M’Cheyne Bible Reading Plan
Simsons gåta
14 En dag när Simson var i Timna fäste han sig vid en ung filisteisk flicka.
2 När han kom hem lät han sina föräldrar förstå att han ville gifta sig med henne,
3 men de hade invändningar att komma med.Varför gifter du dig inte med en judisk flicka? frågade de. Varför måste du skaffa dig en hustru bland dessa hedniska filisteer? Finns det inte en enda flicka i Israel, som du skulle kunna gifta dig med? Men Simson sa till sin far: Det är henne jag vill ha. Låt mig få henne!
4 Hans föräldrar förstod inte att Herren låg bakom denna önskan. Herren höll på att lägga ut en fälla för filisteerna, som då härskade över Israel.
5 När Simson och hans föräldrar var på väg till Timna, anföll ett ungt lejon honom vid vingårdarna i utkanten av staden.
6 Men just då kom Herrens Ande starkt över honom. Han hade inget vapen, så han slet isär lejonets käkar så lätt som om det hade varit en killing! Men han nämnde ingenting om detta för sina föräldrar.
7 När han sedan kom till Timna och träffade flickan blev han mycket förtjust i henne.
8 När han en tid senare återvände dit för att gifta sig med henne, vek han av från vägen för att se på det döda lejonet. Han fann då att en bisvärm hade slagit sig ner i den döda kroppen, och där fanns också honung.
9 Han tog lite av honungen och åt medan han vandrade vidare, och han lät också sina föräldrar smaka, men han talade inte om för dem var han hade fått tag i den.
10-11 Medan hans far gick för att träffa bruden, ställde Simson till med en fest för trettio unga män i staden, för det var sed att göra så.
12 När Simson plötsligt frågade om de ville höra en gåta blev de genast nyfikna. Om ni kan gissa gåtan under de här sju bröllopsdagarna så ska jag ge var och en av er en fin linneskjorta och en högtidsdräkt, sa han.
13 Men om ni inte kan gissa rätt, måste ni ge mig samma sak.De gick med på hans förslag och sa ivrigt: Kan vi få höra din gåta nu?
14 Då sa Simson: Mat kom från storätaren och det som var sött från den starke!Efter tre dagar hade de ännu inte kommit på lösningen.
15 På den fjärde dagen sa de till bruden: Ge oss svaret på den här gåtan, annars ska vi bränna upp både dig och din fars hus. Vi blev väl inte inbjudna till den här festen för att bli alldeles ruinerade!
16 Då brast hon i gråt inför Simson och sa: Du älskar mig inte alls, du hatar mig, för du har gett mitt folk en gåta, men du har inte talat om svaret för mig!Jag har inte talat om det ens för mina föräldrar. Varför skulle jag då tala om det för dig? svarade han.
17 Då fortsatte hon att gråta varje gång hon var tillsammans med honom under hela den återstående tiden av bröllopet. Till slut, på den sjunde dagen, gav han upp och avslöjade lösningen för henne. Hon gav den då naturligtvis till de unga männen,
18 och före solnedgången den sjunde dagen fick Simson deras svar: Vad är sötare än honung? sa de. Och vad är starkare än ett lejon? Om ni inte hade plöjt med min kviga, skulle ni inte funnit svaret på min gåta! svarade han.
19 Då kom Herrens Ande över honom och han gick till Askelon. Där dödade han trettio män, tog deras kläder och gav dem till de unga männen som hade svarat rätt på gåtan. Men han var mycket förargad och övergav sin hustru och återvände hem till sina föräldrar.
20 Hans övergivna hustru gifte sig i stället med den av de trettio unga männen som stått honom närmast.
Paulus i Korinth
18 Därefter lämnade Paulus Athen och for till Korinth.
2-3 Där blev han bekant med en jude som hette Aquila. Han var född i provinsen Pontos, men hade nyligen kommit från Italien tillsammans med sin hustru Priscilla. De hade blivit utvisade ur Italien därför att kejsar Claudius hade befallt att alla judar måste lämna Rom. Paulus bodde och arbetade tillsammans med dem, för de var tältmakare precis som han.
