M’Cheyne Bible Reading Plan
David ber om bröd
21 David kom till staden Nob för att träffa prästen Ahimelek, som blev förskräckt när han fick se honom.Varför är du ensam? frågade han. Varför har du ingen med dig?
2 Kungen har sänt ut mig på ett privat uppdrag, ljög David. Ingen får veta varför jag är här. Jag har stämt möte med mina män på en annan plats.
3 Kan du ge mig något att äta? Jag behöver fem bröd, eller vad du kan avvara.
4 Vi har inget vanligt bröd, svarade prästen. Men här finns det heliga brödet, som du kan ta, om dina män har hållit sig borta från kvinnor en tid.
5 Det kan du vara säker på att de har, i alla fall under de senaste dagarna, svarade David. Jag låter inte mina män göra vad som helst när de är ute på ett uppdrag, och eftersom de brukar hålla sig rena till och med under vanliga uppdrag, så gör de det desto mer vid det här tillfället.
6 Det fanns inte något annat än det heliga brödet, skådebrödet, som brukade ställas fram inför Herren i tabernaklet, och den dagen hade det just bytts ut mot färskt bröd.
7 Av en händelse var ledaren för Sauls herdar, edomiten Doeg, där just då för att bli renad.
8 David frågade Ahimelek om han hade ett spjut eller ett svärd att ge honom. Jag fick inget vapen med mig, när jag i all hast blev tvungen att ge mig iväg på kungens uppdrag! förklarade David.
9 Jo, svarade prästen. Jag har ju filisteen Goljats svärd här, honom som du dödade i Elas dal. Det är inlindat i tyg och ligger under prästkläderna. Ta det om du vill. Jag har inget annat svärd.Det passar utmärkt! svarade David. Hämta det åt mig!
David spelar vansinnig
10 Sedan skyndade sig David därifrån. Han flydde bort från Saul till kung Akis i Gat.
11 Men Akis män blev inte glada, när de fick höra att han var där. Är inte han Israels högste ledare? frågade de. Är inte han den som folket hedrar med att dansa och sjunga: 'Saul har slagit sina tusen och David sina tiotusen?'
12 David förstod deras tveksamhet. Han blev rädd för vad kung Akis skulle göra med honom,
13 så han spelade vansinnig. Han gjorde märken i dörrarna i stadsporten och lät spottet rinna ner i skägget.
14-15 Till slut sa kung Akis till sina män: Måste ni föra hit en galning? Har vi inte nog med sådana redan! Måste jag verkligen ha honom i mitt hus?
Saul avrättar åttiofem präster
22 David lämnade Gat och flydde till Adullams grotta, där hans bröder och andra släktingar snart förenade sig med honom.
2 Men också andra började komma, människor i svårigheter, skuldsatta och allmänt missnöjda. Tillsammans var det omkring fyrahundra män som samlades omkring David.
3 David fortsatte till Mispe i Moab och frågade kungen där: Kan mina föräldrar få stanna här under ditt beskydd, tills jag vet vad Gud vill göra för mig?
4 Davids föräldrar blev kvar i Moab under hela tiden som han bodde i grottan.
5 En dag sa profeten Gad till David att han skulle lämna grottan och bege sig till Juda land. David gjorde som han sa och kom till Heretskogen.
6 Nyheten om hans ankomst nådde snart Saul. Han var i Gibea vid det tillfället och satt under en ek med sitt spjut i handen, omgiven av sina medarbetare.
7 Lyssna nu, ni Benjamins män! utbrast Saul, när han hörde nyheterna. Har David lovat er åkrar och vingårdar och befälsposter i sin armé?
8 Är det därför som ni är emot mig? Inte en enda av er har någonsin talat om för mig att min egen son står på Davids sida. Ni sörjer inte ens för min skull. Tänk på det! Min egen son uppmanar David att komma och döda mig.
9-10 Då talade edomiten Doeg som stod där med Sauls män. När jag var i Nob såg jag David tala med prästen Ahimelek. Ahimelek frågade Herren om vägledning för David och gav honom sedan proviant och filisteen Goljats svärd.
11-12 Kung Saul skickade omedelbart efter Ahimelek och hela hans familj och alla prästerna i Nob. När de kom dit sa Saul till dem: Lyssna på mig, Ahitubs son!Ja, herre, svarade Ahimelek.
