M’Cheyne Bible Reading Plan
David skonar Sauls liv
24 David fortsatte sedan upp mot grottorna vid En-Gedi.
2 När Saul kom tillbaka från striden mot filisteerna, fick han reda på att David hade gått till En-Gedis öken.
3 Han valde ut tre tusen män bland hela Israel och gick för att söka efter honom vid Stenbocksklipporna.
4 På ett ställe, där vägen passerade några fårfållor, gick Saul in i en grotta för att göra sina behov. Det råkade vara just den plats dit David och hans män tagit sin tillflykt.
5 Nu har tillfället kommit, viskade Davids män till honom. Detta är vad Herren menade, när han sa: 'Jag ska ge Saul i din hand, så att du kan göra som du vill med honom!' Då smög David sig fram och skar av en bit av Sauls mantel.
6 Men hans samvete började omedelbart oroa honom.
7 Jag skulle inte ha gjort det, sa han till sina män. Det är inte rätt att göra så mot Guds utvalde kung. Man ska inte lyfta sin hand mot Guds smorde!
8-9 David höll tillbaka sina män och tillät inte att de dödade Saul.När Saul lämnat grottan och gått sin väg, kom David ut efter honom och ropade: Min herre och min kung! Och när Saul vände sig om, bugade sig David djupt inför honom.
10-11 Sedan ropade han till Saul: Varför lyssnar du till dem som säger att jag försöker skada dig? I dag har du sett att det inte är sant. Herren gav dig i min hand där i grottan, och några av mina män tyckte att jag skulle döda dig, men jag skonade dig. Jag tänkte nämligen: 'Jag vill inte förgripa mig på Herrens utvalde kung.'
12 Kan du se vad jag har i min hand? Det är ena hörnet av din mantel! Jag skar av det, men jag dödade dig inte! Är inte detta bevis nog för att jag inte tänker skada dig, och att jag inte har syndat mot dig, även om du står efter mitt liv?
13 Herren får döma mellan oss. Kanske kommer han att döda dig för vad du har försökt göra mot mig, men jag tänker aldrig göra dig något illa. Ett gammalt ordspråk säger ju:
14 'Den som är ond gör vad ont är.' Därför vill inte jag röra dig.
15 Vem är det Israels kung försöker ta till fånga? Är det meningen att han ska använda sin tid till att jaga någon, som är lika farlig som en död hund och lika stark som en loppa?
16 Herren är vår domare, och han ska döma vem som har rätt och straffa den skyldige. Han är min försvarare, och han ska rädda mig undan dig!
17 Saul ropade tillbaka: Är det verkligen du, min son David? Sedan började Saul gråta högt.
18 Han sa till David: Du är en bättre människa än jag, för du har lönat ont med gott.
19 Ja, du har visat din storhet i dag, för när Herren gav mig i din hand, dödade du mig inte.
20 Vem låter sin fiende komma undan, när han har honom i sin makt? Herren ska belöna dig för den godhet du har visat mig i dag!
21 Nu inser jag att du kommer att bli kung och att Israel blir ditt rike.
22 Lova mig därför med en ed inför Herren, att du inte kommer att döda min familj och förgöra mina ättlingar.
23 David lovade Saul detta. Saul gick tillbaka hem, men David och hans män återvände till sin grotta.
Omoral
5 Så måste jag ta upp en annan sak. Det påstås att det hos er förekommer synd av sådant slag som man aldrig annars hör talas om. Ni har en man i er församling som har ett sexuellt förhållande med sin fars hustru.
2 Och ni är ändå så präktiga, så andliga! Varför sörjer ni inte och skäms, och ser till att ni utesluter denne man ur er gemenskap?
3-4 Även om jag inte är hos er, så har jag tänkt mycket på detta, och i Herrens, Jesu Kristi, namn har jag redan beslutat vad som ska göras. Kalla samman församlingen! Herrens Jesu kraft kommer att vara med er när ni träffas, och jag ska vara med er i anden.
5 Ni ska be den här mannen lämna församlingsgemenskapen och överlämna honom i Satans händer, för att han ska bli straffad, i hopp om att hans själ ska räddas, när vår Herre Jesus Kristus återvänder.
6 Det är fruktansvärt att ni skryter med er renhet och ändå låter sådana här saker fortsätta. Förstår ni inte att om bara en enda människa tillåts att leva i synd, så kommer snart alla att angripas?
7 Avlägsna denne onde mans inflytande, så att ni kan förbli rena. Kristus, Guds Lamm, har slaktats för oss.
8 Låt oss därför fira högtid och växa oss starka i honom, och helt och hållet lämna bakom oss det gamla livet med dess hat och ondska. Ja, låt oss fira högtid med hederns och uppriktighetens och sanningens rena bröd.
9 När jag tidigare skrev till er, uppmanade jag er att inte umgås med ogudaktiga människor.
10 Men när jag sa detta menade jag inte dem som inte är kristna. Det är ju inget anmärkningsvärt att de lever i sexuella synder, eller är bedragare, tjuvar och avgudadyrkare. Ni kan inte leva här på jorden utan att komma i kontakt med sådana människor.
11 Vad jag menade var att ni inte ska ha gemenskap med någon som påstår sig vara kristen, och ändå gör allt detta som jag nämnde eller annat som är oacceptabelt för en kristen. Ät inte ens tillsammans med en sådan.
12 Det är inte vår uppgift att döma dem som står utanför. Men det är verkligen vår uppgift att döma och kraftfullt ta itu med dem som är församlingsmedlemmar och som syndar på detta sätt.
