M’Cheyne Bible Reading Plan
Sebas uppror
20 Där var nu av en händelse en illasinnad man vid namn Seba, Bikris son, en benjaminit. Han blåste i hornet och sade:
"Vi har ingen del i David,
ingen arvslott i Isais son.
Var och en till sitt tält, Israel!"
2 Då övergav alla Israels män David och följde Seba, Bikris son. Men Juda män höll sig till sin kung, från Jordan ända till Jerusalem.
3 David kom nu till sitt palats i Jerusalem, och kungen tog de tio bihustrur som han hade lämnat kvar för att se efter palatset, och satte dem i ett särskilt hus under bevakning. Han gav dem underhåll men gick inte in till dem. Där förblev de instängda till sin död och levde som änkor.
4 Kungen sade till Amasa: "Kalla samman Juda män åt mig inom tre dagar och inställ dig här även du." 5 Amasa gav sig då i väg för att kalla samman Juda. Men när han dröjde över den bestämda tiden, 6 sade David till Abisaj: "Nu kommer Seba, Bikris son, att göra oss mer skada än Absalom. Tag din herres tjänare och sätt efter honom, så att han inte finner några befästa städer och undkommer oss." 7 Så drog Joabs män tillsammans med kereteerna och peleteerna och alla hjältarna ut efter honom. De drog ut från Jerusalem för att sätta efter Seba, Bikris son.
8 När de hade hunnit till den stora stenen vid Gibeon, kom Amasa mot dem. Joab var då klädd i sin vapendräkt, och ovanpå den hade han ett bälte med ett svärd i skidan, fäst vid höften. När han nu gick fram, föll det ut. 9 Joab sade till Amasa: "Är allt väl, min bror?" Och Joab fattade Amasa i skägget med högra handen för att kyssa honom. 10 Då Amasa inte var på sin vakt mot det svärd som Joab hade i handen, gav Joab honom en stöt i buken med det så att hans inälvor rann ut på marken. Så dog han, utan att Joab behövde ge en andra stöt. Sedan fortsatte Joab och hans bror Abisaj att förfölja Seba, Bikris son. 11 En av Joabs män som stod bredvid Amasa ropade: "Var och en som är Joabs vän och står på Davids sida - följ Joab!" 12 Amasa låg badande i sitt blod mitt på vägen. När mannen såg att allt folket stannade, förde han undan Amasa från vägen in på åkern och kastade ett skynke över honom, eftersom han såg att alla som kom förbi stannade. 13 Så snart man hade lyft undan honom från vägen, följde alla efter Joab för att förfölja Seba, Bikris son.
14 Seba drog genom alla Israels stammar till Abel, det vill säga Bet-Maaka, och genom hela Habberim. Och folk samlades och följde honom. 15 Men Joab kom och belägrade honom i Abel Bet-Hammaaka och kastade upp en jordvall mot staden som nådde fram till yttermuren. Allt Joabs folk arbetade på att förstöra muren och få den att falla. 16 Då ropade en klok kvinna från staden: "Lyssna! Lyssna! Säg till Joab att han kommer hit så att jag får tala med honom." 17 När han kom fram till kvinnan frågade hon: "Är du Joab?" Han svarade: "Ja." Hon sade till honom: "Lyssna till din tjänarinnas ord." Han svarade: "Jag lyssnar." 18 Då sade hon: "Förr brukade man säga: 'I Abel skall man fråga till råds.' Sedan blev saken avklarad. 19 Vi är de mest fridsamma och trofasta i Israel, och du försöker fördärva en stad som är en moder i Israel. Varför vill du utplåna Herrens arvedel?" 20 Joab svarade: "Nej aldrig, aldrig, att jag skulle vilja utplåna eller förstöra! 21 Så är det inte. Men en man från Efraims bergsbygd, han heter Seba, Bikris son, har rest sig upp mot kung David. Lämna bara ut honom så skall jag dra bort från staden." Kvinnan svarade Joab: "Hans huvud skall kastas ut till dig över muren." 22 Sedan vände sig kvinnan med sitt kloka råd till allt folket, och de högg huvudet av Seba, Bikris son, och kastade ut det till Joab. Då blåste han i hornet, och de drog bort från staden, var och en till sitt tält. Och Joab vände tillbaka till kungen i Jerusalem.
23 Joab hade nu befälet över hela krigshären i Israel, och Benaja, Jojadas son, hade befälet över kereteerna och peleteerna. 24 Adoram var ansvarig för tvångsarbetena, och Josafat, Ahiluds son, var kansler. 25 Seja var sekreterare, och Sadok och Ebjatar präster. 26 Också jairiten Ira var präst hos David.
