dem, och hur de än ropar om nåd ska jag inte lyssna.
Gud är med oss!
1-2 Gud är vår tillflykt och starkhet, en beprövad hjälp i våra svårigheter.
3 Därför behöver vi inte vara rädda även om hela världen skulle gå under och bergen störta ner i havsdjupen,
4 även om haven skulle brusa och dåna och bergen skaka!
5 Det går en flod av glädje genom Guds stad, i Guds, den högstes heliga hus.
6 Gud själv bor i den staden. Därför står den fast. Redan när dagen gryr kommer han med sin hjälp.
7 Runtomkring gör folken uppror och riken faller. Och när Gud låter sin mäktiga stämma ljuda förgås jorden.
8 Gud, befälhavaren över himlens härskaror, är mitt ibland oss. Jakobs Gud är vårt skydd.
9 Kom och se allt det fantastiska som vår Gud gör,
10 se hur han gör slut på alla krig på jorden. Se hur han bryter sönder och bränner upp alla vapen!
11 Bli tysta och stilla, och erkänn att jag är Gud! Jag står över alla folk och min makt sträcker sig över hela jorden.
12 Befälhavaren över himlens arméer är mitt ibland oss! Jakobs Gud är vårt skydd!
Gud är vår kung
1-2 Kom allesammans, gläd er och klappa i händerna! Ropa högt och jubla inför Herren!
3 Herren är en Gud över alla gudar. Han är hela jordens kung som människorna darrar inför.
4 Han lät oss segra över andra folk för att vi skulle lägga dem under oss.
5 Han utvalde det land i vilket vi lever. Vi är stolta över det. Vi är hans folk och han älskar oss.
6 Gud stiger upp på sin tron under mäktiga rop och trumpetstötar.
7-8 Sjung din lovsång till Gud. Ja, sjung ut din lovsång till vår kung, hela jordens kung!
9 Han sitter på sin heliga tron och regerar över folken.
10 De som styr över folken förenar sig med dem som bekänner Abrahams Gud. Han är mäktigare än alla kungar, och han ensam blir upphöjd och ärad över allt.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®