13 Varför har du och David sammansvurit er mot mig? frågade Saul. Varför gav du honom mat och ett svärd och frågade Gud för hans räkning? Varför har du hjälpt honom att göra uppror mot mig och planerat att döda mig?
14 Men finns det någon bland alla dina tjänare som är så trogen som din svärson David? svarade Ahimelek. Han är ju befälhavare över din livvakt och en högt ärad medlem av ditt eget hushåll!
15 Och det här var verkligen inte första gången jag rådgjorde med Gud för hans skull! Det är orättvist av dig att anklaga mig och min familj för denna sak, för vi känner inte till någon sammansvärjning.
16 Du ska dö, Ahimelek, tillsammans med hela din familj! skrek kungen.
17 Sedan sa han till sina livvakter: Döda prästerna, för de har gaddat sig samman med David. De visste att han flydde bort och var på flykt undan mig, men de berättade det inte för mig!Men soldaterna vägrade döda prästerna.
18 Då får du göra det, sa kungen till Doeg.Doeg gjorde som kungen befallde och dödade den dagen åttiofem präster, alla iklädda sina prästkläder.
19 Sedan gick han till prästernas stad Nob och dödade alla där, män, kvinnor, barn och spädbarn och oxar, åsnor och får.
20 Bara en av Ahimeleks söner, som hette Ebjatar, undkom. Han flydde till David.
21 När Ebjatar berättade för David vad Saul hade gjort,
22 utropade David: Jag förstod det! När jag såg Doeg här, visste jag att han skulle förråda mig. Nu är jag orsak till att hela din fars familj har dödats.
23 Stanna nu här tillsammans med mig. Här är du säker. Han som vill döda dig är ute efter mig också.
Paulus går emot splittringen i församlingen
3 Kära bröder, nu har jag talat till er som till nyomvända kristna, som ännu delvis är kvar i sitt gamla livsmönster. Jag kan inte tala till er som jag skulle göra till mogna kristna, som är fyllda av Anden.
2 Jag har varit tvungen att mata er med mjölk och inte med fast föda, eftersom ni inte kan smälta något kraftigare. Ja, än i dag måste ni fortfarande ha mjölk,
3 för ni är fortfarande bara kristna spädbarn, som i första hand lyder era egna önskningar och inte Guds. När ni är avundsjuka på varandra och delar upp er i grupper, bevisar inte det att ni fortfarande är barn, som vill ha sin egen vilja fram? Ni handlar faktiskt som människor som inte alls tillhör Herren.
4 Ni grälar om vem som är störst av Apollos och mig och splittrar därigenom församlingen. Visar inte detta hur lite ni har vuxit i Herren?
5 Men vem är egentligen Apollos? Eller Paulus? Jo, vi är tjänare som har fört er till tro, var och en med den gåva han har fått av Herren.
6 Min uppgift var att så trons säd, Apollos uppgift var att vattna den, men det var Gud, inte vi, som såg till att den växte i er.
7 Den person som planterar eller vattnar är inte särskilt betydelsefull, men Gud är det, eftersom det är han som får det att växa.
8 Den som sår och den som vattnar arbetar tillsammans med samma mål i sikte, även om var och en kommer att belönas för sin insats.
9 Vi är bara Guds medarbetare. Ni är Guds trädgård, inte vår. Ni är Guds byggnad, inte vår.
10 Gud har i sin godhet låtit mig bli en erfaren byggmästare. Jag har lagt grunden, och Apollos har byggt vidare på den. Men den som bygger måste tänka på hur han bygger.
11 För ingen kan någonsin lägga någon annan grund än den som redan finns - Jesus Kristus.
12 Men det finns olika slags material som man kan bygga med på den grunden. En del använder guld, silver och ädelsten, andra bygger med stickor och strån!
13 Men en dag ska det visa sig, vad för slags material var och en byggt med. På domens dag kommer nämligen vårt arbete att prövas i eld, så att alla kan se om det är av bestående värde eller inte.
14 Då kommer varje arbetare, som har byggt med rätt material och vars arbete fortfarande består, att få sin belöning.
15 Men om huset han byggt brinner ner, blir det en stor förlust för honom. Han själv kommer att bli räddad, men som en människa som räddas ur ett brinnande hus, utan att få något med sig.
16 Förstår ni inte att ni alla tillsammans är Guds hus och att Guds Ande bor bland er i sitt hus?
17 Om någon förstör Guds hus, kommer Gud att förgöra honom. För Guds hus är heligt och rent, och ni är detta hus.
18 Sluta lura er själva. Om ni tycker att ni är klokare än alla andra så är det lika bra att ni slutar att räkna med den kunskapen, så att ni kan lämna plats för den sanna visdomen från Gud.