13 Det är nu tredje gången jag försöker komma till er.[a] Efter två eller tre vittnens samstämmiga vittnesmål skall varje sak avgöras. [b] 2 Tidigare har jag talat[c] till dem som förut syndat liksom till alla andra. Trots att jag nu är frånvarande säger jag samma sak som om jag vore närvarande andra gången: Jag skall inte skona er när jag kommer igen. 3 Ni vill ju ha ett bevis på att Kristus talar genom mig. Han är inte svag gentemot er utan är mäktig bland er. 4 Han korsfästes visserligen på grund av svaghet men lever genom Guds kraft. Så är vi också svaga i honom, men ni skall få leva tillsammans med honom i Guds kraft som ni skall få känna. 5 Pröva er själva om ni lever i tron, pröva er själva! Eller vet ni inte med er att Jesus Kristus är i er? Gör ni inte det, består ni inte provet. 6 Men jag hoppas att ni skall förstå att vi för vår del består provet. 7 Vi ber till Gud att ni inte skall göra något orätt, inte för att vi skall visa oss bestå provet, utan för att ni skall göra det som är gott. Sedan kan det gärna se ut som om vi inte höll provet. 8 Ty inte mot sanningen förmår vi något, utan för sanningen. 9 Vi är glada, när vi är svaga och ni är starka. Och vad vi ber om är just detta, att ni skall nå fram till allt större mognad. 10 Därför skriver jag detta när jag är borta från er, för att jag inte när jag är hos er skall behöva gå strängt fram i kraft av den fullmakt Herren har gett mig för att bygga upp, inte för att riva ner.
11 Till slut, bröder, var glada, låt er upprättas och förmanas, var eniga och håll fred. Då skall kärlekens och fridens Gud vara med er. 12 Hälsa varandra med en helig kyss. Alla de heliga hälsar till er. 13 Vår Herre Jesu Kristi nåd, Guds kärlek och den helige Andes gemenskap vare med er alla.
Klagosång över Tyrus
27 Herrens ord kom till mig. Han sade:
2 "Du människobarn, stäm upp en klagosång över Tyrus. 3 Säg till Tyrus:
Du som bor vid havets portar
och driver handel med folken
i många kustländer,
så säger Herren, Herren:
O Tyrus, du säger själv:
Jag är den fullkomliga skönheten.
4 Dina gränser är mitt i havet,
de som byggde dig gjorde din skönhet fullkomlig.
5 Av cypress från Senir
gjorde de allt ditt träarbete.
De hämtade en ceder från Libanon
för att göra en mast åt dig.
6 Av ekar från Basan
gjorde de dina åror.
De prydde ditt däck med elfenben,
inlagt i ädelt trä
från kitteernas öländer.
7 Seglet av fint broderat linne från Egypten
hade du som ditt baner.
Mörkblått och purpurrött tyg från Elisas öländer
hade du till soltält.
8 Sidons och Arvads invånare
var roddare åt dig.
De vise, som du hade hos dig, Tyrus,
dem tog du till sjömän.
9 Gebals äldste och dess vise
tjänade dig med att täta dina fogar.
Havets alla fartyg med sina besättningar
tjänade dig vid din byteshandel.
10 Perser, ludeer och puteer
tjänstgjorde som soldater i din här
och var ditt krigsfolk.
Sköldar och hjälmar hängde de på dig,
och dessa gav dig glans.
11 Arvads söner och din här
stod runt omkring på dina murar,
och män från Gammad var i dina torn.
Sina stora sköldar hängde de upp
runt om på dina murar,
de gjorde din skönhet fullkomlig.
12 Tarsis var din handelspartner, ty du var rik på allt. Du fick silver, järn, tenn och bly i utbyte mot dina varor. 13 Javan, Tubal och Mesek handlade med dig. Slavar och kopparkärl gav de dig i utbyte. 14 Arbetshästar, stridshästar och mulåsnor fick du som betalning från Togarmas land. 15 Dedans söner handlade med dig, ja, många kustländer var dina kunder. Elfenben och ebenholts förde de till dig som betalning. 16 Aram var din handelspartner, ty du var rik på konstarbeten. Karbunkelstenar, purpurrött tyg, broderade vävnader och fint linne, koraller och rubiner gav de dig som betalning.
17 Juda och Israels land handlade med dig. Vete från Minnit, bakverk och honung, olja och balsam gav de dig i utbyte för dina varor. 18 Damaskus var din handelspartner, ty du var rik på konstarbeten och allt slags gods. De kom med vin från Helbon och med ull från Sahar. 19 Dan och Javan gav dig tvinnad tråd som betalning. De gav konstsmitt järn, kassia och kalmus i utbyte mot dina varor. 20 Dedan handlade med dig med sadeltäcken att rida på. 21 Araberna och Kedars alla furstar tjänade dig med sin handel, med lamm och baggar och bockar drev de handel hos dig. 22 Sabas och Raamas köpmän gjorde affärer med dig. Kryddor av bästa slag och alla slags ädla stenar och guld gav de dig som betalning. 23 Haran, Kanne och Eden, Sabas köpmän, Assur och Kilmad drev handel med dig. 24 De gjorde affärer hos dig med vackra kläder, med mörkblå brokigt vävda mantlar, med brokiga täcken, med välslagna, starka rep på din marknad.
