M’Cheyne Bible Reading Plan
Nabal förolämpar David
25 Strax därefter dog Samuel. Hela Israel sörjde och man begravde honom i hans familjegrav i Rama.David begav sig sedan till Parans öken.
2 I Maon fanns då en rik man som ägde en fårfarm i byn Karmel. Han hade tre tusen får och tusen getter. Eftersom det var dags att klippa fåren, var han hemma på gården.
3 Han hette Nabal, och hans hustru, en vacker och intelligent kvinna, hette Abigail. Men mannen, en ättling till Kaleb, var rå och elak.
4 När David hörde att Nabal höll på att klippa sina får,
5 skickade han tio av sina män till Karmel för att säga:
6 Måtte Gud ge dig och din familj framgång och föröka allt du äger.
7 Jag har fått höra att du klipper dina får. Under den tid dina herdar har bott ibland oss, har vi aldrig skadat dem eller stulit något från dem medan de har varit vid Karmel.
8 Fråga dem, så får du reda på att jag talar sanning. Jag hoppas att du kan belöna dem på något sätt nu när de kommer till dig.
9 Davids meddelande överlämnades till Nabal, och man väntade på hans svar.
10 Vem är den där David? frågade han. Vem tror han att han är egentligen, den där Isais son? Det finns massor av tjänare nu för tiden, som rymmer från sina herrar.
11 Skulle jag ta mitt bröd och mitt vatten och köttet från mina slaktade djur, som jag har gjort i ordning åt mina fårklippare, och ge det till några som jag inte ens vet varifrån de kommer?
12 Davids budbärare gick då tillbaka och berättade vad Nabal hade sagt.
13 Ta på er svärden! sa David och spände på sig sitt eget.David gav sig sedan av 400 man, medan 200 stannade kvar för att vakta lägret.
14 Under tiden gick en av Nabals män och berättade för Abigail vad som hade hänt: David skickade hit sina män från öknen för att tala med vår husbonde, men han förolämpade och hånade dem.
15-16 Men Davids män var mycket vänliga mot oss, och de har aldrig gjort oss något illa. Faktum är att de dag och natt skyddade både oss och fåren, och ingen stal något från oss under hela tiden de var tillsammans med oss.
17 Det är bäst att du så fort som möjligt tänker ut något, för annars kommer det att gå illa för vår husbonde och för hela hans familj. Han är tyvärr så envis att han inte lyssnar på någon.
18 Då skyndade sig Abigail att samla ihop tvåhundra brödkakor, två tunnor vin, fem tillagade får, två säckar rostat vete, etthundra russinkakor och tvåhundra fikonkakor och lastade dem på åsnor.
19 Skynda er i förväg, så ska jag följa efter, sa hon, men hon berättade inte för sin make vad hon tänkte göra.
20 När hon kom ridande på sin åsna utför en brant stig, fick hon se David och hans män komma emot henne från andra sidan av en ravin.
21 David hade sagt till sig själv: Vi har absolut inget för att vi hjälpt den här mannen. Vi skyddade hans hjordar i öknen, så att inget djur skulle gå förlorat eller bli stulet, men han har lönat mig med ont för gott. Det enda jag har fått för mina besvär är förolämpningar.
22 Jag kommer inte att låta en enda av hans män få överleva till i morgon.
Abigail ber för Nabals liv
23 När Abigail såg David, steg hon snabbt av åsnan och bugade sig djupt inför honom.
24 Herre, jag tar på mig hela skulden i det här fallet, sa hon. Var snäll och hör på mig!
25 Nabal är en dåre, precis som hans namn säger, så bry er inte om vad han har sagt! Jag såg aldrig budbärarna du skickade.
26 Men eftersom Herren ännu inte har låtit dig få hämnd, så ber jag vid hans namn att Guds förbannelse ska drabba Nabal liksom alla dina fiender.
27 Här är en gåva, som jag har fört med mig till dig och dina män.
28 Förlåt mig att jag tog mig friheten att komma ut på det här sättet. Herren kommer helt säkert att belöna dig med ett rike som aldrig ska vackla, eftersom du kämpar för honom. Låt ingen få anledning att anklaga dig för något under din livstid.