19 För denna världens visdom är dårskap för Gud. Och det står i Jobs bok att Gud använder människans eget skarpsinne för att fånga henne. Hon snubblar över sin egen visdom och faller.
20 Och Psaltaren säger att Herren vet hur begränsade och oförnuftiga människornas tankar är, och han genomskådar allt.
21-23 Skryt därför inte över sådant som ni har lärt er av människor, för Gud har redan gett er allt det som betyder något. Han har gett er Paulus, Apollos och Petrus. Han har gett er livet, ja, till och med makt över döden. Han har gett er allt det närvarande och allt det som ska komma. Allt tillhör er, och ni tillhör Kristus, och Kristus tillhör Gud.
Synen med de levande varelserna
1-3 På femte dagen i fjärde månaden det år jag blev trettio år gammal, öppnades plötsligt himlen för mig och jag fick se en syn från Gud. Det var den fjärde dagen i den femte månaden och fem år sedan kung Jojakim blev bortförd i landsflykt. Jag befann mig tillsammans med andra landsflyktiga judar vid Kebarkanalen i Babylon. Då kom Herrens ord till mig, prästen Hesekiel, son till Busi.
4 I en syn såg jag en väldig storm komma emot mig från norr. Den förde med sig en molnsky av flammande eld, som i sin mitt glänste som glödande metall.
5 Inne i molnet syntes något som liknade fyra varelser. De såg ut som människor,
6 men var och en av dem hade fyra ansikten och fyra vingar.
7 Deras ben var raka som människors, men fötterna såg ut som klövar och glänste som putsad koppar.
8 Under vingarna, på alla dess fyra sidor, kunde jag dessutom se människohänder.
9 De fyra levande varelserna vidrörde varandras vingspetsar, och de rörde sig rakt fram utan att vända sig om.
10 Var och en av dem hade en människas ansikte framtill, ett lejonansikte på högra sidan av huvudet, ett tjuransikte på vänstra sidan och ett örnansikte mitt emot människoansiktet.
11 Varje varelse hade två par vingar. Ett par av vingarna var utsträckta mot de levande varelser som stod på dess sidor, och med det andra paret täckte de sin kropp.
12 Dit deras ande gick, dit gick också de, och de gick alltid rakt fram utan att vända sig om.
13 De glödde som kol och påminde om brinnande facklor. Eld och blixtar omslöt dem och vandrade mellan dem.
14 De rörde sig fram och tillbaka, snabbt som blixten.
15 Jag lade märke till fyra hjul på marken bredvid var och en av dem.
16 Hjulen gnistrade som krysolit. Varje hjul hade ett inre hjul som gick tvärs igenom i rät vinkel.
17 Varelserna kunde gå i vilken riktning som helst av de fyra huvudriktningarna utan att hjulen behövde svänga.
18 Hjulen var höga och fruktansvärda, försedda med ögon runtom.
19-21 När de fyra varelserna rörde sig framåt, rörde sig hjulen tillsammans med dem. När de flög uppåt, följde hjulen med. När varelserna stannade, stannade även hjulen. De fyra varelsernas ande var nämligen i hjulen.
22 Himlen som bredde ut sig över dem var härlig och gnistrade som iskristaller.
23 Varelserna sträckte ett par av sina vingar mot varandra, och med det andra paret täckte de kroppen.
24 När de flög dånade deras vingar som vågor mot stranden, som Guds röst och som dånet från en väldig armé.
25 När de stannade sänkte de vingarna. Varje gång de stannade hördes en röst från himlen över dem.
26 Högt däruppe stod något som liknade en tron av underbara blå safirstenar, och på tronen satt någon som liknade en människa.
27-28 Från midjan och uppåt var han som glänsande koppar, bländande som eld. Från midjan och neråt var han en enda flammande låga, och runt omkring honom fanns ett ljussken som en regnbåge. Det var så jag upplevde Herrens härlighet. När jag såg den, föll jag ner med ansiktet mot marken och hörde rösten av någon som talade till mig.
