M’Cheyne Bible Reading Plan

Davids folkräkning

24 Åter upptändes Herrens vrede mot Israel, och han uppeggade David mot dem och sade: "Gå och räkna Israel och Juda." ² Då sade kungen till Joab, befälhavaren för hans här, som var med honom: "Far igenom alla Israels stammar, från Dan till Beer-Sheba, och räkna folket, så att jag får veta hur många de är." ³ Joab svarade kungen: "Må Herren, din Gud, föröka detta folk hundrafalt mer än vad det är, och må min herre konungen få se det med egna ögon. Men varför vill min herre konungen göra det här?" ⁴ Men kungens ord stod fast mot Joab och härförarna. Och Joab och härförarna gav sig i väg på kungens uppdrag för att räkna folket i Israel.

⁵ De gick över Jordan och slog läger vid Aroer på högra sidan om staden i Gads dal och åt Jaeser till. ⁶ Därifrån kom de till Gilead och Tatim-Hodsis land. Sedan kom de till Dan-Jaan och så vek de av mot Sidon. ⁷ Därefter kom de till Tyrus befästningar och till hiveernas och kananeernas alla städer. De drog vidare till Negev i Juda, ända till Beer-Sheba. ⁸ Sedan de hade farit genom hela landet, kom de efter nio månader och tjugo dagar hem till Jerusalem. ⁹ Och Joab meddelade kungen resultatet av folkräkningen: I Israel fanns 800 000 vapenföra män, beväpnade med svärd, och Juda män var 500 000.

Domen över Davids synd

¹⁰ Men Davids samvete slog honom sedan han hade räknat folket, och han sade till Herren: "Jag har syndat svårt genom det jag har gjort. Men Herre, förlåt nu din tjänares missgärning, för jag har handlat mycket dåraktigt." ¹¹ När David steg upp på morgonen, kom Herrens ord till profeten Gad, Davids siare. Han sade: ¹² "Gå och säg till David: Så säger Herren: Tre ting förelägger jag dig. Välj ett av dem, som jag skall göra mot dig." ¹³ Då gick Gad in till David och meddelade honom detta och sade till honom: "Skall hungersnöd komma i ditt land i sju^[a] år? Eller skall du i tre månader fly för dina fiender medan de förföljer dig? Eller skall pest drabba ditt land i tre dagar? Bestäm nu vilket svar jag skall ge honom som har sänt mig." ¹⁴ David svarade Gad. "Jag är i stor vånda. Men låt oss falla i Herrens hand, för hans barmhärtighet är stor. I människors hand vill jag inte falla."

¹⁵ Herren sände då pest i Israel, från morgonen intill den bestämda tiden, och sjuttiotusen personer av folket dog, från Dan ända till Beer-Sheba. ¹⁶ Men när ängeln räckte ut sin hand över Jerusalem för att ödelägga det, ångrade Herren det onda och sade till ängeln som fördärvade folket: "Det är nog! Drag tillbaka din hand." Herrens ängel var då vid jebusiten Araunas tröskplats. ¹⁷ Men när David fick se ängeln som slog folket, sade han till Herren: "Det är jag som har syndat, det är jag som har handlat orätt. Men dessa, min hjord, vad har de gjort? Låt din hand drabba mig och min fars hus."

David bygger ett altare åt Herren

¹⁸ Gad kom till David samma dag och sade till honom: "Gå och res ett altare åt Herren på jebusiten Araunas tröskplats." ¹⁹ David gick i väg som Herren hade befallt genom Gad. ²⁰ När Arauna såg upp och fick se kungen och hans tjänare komma till honom, gick han ut och föll ner till marken på sitt ansikte för kungen. ²¹ Arauna sade: "Varför kommer min herre konungen till sin tjänare?" David svarade: "För att köpa tröskplatsen av dig och där bygga ett altare åt Herren, så att plågan upphör bland folket." ²² Då sade Arauna till David: "Min herre konungen må ta till sitt offer vad han önskar. Se, här är boskapen till brännoffer, och här är tröskvagnarna och boskapens ok till ved. ²³ Alltsammans, o konung, ger Arauna till konungen." Och Arauna sade till kungen: "Må Herren, din Gud, vara dig nådig." ²⁴ Men kungen svarade Arauna: "Nej, jag vill köpa det av dig för ett bestämt pris, för jag vill inte offra åt Herren, min Gud, brännoffer som jag har fått för intet." Så köpte David tröskplatsen och boskapen för femtio siklar silver. ²⁵ Och David byggde där ett altare åt Herren och offrade brännoffer och gemenskapsoffer. Och Herren hörde bönerna för landet, och plågan avvärjdes från Israel.

4 ¹ Jag menar: så länge arvingen är omyndig, är det ingen skillnad alls mellan honom och en slav, fast han äger allt. ² Han står under förmyndare och förvaltare fram till den dag som hans far har bestämt. ³ På samma sätt var det med oss. Så länge vi var omyndiga var vi slavar under världens stadgar. ⁴ Men när tiden var fullbordad sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen, ⁵ för att han skulle friköpa dem som stod under lagen, så att vi skulle få söners rätt. ⁶ Och eftersom ni är söner, har Gud sänt i våra hjärtan sin Sons Ande som ropar: "Abba!^[a] Fader!" ⁷ Så är du inte längre slav utan son, och är du son är du också arvinge, insatt av Gud.