4 Varje sabbatsdag gick Paulus till synagogan och försökte överbevisa både judar och greker.
5 Och sedan Silas och Timotheos anlänt från Makedonien, använde Paulus hela sin tid till att predika Guds ord och vittna för judarna om att Jesus är Messias.
6 Men när judarna sa emot honom och hädade och skrek glåpord om Jesus, borstade Paulus dammet av sin mantel och sa: Ert blod ska komma över era egna huvuden. Jag är oskyldig, och från och med nu tänker jag predika Ordet för andra folk.
7 Därefter tog han in hos Titius Justus, som trodde på Gud även om han inte var jude. Han bodde intill synagogan.
8 Ledaren för synagogan hette Crispus. Han trodde på Herren och lät döpa sig tillsammans med hela sin familj, och det gjorde också många andra i Korinth.
9 En natt talade Herren till Paulus i en syn och sa: Var inte rädd! Fortsätt tala, och var inte rädd! Ge inte upp!
10 För jag är med dig, och inget kan skada dig. Många människor här tillhör mig.
11 Paulus stannade därför ett och ett halvt år i staden och undervisade om Guds sanningar.
12 Men när Gallio blev landshövding över Achaia, gick judarna till angrepp mot Paulus och förde honom inför landshövdingen för att dömas.
13 De anklagade Paulus för att övertala människor att tillbe Gud på ett sätt som är emot den romerska lagen.
14 Men just när Paulus skulle börja sitt försvarstal, vände sig Gallio till judarna och sa: Hör på, judar! Om det här vore ett fall som gällde något brott, så skulle jag vara tvungen att lyssna på er.
15 Men eftersom det helt enkelt bara är en dispyt om ord och personer och era egna judiska lagar, kan ni ta hand om det själva. Jag är inte intresserad, och jag kommer inte att lägga mig i det.
16 Och han gick ut ur rådssalen.
17 Då grep folkhopen Sosthenes, den nye ledaren för synagogan, och misshandlade honom utanför rådssalen. Men Gallio struntade blankt i det.
Paulus återvänder till Antiochia via Jerusalem
18 Paulus stannade i staden några dagar efter att detta hänt. Sedan sa han farväl till de kristna, tog Priscilla och Aquila med sig och seglade till Syrien. I Kenchreai rakade Paulus sitt huvud enligt judisk sed, eftersom han hade gett ett löfte.
19 När vi kom i hamn i Efesos lämnade han oss på skeppet, men själv gick han till synagogan för att samtala med judarna.
20 De bad honom stanna några dagar, men han kände på sig att han inte hade någon tid att förlora.
21 Jag måste först av allt hinna i tid till högtiden i Jerusalem, sa han. Men han lovade att återvända till Efesos senare om Gud tillät det, och så seglade vi vidare.
22 Därefter stannade vi i Caesarea, och därifrån gjorde Paulus ett besök i församlingen i Jerusalem innan vi seglade vidare till Antiochia.
Apollos blir undervisad i Efesos
23 När han varit där en tid återvände han till Galatien och Frygien och besökte alla de troende och uppmuntrade dem och hjälpte dem att växa i Herren.
24 En jude som hette Apollos, en bibellärare och förkunnare, hade just kommit till Efesos från Alexandria i Egypten.
25-26 Medan han var i Egypten hade någon berättat för honom om Johannes döparen, och vad Johannes hade sagt om Jesus, men det var allt han visste. Han hade inte hört hela berättelsen. Apollos predikade frimodigt och entusiastiskt i synagogan och sa: Messias kommer. Gör er färdiga att ta emot honom! Även Priscilla och Aquila var där och hörde hans kraftfulla predikan. Efteråt tog de sig an honom och undervisade honom grundligare om Guds väg.
27 Apollos hade tänkt resa till Grekland, och de troende uppmuntrade honom att göra det. De skrev till sina trossyskon och bad dem välkomna honom. När han sedan kom till Grekland blev han på ett fantastiskt sätt använd av Gud till att styrka församlingen.
28 När det blev offentlig debatt gick han med stor kraft emot de judiska argumenten, och bevisade genom Skrifterna att Jesus verkligen är Messias.
