M’Cheyne Bible Reading Plan
David hos filisteerna
27 Men David tänkte för sig själv: Endera dagen får Saul tag i mig. Jag ska pröva min lycka bland filisteerna, tills Saul ger upp och slutar jaga mig. Då först kan jag känna mig trygg.
2-3 David tog därför med sig sina 600 trogna män och deras familjer och bosatte sig i Gat under kung Akis beskydd. Han hade båda sina hustrur med sig, Ahinoam från Jisreel och Nabals änka Abigail från Karmel.
4 Snart fick Saul reda på att David hade flytt till Gat, och då slutade han att jaga honom.
5 En dag sa David till Akis: Om du inte har något emot det, så bosätter vi oss gärna i någon av städerna ute på landsbygden, i stället för att bo här hos dig i din stad.
6 Akis gav honom då Siklag, som än i dag tillhör judakungarna,
7 och David bodde där bland filisteerna i ett år och fyra månader.
8 David och hans män använde tiden till att anfalla och plundra gesuriterna, girsiterna och amalekiterna, folk som levde nära Sur längs vägen till Egypten sedan lång tid tillbaka.
9 De lät inte en enda människa komma undan med livet i behåll i de byar de plundrade, och de tog med sig hem alla får, oxar, åsnor och kameler och alla kläder de kom över.
10 Vart gick ert plundringståg i dag? brukade Akis fråga.David svarade: Mot den sydliga delen av Judeen och mot folket i Jerameel och mot kaineerna.
11 Det fanns ingen överlevande som kunde komma till Gat och verkligen berätta var David egentligen hade varit eller vad han hade gjort. David använde samma taktik gång på gång medan han bodde bland filisteerna.
12 Men Akis trodde på David och förmodade att Israels folk vid det här laget måste hata honom ganska bittert, och han tänkte: Nu måste David stanna här och tjäna mig för alltid!
Om offer till avgudar
8 Så gäller det frågan om man ska äta det kött som har offrats till avgudar. Här tycker tydligen alla att just deras svar är det enda rätta. Men det räcker inte med kunskap, det fordras också kärlek för att bygga upp församlingen.
2 Om någon tror att han sitter inne med svar på allt, så visar han bara sin okunnighet.
3 Men en person som verkligen älskar Gud är öppen för Guds kunskap.
4 Vad ska vi nu säga om detta? Ska vi äta kött som offrats till avgudar? Vi vet alla att en avgud inte är någon gud, och att det bara finns en enda Gud.
5 Enligt en del människor finns det många gudar, både i himlen och på jorden.
6 Men vi vet att det bara finns en Gud, Fadern, som har skapat allting och gjort oss till sina egna, och en Herre, Jesus Kristus, genom vilken allt blivit till, och som ger oss liv.
7 Men en del kristna förstår inte detta. I hela sitt liv har de varit vana vid att tänka på avgudar som levande varelser, och har trott att det kött som offrats till dem verkligen offrats till levande gudar. När de äter sådan mat, oroar det dem därför och stör deras ömtåliga samveten.
8 Gud bryr sig inte om, om vi äter sådan mat eller inte. Vi förlorar inget på att låta bli, och vi vinner inget på att äta den.
9 Men var försiktig när du utnyttjar din frihet att välja, så att du inte får någon kristen bror med känsligare samvete än du att synda.
10 Det kan nämligen hända att någon, som i motsats till dig tycker det är fel att äta offerkött, får se dig äta i avgudatempel. Då blir han djärv nog att också göra det, även om han hela tiden tycker det är fel.
11 Eftersom du vet vad som är rätt, bär du också ansvaret för den skada du vållar din bror med det ömtåliga samvetet. Kristus har dött för honom också.
12 Ni syndar mot Kristus när ni syndar mot en bror och uppmuntrar honom att göra något som han tycker är fel.
13 Om jag genom att äta kött, som är offrat till avgudar, får någon att synda, vill jag därför inte äta en enda bit av det så länge jag lever, för jag vill inte göra honom så illa.
Avgudarna ska krossas
6 På nytt kom ett budskap från Herren:
2 Du människa, se ut över Israels berg och profetera mot dem.
3 Säg till dem: O, Israels berg, hör budskapet från Herren Gud till er och till floder och dalar. Jag, ja också jag, Herren, ska låta krig komma över er och förgöra era avgudar.