Vänd inte tillbaka till lagen

⁸ Tidigare, då ni inte kände Gud, var ni slavar under gudar som egentligen inte är några gudar. ⁹ Men nu, då ni känner Gud, ja, än mer, har blivit kända av Gud, hur kan ni då vända tillbaka till dessa svaga och ynkliga människostadgar som ni på nytt vill bli slavar under? ¹⁰ Ni iakttar noga dagar och månader och särskilda tider och år. ¹¹ Jag är rädd att jag har ansträngt mig förgäves bland er.

¹² Jag ber er, bröder: bli som jag, eftersom jag har blivit som ni. Ni har inte gjort mig något ont. ¹³ Ni vet att det var på grund av kroppslig svaghet som jag första gången fick tillfälle att predika evangeliet för er. ¹⁴ Fastän min svaga kropp kunde ha inneburit en frestelse för er, så föraktade ni mig inte eller avskydde mig, utan ni tog emot mig som en Guds ängel, ja, som Kristus Jesus. ¹⁵ Var hör man nu er lovprisning? Jag kan vittna om att ni då hade rivit ut era ögon och gett dem åt mig, om det varit möjligt. ¹⁶ Har jag nu blivit er fiende, därför att jag säger er sanningen?

¹⁷ Dessa människor är ivriga att vinna er men har inte rätt iver, utan vill skilja er från oss för att ni med så mycket större iver skall hålla er till dem. ¹⁸ Det är bra att vara ivrig för det som är gott, det gäller alltid, och inte bara när jag är hos er. ¹⁹ Mina barn, som jag nu än en gång med smärta föder, tills Kristus har tagit gestalt i er, ²⁰ jag skulle önska att jag nu var hos er och kunde ändra mitt tonfall, för jag vet mig ingen råd med er.

Lagens förbund och löftets

²¹ Säg mig, ni som vill stå under lagen: lyssnar ni inte på lagen? ²² Där står skrivet att Abraham hade två söner, en med sin slavinna och en med sin fria hustru. ²³ Slavinnans son var född av mänsklig vilja,^[b] den fria hustruns son däremot i kraft av ett löfte. ²⁴ Detta har en djupare mening: de två kvinnorna betecknar två förbund. Det ena kommer från berget Sinai och föder sina barn i slaveri, det är Hagar. ²⁵ Ordet Hagar betecknar Sinai berg i Arabien och motsvarar det nuvarande Jerusalem, eftersom det lever i slaveri med sina barn. ²⁶ Men det himmelska Jerusalem är fritt, och det är vår moder. ²⁷ Det står skrivet:

²⁸ Ni, bröder, är löftets barn liksom Isak. ²⁹ Och som det var då, att han som var född efter naturens ordning förföljde den som var född i kraft av Anden, så är det också nu. ³⁰ Men vad säger Skriften: Driv ut slavinnan och hennes son. Ty hennes son skall inte ärva tillsammans med den fria hustruns son. ^{[d] 31} Alltså, bröder, är vi inte barn till slavinnan utan till den fria hustrun.

Det skall gå Egypten som Assyrien

31 I elfte året, på första dagen i tredje månaden,^[a] kom Herrens ord till mig. Han sade: ² "Du människobarn, säg till farao, kungen i Egypten, och till hans larmande hop:

¹⁰ Därför säger Herren, Herren så: Eftersom den har växt så hög och sträckt sin topp upp bland molnen och förhävt sig i sitt hjärta över att den var så hög, ¹¹ därför skall jag utlämna den åt den mäktige bland folken. Han skall behandla den som den förtjänar, ty för dess ogudaktighets skull har jag röjt den ur vägen. ¹² Främlingar, de grymmaste folk, har fått hugga ner den och har låtit den ligga. Dess kvistar har fallit på bergen och i alla dalar. Grenarna har brutits av och kastats i landets alla bäckar, och alla folk på jorden måste ge sig bort ifrån dess skugga och låta den ligga. ¹³ På den fallna stammen bor alla himlens fåglar, och på grenarna lägger sig alla markens djur.

¹⁴ Detta sker för att inget träd som växer vid vatten skall yvas på grund av sin höjd och sträcka sin topp upp bland molnen, och för att inte ens det väldigaste av dem skall stå där och vara högmodigt, nej, inget träd som har haft vatten att dricka. Ty de är alla bestämda till att dö och måste ner i jordens djup för att vara där bland människors barn, hos dem som har farit ner i graven.

¹⁵ Så säger Herren, Herren: På den dag, då cedern for ner till dödsriket, lät jag djupet klä sig i säcktyg för dess skull. Jag lät strömmarna stå stilla, och de stora vattnen hölls tillbaka. Jag lät för dess skull Libanon klä sig i svart, och alla träd på marken vissnade i sorg över den. ¹⁶ Vid dånet av dess fall fick jag hednafolken att bäva, när jag störtade ner den i dödsriket till dem som hade farit ner i graven. Men i jordens djup tröstade sig då alla Edens träd, de främsta och bästa på Libanon, alla de som hade haft vatten att dricka. ¹⁷ Också de hade, som det trädet, tvingats fara ner till dödsriket, till dem som var slagna med svärd. Dit for också de som hade varit dess stöd och hade bott i dess skugga bland hednafolken.

¹⁸ Vilket av Edens träd liknar dig i härlighet och storhet? Ändå skall du störtas ner i jordens djup tillsammans med Edens träd och ligga där bland de oomskurna, hos dem som har genomborrats med svärd. Så skall det gå farao och hela hans larmande hop, säger Herren, Herren."

Psalm 79

Bön med anledning av Jerusalems förstöring

¹ En psalm av Asaf.