Jeremia uppmanar till underkastelse
27 Detta budskap kom från Herren till Jeremia i början av Josias son Jojakims regeringstid i Juda:
2 Gör ett ok och spänn fast det på din nacke med läderremmar, som om det var ett ok för en oxe.
3 Skicka sedan bud till kungarna i Edom, Moab, Ammon, Tyrus och Sidon genom deras ambassadörer i Jerusalem
4 och säg: Tala om för era herrar att härskarornas Herre, Israels Gud, sänder er detta budskap:
5 Genom min väldiga makt har jag skapat jorden och alla människor och djur. Allt detta ger jag till vem jag vill.
6 Därför har jag nu gett alla era länder till kung Nebukadnessar i Babylon. Han är mitt ombud. Jag har överlämnat all er boskap till honom att göra vad han vill med.
7 Alla folk ska tjäna honom och hans son och sonson tills deras tid är ute, och då ska många folk och mäktiga kungar erövra Babylon och göra dess folk till sina slavar.
8 Överlämna er till honom och tjäna honom. Ta på er Babylons ok! Jag kommer att straffa det folk som vägrar att bli dess slavar. Över det landet ska jag sända krig, hungersnöd och pest, tills Nebukadnessar har intagit det.
9 Lyssna inte på era falska profeter, spåmän, drömmare, medier och magiker, som säger att kungen i Babylon inte ska göra er till slavar.
10 De är lögnare allesammans, och om ni följer deras råd och vägrar att överlämna er till kungen i Babylon, ska jag fördriva er ur ert land och föra er till undergång långt bort i ett främmande land.
11 Men den som överlämnar sig till kungen i Babylon ska få tillåtelse att stanna kvar i sitt eget land och bruka det som tidigare.
12 Jeremia upprepade alla dessa profetior för Sidkia, kungen i Juda. Om du vill leva, ska du överlämna dig till kungen i Babylon sa han.
13 Varför envisas ni med att vilja dö, både du och ditt folk? Varför skulle du välja krig, hungersnöd och epidemier, som Herren har sagt ska komma över varje land som inte överlämnar sig till Babylons kung?
14 Hör inte på de falska profeter som ständigt försöker intala dig att kungen i Babylon inte kommer att besegra er, för de är bara lögnare.
15 Det är inte jag som har sänt dem, säger Herren, och de ljuger i mitt namn. Därför måste jag fördriva er från detta land och låta er dö, både du och alla dessa 'profeter'.
16 Jag talade gång på gång till prästerna och allt folket och sa: Herren säger: Lyssna inte till era profeter, som påstår att de guldbägare som tagits från templet snart ska återlämnas från Babylon. Det är lögn alltsammans.
17 Hör inte på dem! Kapitulera för kungen i Babylon, så får ni leva, annars blir hela staden fördärvad.
18 Om de verkligen är Herrens profeter, kan de be till Herren, härskarornas Gud, så att de guldkärl som ännu finns kvar här i templet och de som finns i palatset hos kungen i Juda och i palatsen i Jerusalem inte ska bli bortförda till Babylon tillsammans med er!
19-21 Herren, härskarornas Gud, säger nämligen:Kopparpelarna som står framför templet, det stora kopparkaret på tempelgården, metallställningen och alla de andra tillbehören i templet som lämnades kvar här när Nebukadnessar, kungen i Babylon, förde bort alla betydelsefulla personer i Juda och Jerusalem till Babylon tillsammans med Jojakims son Jekonja, kungen i Juda,
22 ja, de ska föras bort till Babylon och bli kvar där tills jag sänder tillbaka dem igen. Jag ska nämligen låta dem återvända hit till Jerusalem.
Jesus talar om framtiden
13 När han senare samma dag lämnade templet sa en av hans lärjungar full av beundran: Mästare, titta vilka enorma byggnader! Och vilka fantastiska stenmurar.
2 Jesus svarade: Ja, titta riktigt ordentligt på dem, för inte en enda sten ska lämnas kvar ovanpå den andra, utan allt ska jämnas med marken.
3-4 När han senare satt på Oljebergets sluttning, mitt emot templet, och Petrus, Jakob, Johannes och Andreas var ensamma med honom frågade de: När ska allt detta ske? Kan man märka när tiden är inne?
5 Jesus gav ett ganska ingående svar: Se upp så ingen vilseleder er, sa han,
6 för många ska komma och säga att de är er Messias, men de ska leda många vilse.