29 Du kommer alltid att vara trygg under Herrens beskydd, även när man är ute för att döda dig. Ja, du är lika säker som om du låg i hans hand, och dina fiender kommer han att kasta undan som stenar ur en slunga!
30-31 Och när Herren har utfört allt det goda som han har lovat dig, och har gjort dig till kung i Israel, så ska du inte behöva bära på en mördares dåliga samvete eller vara som en som tagit lagen i egna händer! Och glöm inte mig, när Herren har gjort dessa stora ting för dig!
32 David svarade Abigail: Välsignad vare Herren, Israels Gud, som har skickat hit dig för att möta mig i dag!
33 Och tacka Gud för att du är så klok och förståndig! Du är välsignad, eftersom du hindrade mig från att mörda din man och hämnas på honom.
34 Herren, Israels Gud, har hindrat mig från att skada dig. Om du inte hade kommit hit ut för att möta mig, så skulle inte någon av Nabals män varit vid liv i morgon bitti.
35 Sedan tog David emot hennes gåvor och sa till henne att återvända hem utan fruktan, för han tänkte inte hämnas på hennes make.
36 När hon kom hem, såg hon att Nabal hade ordnat till en stor fest. Han var mycket berusad, och därför berättade hon inte för honom om mötet med David förrän följande morgon.
37-38 Då hade han nyktrat till, men när han fick veta vad som hade hänt, drabbades han av hjärnblödning och blev helt förlamad. Tio dagar senare slog Herren honom igen, och då dog han.
39 När David hörde att Nabal var död, sa han: Prisad vare Herren! Gud har själv straffat Nabal och skonat mig från att bli inblandad. Nabal har fått sitt straff.David sände genast budbärare till Abigail för att be henne bli hans hustru.
40 När de kom fram till Karmel och framförde sitt ärende,
41 svarade hon genast ja.
42 Hon gjorde sig i ordning, tog fem tjänsteflickor med sig och satte sig på sin åsna. De följde sedan med männen tillbaka till David, och hon blev så hans hustru.
43 David gifte sig även med Ahinoam från Jisreel.
44 Men under tiden hade kung Saul tvingat sin dotter Mikal att gifta sig med en annan man från Gallim som hette Palti och var son till Lais.
Dra inte en medkristen inför rätta
6 Hur kommer det sig att ni, när ni har något emot en annan kristen, drar honom inför rätta och ber en världslig domstol avgöra fallet, i stället för att ta upp det inför kristna bröder?
2 Vet ni inte att vi kristna en dag ska döma och styra världen? Varför avgör ni då inte dessa småsaker bland er själva?
3 Vi ska döma själva änglarna i himlen? Då bör vi väl klara av vardagliga tvister.
4 Varför går ni då till domare som står utanför församlingen och som inte ens är kristna?
5 Ni borde skämmas! Finns det ingen i församlingen som är vis nog att vara skiljedomare?
6 I stället stämmer en kristen sin broder i Kristus och anklagar honom inför dem som inte är kristna.
7 Att överhuvudtaget anklaga varandra är ett nederlag för er som kristna. Varför inte bara acceptera att bli illa behandlade och lämna saken så? Det är mycket mer hedrande för Herren om ni avstår er rätt när ni blir bedragna.
8 I stället är det ni som handlar fel och bedrar andra, ja, till och med era egna bröder.
Ställ din kropp i Guds tjänst
9-10 Vet ni inte att de som handlar på det sättet inte har någon del i Guds rike? Bedra inte er själva. Ingen som tillber avgudar, är otrogen i sitt äktenskap eller ägnar sig åt sexuella perversiteter kommer att få någon del i Guds rike. Inte heller tjuvar och rånare, giriga människor, drinkare och förtalare.
11 Det fanns en tid när några av er levde på det sättet, men nu har ni tvättats rena från era synder, ni har helgats och Gud har tagit emot er på grund av vad Herren Jesus Kristus och Guds Ande har gjort för er.
12 Jag kan göra vad jag vill, om Kristus inte har förbjudit det. Men en del av det som är tillåtet för mig är definitivt inte lämpligt, särskilt om jag tror att det kan få ett sådant grepp om mig att jag inte kan sluta när jag vill.
13 Gud har till exempel gett oss matlust och en mage att smälta maten med. Men det betyder inte att vi ska ägna ätandet mer uppmärksamhet än nödvändigt, för en dag kommer både magen och maten att vara överflödiga. Kroppen är inte skapad till att missbrukas sexuellt utan den är avsedd för att ära och tjäna Herren.
14 Och Gud ska låta våra kroppar uppstå från de döda genom samma kraft som uppväckte Herren Jesus Kristus.
15 Förstår ni inte att era kroppar faktiskt är delar av Kristus och lemmar i hans kropp? Ska jag då ta en del av Kristus och förena honom med en prostituerad? Aldrig!
16 Och vet ni inte att om en man förenar sig med en prostituerad, blir han en del av henne, och hon blir en del av honom? I Skriften säger nämligen Gud, att i hans ögon blir de två en person.
17 Men om ni ger er själva åt Herren, så är ni och Kristus förenade till en andlig enhet.
18 Det är därför som jag säger att ni ska hålla er borta från sexuell omoral. Ingen annan synd skadar kroppen mer. Den som syndar på det sättet syndar mot sin egen kropp.
19 Har ni ännu inte lärt er att er kropp är den helige Andes tempel, den Ande som Gud gav er, och att han bor i er? Er egen kropp tillhör inte er själva.
20 Gud har köpt er för ett högt pris. Låt därför varje del av er kropp få tjäna till Guds ära, eftersom han äger den.
Belägringen förutsägs på en lertavla
1-2 Du människa, ta nu en lertavla och lägg den framför dig och rita en karta över Jerusalem på den. Rita belägringsvallar och fiendeläger omkring staden och murbräckor runt murarna.
3 Ta en järnplåt och sätt upp den som en mur mellan dig och staden. Visa sedan hur en fiendearmé kan komma och belägra och inta Jerusalem.Varje detalj har sin särskilda betydelse. Jag vill varna Israels folk.
4-5 Ligg sedan på din vänstra sida i 390 dagar och bär på Israels 390 år av synd.
6 Sedan ska du vända dig om och ligga på din högra sida i fyrtio dagar. Det är tiden för Judas synd. Varje dag motsvarar ett år.
7 Ligg där med din arm utsträckt över Jerusalem och profetera över staden. Detta förutsäger stadens straff.
8 Jag ska binda dig, så att du inte kan vända dig om från den ena sidan till den andra förrän du har legat det antal dagar som var bestämt för belägringen.
9 Under de första 390 dagarna ska du äta bröd, bakat av mjöl som är en blandning av vete, korn, bönor, linsärter, hirs och spält. Blanda de olika mjölsorterna i en kruka.
10 Väg upp tjugo siklar (cirka 200 gram) för varje dag och ät vid bestämda tider.
11 Av vatten får du dricka en sjättedels hin (cirka 6 deciliter) dagligen.
12 Varje dag ska du ta mjöl och baka det som man bakar en kornkaka. Medan allt folket ser på ska du baka det över en eld, och som bränsle ska du använda torkad avföring. Sedan ska du äta upp kakan.
13 Med detta vill jag, Herren, säga att Israel ska äta orent bröd i de hedniska länder som jag ska leda bort dem till!
14 Då sa jag: Herre, måste jag orena mig? Jag har aldrig varit oren förr! Från det jag var barn och till nu har jag aldrig ätit något djur som dött av sjukdom eller som jag funnit ihjälrivet eller självdött. Och jag har aldrig ätit något av de djur som är förbjudna i vår lag.
15 Då sa Herren: Du kan få använda kogödsel i stället för människospillning.
16 Sedan sa han till mig: Du människa, brödet kommer att bli ransonerat i Jerusalem. Det kommer att vägas upp med största omsorg och ätas med oro. Och vattnet kommer att bli uppmätt och utdelat i småskvättar, och folket ska dricka det med förfäran.
17 Jag ska se till att folket lider brist på både bröd och vatten. De kommer att se på varandra med skräck i blicken och tyna bort på grund av sin synd.
Herren tänker på mig
1-2 Tryggt väntade jag på att Herren skulle hjälpa mig. Då vände han sig till mig och hörde mitt rop på hjälp.
3 Han drog upp mig ur hopplöshetens grop, upp ur träsket och dyn, och ställde mig på fast mark.
4 Han lärde mig en ny sång, en lovsång till vår Gud, som många ska få höra. Då ska de stå häpna inför Herren och börja tro på honom.
5 Lyckliga är de som tror på Herren och som inte är tillsammans med lögnare och stolta människor.
6 Herre, Gud, du har gjort stora under ibland oss, och vi är alltid i dina tankar. Ingen är som du. Dina underbara gärningar är så många att ingen kan räkna upp dem.
7 Offer och brännoffer kan inte tillfredsställa dig. Du kräver inte att man slaktar djur och bränner dem på altaret, men du har gett mig öppna öron, så att jag kan höra dig och lyda dig.
8 Därför säger jag: Här är jag.
9 Jag vill gärna göra det du väntar av mig, min Gud, för din lag är skriven i mitt inre!
10 För alla människor har jag talat om att du förlåter synder. Ingenting har hindrat mig från det, Herre.
11 Jag har inte heller tigit, utan talat om att du befriat oss. Jag har berättat om din trofasthet och hjälp. Inför alla har jag sagt att du älskar oss.
12 Herre, jag vet att du alltid är barmhärtig mot mig! Din kärlek och trofasthet är mitt enda hopp.
13 Annars skulle jag gå under. Problem i massor har hopat sig över mig, och min synd, som är alltför stor för att kunna överblickas, tynger mig. Därför har jag tappat modet.
14 Herre, befria mig! Skynda dig och kom till min hjälp!
15-16 Låt förvirring drabba dem som försöker döda mig. Avslöja dem och låt dessa skadeglada människor stå där med skammen. Låt dem inte lyckas!
17 Men alla som vänder sig till Herren ska jubla över hans frälsning. De ska ständigt säga: Herren är stor!
18 Jag är fattig och svag, men ändå tänker Herren på mig just nu! Min Gud, du är min hjälpare. Du är min Frälsare! Skynda till min hjälp. Vänta inte längre!
Märkt av döden och glömd av vänner
1-2 Gud välsignar dem som tar hand om fattiga och svaga. Han hjälper dem när de råkar ut för svårigheter.
3 Han skyddar dem och håller dem vid liv. I hela landet ska man tala om deras lycka, och Gud kommer inte att utlämna dem till deras fiender.
4 Han vårdar dem när de är sjuka och lindrar deras plågor och bekymmer.
5 Därför ber jag till dig: Herre, var nådig mot mig och gör mig frisk igen, för jag har bekänt mina synder!
6 Mina fiender känner inget medlidande med mig. De önskar att jag ska dö och säger skadeglada: Snart är han borta, och ingen kommer att komma ihåg honom.
7 De är så vänliga när de kommer och besöker mig, men i verkligheten är de glada när de ser att jag ligger och vrider mig i mina plågor.
8 Och bakom min rygg viskar de till varandra:
9 Han är dödssjuk och kommer aldrig mer upp ur sängen!
10 Till och med min bäste vän har vänt sig emot mig, honom som jag så fullständigt litade på och som så ofta åt tillsammans med mig!
11 Herre, överge mig inte! Gör mig frisk, så att jag kan göra upp räkningen med mina fiender!
12 Om du inte låter dem segra över mig, utan låter mig leva, då vet jag att du älskar mig.
13 Du hjälper mig, eftersom jag bara gjort vad som är rätt, och jag ska få vara i din närhet för evigt.
14 Välsignad är Herren, Israels Gud, som är till från evighet till evighet. Amen, ja, amen!
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®