4-7 Alla era städer ska förstöras och brännas ner, och avgudarnas altaren ska överges. Era gudar ska krossas. Deras tillbedjares ben ska ligga utspridda runt varje altare. Då ska ni till slut förstå att jag är Herren.
8 Men jag ska låta några få av mitt folk komma undan för att sedan spridas bland världens nationer.
9 När de då befinner sig i landsflykt i olika länder, ska de komma ihåg mig. Jag ska göra dem förkrossade i sin trolöshet och ta bort deras kärlek till avgudar. Jag ska göra så att deras ögon, som varit tända av lust, inte längre far efter andra gudar. De ska till slut avsky sig själva för all sin ogudaktighet.
10 De kommer att inse att jag ensam är Gud och att jag inte bedrog dem, när jag talade om för dem att allt detta skulle hända.
11 Herren Gud säger: Visa öppet er ånger och bekänn allt det fruktansvärda ni gjort, för ni kommer att förgås genom krig, hungersnöd och epidemier.
12 Epidemier ska döda dem som är i landsflykt. Krig ska förgöra dem som är kvar i Israel, och den som möjligen överlever kommer att dö av hunger. På så sätt ska jag uttömma min vrede över er.
13 När era slagna ligger spridda bland avgudar och altaren på kullar och berg, under träd och lummiga ekar där de offrat rökelseoffer till sina gudar, då ska ni förstå att jag ensam är Gud.
14 Jag ska krossa er och göra era städer öde, från öknen i söder till Dibla i norr. Då ska ni förstå att jag är Herren.
Utlämnad åt fiender
44 Gud, vi har hört om de stora under du gjorde för länge sedan.
2-3 Våra förfäder har berättat om hur du drev ut de främmande folken från detta land och gav det till oss. Du skingrade folken som bodde där, men vårt folk lät du breda ut sig och blomstra.
4 Vi vann inte seger genom vår egen styrka och med våra egna vapen, utan genom din mäktiga kraft, och du log mot oss och hjälpte oss eftersom du älskade oss.
5 Du är min kung och min Gud. Under ditt befäl segrade ditt folk,
6 för det är bara genom din kraft och genom ditt namn som vi kan trampa ner våra fiender.
7 Jag litar inte på mina vapen. De kan inte rädda mig.
8 Bara du kan ge oss seger över fienderna som hatar oss.
9 Jag är stolt över min Gud. Herre, jag kan aldrig tacka dig nog!
10 Och trots detta har du visat bort oss för en tid. När våra trupper drog ut till strid följde du inte med.
11 Attacken från våra fiender var så stark att vi måste fly. De intog vårt land och plundrade det.
12 Du tillät att vi slaktades som får, och de som kom undan med livet spreds ut bland främmande folk.
13 Du sålde oss för en struntsumma som om vi inte hade något värde alls.
14 Grannfolken skrattar och hånar oss för allt det onda du har gjort oss.
15 Du har sett till att ordet jude har blivit ett öknamn, föraktat och till en skam bland folken, avskytt av alla.
16-17 Jag är ständigt hånad och förolämpad och får hela tiden lyssna till hur mina fiender förbannar mig.
18 All denna olycka har kommit över oss, Herre, trots att vi aldrig har glömt dig. Och vi har inte överträtt ditt förbund.
19 Våra hjärtan har inte övergett dig! Inte med ett enda steg har vi vikit av från din väg.
20 Om vi hade gjort det, skulle vi ha förstått varför du lämnade oss bland schakaler i ödemarken och sände oss in i mörker och död.
21 Om vi hade glömt att tillbe vår Gud och i stället hade bett till andra gudar,
22 skulle då inte Gud genast ha vetat om det? Jo, för han känner varenda hemlig tanke.
23 Men nu är det för att vi tjänar dig som man förföljer och dödar oss! Vi är som får som väntar på att bli slaktade.
24 Vakna, Herre! Res dig upp! Varför sover du? Är vi förkastade för evigt?
25 Varför gömmer du dig för oss? Ser du inte vår sorg och vårt förtryck?
26 Förolämpade ligger vi med ansiktet i smutsen.
27 Grip in, Herre, och kom till vår hjälp! Rädda oss eftersom du älskar oss.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®