7 Och det kommer att bli väpnade konflikter både här och i andra länder. Men var inte rädda. Det betyder inte att slutet är inne.
8 Nationer och maktblock kommer att förklara krig mot varandra, och det kommer att bli jordbävningar på många platser och hungersnöd. Men det är bara början till slutet. Det är som de första värkarna hos en kvinna som ska föda barn.
9 När allt detta börjar hända ska ni vara på er vakt, för då är ni i stor fara! Man ska ställa er inför rätta, och ni ska bli slagna i synagogorna och anklagade inför dem som har makten här i världen, därför att ni är mina efterföljare. Då har ni ert tillfälle att berätta för dem om de goda nyheterna,
10 för de goda nyheterna måste bli kända i alla länder innan de sista dagarna kommer.
11 Men när ni blir arresterade och ställs inför domstolar ska ni inte oroa er för vad ni ska säga till ert försvar. I rätt ögonblick ska Gud ge er de rätta orden. Det är inte ni som ska tala då utan den helige Ande.
12 Bröder kommer att förråda och utlämna varandra till att dödas. Föräldrar kommer att förråda sina egna barn, och barnen kommer att anklaga sina föräldrar för att få dem dömda till döden.
13 Och alla kommer att hata er därför att ni tillhör mig. Men alla som håller ut till slutet, utan att förneka mig, kommer att bli frälsta.
14 När ni ser 'den avskyvärda avgudabilden' stå i templet, då ska alla som befinner sig i Judeen fly upp i bergen. (Du som läser detta, tänk på vad det innebär.)
15-16 Om ni befinner er utomhus så gå inte tillbaka in i husen för att hämta något. Och om ni är ute på fälten så rusa inte hem för att hämta kläder.
17 Stackars kvinnor som då är gravida, och de mödrar som ammar sina barn.
18 Be därför att ni inte behöver fly på vintern.
19 Denna nödtid kommer att bli så fasansfull att dess like inte funnits sedan Gud skapade världen och inte heller kommer att finnas.
20 Och om inte Herren grep in och förkortade denna nödtid, skulle inte en enda människa överleva. Men för sina utvaldas skull har han förkortat den tiden.
Jesus talar om sin återkomst
21 Och om sedan någon säger till er: 'Här är Messias' eller 'Där är han
22 För många ska framträda som världsfrälsare, och falska profeter ska det finnas gott om. De ska göra märkliga under, för att om möjligt föra Guds egna barn bakom ljuset.
23 Var på er vakt! Jag har varnat er i förväg!
24 När denna tid av skräck är över kommer solen att förmörkas och månen att sluta lysa.
25 Stjärnorna ska falla från himlen, och universum kommer att skakas i sina grundvalar.
26 Sedan ska alla människor se Människosonen komma bland molnen i stor makt och ära.
27 Och han ska sända ut änglarna för att samla ihop sina utvalda från världens alla hörn.
28 Ni kan lära er något av fikonträdet. När dess knoppar blir mjuka och löven börjar spricka ut, vet ni att våren har kommit.
29 Och så snart ni ser allt detta hända då kan ni vara förvissade om att min återkomst är nära. Jag står då redan vid dörren.
30 Ja, detta är vad som ska hända strax före tidens slut.
31 Himmel och jord ska försvinna, men mina ord gäller i alla tider och består i evighet.
Jesus talar om att vi ska vara vaksamma
32 Men ingen, inte ens änglarna i himlen - och inte ens jag själv - vet dagen eller stunden när detta ska hända. Bara Fadern vet det.
33 Och eftersom ni inte vet när tiden är inne, så var beredda och håll er vakna.
34 Det är med min återkomst som när en man reser utomlands. Innan han far så överlåter han ansvaret till husfolket, och var och en får sin uppgift. Till portvakten säger han att han ska vara på sin vakt.
35-37 Håll verkligen utkik! För ni vet inte när husets herre kommer tillbaka, om det blir på kvällen, vid midnatt, en tidig morgon eller i skymningen. Jag vill inte hitta er sovande. Det jag säger er gäller också alla andra människor. Håll er vakna inför min återkomst!
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®