25 Fartyg från Tarsis for i väg med dina bytesvaror.
Så fylldes du med gods och blev mycket ärad,
där du låg mitt i havet.
26 Ut på vida vattnen förde de dig,
dina roddare.
Då kom östanvinden och krossade dig,
där du låg mitt i havet.
27 Ditt gods, dina varor och din handel,
dina sjömän och styrmän,
de som lagade dina fogar
och de som drev din handel,
allt krigsfolk som fanns hos dig
och allt manskap hos dig,
skall sjunka ner i havets djup
den dag du faller.
28 När dina sjömän höjer klagorop,
bävar kustländerna.
29 Alla som ror med åror
lämnar sina skepp.
Sjömän och alla som far på havet stannar i land.
30 De ropar högt över dig
och klagar bittert,
de strör stoft på sina huvuden
och rullar sig i aska.
31 De rakar sig skalliga för din skull
och klär sig i säcktyg,
de gråter över dig i bitter sorg,
under bitter klagan.
32 Med jämmer stämmer de upp en klagosång över dig,
klagande sjunger de om dig:
Vem är lik Tyrus,
som bringats till tystnad
mitt ute i havet?
33 När dina handelsvaror sattes i land från havet
mättade du många folk.
Med ditt myckna gods och dina många bytesvaror
gjorde du jordens kungar rika.
34 Men nu, då du har förlist och försvunnit från havet
ner i vattnets djup,
har dina bytesvaror och allt ditt manskap
sjunkit med dig.
35 Kustländernas alla invånare
häpnar över dig,
deras kungar står rysande
med förfäran i sina ansikten.
36 Köpmännen ute bland folken visslar hånfullt åt dig.
Du har fått ett fasansfullt slut,
du skall inte mer finnas till."
Psalm 75
Guds dom över de övermodiga
1 För sångmästaren, "Fördärva inte", en psalm, en sång av Asaf.
2 Vi tackar dig, Gud, vi tackar dig.
Ditt namn är nära, man talar om dina under.
3 "På den tid jag har bestämt
skall jag fälla en rättvis dom.
4 Jorden och alla som bor där kan vackla,
men jag har gjort dess pelare stadiga." Sela.
5 Jag säger till de övermodiga: "Var inte övermodiga!"
och till de ogudaktiga: "Upphöj inte hornet!"
6 Höj inte ert horn så högt,
tala inte så trotsigt och fräckt.
7 Ty inte från öster eller väster
och inte från öknen kommer upphöjelsen.
8 Nej, Gud är den som dömer,
den ene böjer han ner, den andre reser han upp.
9 Ty i Herrens hand är en bägare.
Den skummar av vin,
den är full av tillblandad dryck
och han häller upp.
Alla ogudaktiga på jorden måste dricka den i botten.
10 Men jag skall alltid förkunna
och lovsjunga Jakobs Gud.
11 Alla de ogudaktigas horn skall jag hugga av,
men den rättfärdiges horn skall bli upphöjt.
Psalm 76
Guds dom över sina fiender
1 För sångmästaren, en psalm till stränginstrument, en sång av Asaf.
2 Gud är känd i Juda,
i Israel är hans namn stort.
3 I Salem står hans hydda,
hans boning på Sion.
4 Där bröt han sönder bågens blixtrande pilar,
sköld och svärd, krigets vapen. Sela.
5 Strålande är du,
härligare än berg, rika på byte.
6 Modiga män ligger plundrade,
de sover sin sista sömn,
ingen stridsman kan lyfta sin hand.
7 Genom ditt straffande ord, du Jakobs Gud.
ligger både häst och ryttare i dvala.
8 Du, endast du är värd fruktan.
vem kan bestå inför dig när du är vred?
9 Från himlen låter du din dom höras.
Jorden förskräckes och blir stilla
10 när Gud står upp till doms
för att frälsa alla ödmjuka på jorden. Sela.
11 Människors vrede skall då bli dig till pris,
vad som finns kvar av vrede skall du ikläda dig.
12 Ge löften och infria dem åt Herren, er Gud!
Alla som är omkring honom skall bära fram gåvor åt den fruktansvärde.
13 Han kuvar furstarnas stolta ande,
fruktansvärd är han för kungarna på jorden.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln