M’Cheyne Bible Reading Plan
Israel utplånar Ai
8 Du ska inte vara rädd eller modlös, sa Herren till Josua. Samla nu hela armén och gå till Ai, för nu är det dags att besegra folket där. Jag har gett dig både kungen och allt folket.
2 Ni ska göra med dem på samma sätt som ni gjorde med Jeriko och kungen där, men den här gången ska ni få ta byte åt er själva, boskap och allt annat. Lägg er i bakhåll på andra sidan staden.
3-4 Innan huvuddelen av styrkan gav sig iväg till Ai, skickade Josua 30.000 av sina modigaste soldater för att lägga sig i bakhåll på andra sidan staden beredda att ingripa.
5 Det här är vår plan, förklarade han. När huvudstyrkan går till anfall, kommer männen i Ai att ge sig ut för att strida, precis som de gjorde förra gången.
6 Vi ska då fly för dem och på så sätt lura dem att lämna staden, för då tänker de: 'Israeliterna flyr igen, precis som förra gången!'
7 Då ska ni rusa fram från ert bakhåll och springa in i staden, för Herren ska ge er den.
8 Sätt eld på staden, som Herren har befallt! Verkställ nu min order!
9 Samma kväll marscherade de iväg och lade sig i bakhåll mellan Betel och västra sidan av Ai, medan Josua och resten av armén stannade kvar i lägret vid Jeriko.
10 Tidigt morgonen därpå mönstrade Josua sina trupper och begav sig iväg mot Ai, följd av de äldste i Israel.
11-13 De stannade vid dalen som ligger norr om staden. Den kvällen sände Josua ytterligare 5.000 man att förena sig med dem som låg i bakhåll väster om staden. Själv stannade han kvar i dalen över natten.
14 När kungen i Ai såg israeliterna på andra sidan dalen gick han och hans män tidigt på morgonen till anfall mot dem på Arabas slätt. Men han visste inte att det fanns män som låg i bakhåll på andra sidan staden.
15 Josua och israeliterna flydde genom öknen som de planerat,
16 och alla soldater i staden fick order om att förfölja dem, vilket betydde att staden blev helt utan försvar.
17 Det fanns inte en enda soldat kvar i Ai eller Betel, och stadsportarna stod vidöppna.
18 Då sa Herren till Josua: Räck ut ditt spjut mot Ai, för jag ska ge dig staden. Josua gjorde som Herren sagt,
19 och när männen som låg i bakhåll såg denna signal, rusade de upp och in i staden och tände eld på den.
20-21 När männen från Ai då vände sig om fick de se rök bolma upp från staden, och de hade ingenstans att ta vägen. Men när Josua och de trupper han hade med sig såg röken inifrån staden visste de att deras män var där. De vände sig då om och gick till anfall mot sina förföljare och dödade dem.
22 Då kom också de israeliter som var inne i staden ut och började anfalla fienden bakifrån. Männen från Ai hamnade på så sätt i en fälla och allesammans dödades. Inte en enda kom undan.
23 Kungen däremot togs till fånga levande och fördes fram inför Josua.
24 När sedan Israels armé hade dödat alla som fanns utanför staden vände de tillbaka och dödade dem som ännu fanns kvar innanför stadsmurarna.
25 Hela Ais befolkning, 12.000 personer, utplånades den dagen.
26 Josua höll nämligen sitt spjut riktat mot Ai till dess den siste av dem som bodde där var död.
27 Endast boskapen fick leva, och israeliterna behöll bytet för sig själva. Herren hade nämligen sagt till Josua att de skulle göra detta.
28 Det blev således ingenting kvar av Ai, och än i dag ligger staden i ruiner.
29 Josua hängde upp kungen från Ai på en påle och lät honom hänga där till kvällen. Vid solnedgången tog han ner kroppen och slängde den framför stadsporten, och man kastade ett stenröse över den, vilket finns där än i dag.
Josua läser lagen för folket
30 Josua byggde ett altare åt Herren Gud på berget Ebal,
31 som Mose hade befallt i sin lagbok: Gör mig ett altare av stenar som varken är tillhuggna eller bearbetade med verktyg, hade Herren sagt om altaret på berget Ebal. Prästerna offrade där brännoffer och tackoffer till Herren,
32 och medan folket såg på, ristade Josua in vart och ett av de tio budorden i stenarna.
33 Allt folket i Israel, även de från andra folk som levde bland dem, och de äldste, ledare och domare, delade sig i två grupper. Den ena gruppen ställde sig vid foten av berget Gerissim och den andra vid Ebal. Mellan dem stod prästerna med arken, beredda att uttala välsignelsen. Allt gjordes enligt de föreskrifter som Mose långt tidigare hade gett dem.
34 Josua läste sedan upp hela lagen för folket med välsignelsen och förbannelsen, precis som Mose hade skrivit i Guds lagbok.
35 Varje befallning som Mose hade gett lästes inför hela församlingen, där både kvinnor och barn och alla övriga som bodde tillsammans med israeliterna var med.
Herre, du genomskådar mig
139 Herre, du genomskådar mig och vet allt om mig.
2 Du vet om jag sitter eller står. Även om du är långt borta från mig så vet du vad jag tänker.
3 Du ser mig om jag arbetar eller vilar. Du vet allt om mig.
4 Redan innan jag talar så vet du vad jag vill säga.
5 Du omsluter mig på alla sidor, och du håller mig i din hand.
6 Din kunskap om mig är oerhörd, ja mycket större än vad jag själv förstår.
7 Jag kan aldrig fly för din Ande! Jag kan aldrig gömma mig, utan att du ser mig.
8 Om jag far upp till himlen så är du där, och om jag far ner till dödsriket, så är du där.
9 Även om jag skyndar mig dit där solen går upp eller gömmer mig vid havets yttersta gräns,
10 så kommer din hand att leda mig och din styrka att hjälpa mig.
11 Om jag bad mörkret att gömma mig och ljuset omkring mig att bli natt
12 så gör inte mörkret det mörkt för dig. Ja, för dig lyser natten lika klar som dagen. För dig finns ingen skillnad på mörker och ljus.
13 Du har skapat min kropp med alla dess organ. Du vävde dem samman i min mors liv.
14 Tack för att du skapade mig så unik och så underbar! Det är fascinerande att bara tänka på det. Allt du gör är fantastiskt, det har jag verkligen fått erfara.
15 Du var där när mina ben formades i det tysta, när de fogades samman i min mors liv.
16 Du såg mig innan jag föddes och planerade varje dag i mitt liv, innan någon av dem började. Ja, varje dag skrevs ner i din bok!
17-18 Hur ofattbara är inte dina tankar, Herre! Och hur otroligt många är de inte. Om jag försökte räkna dem skulle jag aldrig nå slutet. När jag vaknar på morgonen, tänker du fortfarande på mig!
19 O, Gud, hur önskar jag inte att du skulle döda alla ogudaktiga som är emot dig. Alla dessa mördare med blod på sina händer, som jag inte vill ha något med att göra.
20 De ljuger och smädar ditt namn, och de uppträder föraktfullt mot dig.
21 Herre, jag hatar alla som hatar dig. Jag avskyr alla som kämpar mot dig.
22 Ja, jag hatar dem, för dina fiender är också mina fiender.
23 Pröva mig, Gud! Känn mitt hjärta och pröva mina tankar!
24 Visa mig om det finns något hos mig som gör dig bedrövad, och led mig på den väg som leder till dig.
Israel överger Herren
2 Herren talade till mig igen och sa:
2 Gå ut på gatorna i Jerusalem och ropa: Herren säger: Jag kommer ihåg hur ivrig du var att behaga mig när du var en ung brud och hur du älskade mig och följde mig genom torra öknen.
3 På den tiden var Israel ett heligt folk, mina första barn. Alla som handlade illa mot dem fick stå där med skuld och blev drabbade av olycka.
4-5 Israel, varför övergav dina förfäder mig? säger Herren. Vad var det för fel med mig, eftersom man vände sig bort från mig och handlade så dåraktigt som att tillbe avgudar?
6 De brydde sig inte om att det var jag, Herren, som ledde dem ut ur Egypten, genom öde öknar och genom ett oländigt land med klippor, torka och död, där ingen vill bo eller ens passera igenom.
7 Jag ledde dem vidare till ett bördigt land, där de kunde ha levt gott av markens skördar, men de förvandlade det till ett land av synd och det som var min gåva till dem blev en avskyvärd plats.
8 Inte ens deras präster brydde sig om mig, och deras domare låtsades som om jag inte fanns. Deras härskare vände sig bort från mig, och deras profeter talade i Baals namn och ägnade sin tid åt värdelösa avgudar.
9 Därför kommer jag att anklaga och döma er än en gång, säger Herren, ja både er och era barn i kommande generationer.
10-11 Se er omkring och försök hitta något annat folk som bytt ut sina gamla gudar mot nya. Trots att deras gudar inte kan hjälpa dem sviker man dem inte. Hör efter i väster, på ön Cypern, och i öster, i Kedars öknar. Ta reda på om någon har hört talas om något så märkligt som detta att mitt folk har bytt ut sin levande Gud mot döda gudar!
12 Himlarna är chockerade över att något sådant kan ske och ryggar tillbaka i skräck och bestörtning.
13 Mitt folk har gjort två allvarliga misstag: Det har övergett mig, källan med det livgivande vattnet, och de har grävt sig dåliga brunnar som inte ger vatten.
14 Varför har Israel blivit andras slav? Varför har detta folk blivit besegrat och bortfört?
15 Jag ser stora arméer som marscherar fram mot Jerusalem under höga rop för att inta landet och bränna ner städerna till ruiner som ingen kan bo i.
16 Jag ser arméer från Egypten som rycker fram mot landet. De marscherar från Memfis och Tapanhes för att ta ifrån Israel all dess makt och härlighet.
17 Det är du själv som har dragit allt detta över dig genom att göra uppror mot Herren, din Gud, som vill leda dig och visa dig vägen.
18 Vad har du vunnit genom ditt förbund med Egypten och Assyrien?
19 Din egen ondska kommer att straffa dig. Du kommer att få se hur fruktansvärt det är att göra uppror mot Herren, din Gud, att överge honom och inte frukta honom längre, säger Herren, härskarornas Gud.
20 För länge sedan skakade du av dig mitt ok och bröt dig loss från mig. I ditt trots vägrade du att lyda mig. På varje höjd och under varje träd böjde du dig för avgudar.
21 Hur kunde något sådant hända? Jag planterade dig som ett ädelt vin av allra bästa slag. Hur har du kunnat förvandlas till ett vildvuxet folk, korrumperat och odugligt?
22 Såpa och lut kan inte göra dig ren. Du är fläckad av en skuld som aldrig kan tvättas bort. Jag ser den alltid framför mig, säger Herren Gud.
23 Du säger att du inte har tillbett avgudar. Hur kan du säga något sådant? Gå och titta själv i vilken dal som helst i landet! Där kan du ansikte mot ansikte se alla de fruktansvärda synder du har begått. Du är som ett oroligt kamelsto, som irrar hit och dit.
24 Du är som en vildåsna som flåsar under parningstiden. Vem kan mätta dina begär? Den som vill ha dig behöver inte söka länge, du är ju så angelägen!
25 Varför slutar du inte upp med detta rännande efter andra gudar? Men du säger: 'Det är ingen idé att du försöker ändra på mig. Jag vill ha dessa gudar, och nu kan jag inte släppa dem!'
26-27 Precis som en tjuv tagen på bar gärning ska Israel stå där med skam tillsammans med sina furstar, präster och profeter. De kallar en trästolpe för far och en uthuggen sten för mor. Men ändå ber de till mig om hjälp när det verkligen kniper.
28 Varför duger inte längre de gudar som du har gjort åt dig själv? Nu är det ju dags att de bevisar vad de kan och räddar dig! Du har ju lika många av dem som det finns städer i Juda.
29 Kom inte till mig och klaga, ni är rebeller allesammans, säger Herren.
30 Jag har straffat er, men till ingen nytta. Ni vill fortfarande inte lyda. Som retade lejon har ni överfallit mina profeter.
31 Mitt folk, lyssna till Herrens ord! Har jag varit orättvis mot Israel? Har jag låtit dem leva i mörker och elände? Varför säger mitt folk: 'Äntligen har vi blivit fria från Herren. Vi vill inte ha något med honom att göra nu!'
32 Skulle en ung flicka kunna glömma sina juveler? En brud försöker väl inte gömma undan sin brudklänning. Men av mitt folk har jag varit glömd så länge man kan minnas.
33 Du vet sannerligen hur du ska förföra dina älskare! Den mest erfarna gatflicka har en hel del att lära av dig.
34 Dina kläder är fläckade av blod från oskyldiga och fattiga. Du mördar mycket raffinerat, men utan orsak.
35 Och ändå säger du: 'Jag har väl inte gjort något som Gud skulle behöva bli arg för. Jag är säker på att han inte är arg!' Jag ska ge dig ett strängt straff, därför att du säger att du inte har syndat!
36 Du far än hit och än dit, till den ene efter den andre av dina bundsförvanter för att få hjälp, men det hjälper inte. Dina nya vänner i Egypten kommer att överge dig, på samma sätt som Assyrien en gång gjorde.
37 Du kommer att gråta i din förtvivlan, för Herren har förkastat dem som du litade på, och du ska inte klara dig trots deras hjälp.
De religiösa ledarna begär ett tecken från himlen
16 En dag kom fariseerna och saddukeerna för att sätta Jesus på prov och krävde att han med under och tecken skulle bevisa sitt gudomliga uppdrag.
2-3 Han svarade: Ni är bra på att spå väder: röd himmel på kvällen betyder vackert väder på morgonen, men röd himmel på morgonen betyder dåligt väder hela dagen. Men det som i dag sker framför ögonen på er kan ni inte bedöma.
4 Detta onda, gudlösa folk kräver alltid tecken från Gud, men det kommer inte att få se något annat tecken än det profeten Jona fick se. Sedan lämnade Jesus dem och gick därifrån.
Jesus varnar för felaktig undervisning
5 När de kom fram till andra sidan sjön upptäckte lärjungarna att de hade glömt att ta med sig mat.
6 Var försiktiga, varnade Jesus dem. Se upp med den jäst som fariseerna och saddukeerna har.
7 De trodde att han sa detta därför att de hade glömt att ta med sig bröd.
8 Jesus förstod naturligtvis vad de tänkte och sa till dem: Vilken svag tro ni har! Varför är ni så oroliga för att ni inte har någon mat?
9 Ska ni aldrig lära er att förstå detta? Kommer ni inte alls ihåg de fem tusen jag mättade med fem brödstycken och de korgar som blev över?
10 Eller de fyra tusen jag mättade och all mat som blev över?
11 Hur kan ni ens tro att jag talade om mat? Men jag säger till er igen: Se upp med fariseernas och saddukeernas jäst.
12 Då förstod de äntligen att han med jäst menade fariseernas och saddukeernas falska undervisning.
Petrus erkänner Jesus som Messias
13 När Jesus kom till Caesarea Filippi frågade han sina lärjungar: Vem säger människorna att jag är?
14 De svarade: En del säger Johannes döparen, andra Elia, andra Jeremia eller någon annan av profeterna.
15 Då frågade han: Vem tror ni att jag är?
16 Simon Petrus svarade: Du är Messias, den levande Gudens Son.
17 Du kan verkligen känna dig lycklig, Simon, Jonas son, sa Jesus. Min Far i himlen har själv uppenbarat detta för dig. Ingen kommer till insikt om det själv.
18 Du är Petrus, en klippa, och på den klippan kommer jag att bygga min församling. Inte ens helvetets makter ska kunna besegra den.
19 Och jag ska ge dig himmelrikets nycklar. De dörrar du låser på jorden ska låsas i himlen. Och de dörrar du öppnar på jorden kommer att öppnas i himlen!
20 Sedan förbjöd han lärjungarna att berätta för andra att han var Messias.
Jesus förutsäger för första gången att han ska dö
21 Från den tiden började Jesus öppet tala med sina lärjungar om vad som skulle hända med honom: I Jerusalem, sa han, kommer jag att torteras och dödas av de judiska ledarna. Men tre dagar senare ska jag uppstå till livet igen.
22 Petrus tog honom då åt sidan för att protestera mot detta. Han sa: Himlen förbjude att detta sker, Herre! Det får inte hända dig!
23 Jesus vände sig då till Petrus och sa: Gå bort ifrån mig, Satan! Du försöker att få mig på fall. Du tänker som människor, men Guds tankar förstår du inte.
24 Sedan sa Jesus till sina lärjungar: Den som vill bli min efterföljare får inte längre tänka på sig själv, utan måste villigt ta sitt kors på sig och följa mig.
25 Och den som till varje pris vill behålla sitt liv kommer att förlora det, men den som vågar sitt liv för mig kommer att vinna det för alltid.
26 Vad vinner en människa om hela världen blir hennes, samtidigt som hon förlorar det eviga livet? Inte med något kan hon få det tillbaka.
27 Människosonen ska komma med sina änglar i sin Fars härlighet och döma varje människa för vad hon gjort.
28 Och en del av er som står här just nu kommer att leva och se honom i hans rike.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®