13 Endast Gud är domare över dem som står utanför. Men ni själva måste ta itu med denne man och utestänga honom från er gemenskap.
Guds väktare för Israel
3 Han sa sedan till mig: Du människa, ät upp bokrullen! Gå sedan och tala till Israels folk!
2 Jag tog emot bokrullen.
3 Ät upp alltsammans, sa han. När jag åt den smakade den sött som honung.
4 Sedan sa han: Du människa, jag sänder dig till Israels folk med mina ord.
5 Det är inte till ett avlägset land med ett främmande språk jag sänder dig,
6 utan till Israel. Om jag hade sänt dig till dem som inte kunde förstå dig, så skulle de ha lyssnat!
7 Jag sänder dig till Israels folk, och de kommer inte att lyssna till dig mer än de har lyssnat till mig! Många av dem är hårdnackade, oförskämda och envisa.
8 Men jag har gjort dig hård och envis också, lika bestämd som någon av dem.
9 Jag har gjort din panna hård som flinta. Trots att de är sådana rebeller ska du inte behöva vara rädd för dem eller låta dig skrämmas av deras uppsyn.
10 Därefter fortsatte han: Du människa, låt alla mina ord först sjunka djupt ner i ditt eget hjärta! Lyssna själv till dem mycket noga.
11 Sedan är du redo att gå till dina landsmän i landsflykt, och vare sig de lyssnar eller inte, ska du säga till dem: Så säger Herren Gud!
12 Sedan lyfte anden upp mig, och bakom mig hörde jag ett ljud som av en väldig jordbävning.
13 Det var dånet av de levande varelsernas vingar när de rörde vid varandra, och ljudet av hjulen under dem.
14-15 Anden lyfte alltså upp mig och förde mig bort till Tel-Abib, en annan koloni med judiska fångar vid kanalen Kebar. Jag kände mig arg och förbittrad, men Herrens hand var stark över mig. Där blev jag sittande bland dem i sju dagar, helt överväldigad.
16 När sju dagar hade gått sa Herren till mig:
17 Du människa, jag har utsett dig till att vara en väktare för Israel. Lyssna till vad jag har att säga och varna dem.
18 Om du inte varnar de ogudaktiga när jag vill att du ska säga till dem att de är dödsdömda och måste göra bättring för att få leva, då kommer de ändå att dö i sina synder, men dessutom ska jag kräva ut deras liv av dig.
19 Men om du varnar dem och de ändå fortsätter att synda och vägrar att göra bättring, då kommer de att dö i sina synder, men du är utan skuld, för du har gjort allt du kunnat.
20 Likaså om en gudfruktig man handlar orättfärdigt och du vägrar att varna honom för följderna kommer Herren att förgöra honom. Hans tidigare goda gärningar kan inte hjälpa honom, han ska dö i sin synd. Men du blir ansvarig för hans död, och jag kommer att straffa dig.
21 Men om du varnar honom och han omvänder sig, då ska han få leva, och då har du också räddat ditt eget liv.
22 Jag var maktlös i Guds hand, när han sa till mig: Gå bort till dalen, så ska jag tala med dig där.
23 Jag reste mig och gick dit. Där fick jag se Herrens härlighet, på samma sätt som i min första syn! Då föll jag raklång på marken med ansiktet mot jorden.
24 Sedan kom anden in i mig och reste mig upp på fötterna. Han talade till mig och sa: Gå och lås in dig i ditt hus!
25 Jag ska göra dig förlamad, så att du inte kan gå därifrån.
26 Jag ska låta din tunga fastna i gommen, så att du inte kan tala bestraffande till dem, när de är upproriska.
27 Bara när jag ger dig ett budskap ska jag lösa din tunga och låta dig tala, och du ska säga till dem: 'Så säger Herren Gud! Några kommer att lyssna, andra kommer inte att göra det, för de är ett upproriskt folk.'
Nu hoppas jag på dig, Herre!
1-2 Jag sa för mig själv: Jag ska sluta att klaga! Jag ska hålla tyst, särskilt när de ogudaktiga finns runt omkring mig!
3 Men det hjälpte inte. När jag stod där tyst, vällde oron fram inom mig, och den blev bara större och större.
4 Ju mer jag grubblade, desto mer brännande blev elden inom mig. Till slut kunde jag inte längre tiga, utan jag ropade till Gud:
5 Herre, hjälp mig att inse hur kort min tid på jorden är! Låt mig förstå att jag bara är här ett ögonblick.
6-7 Snabbt som en skugga försvinner livet ifrån mig. Hela min livstid är bara som ett ögonblick för dig.Du stolta människa, lika plötsligt som skuggan försvinner du! Hur stark du än är, är du bara som en vindfläkt som drar förbi. Du släpar och sliter och samlar på dig rikedomar som ändå någon annan får slösa bort.
8 Därför, Herre, står mitt enda hopp till dig.
9 Befria mig från mina synder, för annars kommer till och med dårarna att skratta åt mig!
10 Herre, nu ska jag hålla tyst. Jag tänker inte öppna munnen och inte heller klaga det minsta, för mitt straff kommer från dig.
11 Herre, plåga mig inte längre, för om du fortsätter dör jag under dina slag.
12 När du straffar en människa gör du slut på allt som är henne kärt. Det faller sönder som ett tyg som äts upp av mal. Ja, människan är sannerligen inte mer än en vindpust!
13 Hör min bön, Herre, lyssna när jag ropar! Slå dig inte till ro och glöm inte mina tårar. Jag är en gäst och en främling här på jorden, precis som mina förfäder.
14 Straffa mig inte längre, Herre! Låt mig än en gång få nya krafter innan jag dör!
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®