Tillförsikt i stället för ytlighet
37 Var aldrig avundsjuk på de ogudaktiga!
2 Snart vissnar de bort som gräset och försvinner.
3 Lita i stället på Herren. Var vänlig och god mot andra, så kommer du att få leva i trygghet i landet.
4 Gläd dig över Herren! Då kommer han att ge dig vad ditt hjärta mest av allt önskar.
5 Överlåt allt du gör åt Herren och bekymra dig inte om framtiden. Lita på honom, för han ska hjälpa dig.
6 Alla kommer att se hur oskyldig du är, för Herren ska försvara dig och låta din rättfärdighet lysa som middagssolen.
7 Visa tålamod, och vänta på att Herren ska gripa in. Var inte avundsjuk på ogudaktiga människor som har framgång.
8 Låt inte din vrede ta överhanden! Och reta inte upp dig, för det gör dig bara illa.
9 De som gör ont ska Gud utrota, men de som litar på Herren ska ta landet i besittning.
10 Det dröjer inte länge innan de ogudaktiga försvinner, och förgäves kommer man att söka efter dem.
11 Men alla som litar på Herren ska bli välsignade och ärva landet. Deras lycka kommer inte att veta av några gränser.
12-13 Herren skrattar åt de gudlösas onda planer, för han vet att domens dag kommer för dem.
14 Samvetslösa människor gör allt för att avrätta fattiga och förtryckta. De är beredda att slakta dem som är uppriktiga.
15 Men deras svärd kommer att riktas mot deras egna hjärtan, och alla deras vapen ska brytas sönder.
16 Det är bättre att äga lite och göra det Gud vill, än att vara rik och samtidigt förakta Gud.
17 Herren ska nämligen göra slut på de ogudaktigas maktfullkomlighet, men de som är trogna mot honom tar han hand om.
18 Dag efter dag lägger Herren märke till de goda gärningar som gudfruktiga människor gör och ger dem en evig belöning. När svåra tider kommer har han omsorg om dem.
19 Till och med när det blir hungersnöd kommer de att ha tillräckligt att äta. Men de ogudaktiga ska gå under.
20 De kommer att vissna som gräset på fälten och försvinna som rök.
21 De ogudaktiga lånar pengar men betalar inte tillbaka. De gudfruktiga däremot är generösa med sina gåvor.
22 De som välsignas av Herren ska ärva jorden, men de som förbannas av honom kommer att dö.
23 Herren leder goda människor, och han gläder sig över varje steg de tar.
24 Om de faller blir de inte liggande, för Herren fattar dem vid handen och reser upp dem.
25 Jag är nu en gammal man, och under alla mina år har jag aldrig sett Herren överge en människa som älskar honom. Inte heller har jag sett de gudfruktigas barn gå hungriga.
26 I stället kan de gudfruktiga vara generösa och ge och låna ut till andra, och deras barn är en välsignelse.
27 Om du vill ha ett evigt hem, så överge allt ont och gör det som är gott!
28 Herren älskar ju rättvisa och ärlighet, och han överger inte sitt folk. De kommer att leva tryggt i evighet. De ogudaktigas barn ska förgås,
29 men de som älskar det goda ska få bo i landet och leva där för all framtid.
30-31 Den som fullständigt litar på Gud är vis och har rätt i det han säger. Guds bud finns alltid i hans inre och han går målmedvetet sin väg.
32 De ogudaktiga spionerar på de gudfruktiga och väntar sedan på lämpligt tillfälle att döda dem.
33 Men Herren tänker inte låta dessa ogudaktiga människor lyckas - inte heller tänker han låta de gudfruktiga bli oskyldigt dömda, när de ställs inför rätta.
34 Var inte otålig för att Herren inte gjort något än! Fortsätt på hans väg. Till slut kommer han att hedra dig och ge dig det land som han lovat dig, och du ska få se hur de onda förgås.
35-36 Jag kände en gång en stolt och ogudaktig man, en tyrann, lika lång och ståtlig som en av Libanons cedrar. Men när jag skulle besöka honom var han spårlöst borta! Jag sökte efter honom men kunde inte hitta honom!
37 Men med goda människor är det helt annorlunda! De goda, oskyldiga och pålitliga människorna, fridens människor, har däremot en lysande framtid framför sig. För dem blir det ett lyckligt slut,
38 men de ogudaktiga ska förgöras. Deras framtid innebär död.
39 Herren frälser de gudfruktiga! Han är deras räddning och deras tillflykt, när svårigheterna kommer.
40 Hos honom finner de hjälp och räddning, ja han skyddar dem för de ogudaktiga och står vid deras sida.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®